LaPrimavera

För ett par timmar sedan kunde jag inte få upp tvättmaskinen hur jag än försökte. jag gjorde som man skulle som man brukar, jag gjorde det hårt, jag gjorde det lite åt sidan, jag gjorde det lite uppåt, jag gjorde det tryck mot luckan och jag gjorde det med desperata ryckningar. Nada, den gav inte med sig en millimeter! Så jag ringde Z och skvallrade om hur dum den var. Det vet jag inte om jag borde ha gjort. Hans kolega la sig också i och båda mer eller mindre idiotförklarade mig med saker som "har du tryckt på knappen" eller "är det klar då". Hallå hur dum tror ni att jag är egentligen?
   Efter detta inte så givande samtal så blev jag sur och gick därifrån, men envis som jag är kunde jag inte låta bli att försöka igen och då händer det som inte får hända efter att man ringt sin pojkvän bara för att tvättmaskinen inte går att öppna. Den glider upp hur enkelt om helst, som om den aldrig gjort annat. Oh, shit. Vad som helst men inte det här! tänkte jag då, men skickade ändå iväg ett sms för att meddela att problemet var löst. Av yours truly.
   Meeen när jag skulle ta ur tvätten insåg jag att den var blöt, vilket den måste ha blivit under att av de små sesam öppna dig-experiment som Z fick mig att göra. Så jag stängde och startade centrifugering. And guss what! Nu går den inte att öppna igen. Så våra kläder är inlåsta där på obestämd tid.


Dö tvättmaskinen! Dööö!!!


Vad för en sorts "hemmafru" är jag egentlige om jag inte ens kan få maskinen att öppna sig. hade jag gjort ett desperate housewifws-test hade jag säkert blivit klantiga Susan. Åh!

//Ina-fina

Nu har jag varit uppe i Stockholm i två veckor, nästan konstant. Jag har bott här i två veckor i alla fall. Och i går kom känslan av ensamhet över mig för första gången, förförut kassörskorna och kassörerna i dde lokala mataffärerna så pratar jag inte med någon mer än Z, face to face. I dag har känslan lättat och jag är på bra humör igen. På kreativt humör faktiskt.

OCH jag åker hem om 30 timmar! OCH som om det inte vore bra nog så ska jag ha med mig min bäbis hit upp på söndag.
 
Älsklingen är så liten på den här bilden. Mycket större nu, men sötast ändå.

Nu känner jag min nästan lite äcklig dags för en dusch.

//Ina-Fina

Jag har upptäckt en oroväckande mönster. Ett nytt mönster, i mina telefonvanor. Långa, långa telefonsamtal med alla. Det kanske kortaste med en vän hade jag idag, med Hanna som hade ringt mig i går, men det hade jag jag missat i min städmani. Vi pratade "bara" i en halvtimme. Men alla samtal går i den där andan, den där där man kan använda ordet timme på olika vis för att förrmedla tiden samtalet varat.
Rekordsamtalet såhär långt ägde rum här om dagen. Jag ringde Linda, men Linda svarade inte så ringde Linda mig sen i stället. Det samtalet drog ut på tiden i två timmar, vi skulle just runda av när Lindas mobil dog.
Jag har onda aningar om att framtida räkningar från telenor inte kommer att ligga på 355:- riksdaler.


Roten till mina stundande ekonomiska problem...

Nu ska jag fullfölja mina hemmafruliga plikter och vika tvätt och diska. Sen ska jag förbereda middagen. Men jag gör detta bara därför att TVn inte funkar eftersom sladden till saken på taket gick sönder igår. Jag är egentligen ingen gom hemmafru... eller jo det är jag. Jag är bäst.

//Ina-Fina

Var inne och kollade på Adlibris och stötte på Dan Browns senaste alster. Och den har en alldeles egen trailer. Då kan man nog kalla sig hypad, eller?

Kanske värd att läsa...

//Ina-Fina

Pinsamma familjen den är min den. Kanske resonerar alla så. Och, antagligen också som alla andra, så anser jag att min familj verkligen är den som tar priset. I dag var vi hos mammas moster för att fika. Eller fikan var bara en ursäkt för att komma och titta på den nya bäbisen mammas kusin fått för snart tre veckor sedan.
   Min fyraåriga lillasyster är inne i vad jag tycker är den jobbigaste barnåldern, kiss och bajs-åldern. Meningar som Du har en bajs i din mun. är ett exempel på de galet obekväma kommentarer som poppar ur den lilla lintottens mun. Fullt normalt, jag vet. Men det gör mig inte mindre förlägen för det. 
   Man skulle ju då också kunna tro att hon är den som tar priset i mina ögon, men icke! Priset tar nog (i dag i alla fall) mormor och hennes syster med följande meningsutbyte:

-Men ska Gösta också hoppa ut, frågar mormor 
-Ja, han ska följa med och hålla, säger mormors syster.
-Hålla, där finns då inget att hålla i, svarar mormor.
(Situationen är den att morfar ska gå på toa och det ser ut som Gösta ska gå efter.)

I övrigt hände inte så mycket. Babyn var söt och alla var glada och stolta. Vi pratade om familjens resa till Turkiet och kom in på det där med höjdskräck och flygrädsla. Kusin Malin säger att hon inte är rädd för varken höjder eller att flyga, men "vad som helst kan ju gå fel så det är bäst att låta bli" som hon uttrycker det. 

Tre timmar till Z andra stora event där hela tjocka släkten är samlad, min släkt. Hur ska detta gå liksom?

//Ina-Fina

Z var på visning av en lägenhet igår och det verkar som att den är vår om vi vill ha den och det vill vi nog. Jo, det vill vi. Även om avgiften är ganska hög (4500-någonting). Sen tillkommer ju avbetaliningen på lånet och amortering av det samma (vilket för all del inte är mitt problem), men ändå blir inte den totala kostnaden högre än om vi hade hyrt i andra hand. För den som har missat det eller inte räknat ut det själv vid det här laget så ska vi inte hyra utan köpa lägenhet i Sthlm, i Bromma för att vara mer precis.

Skulle rensa ur bokhyllan idag för att få plats med så många böcker som möjligt och hittade Lindas latin-bok som jag ska lämna tillbaka idag efter att ha lånat, utan att läsa, Gud vet hur länge. Men istället gick jag in på adlibris och köpte en egen, för jag vill faktiskt läsa den. Plus en massa andra böcker som jag inte ens minns, men det gick på mindre än 300 så jag e helnöjd.

Ska få jobba två dagar även denna vecka. Jiiippiii för mig!

Oj, nu har jag slösat bort halva dagen på nätet och måste göra en hel del innan jag ska träffa Linda halv fyra.

Ciao ciao

//Ina