Volver
Jag vet inte om jag ämnar återvända till bloggen på riktigt, eller för någon längre tid, men jag tyckte att den verkade så tom och ledsen när senaste inlägget ramlade in långt innan lövbristningen. Det har ju gått många år nu sedan jag bloggade så värst flitigt och regelbundet och för det mesta har jag inte saknat det, men idag saknar jag att skriva och jag saknar mina gamla vänner och inbillar mig att någon av dem kanske saknar mig också.
Och tänk så praktiskt det hade varit om de hade uppdaterat sina bloggar i sin tur så hade jag kunnat hålla koll på dem ändå (som när jag visste att Ulrika hade brutit armen utan att ha pratat med henne) och inte känna hur hopplöst det är att inte veta vad som händer i folksl iv. Fast å andra sidan vilka av oss lever så intressanta liv att ens våra vänner orkar läsa om dem egentligen?
Vid närmare eftertanke har jag själv inget att skriva, inget att uppdatera, men det är vitt ute. Kompakt vitt, jag ser inte ens husen på andra sidan ängen, och det kom mig att tänka på de gågna vintrarna i allmänhet och en decemberdag 2009 i synnerhet när hela stockholm stod stilla p.g.a all snö som föll. Jag stod i ett höghus i Vällingby och tog kort på den vita väggen av snö och kunde inte se till andra sidan gatan ens. Fast det var ju då och det var Stockholm och det var snö det, nu är det nu och Uddevalla och bara dimma detta.
Men det får mig att sakna Stockholm. Några dagar efter snökaoset så skrev jag att jag hade börjat gilla Stockholm, just nu känner jag att jag älskar Stockholm och önskar att jag inte hade flyttat hem igen... Tänk så konstigt allt blev ändå. Jag som hatade Stockholm och aldrig ville bo där flyttade dit och trodde att jag skulle bo där i flera år. Efter drygt ett år gillade jag stan, men bestämde mig för att flytta hem tidigare än det först var planerat.
Men allt det här om sthlm blev ett sidospår de var ju det vita jag hade tänkt att skriva om, eller om att det snart är ju och jag önskade så innerligt att det vore okej att spela julmusik i mitten av november att jag tog mig friheten att gör det i smyg ändå.
Jag försökte även med konststycket att vika en mycket avancerad stjärna, men det gick inte. Jag har ett tag nu känt ett trängande behov av att få julpyssla, mycket, och julbaka en massa. Men jag måste hålla mig antar jag. Jag har försökt desperat att få tag på Linda de senaste dagarna angående detta, men hon är omöjlig att få tag på så nu passar jag på att efterlysa henne här också i fall det skulle råka vara hon som tittar in en eller två gånger i månaden. Linda ring mig. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen och man får ett meddelnde där någon frågar om man lever hör man av sig!
Oj, det blev mer text än jag hade tänkt om mindre än vad som var planerat och i största allmänhelt är hela inlägget helt irrelevant och jättetråkigt.
//Angelica
Och tänk så praktiskt det hade varit om de hade uppdaterat sina bloggar i sin tur så hade jag kunnat hålla koll på dem ändå (som när jag visste att Ulrika hade brutit armen utan att ha pratat med henne) och inte känna hur hopplöst det är att inte veta vad som händer i folksl iv. Fast å andra sidan vilka av oss lever så intressanta liv att ens våra vänner orkar läsa om dem egentligen?
Vid närmare eftertanke har jag själv inget att skriva, inget att uppdatera, men det är vitt ute. Kompakt vitt, jag ser inte ens husen på andra sidan ängen, och det kom mig att tänka på de gågna vintrarna i allmänhet och en decemberdag 2009 i synnerhet när hela stockholm stod stilla p.g.a all snö som föll. Jag stod i ett höghus i Vällingby och tog kort på den vita väggen av snö och kunde inte se till andra sidan gatan ens. Fast det var ju då och det var Stockholm och det var snö det, nu är det nu och Uddevalla och bara dimma detta.
Men det får mig att sakna Stockholm. Några dagar efter snökaoset så skrev jag att jag hade börjat gilla Stockholm, just nu känner jag att jag älskar Stockholm och önskar att jag inte hade flyttat hem igen... Tänk så konstigt allt blev ändå. Jag som hatade Stockholm och aldrig ville bo där flyttade dit och trodde att jag skulle bo där i flera år. Efter drygt ett år gillade jag stan, men bestämde mig för att flytta hem tidigare än det först var planerat.
Men allt det här om sthlm blev ett sidospår de var ju det vita jag hade tänkt att skriva om, eller om att det snart är ju och jag önskade så innerligt att det vore okej att spela julmusik i mitten av november att jag tog mig friheten att gör det i smyg ändå.
Jag försökte även med konststycket att vika en mycket avancerad stjärna, men det gick inte. Jag har ett tag nu känt ett trängande behov av att få julpyssla, mycket, och julbaka en massa. Men jag måste hålla mig antar jag. Jag har försökt desperat att få tag på Linda de senaste dagarna angående detta, men hon är omöjlig att få tag på så nu passar jag på att efterlysa henne här också i fall det skulle råka vara hon som tittar in en eller två gånger i månaden. Linda ring mig. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen och man får ett meddelnde där någon frågar om man lever hör man av sig!
Oj, det blev mer text än jag hade tänkt om mindre än vad som var planerat och i största allmänhelt är hela inlägget helt irrelevant och jättetråkigt.
//Angelica
Trafikplats Glädjen
Jag passerar den varje dag jag åker till skolan och känner att den finns där för att håna mig. Trafikplats Glädjen, som en käftsmäl med rak höger. Vem kom på tanken att döpa en trafikplats till glädjen? För vem känner egentligen glädje klockan kvart i sju på morgon - även om man är glad på riktigt? Det är som om man medvetet fösökt knäcka alla som passerar redan innan dagen har börjat. Som när Dante passerar sorgeporten. Det spelar ingen roll att den tidiga morgonsolen färgar snön vackert orangerosa - man har passerat trafikplats glädjen. Då finns där ingen glädje kvar.
Ina
Ina
På min pinnstol
Hörde Snow Patrol på radion förut och tänkte på Ulrika, funderade över hur konstigt livet blivit.
Jag sitter i köket och funderar över hur jag hamnade här, varför jag hamnade här. Jag känner inte igen mig själv i det här köket. För när blev jag såhär rörig? Somliga dagar vill jag bara vara 18 år och gå i sista ring igen, men kanske är det bara för att jag kommit fram till att jag sysslar med något som jag inte vill göra. Vem som känner mig skulle ens kunna föreställa sig mig, frivilligt, stå inför främmande männsikor och tala om tji och ingeting för att jag måste? Frivillgt. Ingen.
Identitetskrisandet blir inte lättare av att köket luktar lite smått av något gammalt som jag inte kan begripa att JAG har låtit ligga. Men det har jag. Uppenbarligen.
Men jag ska åka hem. Ställa mig på stranden och bara vara någonstans där jag känner igen mig själv. Träffa vänner som känner igen mig, vänner som vet att jag aldrig skulle läsa retorik frivilligt. Egentligen.
Jag sitter i köket och funderar över hur jag hamnade här, varför jag hamnade här. Jag känner inte igen mig själv i det här köket. För när blev jag såhär rörig? Somliga dagar vill jag bara vara 18 år och gå i sista ring igen, men kanske är det bara för att jag kommit fram till att jag sysslar med något som jag inte vill göra. Vem som känner mig skulle ens kunna föreställa sig mig, frivilligt, stå inför främmande männsikor och tala om tji och ingeting för att jag måste? Frivillgt. Ingen.
Identitetskrisandet blir inte lättare av att köket luktar lite smått av något gammalt som jag inte kan begripa att JAG har låtit ligga. Men det har jag. Uppenbarligen.
Men jag ska åka hem. Ställa mig på stranden och bara vara någonstans där jag känner igen mig själv. Träffa vänner som känner igen mig, vänner som vet att jag aldrig skulle läsa retorik frivilligt. Egentligen.
Hemmafixarn'
Nu är jag i farten och hemmafixar igen och jag är überduktig om man får klappa sig själv på axels så pass. Jag har skruvat i mormors gamla, men söta, kökslampa över köksbordet. Trots att sladdamatematiken inte gick ihop så fixade jag biffen och det blev "lysande"! Nu har jag skruvt ner hallampan, men inte heller här går ekvationerna ihop, tre trasiga lampor och en ny blir negativt. Det går inte ens att lösa med X och Y, eller kan man det?
Nu fattas bara att jag ska lösa proppen i tvättfatet innan det blir tvärstopp. Och det vet ni ju mina vänner att jag är en expert på! Jag gjorde det ju två gånger en gång. men man ska ju ha något skojigt att göra nästa vecka också.
//Ina
Nu fattas bara att jag ska lösa proppen i tvättfatet innan det blir tvärstopp. Och det vet ni ju mina vänner att jag är en expert på! Jag gjorde det ju två gånger en gång. men man ska ju ha något skojigt att göra nästa vecka också.
//Ina
Mitt ethos och en kanna transparent kaffe
Sitter vid ett översållat skrivbord. I ett enda stort sammelsurium blandas papper med böcker och pennor av alla dess slag. någonstans i allt det här står min kaffemugg fylld till brädden mad vad som kan vara det äckligaste kaffe som någonsin bryggts. Med mjölk smakar det lite som mintte. I knät har jag än katt som luktar illa av grannens sent blommande rabatt, han bryr sig inte alls om att matte måste jobba. Och matte har bara gröt i hjärnan. Gröt som knappt ens passar sig till bloggande och absolut inte till intelligent studerande.
Det jag försöker åstadkomma är en renskrivning av slarvigt gjorda anteckningar från en föreläsning och ett "typ"-seminarium. Jag försöker reda ut det här med ethos, logos och pathos i tal, men tro för den sakens skull inte att ethos logos och pathos existerar. Nej, nej, det är blott något man kan tycka sig skönja i en text. Det är ett sätt att analysera. Jag skulle ljuga om jag sa att detta gör mig så mycket klokare.
//Ina och Shambles
Det jag försöker åstadkomma är en renskrivning av slarvigt gjorda anteckningar från en föreläsning och ett "typ"-seminarium. Jag försöker reda ut det här med ethos, logos och pathos i tal, men tro för den sakens skull inte att ethos logos och pathos existerar. Nej, nej, det är blott något man kan tycka sig skönja i en text. Det är ett sätt att analysera. Jag skulle ljuga om jag sa att detta gör mig så mycket klokare.
//Ina och Shambles
Och hon har sålt alla sina barn för 25 öre styck.
Jag har ont i magen och jag tänker mig att det är lite som när Stina fick ont i magen för att hon sålt Skrållan och står där i familjen Grankvists butik och har ätit upp kokkostoppen. Var det inte gott frågar Nisse och hon svarar: Nej, jag har ont i magen. Men allt blir ju bra eller hur. Vesterman lämnar ju tillbaka barnet till Malin. Fast det här är helt annorlunda, jag har inte sålt något alls och huruvida jag gjort fel eller inte är en blott en fråga om perspektiv.
//Ina
//Ina
Valborg och 31a april...
Den ädla kvinnan drog till skogs,
från landet bort, beredd på nöd:
till vildmarkslandet Solitude
(Parzival, Wolfram von Eschembach)
I helgen bär det av till Örebro, igen. Det känns som om jag nyss var där, men det är ju inte helt korrekt. Vi var där i mars när snön fortfarande låg djup. Nu är det vår och i kväll så blir det säkert brasa vid slottet/borgen (vad det nu klassas som) och folk som sjunger och fyverkerier, men det ska vi inte se på. Vi åker imorgon så min lille kisse-misse-pisse-puss är ensam mer än en natt.
På tal om min lille katt så ska vi ju snart åka hem ham och jag, till våra vänner. Inte för att jag vet om Shambles hade några vänner, eller mest "territoriella" fiender på Edingsvägen, i velket fall har mamma flyttat därifrån. Han får skaffa sig nya buddies.
Jag vet faktiskt inte varför jag har fått förmig att jag ska fara till vildmarkslandet Solitud.
//Ina-Fina
från landet bort, beredd på nöd:
till vildmarkslandet Solitude
(Parzival, Wolfram von Eschembach)
I helgen bär det av till Örebro, igen. Det känns som om jag nyss var där, men det är ju inte helt korrekt. Vi var där i mars när snön fortfarande låg djup. Nu är det vår och i kväll så blir det säkert brasa vid slottet/borgen (vad det nu klassas som) och folk som sjunger och fyverkerier, men det ska vi inte se på. Vi åker imorgon så min lille kisse-misse-pisse-puss är ensam mer än en natt.
På tal om min lille katt så ska vi ju snart åka hem ham och jag, till våra vänner. Inte för att jag vet om Shambles hade några vänner, eller mest "territoriella" fiender på Edingsvägen, i velket fall har mamma flyttat därifrån. Han får skaffa sig nya buddies.
Jag vet faktiskt inte varför jag har fått förmig att jag ska fara till vildmarkslandet Solitud.
//Ina-Fina
Yetis och andra varelser man inte riktigt vet om de verkligen finns förrän man sett dem
I dag var vi på Zs jobb för att hämta hans bil, då det inte blev någon kryssning för älsklingen, och vet ni vad jag såg? En fetstor kråka, den var verkligen enorm! Z och jag satt i bilen och tittade på den en stund och så sa Z "Men är det verkligen en kråka?" och då jag tänkte oh shit, det är nog ingen kråka! Och det var det ju inte heller så idag har jag sett mitt livs första korp! Jag har sett en livslevande korp, inte bara sådana där i trä som de säljer på Bohusläns museeum för att Uddevalla kallats "körpehöla" en gång i tin'. I Stockholm dessutom, eller inte i själva stockholm, men i Stockholms län...
Ja, det var bara det. Det var allt...
//Ina-Fina
Ja, det var bara det. Det var allt...
//Ina-Fina
Allt som finns är det som känns, kärlek utan gräns
Det har snöat i två dagar nu, från och till. Inget lägger sig tack och lov. Sitter vid datorn och fasar inför helgen och hela livet i allmänhet. Bland annat över hur evinnerligt oturligt det är att inbetalningen till CSN ska in bara ett par veckor innan man får skatteåterbäringen. Haha, det ordet får mig att tänka på broder Tuck i disneys Robin Hood: "Här kommer skatteåterbäringen! Hoho!" kluckar han som en rund och go' tomte.
Men mest är det helgen som spökar just nu. Att Z ska på kryssning med jobbet så att jag blir alldeles ensammen i Stockholm. OCH jag måste ta mig till Katthemmet själv! Med "tuben"! Det gör mig alldeles bestört. Att jag överhuvudtaget bor i en stad där de kallar tunnelbanan för "tuben" gör mig bestört bara det! Även om alla inte gör det. Bestört säger jag er!
vi satt och delade några hemmalagade bullar och ett glas mjölk, Z och jag. Till heta, goda bullar driker även jag mjölk ser ni. Men det tyckte inte Z om, han tyckte att jag borde ha tagit ett eget glas. Hallå eller Unge herr Zackrisson! Du tjatar ständigt och jämt på att jag dricker för lite mjölk och för sällan, men när jag väl dricker mjölk så passar inte det heller! Love you nevertheless.
Nej, nu blir det en sista disney-sång innan jag ska klippa hjärtats hår.
Puss puss
//Ina-Fina
PS! Ett litet ps bara till dig Linda om du läser det här så svarar man ALLTID på sms där frågan "lever du" förkommer. Smsaren kan drabbas av lätt panik annars!
hej hopp och våren är slut
Det skulle vara fint väder i dag också, sa de inte så. Jo, nog tror jag att de sa så alltid. Det hörde jag när Z såg på nyheterna i går innan vi gick och la oss. Sen skulle det komma snöblask, men det var sen det. Solen sliter som en... en stjärna för att pressa sig genom molnen så jag vet var den står på himlen i alla fall. Men efter att ha spenderat nästan en halvtimme med att kolla på Jessicas fantaskiska bilder från NY så vill jag ha vår! Ska det vara så svårt att frammana lite vår?! Jag satt och drömde om vitsipper och sen funderade jag över om det verkligen finns vitsipper i Stockholm, eller om de bara har vitsippor. Nej, kom jag fram till, det finns nog inga sippor i stockholm. Inte än i alla fall, vi har ju just börjat på krokusar.
Mormor och morfar kommer till hufudstaden imorgon. Vi ska ses på lördag, det kan bli... intresant.
//Ina
Mormor och morfar kommer till hufudstaden imorgon. Vi ska ses på lördag, det kan bli... intresant.
//Ina
tretal
I dag har det gått en vecka sedan vi kom "hem" till stockholm igen och för första gången så har jag tråkigt. Jag vet verkligen inte vad jag ska sysselsätta mig med och egentligen så vill jag nog bara åka hem och stanna där tills sommaren är slut. Fast å andra sidan så vill jag inte bo hemma hos mamma eller pappa och jag vill inte lämna mina pojkar och min lägenhet. Jag är lite splittrad...
Jag har drömt om graviditetar, makrillar och blödande magsår. Makrillarna låg i en av våra stora matlådor på en brygga och de tuggade på varandra. På bryggan satt jag, en ansiktslös man och en liten pojke och pojken fiskade. Allt i magiska tretal.
Nej, jag har en dröse telefonsamtal att ringa under veckan så jag kan lika gärna dra igång med det nu. Om mitt ryggslut/höften tillåter att jag reser mig ur soffan, för GUUUD så ont jag har idag.
Jag vill bara att något spännande ska hända. Eller något alls.
//Ina
På min resa hem iiigeeen!
Imorgon ska jag åka hem till misärstaden som Ulrika kallar den. Vi sk aåka hem alla tre fraktiskt. Jag, Z och el gato. Det är en inte helt rolig resa att göra med en kisse, från Stockholm till Uddevalla är det fem timmar. Och om man lägger till två stopp, ett för mat och ett för att plocka upp Ohlsson, blir det genast nästan en hel extra timme. Det blir spännande att se hur han sköter sig den här gången.
Anledningen till att Missen ska med är att jag ska vara hemma i två veckor. Anteckna detta mina vänner TVÅ VECKOR(!!!), drygt. Jag ska åka hem och jobba lite, kan behövas efter att ha varit icke-jobbande ett tag nu. Men det är det snart slut på. Jag har bestämt mig för att börja studera! Det ni! Har hittat en utbildning i Uppsala jag ska söka i första hand och en i Stockholm i andra hand.
Nej, nu måste jag dra igångmed tvätten. Tror jag sk abörja med mina vårskor. Har haft riktiga vinterskor hela vinterna på grund av all snön, men nu får det fan räcka.
//Ina
Anledningen till att Missen ska med är att jag ska vara hemma i två veckor. Anteckna detta mina vänner TVÅ VECKOR(!!!), drygt. Jag ska åka hem och jobba lite, kan behövas efter att ha varit icke-jobbande ett tag nu. Men det är det snart slut på. Jag har bestämt mig för att börja studera! Det ni! Har hittat en utbildning i Uppsala jag ska söka i första hand och en i Stockholm i andra hand.
Nej, nu måste jag dra igångmed tvätten. Tror jag sk abörja med mina vårskor. Har haft riktiga vinterskor hela vinterna på grund av all snön, men nu får det fan räcka.
//Ina
Sånt kan man hitta i sin strumpa en marsmorgon, men borde inte
Här sitter man i lugn och ro och gör lite tågymnastik för att försöka jobba lite liv in i de iskalla fötterna, när man plötsligt känner att det sticker till. Jaha, tänkte jag ochfortsatte i tron att det satt i själva tån. Det gjorde det inte, för när jag tillslut gav med mid och plockadde av mig strumpan gjorde jag en häpnadsväckande upptäckt. Kan ni gissa vad jag hade i min strumpa? ETT JULGRANSBARR! I MARS! Z ochjag har inte ens haft en gran, så just detta lilla barr har rest från skogen in till en av mina föräldrar och sedan har det rest hem med mig igen. Men när är frågan...
Ja, jag vill ju inte skryta, men just såhär spännande är mitt liv just nu. Det ni!
//Ina-Fina
Ja, jag vill ju inte skryta, men just såhär spännande är mitt liv just nu. Det ni!
//Ina-Fina
TV-uppenbarelser
Det hände en sak här om dagen och den saken hände två gånger. Som andra sysslolösa individer vet så resulterar just sysslolösheten till en del glanande framför TVn och tomt stirrande på en datorskärm som visar en webbsida som i sin tur förmedlar ett budskap och information man glömt strax efter det att man slutat läsa.
Jag föredrar i de flesta fall en god bok, men det kan bli förmycket av det goda och jag vill ju dessutom inte överanstränga de geniknölar som ligger i dvala sedanjag avslutade mina studier. Då blir det TV för hela slanten.
Det var vid ett sådant tillfälle som jag fick en uppenbarelse. Två mer exakt.
Den första kom när jag satt och funderade på hur jag skulle lösa problemet med den totala avsaknaden av tomatsås i vårt hem. Inte mycket till problem kan tyckas om det inte hade varit för att jag skulle göra köttfärsås och nu mera gör det med just tomatsås. Då, mitt i min förtvivlan, kom Gordon Ramsey till unsättning. Han skulle göra 100%-igt hemmagjord pizza. Ja precis, det innebär även hemmagjord tomatsås. Om inte det är ett skänk från TV-Gu(i)den ovan så säg!
TV-uppenbarelse nummer två kom lite för sent, men den kom trots allt. Jag var i bakartagen just den dagen och sugen på att fulla frysen med hemmabakade alster som hemma hos äldre damer. Så i huvudet valde jag ut en småkaka som min gammelmormor brukade göra. Jag hade allt utom en ingrediens, så jag ringde min sambo och bad honom köpa russin med sig på vägen hem. Men så medans jag låg där och glanade på TV så som jag gör och hoppar mellan kanalerna. Jag fastnade på femman där enkvinna som visade sig heta Corinne figurerade. Och det var då det slog mig, man ska inte ha russin i kakan MAN SKA KORINTER! Men när denna fakta uppenbarade sig framför mig så var det för sent. Det blev ingekakor den dagen.
Två gånger på en dag fick jag uppenbarelser, det måste betyda något! Eller absolut ingenting, men om så vore fallet vore det ju oturligt och ofantligt tråkigt.
//Ina-Fina
Jag föredrar i de flesta fall en god bok, men det kan bli förmycket av det goda och jag vill ju dessutom inte överanstränga de geniknölar som ligger i dvala sedanjag avslutade mina studier. Då blir det TV för hela slanten.
Det var vid ett sådant tillfälle som jag fick en uppenbarelse. Två mer exakt.
Den första kom när jag satt och funderade på hur jag skulle lösa problemet med den totala avsaknaden av tomatsås i vårt hem. Inte mycket till problem kan tyckas om det inte hade varit för att jag skulle göra köttfärsås och nu mera gör det med just tomatsås. Då, mitt i min förtvivlan, kom Gordon Ramsey till unsättning. Han skulle göra 100%-igt hemmagjord pizza. Ja precis, det innebär även hemmagjord tomatsås. Om inte det är ett skänk från TV-Gu(i)den ovan så säg!
TV-uppenbarelse nummer två kom lite för sent, men den kom trots allt. Jag var i bakartagen just den dagen och sugen på att fulla frysen med hemmabakade alster som hemma hos äldre damer. Så i huvudet valde jag ut en småkaka som min gammelmormor brukade göra. Jag hade allt utom en ingrediens, så jag ringde min sambo och bad honom köpa russin med sig på vägen hem. Men så medans jag låg där och glanade på TV så som jag gör och hoppar mellan kanalerna. Jag fastnade på femman där enkvinna som visade sig heta Corinne figurerade. Och det var då det slog mig, man ska inte ha russin i kakan MAN SKA KORINTER! Men när denna fakta uppenbarade sig framför mig så var det för sent. Det blev ingekakor den dagen.
Två gånger på en dag fick jag uppenbarelser, det måste betyda något! Eller absolut ingenting, men om så vore fallet vore det ju oturligt och ofantligt tråkigt.
//Ina-Fina
Stockholmssången
Vi grät när jag tog tåget upp till Stockholm
Vi måste ses nån gång per år, min vän jag måste veta hur du mår
Du sa: ”vi måste överleva Stockholm”
Du sa: ”jag vet du måste fly, men du kommer aldrig få nån ny
För vem fan kan få en riktig vän i Stockholm
Vem orkar va’ på Stureplan och kamma håret hela dan
Ibland är det nog svårt att bo i Stockholm
Ibland jag tänker på det så, att jag vill få dagarna att gå
Så att jag kan få åka hem och träffa min bäste vän
Ja, jag vill bara åka hem och träffa min bäste vän
Ja, jag vill bara åka hem och träffa min bäste vän
Du sa ”vi måste lämna våran småstad
Ja, rock’n roll ska bli vårt liv. Med kvinnor fyller vi vår tid”
Men du min vän jag saknar våran småstad
Ibland så är det bara så, vi vill ha allt vi ej kan få
Men du, vi kommer ses igen till sommaren
Då kommer allt bli som den dag, vi gick i skolan du och jag
Det måste vara du och jag till sommaren
Ibland jag tänker på det så, att jag vill få dagarna att gå
Så att jag kan få åka hem och träffa min bäste vän
Ja, jag vill bara åka hem och träffa min bäste vän
Ja, jag vill bara åka hem och träffa min bäste vän
Buhu, nu åker Jessan till New York om exakt en månad. Pratade med henne idag och vi måste ha en liten randez vous innan april. Sen blir det nio veckors uppehåll medans hon gör sin praktik.
//INA
As bad as it gets
Vi har haft ett stort problem den senaste tiden, vi har inte haft en bil min sambo och jag. Detta har lett till att vi inte kunnat panta eftersom vi inte hittat någon affär i närheten där man kan panta (trodde v afram tills i torsdags). Så panten har liksom samlats på hög, eller i papperspåsar för att vara korrekt. Under diskbänken där panten ska stå blev fort fullt och den fick flytta in i klädkammaren, precis brevid den ibland överfulla tvättkorgen.
I onsdags fick vi äntligen tillbaka bilen så det första vi gjorde var att åka till Coop Forum för att panta och storhandla.
Med fem stora papperspåsar med flaskor och burkar i alla färger och storlekar. Vi okuperade varsin automat och började. I min andra påse fick jag syn på en plastpåse nere vid botten. Jag blev lite irriterad på min käre, och i detta fallet helt oskyldiga, sambo för att han hade slängt skräp i panten.
Men ju närmare botten jag kom i den här påsen med burkar så började jag tvivla mer och mer på att det var en plastpåse. Och mycket riktigt när jag nådde ner till "påsen" visade det sig vara ett par vita TROSOR! Jag trodde jag skulle dö på fläcken! Som tur var så gjorde jag inte det. Snabbt som en vessla körde jag ner hande i påsen och smög ner mina trosor i fickan i hopp om att alla andra "pantare" inte hade sett mig, men vem vet, kanske fick någon en rolig pant-historia att ta med sig hem.
Problemen tog ju dock inte slut där. Jag var ju tvungen att gå runt där på Coop med ett par trosor i fickan som jag hela tiden var tvungen att se till att fickan inte gled upp och avslöjade sitt pinsamma ionnehåll. Jag måste ju ha sett ut som en paranoid snattare.
Här om dagen gjorde jag mitt första, av många, pass på Stockholms Katthem. Jag tänker att det måste ge mig några extra poäng hos Sankte Per när den dagen är kommen. Och så är det kul och mysigt också.
//Ina-Fina
I onsdags fick vi äntligen tillbaka bilen så det första vi gjorde var att åka till Coop Forum för att panta och storhandla.
Med fem stora papperspåsar med flaskor och burkar i alla färger och storlekar. Vi okuperade varsin automat och började. I min andra påse fick jag syn på en plastpåse nere vid botten. Jag blev lite irriterad på min käre, och i detta fallet helt oskyldiga, sambo för att han hade slängt skräp i panten.
Men ju närmare botten jag kom i den här påsen med burkar så började jag tvivla mer och mer på att det var en plastpåse. Och mycket riktigt när jag nådde ner till "påsen" visade det sig vara ett par vita TROSOR! Jag trodde jag skulle dö på fläcken! Som tur var så gjorde jag inte det. Snabbt som en vessla körde jag ner hande i påsen och smög ner mina trosor i fickan i hopp om att alla andra "pantare" inte hade sett mig, men vem vet, kanske fick någon en rolig pant-historia att ta med sig hem.
Problemen tog ju dock inte slut där. Jag var ju tvungen att gå runt där på Coop med ett par trosor i fickan som jag hela tiden var tvungen att se till att fickan inte gled upp och avslöjade sitt pinsamma ionnehåll. Jag måste ju ha sett ut som en paranoid snattare.
Här om dagen gjorde jag mitt första, av många, pass på Stockholms Katthem. Jag tänker att det måste ge mig några extra poäng hos Sankte Per när den dagen är kommen. Och så är det kul och mysigt också.
//Ina-Fina
Måndagmorgon
Imorgon ska jag åka hem igen! Det ska bli skönt att få vara hemma ett längre tag.
I fredags missadde jag något viktigt. Något jätteviktigt. Något som jag aldrig missar. Jag missade Elinas födelsedag!!! Jag som aldrig missar viktiga föddelsedagar. Inga födelsedagar överhuvudtaget nästan. Hur kunde. Och sen så kom jag inte på det förrän idag! Jag skämms. Måste krypa till korset nu :(
Får nog se till att köpa en ordentlig pressent innan jag kommer hen igen.
//Ina-Fina live från skamvrån
I fredags missadde jag något viktigt. Något jätteviktigt. Något som jag aldrig missar. Jag missade Elinas födelsedag!!! Jag som aldrig missar viktiga föddelsedagar. Inga födelsedagar överhuvudtaget nästan. Hur kunde. Och sen så kom jag inte på det förrän idag! Jag skämms. Måste krypa till korset nu :(
Får nog se till att köpa en ordentlig pressent innan jag kommer hen igen.
//Ina-Fina live från skamvrån
Vår nya mikrovågsugn
Idag sitter jag och fyller i namn och adresser på folk jag känner för att de ska få koll på min nya adress. Hanna bor tydligen i Skara och du U Carlsson stavas med K på eniro vilket förvirrade mig nu när du var här för bara ett par veckor sedan och skällde på mig av just det skälet, att jag stavat fel alltså. Och min farfar har olika adresser beronde på om man vill nå honom på mobilen eller hemtelefonen. Men jag ska skicka ut dem i alla fall så får vi se. Förutom Hannas, vill inte göra bort mig för någon främling i Skara.
Vi packade upp vår nya mikrovågsugn igår och jag fick för mig att läsa bilagan. Inte den med instruktioner utan en annan med spännande recept i. Den är skriven på Svensk och man får mikrovågsrecept, bland annat föreslår de "FISKRÄTTOR", "FÅGELRETTER, Läcker mat i FLYVENDE fart", "Kyckling i KARRY", eller varför inte "GRÖNSAKSPOSTEJ" och "CHOKLADKAGE". Jag tror att det är en dansk som översatt det här... Det är så kul när någon suger mer på svenska än vad jag gör!
Ska för övrigt åka hem och vara hemma ett tag.
//Ina-Fina
Vi packade upp vår nya mikrovågsugn igår och jag fick för mig att läsa bilagan. Inte den med instruktioner utan en annan med spännande recept i. Den är skriven på Svensk och man får mikrovågsrecept, bland annat föreslår de "FISKRÄTTOR", "FÅGELRETTER, Läcker mat i FLYVENDE fart", "Kyckling i KARRY", eller varför inte "GRÖNSAKSPOSTEJ" och "CHOKLADKAGE". Jag tror att det är en dansk som översatt det här... Det är så kul när någon suger mer på svenska än vad jag gör!
Ska för övrigt åka hem och vara hemma ett tag.
//Ina-Fina
En strimma ljus
I mitt tak lyser inga stjänor. Men det finns en strima ljus i det grå mörkret.
Det är svårt att slå sig till ro i en främmande stad när man varken har jobb eller skola att ha som utgångspunkt. Jag är kanske ensammast i världen. Det känns så just nu.
Jag har inga mål i livet just nu, jag bara flackar runt i framtidsspekulationernas värld, men hittar inget som jag fastnar för. Inget som man kan bygga en verklighet på.
Jag vet vad jag vill göra, men det är inte verklighetstroget. Eller vad man ska kalla det. Jag trodde att jag skulle vara klar vi det här laget, en termin skulle vara allt som återstod.
Jag får väl fortsätta försöka klämma fram ett mål. Fortsätta kämpa.
Jag tror fan inte att bloggen har varit såhär dyster sen jag startade den.
Ska nog bli volontär på katthemmet i Stockholm.
När jag var liten hade jag stjärnor i taket.
//Ina
Det är svårt att slå sig till ro i en främmande stad när man varken har jobb eller skola att ha som utgångspunkt. Jag är kanske ensammast i världen. Det känns så just nu.
Jag har inga mål i livet just nu, jag bara flackar runt i framtidsspekulationernas värld, men hittar inget som jag fastnar för. Inget som man kan bygga en verklighet på.
Jag vet vad jag vill göra, men det är inte verklighetstroget. Eller vad man ska kalla det. Jag trodde att jag skulle vara klar vi det här laget, en termin skulle vara allt som återstod.
Jag får väl fortsätta försöka klämma fram ett mål. Fortsätta kämpa.
Jag tror fan inte att bloggen har varit såhär dyster sen jag startade den.
Ska nog bli volontär på katthemmet i Stockholm.
När jag var liten hade jag stjärnor i taket.
//Ina
Blå tå och födelsedag
Livet är galet tråkigt just nu. Supertråkigt. Übertråkigt. Tufft om jag ska vara ärlig. Ensamheten i Stockholm har börjat göra sig påmind. Men en ljuspunkt mitt i eländet är att älsklingen fyller 22 i dag, men det faller lite i skugga för jag har slagit i min lilltå som är lite blå och gör skitont när jag går eller råkar komma i när något. Nu ska jag vältra mig i mitt eländ e och gå och läsa Dygdens lön ur Strindis Giftas. "Strindberg hatade INTE kvinnor!" ;) Fick du läst den Ullis?
//I
//I
