"Gör en u-sväng... runt lejonet!"

Gör en u-sväng... runt lejonet... och tillbaka till tanten med dockbebisen...
It's X-mas time in the city!


Det är så vackert inne på gården. Snön gnistrade i solen igår och det luktar snö <3

Z och jag gick på klappjakt i stan idag. En gansak perfekt dag att göra det på. Efter veckans snöoväder så singlade snön ner idag sådär vackert att man bara "Aaah... Åååh. Men sååå vackert!" när man står där i fönstret och glanar.
   Dock så var vi ju inte de enda som tyckte att det var dags att fylla säcken, typ halva Stockholm gjorde oss sällskap inne på Åhlens. Men för en gångs skull så fick jag inte panik i julträngseln. Z svettades nog lite dock.
   Fick avklarat en hel den faktiskt, men de svåraste är fortfarande kvar. Vad köper man till sin farfar liksom? En farbror på 67 bast? Skitassvårt! Blä!
   Jag skämms över följande erkännande, men det är faktiskt som så att jag börjar gilla att bo i Stockholm. :s Det var ju det här som aldrig fick hända, som aldrig skulle hända! Ulrika kommer rubba detta i mitt ansikte till huden flagnar! Skämmes Ina! Fy! Stockholm av alla ställen!
   I alla fall, på stan idag så såg vi (eller jag såg) en kvinna med en barnvagn. Inget konstigt med det om man bortser från att det inte låg ett barn i vagnen utan en "blink"-docka! Lite tragiskt.

Nu ska jag slå in paket och göra färdigt klppetiketerna jag började på igår. Sen blit det till att göra små marsipantomtar.


//Ina-Fina

Tomtefar är full, se han trillar omkull

Min tvådagars introduktion är slut nu, men jag vet inte om jag är nöjd. Jag vill nog ha lite mer tid på mig att lära känna "kunderna". Ja, de kallas så, de gamla man går hem till.
   Första dagen var missär. Lite för mycket missär. Men man vänjer sig kanske. Andra dagen var snöig. fruktansvärt snöig. Staden stod stilla och det med rätta. Jag var glad att jag och min "lärare" fick ta bil istället för cykel, vilket turen egentligen innebär. Men bara de korta sträckor jag gick gjorde att mit ansikte har torkat ut totalt. Lite Jobbigt att erkänna, men mitt ansikte ser ut som torkad lera.
   Jag fick vara själv med hela tre tanter igår. Det gick bra, hittar man bara något att "bonda" över så går det bra. Katter var grejen igår kan jag säga. Två av tre tanter hade katt. Den tredje hade haft en när hon bodde i spanien, men den ramlade ner från elfte eller tolvfte, kommer inte ihåg vilket, våningen.
   Jag gick till dessa damer med så bristfällig informaton att det var sorgligt. Tillexempel så var det inte den vanliga halvtimmen som gälde hos tant nummer två. Hon skulle ha en och en halv. Tur att hon upplyste mi gom det. Jag fick damma hennes tomtehylla och jag kan säga er att om man är nästan nittio år gammal och samlar på tomtar så har men inte två eller kanske femtio. Hon hade snarare en miljon och jag överdriver bara marginellt när jag säger det. Det var ett evighetsjobb som hette duga att flytta på alla tomtar, damma och ställa tillbax dom. Men sen fikade och pratade vi och Gud en sån rolig liten dam. 
   Hos den tredje så skulle jag skriva julbrev till barnbarnen och det var svårt för det skulle vara en speciell stil och allt gick bra till jag skulle skriva önskar FARMOR, Men när vi satt där och småpratade så råkade det bli önskar FARFAR i stället. Åh så pinsamt det var.

Men all denna snö alltså. jag är glad att det inte var jag som körde bil. Sikten var jättedålig i sju åtta meter framåt sen tog den slut helt när det var som värst.

Kan ni se huset som står 100-150 meter från där jag tog bilden (snön hade lättat lite när jag tog den)?
 
Det värsta igår var ju dock när jag skulle åka hem och jag och tant tre hade ju suttit och lyssnat på radion och snökaoset och dess inverkan på infrastrukturen var allt de pratade om så jag var ju medveten om att det inte skulle gå gröddfil, men ändå.
   I tio minuter stod det att nummer 18 mot Farsta strand skulle komma om en minut. När den turen försvann bara sådär så stod det att det var fyra minuter tills nummer nitton skulle gå. Varje minut tog tre. Trafiken från stan däremot gick som på räls (hihi va fyndig jag är, det ät ju tullbana) så jag bestämde mig för att åka den väg jag åker till jobbet baklänges istället. Så jag hoppar på ett tåg till Vällingby. Men fan va min plan slog slint. Först fastnade vi i en tunnel, sen så var det självklart så att det tåg jag tog dit var det som skulle tagit mig till brommaplan sen om jag hade stannat. Men till mitt försvar så var det svinkallt att stå och vänta. 
   Det vände alltså där, men jag kunde inte hoppa på det för påstigningen och avstigningen skedde på två olika sidor. Så det vart ju inte mycket mer för mig att göra än att leta upp en buss mot Spånga och sen åka hem till Bromma. Ömständigt värre.

//Ina-Fina

Den dagen ett liv

I dag, på datumet, för ett år sedan blev jag och Z-ponken ett par. Då inte officiellt än, men idag ett år senare mycket så. I dag är det dessutom exakt två månader sedan vi flyttade ihop. Och vet ni vad i dag har jag lovat att vara snäll. Jo, ni förståra, jag har varit lite besvärlig att leva med efter att jag hade varit hemma på besök.
   Förutom allt det fantasiska ovan som dagen idag är så snöar det också och det är som om allt det underbara idag inte vill ta slut för jag fick även besked om jobbet idag. Börjar min itroduktion på onsdag, klockan sju morgonen vilket numer känns ömänskligt tidigt, och de vill dessutom att jag jobbar redan i helgen. Men vi får se hur det känns efter bara två dagars introduktin först. Har ju dessutom ingen förutom katten att komma hem till om jobbet skulle slita på mig:( Z ska ju till Ohlsson.

Nu ska jag skriva lite och sen blir det ner till affären... Nej tvärt om får det nog bli. Ska ha det lite mysigt i kväll förstår ni la.

Puss puss från en ovanligt nöjd och snäll Ina-Fina

Prancer and Vixen

Skulle ha varit in till stan och mött Z för julhandlandet nu, men kände mig för stressad och helt oförberedd för det. Men efter ett samtal med Syster Yster så har jag läget under kontroll, men känner ändå att jag inte hinner idag. Städningen tog för mycket tid och lika så maten. Det finns dock tomma rader i listan över vem som ska få vad.

De svåraster är ändå Syster Yster själv, sambon och vännerna. Jag tar för givet att syrran inte hittat hit, även om hon av en slump snubblade in på språkbloggen för ett par veckor sedan, så henne kan jag säga att jag har stora förhoppningar om att hitta något till på Nabi collage som jag har bett Ullis om vägbeskrivning och namn till för femtioelfte gången. Jag anade en lätt irritation...

"Googlade" efter julklappar, men det är så svårt. Coolstuff har ju en hel del roligt dock. Gillar den här:

Försök öppna flaskan nu om du kan. HIHI.

Eller en klapp för den som tycker att det är skittråkigt att sitta på dass...

Finns till och med en presentgenerator. Förslagen för enman i 66 årsålder är dock inte något som jag ämnar ge till min farfar.

//Ina-Fina


Christmas is going to the dogs

Oj oj oj. Så lite tid så mycket att göra. Näää, det är ju inte riktigt sant. Jag känner mig bara stressad över hela pakethetsen. Vad ska man ge folk och fä egentligen?

Sitter och käkar pepparkaksdeg fast man inte får. I fönstren på gården tindrar juleljus och grannen står där ute så grön och grann. I kväll när Z kommer hem ska vi göra färdigt pepparkakshuset och i morgon ska vi kolla klappar i stan. Ja, nu är det jul här i vårt hus. Jag ska mysa med lite julte och julnoveller nu. Z börjar undra om jag är ett julfreak och det är jag nog.

Puss och kram!
//ina-Fina

Dancer

Nu är jag "hemma" i Stockholm igen. Ända tills "dan före dopparedan". Eventuellt "dan före dan".

Jag har julstämmning. Ja, jag har. Jag har laddat upp med böcker och lyssnar på radiokalendern och tittar på tv-kalendern. Till och med Ture Sventon lyssnar jag på. En serie i fem delar som sänds i Sveriges radio från och med den 29/11 och ända fram till 27/12. Det är spännande.
   SR har för övrigt en väldigt bra sida för julkul. Jag myser och löser mysterier. Jag är ett tindrande barn igen. Jag sväljer allt med glitter och ljus.

//Ina


Farfar frost

Det är flera minus ute, eller 2,2 i alla fall, och massor av frost. Det ser nästan till och med ut som snö. Jag sitter och lyssnar på radiokalendern i hopp om att den ska visa sig vara värd att föjla i stället för den med Super Snälla Silver Sara och Stål Henrik. Nelly Rapp - en gastkramande jul. Vi får se vad Nelly och hunden London råkar ut för.

Nej, nu ska jag skynda vidare.

//Ina-Fina


Dasher

I dag är det den första december. Skriver jag, som om ingen visste det redan. Vill ha lite jul så jag döpte inlägget efter tomtens första ren.
   Även om advent började redan för några dagar sedan så drog mitt "julande" igång på allvar fört idag. Har ju bara jobbat och jobbat än så länge under min vistelse hemma.
   I dag boggde jag ett pepparkakshus som jag och Elina pyntade efter att jag hade hämtat henne på dagis. När vi kom innanför dörren luktade det pepparkaka i hela huset. Det blev non stop och skummtomtar med vit glasyr till vårat hus. Sen topparde vi med rosa snö gjord på turkist svartvinbärste. Det blev tjusigt. I mogon ska vi på't igen. Då blir det jag och Maja som ska pynta ett att ha här hos pappa. När z hörde om detta ville han också ha ett, så det får nog bli ett litet hus i Hans och Greta-anda på Bäckbornas väg också.
   I dag var dte också julbak på elinas dagis som jag ställde upp på snäll som jag är. Och i morgon blir det pyssel på fridaskolans fritids för Majsan så då ska jag dit.
   Det kommer snart spruta jul ur öronen på mig. har en lång lista på saker jag täkt göra och i morgon ska jag börja spana efter julklappar.

Julkalender gånger två i dag också. Jag tror vi har sex timmars bolibompamusikal att se fram emot. Jiihii.

//Ina

RSS 2.0