Kust till kust
Home, home, home, home, home, home, home, home.
Btw så bakade jag ju bullar igår vilket har slått många med häpnad och jag undrar bara: VARFÖR ÄR DET SÅ KONSTIGT ATT JAG BAKAR?
//Ina-fina
För att sammanfatta: Jag är bara så bra
Nästan jämt. I dag har min kretivitet kombinerad med min hemmafrulighet resulterat i bullar. Rykande färska kanelbullar à la moi. Och jag är grym på kanelbullar, bortsett från en liten detalj. Jag glömmer alltid den sista plåten. Pinsamt? Ja, lite.
Failure:
Every time!
Success:
Men när jag är bra är jag bäst!
Gissa vilka Z får smaka när han kommer hem.
//INA
One week of danger is not very long
Nu har jag varit uppe i Stockholm i två veckor, nästan konstant. Jag har bott här i två veckor i alla fall. Och i går kom känslan av ensamhet över mig för första gången, förförut kassörskorna och kassörerna i dde lokala mataffärerna så pratar jag inte med någon mer än Z, face to face. I dag har känslan lättat och jag är på bra humör igen. På kreativt humör faktiskt.
OCH jag åker hem om 30 timmar! OCH som om det inte vore bra nog så ska jag ha med mig min bäbis hit upp på söndag.
Älsklingen är så liten på den här bilden. Mycket större nu, men sötast ändå.
Nu känner jag min nästan lite äcklig dags för en dusch.
//Ina-Fina
Prophecy - Sky high bills
Jag har upptäckt en oroväckande mönster. Ett nytt mönster, i mina telefonvanor. Långa, långa telefonsamtal med alla. Det kanske kortaste med en vän hade jag idag, med Hanna som hade ringt mig i går, men det hade jag jag missat i min städmani. Vi pratade "bara" i en halvtimme. Men alla samtal går i den där andan, den där där man kan använda ordet timme på olika vis för att förrmedla tiden samtalet varat.
Rekordsamtalet såhär långt ägde rum här om dagen. Jag ringde Linda, men Linda svarade inte så ringde Linda mig sen i stället. Det samtalet drog ut på tiden i två timmar, vi skulle just runda av när Lindas mobil dog.
Jag har onda aningar om att framtida räkningar från telenor inte kommer att ligga på 355:- riksdaler.
Roten till mina stundande ekonomiska problem...
Nu ska jag fullfölja mina hemmafruliga plikter och vika tvätt och diska. Sen ska jag förbereda middagen. Men jag gör detta bara därför att TVn inte funkar eftersom sladden till saken på taket gick sönder igår. Jag är egentligen ingen gom hemmafru... eller jo det är jag. Jag är bäst.
//Ina-Fina
En helg i stockholm
Det har varit en händelserik helg, vi inledde med myspys på fredagen, jag fick liljor och grejer. Sen blevv det lördag och min födelsedag och jag fick tårta på sängen och ett massagebord! Ja, ett massagebord. Nu kan Z massera mig hur länge som helst utan att tröttna. Nästan. Hur fantastiskt är inte det? Vi gick och la oss mitt i natten och så blev det som det alltid blir, söndag. Vi var tvugna att gå upp relativt tidigt, vilket alltid är sur på söndagar även om man pga omställningen till vintertid fått en timmes extra sömn, för vi var tvugna att ansluta oss till våra grannar för att genomföra den årliga höstliga gårdsstädningen.
Det tog verkligen emot att gå ut för att kratta löv i sex timmar med enbart en liten korv paus i mitten, men vi gjorde det. Vi fick dock lite panik när folk började samlas redan strax efter nio. Så jag ringde pappa smått skräckslagen över att jag kanske hört fel och att man inte alls skulle ha ställt om klockarna, men pappa bekräftade att klockan bara var 09.42.
Som jag sa till Z så får de som kommer sist de sämsta jobben. Vi fick städa ur en förråd med massa trasiga cyklar och vinteråkdon som pulkor och tefat. Det fanns dessutom en korg med krossat glas som vi kom fram till att det vore bäst att lägga i en låda. Ordföranden tyckte dock annorlunda. Han sa att vi bara skulle slänga upp det i kontainern. Detta var första tecknet på att stockholmare är slarvigare än oss och bara gör saker halvhjärtat. Någon kan ju faktiskt skada sig på glaset och jag fann och finner det väldigt upprörande.
Sen blven vi satta på att rensa löv vid "rondellen" vid infarten. Efter en stunds grundligt och flitigt arbete fick vi sällskap av vår granne, tillika vice ordförande i vår bostadsrättsförening. Då blev jobbet genast mindre noggrant. bevis nummer två. Hon var dock kväldigt trevlig och gav mig råd på ställen att söka extrajobb på tills jag får något riktigt. Sen fick vi kratta ännu mer kastanjeträdslöv och kastanjer vilket fan inte är enkelt. Vi var no flitigast i hela mittenbäcken.
´Det var inte mycket folk som dök upp. Det fanns även de som dök upp, men som inget gjorde. Det var en man där, i 45 50 års åldern, som bara gick runt med en liten unge hela tiden och stötte på den söta, TONÅRIGA, asiatiska flickan som inte kunde svenska. Ytterst smaklöst. Han var antagligen mest där för korvens skull.
Jag hittade den här bilden av mig och Steffen på Emaus hos Linda.
Vi klappade nästan alla djuren, utom de små hönorna.
Jag ska försöka lägga upp min två veckor försenade berättelse med veckans ord sen också.
//Ina-Fina
En veckas kåseri - my new bff
Som sagt har jag bott i Stockholm i över en vacka och jag håller på att förgås av det gråa vädret. Vissa visa människor skulle säga att vädret är inte svenskare och gråare här än någon annanstans. Ulrika däremot skulle säga något i stil med "I told you so!" Eftersom jag är ensamast i världen tio timmar, minst, om dygnet så sover jag länge och städar en lägenhet som inte var flyttstädad när vi kom och fängslas av program jag inte ens visste existerade. Som kvinnor som föder barn. Vad är det med amerikaner och visa kejsarsnitt i närbild? Vem vill se det?
På tal om vidrigheter och min ostädade lägenhet så bekräftar den allt jag någonsin sagt om 08, man kan inte lita på dem. När Z träffade förra ägarens dotter för att skriva på kontraktet hade hon till och med sagt till honom att de hade städat. Det var det inte alls, inte ens nästan faktiskt. Så detta har ju enbart utökat min lista med punkter över varför Stockholmare inte är lika bra som alla andra (med alla andra menar jag västkustbor). Jag har en känsla av att lsitan kommer att förlängas och huggas i sten innan jag är klar med den här staden.
Jag har dock inte längtat hem än i den misär som är Stockholm. Kanske har jag varit tillräkligt hemmafruigt upptagen hela tiden för att hålla hemmalängtans tsunami på avstånd. Kanske väller den in i morgon på min 20-årsdag, kanske när snön ligger vit och julljusen glimmar eller när våren knoppar i slotsparkerna.
Flyttdagen var dock vacker, väldigt vacker. Tills vi lämnat västra götalanddet vill säga. Mulet, tråkigt och grått är tre utav ledorden för hur östra halvan av landet såg ut. Vi åkte hemifrån vid tio och familjen lämnade oss, äntligen, vid sju-tiden och så spenderade vi resten av kvällen med att titta på vår då enda kanal, SVT 1. Vi utökade utbudet nästkommande dag med den gamla skogstvn, tvåan, fyran och något som kallades "Öppna kanalen" och Com hem-kanalen. Förstår ni min trisstess de senaste fyra fem dagarna?
Jag har ju dock inte suttit inne hela tiden och pimplat vin från en bag in box. Nej, jag har vågat mig ut ett par gånger på egen hand. Men om jag ska fortsätta som jag började så lär många av mina inlägg den närmaste tiden heta saker som "Jag tappade bort mig själv och leddes hem av en nunna", "Jag hoppade av vid fel station och fick sova på en parkbänk i Täby" eller "Varför jag blev tvungen attt köpa en bil med inbyggd GPS".
Nej, nu ska jag gå och göra fint i köket och laga mat till min karl. En dusch föst dock.
Ciao ciao
//Ina-Fina
I Stockholm
och jag hör hur några pratar:
"Jag älskar mitt meningslösa liv
Hur är ditt liv"
och nån svarar: "Jag är glad att bo
i Stockholm"
Och en taskig recensent
står och petar i nåt tilltugg
och viftar med en ölbiljett
och säger det här är rock
Jag är i Stockholm
Herr Andersson har drunknat
i ett hav av kaffe latte
Han är kontinental och originell
Han är sorglig, men utvald
att leta efter sig själv
Det är vad som gäller
här i Stockholm
Här hälsar man på vakterna vid Stureplan
Han är killen hela dan
i den här stan
Här har man god smak och pengar kvar
Det stinker från en pissoar
Här träffas man på nån godkänd sushibar
Här i Stockholm
Här är alla lika övergivna
Ensamma, synd om oss
Här går man inte runt och hälsar på
man måste ringa först
man måste boka tid
man måste skynda sig
man måste skärpa sig
man måste komma in
i Stockholm
Det stinker från en pissoar
Det är nån som har somnat där
Det är väl nån som bor där
Han som vankar runt i tunnelbanan
Han är en del av atmosfären
Det är skönt att va i smeten
Det är skönt att känna pulsen
Det är skönt att bo
i Stockholm
(Lars Winnerbäck)
Och det gör jag ju nu. Jag bor i Stockholm!
//Ina
These are the days
Varför flyttar jag egentligen? Jag vet varför jag flyttar, men varför skulle det bli just stockholm? Jag hatar ju stockholm, gör jag inte det? Jo, det tror jag nog att jag fortfarande gör.
Stockholm skulle jag aldrig flytta till det har jag alltid sagt. Har alltid sagt till mina nära och kära att de ska ge fan i det de också. Ulrikas öron gick varma av allt mitt spott och spe när hon skulle flytta dit förra året. "Det här ska du få äta upp!" sa hon när jag tillkännagav att jag skulle bege mig till stora staden och söka lyckan.
I morgon går tåget klockan 14.02 från Göteborg. Jag är nervös. Men det är inte den verkliga flytten. Vi ska åka hem igen på fredag och så går flyttlasset på lördag. Jag behöver städa ur de andra människorna först. jag vet att de har flyttstädat en gång redan, men jag behöver (för min egenskull) flytta in-städa också. Konstigt? Ja, kasnke, men så är ju jag en sån som hatar Stockholm också. Det säger väl allt...
Nu ska det sista packas. De sista kläderna och prylarna. Det sista av mitt liv.
//Ina-Fina
Dan Browns nya
Var inne och kollade på Adlibris och stötte på Dan Browns senaste alster. Och den har en alldeles egen trailer. Då kan man nog kalla sig hypad, eller?
Kanske värd att läsa...
//Ina-Fina
Bannlyst kaka
Den glutenfria kladdkakan vi alltid gör här hemma blev förbjuden att baka på jorden. Och då får man ju lösa problemen på andra sätt. Så mormor och jag hoppade i våra rymdraketer och jag bakade en kladdkaak ombord på min rymdrakost och sen nä vi kom till Tellus-tullen så skulle "överföringen" ske. Jag var utklädd till ambulansförare (klart att sådana behövs i rymden också) och så smuglade jag ombord kladdkakan till mormors farkost i en såndär organtransporterinslåda.
Det var ju den perfekta täckmanteln! Man kan ju inte öppna en sån låda om det ligger ett hjärta i! Jag är ju ultramegaübersmart även i sömnen!
Jag tror jag ska bli proffskriminell. Iallafall om glutenfri kladdkaka blir förbjudet på jorden.
//Ina
Söka jobb
//Ina-Fina
Min mormor
Sådana här incidenter är inte helt ovanliga för min mormor, för mina familjemedlemmar överhuvudtaget. Min syster har tappat bort så många nycklar att halva staden antagligen har tillgån till åtminstonde ett av mina föräldrars hus och mormor själv klantar sig ofta. Som när hon i somras fick bankomaten att "äta upp" morfars bankkort eftersom hon gång på gång slog in sin egen kod. Morfar är dock van, han har blivit av med kortet på det viset förr.
Själv har jag bara blivit utelåst av andra. Kvällar då jag går ut på krogen tar jag inte med mig nycklar om det kan undvikas, utan familjen låter det stå öppet eller gömmer en nyckel. Hos mamma funkar det alltid, hos pappa aldrig. Spelar ingen roll hur tydligt jag säger till alla att jag INTE har nyckel med mig, pappas sambo låser mig alltid ute ändå. Jag börjar tro att det är med flit.
Och så var det ju den där gången när jag gick i sexan eller sjuan och försökte få upp mitt sovrumsfönster och klättra in igenom det. Grannen kom dock på mig och undrade var i allsin dar jag höll på med.
// Ina-Fina
Du höll ut länge men du föll till sist
Ambitionen var ett långsamt gift
Du höll ut länge men du föll till sist
(Kent, Sundance Kid)
Jag har upptäckt att jag ofta finne rmig situationer där jag stöttar och ger råd vid fall av olycklig kärlek, eller krossade hjärtan. Iallafall så försöker jag. Vi 20 års ålder vad vet jag egentligen. För mig blev det trdje gången gillt i kärlek.
Och jag tycker mig skönja ett mönster. Jag inleder alltid med klyschor. Varför vet jag inte. Ingen vill väl egentligen höra det gamla vanliga när hjärtat är på bristningsgränsen, eller hur? Men jag inleder med det för att sedan gå över till mer drastiska metoder. Jag går från "Du hittar någon ny" och "Kärlek gör ont, den måste få göra ont" till att likna kärleken vid sur mjölk. Riktigt hur jag hanmade just där vet jag inte, men så blir det ibland. Det var en metafor.
Men just du gillar att jag är så brutal ibland, som den där tiden på gymnasiet. Det jag skrev igår var saker som:
"Du kmr inte att vara 45 och ungmö, mest för att man inte kan vara just ung vid 45 [...]"
"[...]eller en kelen katt som kan konsten att insanespinna. Jag tror du behöver tillåta dig själv att avsky honom ett tag, intensivt, rata honom [...]"
Du skriver att soffkudden luktar som honom och att du bara vill sitta och lukta på den, jag skriver: "Bränn den!"
Eller
"Jag tror att det e fullt möjligt att du har känslor för honom barra för att du alltid haft det."
"och när allt kmr omkring står jag fast vid klyschan att du hittar ngn ny occh ersätter Mr Ri med Mr Right ;)"
Jag skrev för all del mycket mer än så, och mer brutala saker också. men det har jag utelämnat. Jag är, i fall om att jag inte redan nämt det, men det framgår nog tydligt, ingen love guru. Fast jag gör vad jag kan. Ingen kan läka bustna hjärtan.
//Ina-Fina
Du var dekadent och jag tvingas till regression
Värmedynan under förmiddagen hade jag inte någon nytta av. Sedan Fick jag muppa mig bort (=gå konstigt och fult) till ICA och vidare till bussen. Hemma hos Linda kände jag dock att det började släppa tillräckligt för att jag skulle fungera som folk. Och jag är jättepopulär. Steffen tycker om mig! Fast hur skulle han kunna låta bli? Alla gör la det... ;)
Smider planer, ondskefulla sådana, med Hanna inför i morgon. Då hoppas jag att jag kan få på mig mina byxor på det vanliga sättet och inte mitt alternativa.
Bon nuit
//Ina-Fina
Ännu en vecka soom inleds vid TV:n
// Ina
Lustiga (läs pinsamma) familjen
Pinsamma familjen den är min den. Kanske resonerar alla så. Och, antagligen också som alla andra, så anser jag att min familj verkligen är den som tar priset. I dag var vi hos mammas moster för att fika. Eller fikan var bara en ursäkt för att komma och titta på den nya bäbisen mammas kusin fått för snart tre veckor sedan.
Min fyraåriga lillasyster är inne i vad jag tycker är den jobbigaste barnåldern, kiss och bajs-åldern. Meningar som Du har en bajs i din mun. är ett exempel på de galet obekväma kommentarer som poppar ur den lilla lintottens mun. Fullt normalt, jag vet. Men det gör mig inte mindre förlägen för det.
Man skulle ju då också kunna tro att hon är den som tar priset i mina ögon, men icke! Priset tar nog (i dag i alla fall) mormor och hennes syster med följande meningsutbyte:
-Men ska Gösta också hoppa ut, frågar mormor
-Ja, han ska följa med och hålla, säger mormors syster.
-Hålla, där finns då inget att hålla i, svarar mormor.
(Situationen är den att morfar ska gå på toa och det ser ut som Gösta ska gå efter.)
I övrigt hände inte så mycket. Babyn var söt och alla var glada och stolta. Vi pratade om familjens resa till Turkiet och kom in på det där med höjdskräck och flygrädsla. Kusin Malin säger att hon inte är rädd för varken höjder eller att flyga, men "vad som helst kan ju gå fel så det är bäst att låta bli" som hon uttrycker det.
Tre timmar till Z andra stora event där hela tjocka släkten är samlad, min släkt. Hur ska detta gå liksom?
//Ina-Fina
"Svenska män är dåliga älskare"
Fångade en metro på väg till bibblan och på bussen hem fick jag äntligen läst den. På sidan 13 möttes jag av ovanstående artikel om hur dåliga älskare våra svenska boys är. Det är undersökningsföretaget Onepoll som undersökt saken och låtit kvinnor från 20 länder delta för att ranka älskare med olika nationallitet.
Inte helt haktappande så toppas listan av latinolovers, brasilianare, spanjorer och italienare ligger tydligen bra till i bingen :) (Lite av en ordvits drog jag till med där endast för att ordvitsarnas förlovade land än så länge är närmaste storstad för min del).
Svenskarna däremot är inte uttåliga nog, det "går" för fort för dem. Men häng inte läpp för det mina svenska damer. Vi kunde ha haft det värre! Vi kunde ha haft England eller Tyskland som hemland och då verkligen haft världens sämsta älskare. Tyskarna luktar illa och engelsmännen är ena lata jävlar.
Ska jag vara helt ärlig så känns det onekligen som att denna undersökning har baserats på något som egentligen är kvinnornas fördommar om män och hur de är i sängen. För inte kan väl kvinnorna i undersökningen ha haft sex med män från över 200 länder... Eller kan de det. Nix, skulle inte tro det. Jag skulle sätta mina pengar på fördommar. För nog lever det upp till mina fördommar om tyskarna. (Ja, jag tror att tyskar luktar illa på grund av bristande hygien. Sorry) Och nog kan jag tänka mig att man är lat om man bor i England.
Däremot så har jag svårt att tänka mig att italienare är något att ha i bingen. Än en gång mina alldeles egna fördommar och dessa är självklart baserade på mina egna möten med knarkande rikemansbarn som av en händelse råkar vara från Italien.
Förövrigt klan jag näma hur sjukt pinsamt jag tycker att det är när jag har så ont i knänan när jag sitter p bussen att jag grimascherar när jag ska upp för de två trappstegen och när jag ska sätta mig och sen igen när jag ska resa mig.
Och jag hatar folk som inte stänger av ljudet på sina mobiler när de är på ställen där det specifikt står att man inte ska ha på ljudet eller ens telefonen överhuvudtaget. Ringer det en gång är det illa, men då stänger man fan av ljudet efter det i fall om att det skulle ringa igen.
Am I right or am I?
//Ina
Examen om tre månader
Funderar på att ta en sväng till biblioteket idag. Bara för att jag vill. Det är inget jag behöver där eller så. Vill kolla på böcker. Vandra runt en stund och passa på att komma ut i friska luften.
Det kan bli problem dock. Mitt knä fungerar inte så bra. Jag har fått komma på ett helt nytt sätt att gå i trappor. Jag ser ut som en gammal tant som har stelopererat benet. och att komma upp och ner ur soffan är nästan lönlöst.
//Ina-Fina
Veckans ord - omgång 1
Linda och jag har bestämt oss för att expandera våra aktiva ordföråd. Vi valde att redovisa oden och vår förståelse för dem i en berätelse, inte nödvändelsevis en bra eller logiskt sammanhängande sådan. Veckans ord är samtilga på N och märkväl att förutom översättningen av orden (den inom parantes) ÄR DETTA INTE EN VETENSKAPLIGT KORREKT TEXT!
När mänskligheten förkastade nihilismen (nihilism=tron på intet, förnekadne av reigösa och moraliska värden) kände dess anhängare att detta var en sådn nesa (nesa=skam, vanära) att de lämnade den kända världen och bosatte sig på en öde ö.
De anskydde människorna och kom på ett noaord (noaord=ersättningsord för ord som ansetts för farliga att uttala (t.ex. gråben i.st.f. varg)) för människor. Ordet fick bli pucko.
Ibalnd uppstod självklart stridigheter och meningsskiljaktigheter. Bland annat så var väldigt många av nihilisterna obscent egenkära. Så en dag kom en pojke och hälsade på en annan. Då denne glömde att berömma dennes yttre kom det för den besökande att spotta på and kojgoln och helvetet bröt lös på ön.
Nestorn (nestor=den äldste inom en viss krets) bestämde då, efter att han nagelfart (nagelfara=granska noga, kritisera) lagboket, att de två narcissistiska (narcissism=sjuklig självupptagenhet) skulle brottas om saken. Den förste narcissistiska pojken lappade till pojke nummer två varpå pojke nummer två utbrast -Noli me tangere (noli me tangere=vidrör mig inte)! Då genmälde den förste pojken -Det är ett måste när nappatag (nappatag=kamp, dust, brottning) uppstår, nolens volens (nolens volens=vare sig man vill eller inte)!
Det slutade med att den mesige pojke nummer två av de narcissistiska pojkarna förlorade och fick lämna ön. Han svor att kräva nemesis (nemesis=hämnd, vedergällning). Den andre omgavs av ett vackert, nästan självlysande nimbus (nimbus=glans, skimmer, helgongloria).
Hoppas att ni lärt er något
Puss och kram
//Ina-Fina
Klagomuren
ciao
//Ina-Fina
