Prancer and Vixen
De svåraster är ändå Syster Yster själv, sambon och vännerna. Jag tar för givet att syrran inte hittat hit, även om hon av en slump snubblade in på språkbloggen för ett par veckor sedan, så henne kan jag säga att jag har stora förhoppningar om att hitta något till på Nabi collage som jag har bett Ullis om vägbeskrivning och namn till för femtioelfte gången. Jag anade en lätt irritation...
"Googlade" efter julklappar, men det är så svårt. Coolstuff har ju en hel del roligt dock. Gillar den här:
Försök öppna flaskan nu om du kan. HIHI.
Eller en klapp för den som tycker att det är skittråkigt att sitta på dass...
Finns till och med en presentgenerator. Förslagen för enman i 66 årsålder är dock inte något som jag ämnar ge till min farfar.
//Ina-Fina
Christmas is going to the dogs
Sitter och käkar pepparkaksdeg fast man inte får. I fönstren på gården tindrar juleljus och grannen står där ute så grön och grann. I kväll när Z kommer hem ska vi göra färdigt pepparkakshuset och i morgon ska vi kolla klappar i stan. Ja, nu är det jul här i vårt hus. Jag ska mysa med lite julte och julnoveller nu. Z börjar undra om jag är ett julfreak och det är jag nog.
Puss och kram!
//ina-Fina
Dancer
Nu är jag "hemma" i Stockholm igen. Ända tills "dan före dopparedan". Eventuellt "dan före dan".
Jag har julstämmning. Ja, jag har. Jag har laddat upp med böcker och lyssnar på radiokalendern och tittar på tv-kalendern. Till och med Ture Sventon lyssnar jag på. En serie i fem delar som sänds i Sveriges radio från och med den 29/11 och ända fram till 27/12. Det är spännande.
SR har för övrigt en väldigt bra sida för julkul. Jag myser och löser mysterier. Jag är ett tindrande barn igen. Jag sväljer allt med glitter och ljus.
//Ina
Farfar frost
Det är flera minus ute, eller 2,2 i alla fall, och massor av frost. Det ser nästan till och med ut som snö. Jag sitter och lyssnar på radiokalendern i hopp om att den ska visa sig vara värd att föjla i stället för den med Super Snälla Silver Sara och Stål Henrik. Nelly Rapp - en gastkramande jul. Vi får se vad Nelly och hunden London råkar ut för.
Nej, nu ska jag skynda vidare.
//Ina-Fina
Dasher
Även om advent började redan för några dagar sedan så drog mitt "julande" igång på allvar fört idag. Har ju bara jobbat och jobbat än så länge under min vistelse hemma.
I dag boggde jag ett pepparkakshus som jag och Elina pyntade efter att jag hade hämtat henne på dagis. När vi kom innanför dörren luktade det pepparkaka i hela huset. Det blev non stop och skummtomtar med vit glasyr till vårat hus. Sen topparde vi med rosa snö gjord på turkist svartvinbärste. Det blev tjusigt. I mogon ska vi på't igen. Då blir det jag och Maja som ska pynta ett att ha här hos pappa. När z hörde om detta ville han också ha ett, så det får nog bli ett litet hus i Hans och Greta-anda på Bäckbornas väg också.
I dag var dte också julbak på elinas dagis som jag ställde upp på snäll som jag är. Och i morgon blir det pyssel på fridaskolans fritids för Majsan så då ska jag dit.
Det kommer snart spruta jul ur öronen på mig. har en lång lista på saker jag täkt göra och i morgon ska jag börja spana efter julklappar.
Julkalender gånger två i dag också. Jag tror vi har sex timmars bolibompamusikal att se fram emot. Jiihii.
//Ina
Happy Xmas (War is over)
På söndag blir det även en tur till kyrkan och näste vecka kanske vi besöker lägenheten som är vår från och med på måndag.
// Ina
There'll be no angels
Oj, vad jag måste sova nu, ska ju upp aptidigt imorgon...
//Ina
PS! Paranteserna är till dig Ullis-gullis
I stun u with my silence
Bloggen har legat nere nu ett tag och det är inte så att jag kan skylla den dåliga verksamheten på att jag har prioriterat annat, utan bara det att datorn alltid är upptagen. Med betoning på ALLTID. Men nu ska det bli ändring på saker och ting.
För övrigt kan ju nämnas att planerandet av Bimses stora dag går som på räls. Eller rättare sagt det had gjort det om det inte vore för deadlinen jag satte som jag nu i efterhand anser ligger onödigt långt in i framtiden. Men som man bäddar får man sedan fan ligga oxå heter det ju.
Det lackar mot JUL nu oxå, den bästa tiden på året. Lackandet alltså. Alla förväntningar man bygger upp alla hopp och drömmar om en vit jul och fred på jorden till Jesus ära. Varje år grusas dock dessa drömmar när lackandet och julkalendern är slut och man står där med pressentsnöre i ena handen och mjuka klapparna i andra.
Idag är det dock inte lika ledsamt att få mjuka paket som det var som liten då man mycket hellre hade öppnat paket och skådat ett tv-spel eller en barbie-bil istället för mormors hemmastickade raggmunkssockar (jag vet att det inte heter raggmunkssockar, fick jag lära mig här om året... föredrar dock fortfarande att kalla dem det).
Jag minns min barndoms jular som lyckliga och snöskimmrande drömmar. Paketkalendern på väggen ovanför soffan i tv-rummet, sockan på sängaveln, julskivan som spelades år efter år, årets första julskinka, tomten med glasögonen under tomtemasken, snön som låg vit på taken och pulkarace i backen med hoppet som om du fick tillräckligt med fart fick dig att flyga fram till nästa hopp och därefter rakt in i husväggen där man tappade andan med en smäll. Som liten är julen tindrande ögon och pirriga fjärilar i magen.
Jag hittade här om dagen en gammal dagbok, snrare rör det sig om ett försök till att skriva dagbok då jag hoppar från jul till sportlov och sedna fyra år framåt i tiden, och man kan verkligen höra i tonen jag har när jag skriver hur fruktansvärt gärna jag ville hänga kvar vid barndomens naiva julelycka med tron på tomten och hans renar, ett bättre liv till alla och ett barbie-stall i största paketet under granen. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag vill att det fortfarande ska var så, att man inte ska kunna somna dagen innan och rycka i mammas kjol tjugoelva gånger i timmen för att fråga om inte tomten kommer snart. Men nu är man nästan vuxen och julen är inte bara glädjens högtid utan även i första hand barnens.
I år ser jag därför helst att paketen är hårda och från OBH-nordica eller likvärdigt. En limegrön mixer från mor och far skulle ju inte begråtas kan jag ju säga nu när det är dags att bygga bo på egen hand långt hemmifrån. Linda och jag satt och diskuterade detta i hennes nya kök i gårkväll under vår lite tidiga julfika. Det är så myket man behöver som man inte tänkt på tidigre. Förutom det uppenbara så tillkommer, när man sitter och tänker efter ordentligt, saker som bakformar, bunkar (för kaksmet typ), slikepottar, pensel, salladsskålar, smörgårjärn i form av svampbob fyrkant (om någon vet vart jag kan hitta ett sånt så hojta till för ja har inte sett dem i affärerna på länge), våffeljärn, strykjärn, diskställ... Ja, listan kan göras så låg att man blir gråhårig bara man kikar på den i smyg.
Nu är det bara tre timmar kvar tills jag börjar jobba. I morses var det nästan så jag höll på att skälla ut min nye chef, men jag ville ju behålla jobbet. Men fuck va arg ja blev då han inte kunde acceptera att jag har två jobb, något jag gjorde klart för dem redan från början. SKITSTÖVEL!
// Ina-Fina is singing out
