Making progress
Det går framåt, trodde dock att det skulle ha gått bättre. Istället för att dränka mig i skolarbete, som jag trodde jag skulle göra, har jag enbart drunknat i mina egna tårar. Men ja är upp ur sängen, wei! Imorgon kanske blir en bra dan. Kanske blir imorgon bästa dagen i mitt liv. Tveksamt.
Jag har fått en del svar och är det ändå inte ganska passande att det är han som hjälper mig tillbaka. Tack... och förlåt mig om jag är för elak.
"Men jag kan inte ens hata dig för det du gjort mot mig." Låter den bekant?
//Ina
Daddy's little girl
I mitt underliga och frånkopplade tillstånd paserar minnen från förr min näthinna. Kanske har det att göra med det som händer nu, kanske inte. Minnesbilder försvinner när jag glider in och ut ur sömnen. Sömnen är det enda som lättar smärtan, enda platsen att fly. Inte ens världar gömda i det skrivna ordet är starka nog den här gången att hålla mig borta från det onda i mycket mer än fem minuter i sträck, eller så är inte jag stark nog att hålla mig kvar.
Minnena rör det som ligger till grunden för allt.
Jag är elva år och min pappa lovar att inget någonsin ska komma emellan oss, att hans barn är det viktigaste som finns.
Jag är tolv, nästan tretton, mitt enda stöd i livet dör och askan sprids i havet. I havet dit jag alltid vänder mig för tröst.
Jag är fjorton och ett halvt, jag tvingar min pappa att välja mellan mig och kvinnan han bor med. Den här gången menar jag det och när han väljer kvinnan som under alla dessa år utsatt mig för verbal och psykisk misshandel går jag min väg. Jag är dottern min pappa valde bort. En sådan grej sätter sina spår.
Det är alltid de som betyder mest som sårar en djupast. Trodde dock aldrig att DU av alla människor skulle hamna på topplistan. Du kunde bara låtit mig vara. Kanske var allt mitt fel. Kanske är det hela fullt förståligt. Hur ska någon någonsin kunna välja mig när inte ens min pappa gjorde det? Allt är samanflätat, allt bldar det ett liv.
Ni får ursäkta mig för detta inlägg men just nu är hjärnan tjock och tung av alla tårar och bristen på mat.
// Ina
En helg i Örebro
GPSen gillar att leda in oss på små omvägar och den får oss tillexempel att svänga av stora vägen och köra runt i en rondell bara för att sedan köra ut på samma stora väg vi kom ifrån igen. Detta händer både en och två gånger.
Vi anländer äntligen i Tybble, Örebro, vid tjugo i tio. Vi är trötta och glada att vara framme och över att återse vår Ohlsson.
Det bjuds på tacos och vi myser som den lilla familj vi är. Z, den hårt arbetande mannen tillika chaufören, somnar till What happens in Vegas och när filmen är slut och projektorn nedsläckt somnar även de övriga. Jag lika så, men efter bara några minuter vaknar jag med att ryck och med en underlig känsla. Den är inte otrevlig, obehaglig, fel eller så, utan bara väldigt konstig. Efter att långt om länge vritt mig i värmen på den lilla 90madrass jag och Bim delar så sätter jag mig i fotöljen som står brevid mig under fönstret. Jag sitter där med den underliga känslan som enda sällskap och lyssnar till mina rumskamraters sömnljud, så som snarkningar, tandagnislan och lugna andetag (enbart Bim sover lika tyst som en död, vilket i och för sig är läskigt) och ljuden som kommer från utsidan är de av glada festmänniskor på väg hem eller till en efterfest. De "utomstående" ljuden ebbar ut och vid halv fyra har lugnet tagit över Tybble, i hopp om att lugnet ska ge mig ro lägger jag mig igen och somnar slutligen. Dock bara för att vakna igen trefyra timmar senare. Mina vänner sover vidare tills klockan är nära elva.
Lördagen bjuder på ett besök på IKEA (vi skulle även ha besökt ICA, men det uteblev). Ett IKEA som inte ens är värt namnet. Det är litet och saknar både massvis med prylar och den speciella IKEAkänslan. Tummen ner helt enkelt för Ohlssons nya IKEA och tackar vet vi "vårt" eget back home. Betalkort visar sig vara ett stor NONO i den lilla butiken/ "matdepån" vid utgången. Vägrar man kort borde man ju erbjuda en bankomat, men int ens det har IKEA i Örebro att erbjuda. Nej, man måste gå hela vägen till Willys, vilket för all del inte är überlångt... Efter mindre välsmakande mat och kaffe på IKEA kör vi runt i området (som förövrigt heter Marieberg) och letar efter ett MQ. Efter att ha frågat efter vägen dit känner Ohlsson sig aningen blåst då mannen påstår att ett sådant finns det då inte här.
Här kan tilläggas att Ohlsson utnytjade oss och det var bara för att vi hade bil, vilket han i vanliga fall saknar, som vi befinner oss på IKEA.
Hemma hos Ohlsson lagas det mat och dricks dricka. Vi får ett plötsligt infall och bjuder in en väldigt bakfull, icke svensktalande schweizare till vår lilla förfest. Sedan kommer även två av Ohlssons nya vänner, två killar vi får intrycket av är lite som ler och långhalm. Det får vi dock veta nästa morgon att de inte har känt varandra en dag mer än de känt O. Vi spelar kort och Bim är inte bra på schweizarens spel och vattenfallet i vårt tar knäcken på Z. Innan Adrian (schweizaren) kommer funderar vi över vad vi ska lära honom att säga på svenska. Mitt förslag att lära honom säga "Vill du ha pergarna i BHn eller trosorna?" till kassörskorna på ICA verkar vara det som går igenom då det senare under kvällen är det de försöker få honom att säga.
Klockan blir mycket och det är dags för utgång. Springandes till bussen lämnar vi en redigt berusad broder hemma och drar iväg för att göra stan. En av killarna, jag är inte längre säker på vem av dem, är med i en klubb på facebook som går ut på att inte gå över vägbron. Att detta inte bara skulle vara något befängt jag drömmt bekräftas av det faktum att en av killarna enligt Bim försvinner när vi andra springer över bron, bara för att matrialiseras igen på andra sidan vägen. På bussen lägger någon en pizza, dock ingen vi känner.
Vi stöter på ett korvstånd som avigt nog inte har en enorm skylt över sig som det står Calles på. Bim försöker få fram den livsviktiga informationen om varför detta inte är ett Carls korv. Hon misslyckas dock och får enbart en arg chef på halsen. Man ska inte stå och besvära hans kunder angåeende bästkustens stånd inte! Detta är inte det enda vi ser av den offensiva Bim denna kväll i Örebro. Nej, på väg in på ett ställe, vars namn jag ej memorerat, frågar först O och Bim om det är okej att hon och jag kommer in vår låga ålder och deras höga åldersgräns i kombination till trots kan få komma in, för vi vill ju inte köa i trettio minuter för att sedan bli ratade. Det får vi. Antagligen är det just detta ratande Bim är rädd för när hon går till attack mot den inte ont anande vakten då det är vår tur att komma in. Då denne man inte är den samme som den de pratat med så känner hon ett starkt behov av att ha rätt och få komma in trots allt eftersom hon blivit lovad detta. Är det möjligen så att det är GGvakternas envisa och bryska behandling av oss som gjort oss så hårdhudade och offensiva att vi måste gå direkt på strupen?
I kön diskuterar vi språk, vilket är mitt ämne om något. Jag och R har vitt skillda åsikter angåeende vilket som är det vackrare av de romanska språken. Italienska eller franska? Svaret enligt mig ska här vara spanska. Men hur som haver så säger han, då han fått veta att jag läst så många språk, "Det hörs på dig att du är en sån där språkmänniska." Min respons är blott ett förvirrat "VA?". "Ja, det hörs på dig att du är en såndär språkmännsika när du pratar engelska:" Komplimang eller känslomässig mangling?
Inne på ställen är det vävbeklädda trappsteg, tequila, dansgolv, bordslickning och papegojor vid namn Melker som gäller när jag drar runt där med Ardian. Så mycket pratande blir det kanske inte och det är på grund av mitt umgänge med honom som Bim och R klämmer mina fingrar i badrumsdörren när vi väl kommit hem. Ont som fan för det och jag skriker, men orsaken till mitt skrik har gått Bim förbioch hon tror att jag är dum i huvudet. R vet dock vad det är som händer, att mina fingrar sitter fast i den stängda dörren och det faktum blir min nyckel till frihet. Jag lämnar Ohlssons lägenhet och går tillbka till hans granne Adrian, där jag dock inte blir långlivad då mina fingrar nästintill tar dö på mig. Jag ursäktar mig och går hem igen där jag möts av en väldigt ångerfull R som ber om ursäkt tusen gånger. Han behöver dock inte göra det tycker jag då den fysiska smärtan är konkret, lätt att hantera och så tar fokus från den andra smärtan jag känt under kvällen. För att vara helt ärligt så är det nog snarare så att jag är skyldig honom ett stort tack och inte han som är skyldig mig en ursäkt.
När alla har kommit hem och alla som inte hör hemma hos O har gått och efterfesten är slut blir det syskonbråk, förolämpningar och hot mm innan vi somnar.
"Jag har kommit fram till att jag antagligen bara pratar med mig själv." är nattens sagt i sömnen. Det är Ohlsson, som jag tror pratar med mig, som svara så på frågan om vad fan det är han dillar om. Vet inte om det eller föregånde natts nynnande som tar sagt i sömnen priset.
När alla väl vaknar på söndag morgon, var och en med mer eller mindre ångest, blir det ganska snabba puckar och hastiga avsked innan vi drar hem till kusten och Djurgårdens 1-0-seger på Starke Arvid.
Hade samtalet med O i helgen och saker och ting är som de är, men jag lever på det faktum att jag och Z har rätt och O är en idiot. Tror att det var det vi kom fram till i slutändan ändå... Det var bra det här, nu kan jag släppa alla skuldkänslor och rädslan för att mina känslor ska sabba allt. Det behöver inte påverka någon mer än mig som måste ta mig igenom och över det, men jag ska inte göra det så som jag gjorde sist. Det ska bli bättre den här gången det lovade jag mig själv i natt.
// Ina... tom och kall och på något vis utan hopp om det här med hjärtat och annat bullshit.
PS! trots två stopp på Max fick jag inte hoppat i hoppborgen en enda gång :(
Ciao bellas
Om en stunddrar vi till örebro och Ohlsson. Två veckor har gått sedan familjen sist var samlad eller överhuvudtaget träffades och såhär lång tid har jag inte varit ifrån någon av mina bröder sedan vi först träffades. Har en känsla av att det här kan bli skittrngt och vi kommer bo som packkade sillar. Undrar om Ohlsson inser att det är två tjejer som ska dela hans 19 kvm i helgen?
Ullis drar till island så det blir inget sthlm.
Skönt att veta att B1 är med oss hela tiden skinner upp av hennes kommentarer hela tiden.
Kramar från en Ina som inte vet om det här är rätt....
Efterlyst
Att det finns folk i vårt eget land som saknar den gen som gör oss medmänskliga och "snälla" är inte heller något att fundera över. Det är när man vet vart de finns som det blir jobbigt. Och det är då här sem gårdagens efterlyst kommer in i bilden på riktigt. Det finns ett gäng i Örebro som går runt och misshandlar folk, en kille hade fått käken avsparkad och jag menar HERRE GUD! Där kan inte Ohlsson bo! Det går ju bara inte, han får helt enkelt flytta hem igen tänkte jag då. Så en liten del ville faktiskt ta med honom hem bara av den enkla anledningen att han kan eventuellt bli nedslagen någon gång (peppar peppar ta i trä). Känner mig somen helt galet orolig mor som sitter hemma och biter på naglarna... blir kanske inga barn för min del trotsallt...
Ohlsson själv besvarar min oro med att han är bäst på att slåss. Jo visst och Z kör som en Gud...
// Ina-Fina... oroar mig för mina framtida barn
3 x tanke
Har tänkt på Charlotta tre gånger idag, bara sådär de första två och tredje för att det satt en tjej på bussen som skulle åka till australien på fredag. Skönt att tänka på någon annan för en gångs skull. Det är även för det här med att slippa tänka på något annat än just det man gör som jag idag har älskat mitt jobb... eller inte hatat det i alla fall.
//Ina-Fina
Things to do
Nu till skolarbetet, sjukt att kalla dt det ändå.
XOXO Ina
Till min banansyster Charlotta
Det är strax dags för avfärd för hennes del och vi sa hejdå för ett par dagar sedan.
Man kan ju kanske inte påstå att jag och Charlotta go way back, mna hade så varit fallet hade jag kanske inte kommit ihåg den där första kvällen. Det var nyår tvåtusensju och i väntan på ett nytt ännu bättre år. Det var coctailparty hos David med frida som värd. Det var en rökpaus på utsidan. Det var en ovanlig fördelning på konversationen. Det var inte den där typiska Bim får mest uppmärksamhet (nu låter jag kaske lite bitter vilket jag inte är, men i början brukar folk alltid prata mer med Bim). Charlotta fördelar uppmärkmheten jämnt mellan de som står där, kanske är det detta som får mig att fatta tycke för henne ganska fort. Kvällen flyter på och iväg och när det är dags att gå till utkiksplatsen för att fira in det nya året är det en av oss som behöver låna en tändare av den andre och jag inte minns helt fel. Det visar sig då att vi båda har glömt den andres namn. Vi konstaterar att det är något som brukar hända oss båda, folk tycksa ha väldigt svårt för att komma ihåg våra namn så vi behöver smeknamn. Vi blir då i den kalla vinternatten, strax innan det nya året B1 och B2.
När vi möts igen för andra gången, ganska långt efter vårt första möte, har vi glömt varandras nemn igen. Charlotta lyckas dock komma på mitt något jag inte gör, pinsamt, men jag minns däremot att vi var banansystrar. Vi var ju B1 och B2. Jaaaa! utbrister charlotta då. Vi har dock haft en dispyt vid ett tillfälle om vem som är vilken banan, men vad gör väl det om hundra år?
Premiär på trägår'n.
Love of mine some day you will die
But I'll be close behind
I'll follow you into the dark
// Deah Cab for Cutie, I'll follow you into the dark
(Ni som känner Charlotta förstår varför låttexten är med här, för er andra kanske mindre logiskt.)
Jag kommer sakna dig, men som Frida påminde mig i lördags när B1 dök upp på mikaels fest för att säga hejdå, det är inte adjö, bara på återseende.
All lycka till dig. Arrivederci, Bon voyage, A bien tot. (kan inte göra tak)
Glömm inte att blogga och hålla oss uppdaterade med allt spännande du gör och råkar ut för.
// Banansytster
All I seem to do
Uppdateringar har det varit omt om de senaste dagarna... men nu är det måndag, det är förmiddag och när skulle det passa bättre med en uppdatering från vad som hände i helgen än nu?
Fredagen bjöd på en riktigt tjejig kväll hemma hos Maria där avsked underligt nog var temat. Inget som man kunde märka på den underbara stämningen, men det var en avskedsmiddag till Charlotta. Vi åt trerätters, först bruschetta (borde stavas så iaf) sedan pastasallad med kyckling och slutligen underbar paj.
Jag hade tänkt att efter middagen dra hem, men efter en hundögd blick med fint tillhörande darrläpp från Charlotta så drog jag självklartut i stället. Det blev för min del en lugn kväll och jag satt väldigt länge och pratade med den osannorlika PEZ-mannen som btw får orgasm an pez med körsbärssmak. Det finns mycket man saknat med att bara gå ut med tjejerna, men även saker man saknat lite mindre.
Kvällen svslutades av mig, Bim, Frida och Charlotta på McDonalds där vi blev rådissade som Z uttryckte det av Robin, killen som sagt till mig att han heter Dan, men som heter Otto och Jesper. De kunde absolut inte sitta i samma ände en av restaurangen som vi. Vi möttes dock utanför då Robin kom på Bim och Frida med att stå och slåss med lasersvärd, jag stod vid sidan om och såg lite förbryllad ut. Jesper agerade fontän mitt i vägen och sprutade upp enorma mängder vatten i luften varav ca 85% "regnade" ner på honom igen. Vi åkte taxi med grabbarna hem och jesper försökte praka på både Bim och mig hamburgare. tror dock inte att killen har några vidare försäljnings-skills. "Den är litte torr" säljer kanske inte asbra... Bim visade prov på att hon har eniropotential.
Kvällen bjöd även på ett nytt sluta hångla!-sms från O. Jag ska göra en utställning har jag kommit på och Vid sidan av varje sms ska det finnas en bild på ett par som hånglar. Detta kräver ju dock en hel del fler sms av denna sort.
lördagen var inte riktigt lika lugn som fredagen och den bjöd på filminspelning av det läskiga slaget och en tjugoårsfest. Många fårn det "gamla" gänget var där och förgyllde kvällen. Det blev bröllopsbilder i duschen, även jag fick en vara med på bild i klänning och slöja gjorda helt i ett duschdraperi och designade av min Jessan, jag fick duschat med kläderna på och blev nästan ihop tussad med en kille som Jessan har försökt få ihop mig med i ett och ett halvt år nu. Jag pratade dock i telefon med någon och det beslutades att jag skulle följa mitt hjärta så får vi se... sov ensam på Bims golv i alla fall. på en madrass dock den här gången. Jag klättrar alltså vidare på bekvämt sovande hemma hos Bim-stegen.
Söndagen blev en mys dag med tjejtrion Bim, Frida och Ina. Mycket trevligt hade vi det på svenskholmen med fika i det ljuma höstljuset. Jag behövde tänka på något annat och mina kära vänner visste det mycket väl och gjorde dagen till en höstmysdag i världsklass. tack för det.
//Ina-Fina
Spitting games
Do I even know how to play?
// Ina-Fina
Skörbjugg
Vaknar, och är percis som Bim, lite sjuk så jag ligger kvar och läser den fjärde i raden av Läckberg-böcker som kommit i min väg (inte helt bra, men det är galet lättsmält när Barbie hittas brutalt mördad i en soptunna det är det bara att erkänna). Jag tar mig slutligen med mycket möda upp ur sängen och ner i köket bara för att finna att det inte finns någon mat att finna. (HA! Kläm in fler finnas i en mening om du kan) Jag har att väla mellan torra flingor eller torra knäckebrön, varken eller faller mig i smaken så i ren protest går jag och lägger mig igen. Med tanke på att jag knappt åt något i går heller så tärde hungern ganska mycket på mig vid det laget och sur som en citron darar jag ut och tränar i stället. Bra? Nja, ont i huvudet.
Kommer hem och då har häxan (pappas sambo) åkt för att hämta Maja och köpa mat, inte mat från hyllorna på ICA utan McDo-mat. Hon vet att jag inte åt något till frukost, hon såg hur jag demonstrativt la tillbaka skeden och stoppa tillbaka flingorna i hyllan, och hon vet att det inte finns något annat att äta hemma. Åtminstonde inget som inte i längden kommer att ge mig skörbjugg. Jag att välja mellan potatismos, nudlar och ytterligare en förpakning med potatismos! Både skafferiet och kylen formligen skriker SKÖRBJUGG!
Hon kunde åtminstonde erbjudit sig att köpa mat åt mig så hade jag kunnat betala skiten själv, men den själviska kossan bryr sig bara om sig själv och föder därför knappt sin egen avkomma ty det är för jobbigt att göra smörgåsar.
Jag är ju dessutom en person av det där galet långsinta slaget och kommer inte att glömma detta i första laget. Frågan är: Hur länge ska jag behöva vänta för att få min hämnd och vad kan den komma att vara?
//Ina-Fina den hungriga hämnaren
Moa med flera
Ulrika kommenterade inlägget "Set the fire to the third bar", hon undrade vem det var riktat till och från början var det till henne, men så kom jag på (när hon påpekade det) att det nog gäller för O också. Så det blev ett inlägg till både pagen och Örebroarn.
Jag vill inte till skolan idag, min lärar tycker inte om mig... jobbigt värre. Hatar kursfan oxå vilket inte gör det roligare för fem öre.
// Ina-Fina
"Sluta hångla nu!"
För att sammanfatta kvällen så inledde vi den hos grannen Emil, som än en gång visade prov på hur sjukt snabb han är på att göra sig iordning (detta skrivet utan ironi vill jag bara påpeka), vi drog sedan vidare till GG där inträdet fortfarande var fritt trots att klockan var mycket. Dett var kanske inte så konstigt då de antagligen inte kunde med att lura gästerna på inträde en så död kväll som den. Det var lite så som jag sa till O, jag kunde typ räkna alla som var där på mina fingrar och tår. Men ciderna var billig i baren och 90orna verkar i alla fall tro att de kan det här med att festa. Där har de dock väldigt, väldigt, väldigt FEL! De är en trååååkig generation.
På väg till kampenhof så såg vi lindex nya skyltning som skulle kunna klassas som intressant, eller bara konstig. Kampenhof var i alla fall målet för vi ville ha cigg Z och jag, allt var dock stängt och det slutade med att vi köpte ett oöppnat paket av en "taxi"gubbe. Vi saknade sock eld, men det andre "taxi"gubben erböd då sina tjänster. När det var min tur att tända, för Z har visst missat det här med damerna först, blir jag stoppad av "taxi"gubben som då vänder på min ciggarett... åt rätt håll bör kanske nämnas. Både jag och Z hade väldigt kul åt hur pinsamt det hela var för min del och är Bim ringde för att ta reda på vart vi var så skrattade jag hysteriskt vilket hon tolkade som att jag avr asfull. Fel, fel, fel, men ändå.
Stora delar av kvällen spenderades på dansgolvet och toaletten. Båda ställen dit folk hela tiden drog med mig. Jag tyckte lite synd om kvällens DJ som uppenbarligen inte har varit med om mycket i sina dar då han med typ åtte pers på dansgolvet ropar ut i sin lilla mick "Ni är fan den bästa publik jag någonsin spelat för!". Well, well.
Vill även ge en liten eloge till Jesper som lyckades underhålla två damer, dvs mig och Bim, på dansgolvet då det var dags för sista låten, som blev typ sex-sju låtar lång minst, och alla dansade tryckare.
Emil och jag tog följe hem och han lärde mig massa visa saker om killar, kärlek och flörttattityd. Han är nu min nya läromästare.
Inte en kväll som går till världshistorien som en partynatt kanske, inte ens något att hänga i granen för att vara frank, men bättre än inget och jag kom undan med att beta allt som allt 40 spänn + kanske 7.50 i mat som jag fick av Emil. Dessa 7.50 är väldigt viktiga och jaghar lovat att lämna dem i ett kuvert i hans brevlåda.
// Ina-Fina
Set the fire to the third bar
Over rivers, farms, and state lines
The distance from A to where you B
It's only finger-lengths that I see
I touch the place where I'd find your face
My finger in creases of distant dark places
I hang my coat up in the first bar
There is no peace that I've found so far
The laughter penetrates my silence
As drunken men find flaws in science
Their words mostly noises
Ghosts with just voices
Your words in my memory
Are like music to me
And miles from where you are,
I lay down on the cold ground
and I, I pray that something picks me up
And sets me down in your warm arms
After I have travelled so far
We'd set the fire to the third bar
We'd share each other like an island
Until exhausted, close our eyelids
And dreaming, pick up from
The last place we left off
Your soft skin is weeping
A joy you can't keep in
And miles from where you are,
I lay down on the cold ground
And I, I pray that something picks me up
and sets me down in your warm arms
And miles from where you are,
I lay down on the cold ground
and I, I pray that something picks me up
and sets me down in your warm arms
Låt nedräkningen börja.
// Ina-Fina
Växer ifrån mig
Jag märkte av det på Ohlsson redan förra helgen. Det var inte det att han skutit i höjden med 10 cm eller att han lagt på sig. Det vara bara det att han såg äldre ut, efter en och en halv vecka! Det är som om även den lilla extra livserfarenhet han hunnit få på den korta tiden hade satt sina spår och fått honom att åldras och givit honom... mer djup... uteseendemässigt. Kan man säga så? Jag vet inte, men så kändes det i alla fall. Till den här helgen hade han gått och blivit skäggig, något han inte kände att han var tvungen att demonstrera mot min kind den här gången.
Det hela fick mig hur som helst att fundera under lördagen på hur tiden kommer att ha förändrat Ullis när jag träffar henne nästa gång (här fanns det kanske fler jag borde funderat över, men det var ingen annan som mina tankar ens snuddade vid). Hur mycket kan tiden förändra en person egentligen? Kommer det vara fler rynkor orsakade av hennes underbara skratt kring ögonen? Kommer hon vara äldre till sinnet? Osv, ect, ect, ect... I dag fick jag svaret på hennes bdb, hon hade skaffat page. Hon var jättefin, men hon såg annorlunda ut utan tvekan. Hon såg mer mogen ut, lite moderlig liksom.
Med dem som man bara möter ibland så saknar man den där gradvisa förändringen. Vad är det för fel på att i sakta lunk åldras med sina vänner utan att någon märker av det? Kom hem!
// Ina-Fina
The Heart Of The Matter
Jag blir dessutom hela tiden påmind om att det var meningen att jag skulle vara någon annanstans nu, jag borde ha börjat skolan i Borås förra månaden. Jag blir påmind om det genom att jag läser kurser och inte ett program, mina böcker handlar om kvalitetsutveckling och projektledning och inte riskanalys och säkerhetsåtgärder, att jag bor hemma, att jag hos min far där jag ska spendera 50% av tiden har en skrubb till mitt förfogande då min syster fick mitt rum istället för mig för att jag borde vara i Borås, vi åkte till Linnea i Borås ör att hälsa på och gissa vad det påminde mig om.
Det finns där hela tiden som en svart, hård och jobbig klump i magen som inte går att ignorera. Den får mig att älta det förflutna och hur det kunde bli såhär "fel", jag fasar inför framtiden och möjligheten att det kanske aldrig blir "rätt", jag lever inte i det nu som jag önskar och därför tar även detta "borde vara" upp mycket tid i form av onödiga funderingar.
// Ina-Fina
"Dom var i Örebro och styckade igår..."
Så jag vet alltså fortfarande inte när morfar kommer hem och då vet jag inte om jag kan ringa mormor och fråga om vi ska ta en tur i det fina höstvädret heller... fast nu när jag tänker efter så är det ju full möjligt att ringa mormor och tvinga med henne ut på tur även om morfar är hemma... Hmm, att inte har slagit mig tidigare. Jag ringer mormor imorn.
//Ina-Fina
Palla äpplen
Vi kan ju sammanfatta gårdagen med ett ciggarettbränsår på insidan handen, vilket är ett väldigt olämpligt ställe att få ett sådant på.
// Ina-Fina... gör det igen
NU!
//Ina-Fina
Ung kvinna söker kung
Hallå eller! Är det det som krävs för att drömprinsen, eller i det här fallet den stilige kungen vilket i och för sig inte är fy skam det heller, ska komma och vinna mitt hjärta och rädda mig från min fångenskap? Varför är jag inte en vacker prinsessa inlåst i ett torn någonstans? Vilken nitlott mitt liv känns som helt plötsligt. Men ändå Kung sökes helt enkelt.
// Ina-Fina
Tic tac farewell
Oroa er inte kära familj, en dag ska jag berätta även denna hemlighet.
Clocks they tic to time
as a memorial to our mortality
Don't let the clocks of misfortune
Stike for you! Seize the day and survive!
XOXO Ina
PS! Inläggstitel och text Wulfgang, Clocks of misfortune.
Looking at pictures in the distance, hoping to see the future in your pictures
Till dig Ullis, bara för att jag vet att du älskar den här bilden.
Both my hand are nailed to the cross of the failed for what reason should the seasons change? Dark is all my eyes can see! Blindfolded, lost in a senery of my own greek tragedy set me free, or let me be! Sad infinity! Crowned king of this monarchy of mournful misery if there is no you!
Grannen sa att studenten var bästa dagen i hans liv, för mig var det dagen så allt tog slut. Luften gick ur ballongen, och sen vad? If there is no you.
// Ina-Fina love is the stone that is sinking me
Tekninkfreak
I dag fick inte Ina igång sitt trådlösa internet, hon mekar och pillar, pluggar ur och i sladdar, problesöker, svarar antagligen fel på ca 50% av frågorna problemsöksprogrammet ställer, skippar lösningen där problemet vore att HON hade stängt åtkomsten till nätet genom att pilla på den lilla on-off-knappen eftersom hon inte hittar knappen just där som programet påstår att den ska finnas och självklart är det inget som funkar. Inget alls, tills... Ina faktiskt hittar den lilla on-off-knappen och får igång internet igen! Självklart idiotförklarar hon inte sig själv utan problemsökarprogrammet och dem som gjorde det.
// Ina-Fina lite styv i korken idag så ja, hon skriver om sig själv i tredjeperson
The waltz of the wasted
Har ju faktiskt inte skrivit så mycket om den fantastiska lördagen som var, förutom då att det var underbart att ha O hemma igen.
Det började i alla fall med att jag som aldrig brukar ha klädproblem bytte kläder i en halv evighet och drog ut allt i garderoben innan jag... inte blev ett dugg nöjdare. Tillsist så bestämde jag mig för att sminka om mig, men kom fram till att det var idiotiskt då klockan redan var mycket så jag gick och bytte kläder två gånger till bara. Sedan kom jag mig iväg till Z som uppenbarligen hade städat! 
Har aldrig sett han lägenhet så fin och jag stod och gapade och kunde typ inte få fram ett enda vettigt ord. Som en männsika i ett renoveringsprogram på TV helt enkelt.
När jag kom till Z var han vänlig nog att på peka att jag såg ut som en gammal gumma i mitt huckle (ville inte förstöra håret mer än nödvändigt). Ohlsson, som till min stora besvikelse inte var den som öppnade dörren, satt bara i soffan och vinkade typ när jag kom in för att Z ville att jah skulle visa upp min fina utstyrsel.
Vi tre spenderade kvällen i köket, bara i fall om att det aldrig skulle komma att se ut så igen, och myste medans regnet öste ner utanför. Vi fick aldrig kommit oss upp till Jesper eftersom de skulle gå till badhuset för att bada, vilket faktiskt oxå gjorde. I alla fall han och Rosell.
På väg ner till stan fastnade vi vid klänningsaffären på strömstavägen där jag fick veta att Ohlsson ibland känner sig tvungen att låsa in sig på toaletten när de kommer hem på kvällarna på gurnd av Z. Det lustiga här är att Bim, utan att ens ha hört talas om den här diskussionen, senare på kvällen gissar på att Zs hemlighet är att han är bög (så var det inte).
Vi kommer oss så småningom runt hörnet och står och tittar på Zs gamla lägenhet när jag ser att kontorsgrejsimojsaffären har stängt vilket jag påpekar. Uttan att någon uppfattat vad jag sagt berättar Z att det var där han köpte sin cykel. I kontorsbutiken? undrar Ohlsson då och det är först då de ser att de har bommat igen butiken OCH de blir smått fascinerade och ställer sig och kikar in genom fönstren.
Mitt i all uppståndelse så tycker vi oss höra Bim någonstans i närheten och mycket riktigt där är dom, hon, Robin och Marcus. (Z hade redan pratat med bim och då gissade jag på att det faktiskt var min bästa vän han pratade med, men Ohlsson tyckte allt att det lät som Robin i telefonen. Haha, så manligt låter du bim.)
Vi skuttade fram till vägen och ropade och vinka. Robin däremot nöjde sig inte med att rusa till vägen, han sprang ut i den, hoppade över staketet (jävligt imponerande) och spring ut i nästa väggren och blev där stående. Mitt i vägen.
Sedan kom folk ifrån varandra, vi kom inte in någonstans och hamnade slutligen på KG, där jag "lurade" i Ohlsson en sexa tequila och så blev det en xider som vi spetsade inne på toa. Jag glömde helt bort att vi gjorde detta med det förklarar en hel del som hände senare.
Vi hittade oss en liten lugn och stillsam vrå längst in ohlsson och jag men där fick vi inte sitta för Bim så vi drog oss tillbaka till den höga musiken vid barerna. Där blev Ohlsson och jag sittandes resten av kvällen på var sin barstol. Bim och Z var med oss, sittandes i fönstret, en bra stund men försvän strax efter det att vi fått syn på något eller snarare någon som fångade vår uppmärksamhet. Harry Potter! Med blonderat hår, men ändå Harry Potter... minus ett ärr.
Efter våra vänners försvinnande kom vi fram till att vi ville ha deras platser. Väl i fönstret fick vi ge någon sin väska (Bim och Z hade nog haft ansvar även för denna väska innan de stack) och Ohlsson försökte pracka på denna någon en kudde också, men hon avböjde.
Klockan började bli mycket och resten av familjen verkade inte komma tillbaka så vi gick på den toa jag aldrig har varit inne på tidigre och i kön pratade vi om något som det känns som om jag önskar att jag skulle komma ihåg, men dessvärre inte gör. Jag blev så stående i kön ensam med en berusad man som inte förstår hur ägaren tänkt när han satte in en toalett på ett ställe där han kunde få in 480 personer. Det finns dock inte en chans i helvete att det går in så många i den lokalen och det finns hela två hela toaletter och en mindre fungerande. 180 ska det gå in enligt vakten som ansåg att vi fyra inte fick plats en gång då han hade 136 personer inne redan. MVG i matte månne?
Väl ute på gatan får vi veta av Robin, när vi väl hittat dem igen, att inte ens jag och Bim hade kunnat rädda situationen på GG. Det var helt enkelt för laaaamt. HA! där fick vakten för att han inte ville släppa in oss!
Jag tog en sväng om med kungen Jesper (där av titeln) och det var då jag insåg att jag faktiskt var full vilket jag inte varit när vi först träffade gänget tidigare under kvällen. Ingen balans alls och Bim blev upprörd när jag sa att Jesper var bäst... hmm... minns inte riktigt vad det var frågan om dock... lite som när hon och Hanz gick runt på trägårn och frågade folk om vem som bodde i Sveriges största stad... helt obegripligt...
Sedan skämde Bim ut Ohlsson och vi drog vidare för att hitta en pajas åt jesper... Vi kissade i buskarna, eller bim i alla fall och när vi kom tillbaka så var de som lovat att vänta på oss inte längre kvar där vi lämnat dem.
Bim hoppade in i en taxi och drog med hem till Jesper och jag slog följe med Ohlsson och Z en bit på vägen. Jag plockade ett knippe rosor och fick en tagg i fingret som en full Z petade in lite djupare. Jag blödde och Ohlsson räddade situationen.
Sedan följde jag Hans och Gretas spår av kundvagnar hem, fick ett nummer, pratade med min nya ande Jesper som trodde sig ha uppfullt min första önskan vilken han trodde var att få mig ett ligg. Båda antagandena var fel. Efter det pratade vi om huruvida killen var något att ha.
Jesper: Va han värd att satsa på då?
Jag: Nej.
Jesper: Varårå?
Jag: Nä, men han var typ en tvärhand hög.
Jesper: Va?
Jag: Han var typ en tvärhand hög?
Jesper: Ha?
Jag: Han var typ lika lång som Bim.
Jesper: Jaha ja. Var han snygg då?
Jag: Nej.
Jesper: Nä, då är det fan inte värt.
Jesper trodde dessutom att jag hade gått på hans historia om att Bim hade dragit upp i bergen med Marcus.
// Ina-Fina
Vi är redan i vårt liv
Ville bara säga att det var så skönt att ha hela familjen samlad igen. På tjejkvällar är det bra, men när det är alla utom Ohlsson är det svårare.
UNDERBART!
//Ina-Fina
Resa till Borås
Igår blev det lite hastigt och lustigt bestämt att jag skulle med de andra tjejerna för att hälsa på Linnea i Borås. Efter en jobbig resa på en packad buss där det stor ett par som luktade svett, gammal ciggarettrök och våt hund kom vi så fram och fick en trevlig kväll hos Linnea.
Så för att sammanfatta, en full F skratta så hon höll på att ramla av stolen, en full B och en full M gick till grannarna för att fråga vad man blandar Baileys med något somen full L försökte avvärja, en full Ina lärde en av grannens kompisar att det finns mer än ett lager på klädrollrar så de går att använda mer än en gång, en full C var galet pepp över sitt jätteplatta hår och en inte så full S lånade grannens internet.
Tyvärr drog några av oss hem till uddevalla igen redan innan elva, bussresan ända hem tog bara tre och en halv timme och väl hemma trodde jag att jag hade glömt mina nycklar vilket kändes mindre bra då telefonen kolat på bussen hem.
Men följande sms ger en ganska bra beskrivning av hur min kväll såg ut efter det att jag blev ensam "tomgångskörning 5 min, full man pressar sitt ansikte mot 'min' fönsterruta, ännu fullare kvinna halvt om halvt lägger sig ner på golvet för att lukta på sitt säte som hon påstår luktar kiss... allt som allt en ganska normal hemfärd."
Tack tjejer för en fin kväll
// Ina-Fina
Rättelse
Elina: Mamma är hemma!
Jag: Nej, hon jobbar fortfarande.
Elina: Men min bil står där. (I Elinas värld är allt vi äger och har hennes.)
Jag: Ja, men ni åkte ju i Catrins bil i morse. Vår är ju trasig.
Elina: ...nej angelica, det är batteriet som är dött.
Eller ne annan dag då hon ville följa med sim pappa till mataffären.
Elina: Jag vill också åka och handla.
Niclas: Nej, men stanna du hemma.
Elina: Men jag älskar ju deeej.
Hon vet hur hon ska göra.
//Ina-Fina
I neeeeeeeed u
(Nu sänker syrran mig ännu mer genom att komma in i köket och säg att hon bara ska gå ut en sväng för att träffa sin kompis vars bror tog livet av sig igår. Hur långt måste det gå för att livet inte ska vara värt något längre?)
//Ina-Fina med stora tankar i lilla skallen
Home
Kom på att jag i nattens dröm vid något tillfälle stöte på B1, men vart och när har jag svårt att placera.
Hv.se är en hemsida som suger btw.
//Ina-Fina
Drömmen om en fylla
Konstant och hela tiden stannar Bim för att prata med folk och jag dansar runt på provisoriska dansgolv med folk jag inte känner tills vi plötsligt stöter på Lisa! Vi pratar och skakarloss (ganska bokstavligt talat) med henne och några vänner till henne.
Sen blir jag plötsligt ASfull och kan knappt stå själv och jag rör mig neråt i de vinlande koridårerna som utgör klubben tills jag kommer ner till vårat gamla fritids och där har Bim kommit ikapp mig och vi tar oss en tur i den för mig så bekanta miljön.
Vi kommer till kuddrummet och där lämnas jag av Bim och någon som jag tror kan ha gått i en parallelklass i hörstadiet och han håller om mig för att jag inte ska ramla omkull, vi går och sätter oss på en stor säng. där han fortfarande håller om mig och jag håller stenhårt i honom.
Det slutar med att vi ligger ner på sängen fortfarande "omslingrade" när min lilla syster kommer in och säger åt oss att akta trådarna innan hon går ut igen. Jag vet att jag har rivit ner en tråd. När det kommer in ett gäng med apor slingrar jag mig loss och efter det ser vi på italiensk porrfilm och jag bara skrattar åt dialogen. Ett sådant där hysteriskt fyllefniss är det. En av kvinnorna var klädd i klännig gjord av fisknät... typ.
Jag sätter mig upp ganksa plötsligt och det visar sig att jag är ännu fullare än jag var innan och nu vill jag bara sova så killen omfamnar mig igen, men då är det plötsligt Ohlsson som sitter där och då håller jag fast ännu hårdare för jag vill inte att han ska gå och så sitter vi ganska länge och han pratar lugnande med mig som om jag har hamnat i chocktillstånd.
Mitt i min förvirring över vad det är som har hänt mig kommer kyrkoherden in och är jättearg och han har en av aporna på srmen. Vi bilr tvugna att gå därifrån och då trasslar vi in oss i trådarna och vissa var fästa vid en stol som kommer farandes mot oss.
Det slutar här med eftertexterna där man ser bilder på alla och deras namn. Alla är sig själva förutom aporna som visar sig vara kända skådisar som inte kunnat få "riktiga" jobb. Det är dock bara jag som vet om att det inte är äkta apor.
För den som inte insett det så var detta en dröm som faktiskt började med att jag och Z jagas genom ett sädesfält där man odlar bilar (sådana man kör alltså) av hundar som de i I am legend. Läskigt var det tills vi kom i gränderna i den där trollkarsstaden i Harry Potter och slutlien in på klubben där inlägget började.
// Ina-Fina... you may say I'm a dreamer... but I'm not the only one
