När guidad tur blir shopping-tur
Bohus fästning, picknick i Strömstad, Bohus Fästning, fika med Moa i Grebbestad, Bohus Fästning, Gbg, IKEA.
Efter min brevidgång i onsdags kväll ringde Bim och var lite deppig. Min uppmuntrings-medicin var en dag med mig. Planen var att åka till Kungälv och se på fästningen, vi skulle ta en guidad tur på engelske och låtsas vara utländska turister (lite väl flummigt kanske). Planerna ändrades dock många gånger under kvällens lite drygt en timme långa samtal, i den ordning ni ser i inläggets första mening. Anledningen till att det inte blev någon fika med Moa var att hon inte svara på mitt sms, men det kan kanske klassas som hennes förlust... typ. Så vi beslutade när vi båda var på väg ner till stan att vi skulle dra till fästningen som det först var sagt.
Dagen började however med ett besök hos tandläkaren som förutom att göra det hon skulle även lagade min trasiga tand. Hur min vänstra framtand hade gått sönder har jah ingen anning om, men en rejäl flisa hade i alla fall lossnat och det var inte snyggt. Enligt vår original-plan skulle vi mötas efter att jag varit hos tanläkaren, 09.00 vi statyn på torget, jag smsade dock Bim klockan 05.45 och sa att det aldrig skulle funka. Utan svar fårn fröken Karlsson gick jag till tandis och hoppades att hon inte skulle gå till stan för att möta mig ändå, utom mig va oro ringde jag henne dock innan det var min tur. Det visade sig då att människan fortfarande sov, vi beslutade om en ny tid. Jag föreslog kl 12.00, Bim dissade den idén och kontrade med 13.00. Mycket senare än vi från början hade tänkt, Bim skulle ju börja vänja sig vid att gå upp tidigt.
Hemma gjorde jag mig iordning och vilade i en timme nästan, men trots att jag hade så gott om tid blev jag försenad. Hur kommer det sig att ju mer tid man har ju mer tid behöver man?
Försenad, hur som helst, kommer både jag och Bim ner till stan runt 13.20. Med vårat vanliga flyt visar det sig att nästa buss till Gbg går 13.35, så med några minuter till godo bordar vi bussen med varsin fruktsmoothie (jordgubb/banan och mango/passionsfrukt) av märket Inocent.
Bussfärden ner var lugn och fin och allt gick gräddfil tills det börjar regna. Bim den mesproppen hade redan ifrågasatt om vi verkligen ville gå runt i en kall borg hela dagen, men när det regnade kände även jag att det inte var värt det. Vi beslutade då istället att vi skulle åka in till Gbg och bara vandra runt planlöst. Inte helt förtjust i tanken föreslår jag mest på skoj att vi ska dra till IKEA, vilket det faktiskt slutade med att vi gjorde.
Vi fick hjälp med vilken buss vi skulle ta och efter att ha väntat i en hal evighet kom så vår buss, bara det att vi inte riktigt viste vart vi skulle gå av. Det löste sig ju dock självklart som det alltid gör. Vi inledde vårat besök med en trevlig lunch. Uteluncher börjar bli lite av våran speciallité, en väldigt dyr sådan. Sedan traskade vi runt en stund och det blev klännings tyg och filtar för 19kr stycket.
Det roligaste vi köpte var dock en vattenväxt till Rosells guldfiskar. På den ca 15 minuter långa efterfesten hemma hos honom efter midsommarfirandet ute i Sotenäs (kommunen alltså, vi han ju med att vara lite överallt där) upptäckte vi att hans två guldfiskar levde i misär. Inga växter, orent vatten (inte så illa enligt Bim, men avförring everywhere tykte jag var lite äckligt), inte ens stenar på botten hade de. Det hela började dock med att Bim och jag hörde att det ringde på dörren när ingen anna gjorde det. Det visade sig dock att det vi hade hört inte ens stämde överrens med hur ringklockan egentligen lät. Det vi hörde var ett rrrrrrrrring i 1900-tals-anda, det vi borde hört var ett diiiing-dooong. Killarna (det vara bara jag Bimse och massa killar efter det att vi mött upp med resten av gänget utanför Baden) började skämta om Bagarmannen som hemsökte byggnaden. På väg ut genom dörren så blev det tal om att fiskarna behövde lite växter, och visst kunde de få det, men bara om Bim var den som införskaffade det.
Så det blev då på IKEA en vattenväxt till guldfiskarna utan namn. Den lämnades utanför Rosells dörr igårkväll när vi kom hem till stan med en lapp där det stod Till Guldfiskarna Från Bagarmannen. Bim höll på att banga, men en gång en bangare alltid en bangare så det kunde jag ju bara inte tilllåta.
Vi slog sedan följe upp till våra fäder, men där skilldes våra vägar och jag gick efter ett kortare besök hos pappsen som hade en muskelsträckning i sätesmuskeln (som i sin tur hade dragit ur brosk ur någon kula/led/kroppsanordning vilket hade lett fram till en inflamation som det skulle ta lite dryg 12 veckor att återhämta sig helt från) gick jag hela vägen hem till mamma oxå. Det resulterade i att jag lår i soffan resten av kvällen utan att kunna röra mig. Jag hade så ont i mina knän att jag vara nära på att falla i gråt. Sov dåligt i natt på grund av knäna och idag är det jobbigt at gå. Det är jobbigt för just nu är det värre än det har varit de senaste 18 månaderna. Med handen på hjärtat kan jag säg att jag är livrädd, jag vet att ingen annan kan fixa det här åt mig, jag måste ta tag i mig själv och på allvar börja träna upp musklerna kring knäet. Jag vill ju kunna gå när jag är 45, eller under framtida graviditeter. FUCK, UCK, FUCK.
Nu ska jag till banken och sedan blir det ett besök hos Bim på nya jobbet. I kväll ska vi på tjejmiddag hos Frida. Mys-pys.
// Ina-Fina lunkar på.
Efter min brevidgång i onsdags kväll ringde Bim och var lite deppig. Min uppmuntrings-medicin var en dag med mig. Planen var att åka till Kungälv och se på fästningen, vi skulle ta en guidad tur på engelske och låtsas vara utländska turister (lite väl flummigt kanske). Planerna ändrades dock många gånger under kvällens lite drygt en timme långa samtal, i den ordning ni ser i inläggets första mening. Anledningen till att det inte blev någon fika med Moa var att hon inte svara på mitt sms, men det kan kanske klassas som hennes förlust... typ. Så vi beslutade när vi båda var på väg ner till stan att vi skulle dra till fästningen som det först var sagt.
Dagen började however med ett besök hos tandläkaren som förutom att göra det hon skulle även lagade min trasiga tand. Hur min vänstra framtand hade gått sönder har jah ingen anning om, men en rejäl flisa hade i alla fall lossnat och det var inte snyggt. Enligt vår original-plan skulle vi mötas efter att jag varit hos tanläkaren, 09.00 vi statyn på torget, jag smsade dock Bim klockan 05.45 och sa att det aldrig skulle funka. Utan svar fårn fröken Karlsson gick jag till tandis och hoppades att hon inte skulle gå till stan för att möta mig ändå, utom mig va oro ringde jag henne dock innan det var min tur. Det visade sig då att människan fortfarande sov, vi beslutade om en ny tid. Jag föreslog kl 12.00, Bim dissade den idén och kontrade med 13.00. Mycket senare än vi från början hade tänkt, Bim skulle ju börja vänja sig vid att gå upp tidigt.
Hemma gjorde jag mig iordning och vilade i en timme nästan, men trots att jag hade så gott om tid blev jag försenad. Hur kommer det sig att ju mer tid man har ju mer tid behöver man?
Försenad, hur som helst, kommer både jag och Bim ner till stan runt 13.20. Med vårat vanliga flyt visar det sig att nästa buss till Gbg går 13.35, så med några minuter till godo bordar vi bussen med varsin fruktsmoothie (jordgubb/banan och mango/passionsfrukt) av märket Inocent.
Bussfärden ner var lugn och fin och allt gick gräddfil tills det börjar regna. Bim den mesproppen hade redan ifrågasatt om vi verkligen ville gå runt i en kall borg hela dagen, men när det regnade kände även jag att det inte var värt det. Vi beslutade då istället att vi skulle åka in till Gbg och bara vandra runt planlöst. Inte helt förtjust i tanken föreslår jag mest på skoj att vi ska dra till IKEA, vilket det faktiskt slutade med att vi gjorde.
Vi fick hjälp med vilken buss vi skulle ta och efter att ha väntat i en hal evighet kom så vår buss, bara det att vi inte riktigt viste vart vi skulle gå av. Det löste sig ju dock självklart som det alltid gör. Vi inledde vårat besök med en trevlig lunch. Uteluncher börjar bli lite av våran speciallité, en väldigt dyr sådan. Sedan traskade vi runt en stund och det blev klännings tyg och filtar för 19kr stycket.
Det roligaste vi köpte var dock en vattenväxt till Rosells guldfiskar. På den ca 15 minuter långa efterfesten hemma hos honom efter midsommarfirandet ute i Sotenäs (kommunen alltså, vi han ju med att vara lite överallt där) upptäckte vi att hans två guldfiskar levde i misär. Inga växter, orent vatten (inte så illa enligt Bim, men avförring everywhere tykte jag var lite äckligt), inte ens stenar på botten hade de. Det hela började dock med att Bim och jag hörde att det ringde på dörren när ingen anna gjorde det. Det visade sig dock att det vi hade hört inte ens stämde överrens med hur ringklockan egentligen lät. Det vi hörde var ett rrrrrrrrring i 1900-tals-anda, det vi borde hört var ett diiiing-dooong. Killarna (det vara bara jag Bimse och massa killar efter det att vi mött upp med resten av gänget utanför Baden) började skämta om Bagarmannen som hemsökte byggnaden. På väg ut genom dörren så blev det tal om att fiskarna behövde lite växter, och visst kunde de få det, men bara om Bim var den som införskaffade det.
Så det blev då på IKEA en vattenväxt till guldfiskarna utan namn. Den lämnades utanför Rosells dörr igårkväll när vi kom hem till stan med en lapp där det stod Till Guldfiskarna Från Bagarmannen. Bim höll på att banga, men en gång en bangare alltid en bangare så det kunde jag ju bara inte tilllåta.
Vi slog sedan följe upp till våra fäder, men där skilldes våra vägar och jag gick efter ett kortare besök hos pappsen som hade en muskelsträckning i sätesmuskeln (som i sin tur hade dragit ur brosk ur någon kula/led/kroppsanordning vilket hade lett fram till en inflamation som det skulle ta lite dryg 12 veckor att återhämta sig helt från) gick jag hela vägen hem till mamma oxå. Det resulterade i att jag lår i soffan resten av kvällen utan att kunna röra mig. Jag hade så ont i mina knän att jag vara nära på att falla i gråt. Sov dåligt i natt på grund av knäna och idag är det jobbigt at gå. Det är jobbigt för just nu är det värre än det har varit de senaste 18 månaderna. Med handen på hjärtat kan jag säg att jag är livrädd, jag vet att ingen annan kan fixa det här åt mig, jag måste ta tag i mig själv och på allvar börja träna upp musklerna kring knäet. Jag vill ju kunna gå när jag är 45, eller under framtida graviditeter. FUCK, UCK, FUCK.
Nu ska jag till banken och sedan blir det ett besök hos Bim på nya jobbet. I kväll ska vi på tjejmiddag hos Frida. Mys-pys.
// Ina-Fina lunkar på.
Gäster med gester
Hade det gått hade jag återgivit det jag ska till att skriva som en enda lång charad, men jag suger på charader och vido-bloggning är inte något jag sysslar med ändå.
Har ju inte blivit så mycker bloggande det senaste. Det har ju varit så mycket med jobb, kökortsteori, midsommarfirande hit och dit och liknande de senaste veckorna. Men i lörddags var vi hemma hos Z (Bim, jag och så självklart Ohlsson och värden själv). Temat för kvällen var inte utgång utan lekar.m Japp, du läste rätt vi fyra mogna soon to adults spelade tecknet (eller kotten som det heter i Dalsland) och sedan körde vi charader.
Vi hade hur kul som helst med meningar som var löjligt enkla, som var hysteriskt roliga och som bara inte gick att framföra. Några exempel Ohlsson vill att hästen biter honom i rumpan, Myrorna anfaller, Släck ljuset och släpp bordet, Jag klipper gräset tidigt på morgonen, Alko-Bim och Ina-Fina festar loss i badkaret. Jag kan faktiskt inte komma på en enda som Ohlsson skrev, inte så många av Zs heller. Bims försöker jag glömma så gott det går, men försök förtränga en mening som sluar med ordet gurkröra. Eller ännu bättre försök göra ordet gurkröra nästa gång du leker charader med dina vänner så gott som helnyckter och inte det minsta övertrött... eller ja det ultimata är väl att få dem till att behöva göra det när de ÄR fulla. Det kan inte bli annat än skoj.
//Ina-Fina gestikulerar vilt när ingen ser.
Har ju inte blivit så mycker bloggande det senaste. Det har ju varit så mycket med jobb, kökortsteori, midsommarfirande hit och dit och liknande de senaste veckorna. Men i lörddags var vi hemma hos Z (Bim, jag och så självklart Ohlsson och värden själv). Temat för kvällen var inte utgång utan lekar.m Japp, du läste rätt vi fyra mogna soon to adults spelade tecknet (eller kotten som det heter i Dalsland) och sedan körde vi charader.
Vi hade hur kul som helst med meningar som var löjligt enkla, som var hysteriskt roliga och som bara inte gick att framföra. Några exempel Ohlsson vill att hästen biter honom i rumpan, Myrorna anfaller, Släck ljuset och släpp bordet, Jag klipper gräset tidigt på morgonen, Alko-Bim och Ina-Fina festar loss i badkaret. Jag kan faktiskt inte komma på en enda som Ohlsson skrev, inte så många av Zs heller. Bims försöker jag glömma så gott det går, men försök förtränga en mening som sluar med ordet gurkröra. Eller ännu bättre försök göra ordet gurkröra nästa gång du leker charader med dina vänner så gott som helnyckter och inte det minsta övertrött... eller ja det ultimata är väl att få dem till att behöva göra det när de ÄR fulla. Det kan inte bli annat än skoj.
//Ina-Fina gestikulerar vilt när ingen ser.
So what if I failed
Sitter och äter en välförtjänt frukost, knäckebröd och turkisk yogurt med honung, melon och lite 86%-ig choklad. Okej, jag hade kunnst skippa chokladen, men jag väljer att klassa det som lite tröstätning efter att jag missade terin med väldigt få poäng. Egentligen är jag inte så depp över det hela, jag behöver bara något att skylla på. Jag menar det löser sig och (jag) blir bättre till nästa gång. Det finns nu till och med en studieplan som jag lagt upp. Jag behöver inte stressa och jag kan ta lite varje dag. Boken är indelad i 21 delar + upslagsdel med alla skyltar. Det är i mitt huvud lika med 22 dagar, jag känner mig själv och vet att jag inte kommer plugga VARJE dag så jag lägger på ytterligare 8 dagar. Det är alltså en 30 dagars-plan och sedan blir det säkerligen massa extra tid mot slutet, då jag kan repetera, tersom det kan ta ett tag innan jag får en ny tid (de på vägverket vill visst också ha semester).
Något som desvärre gör mig lite deppig är mitt jobb. Jag vill inte säga det, men för att vara helt ärlig så tråkar det ut mig. Visst, jag har bara varit med vid sidan om och mest tittat på (jag har jobbat en dag), men det är väldigt mycket dö-tid då de bara sitter. Det blir bättre med all säkerhet, det måste det bli annars blir det som jag befarade igår när jag var på väg hem Det kommer inte bli tidiga mornar som tar dö på mig i sommar som jag trodde när jag steg upp i morse, jag kommer dö av tristess... Bör tilläggas att det inte var så jättetidigt jag gick upp dock, 06.05, förra året gick jag upp vid 05.00 varje dag. Det var tider det.
Jag saknar faktiskt det jobb jag hade förra året, jag saknar att det alltid gick att sysselsätta sig, lite jag har tråkigt jag går ut och sorterar 400 kilo burton, jag saknar folket jag jobbade med, den grabbiga stämningen, att jag utan konkurens var snyggaste bruden där (och enda, där av saknaden av konkurens) och så vidare. Okej, i ärlighetens namn saknar jag inte att smörja koplingar och vissa personer äår det skönt att slippa se dagligen. Är det någon som har den blekaste aning om hur många koplingar det går på en pall? Många! Att borsta en pall med koplingar och sedan smörja dem tar säkert två dagar, ty de är 800 (jag är tjej, satt muttrarna fast så satt muttrarna fast och jag ger mig ju fan inte. kom på en skitbra lösning dock, men den har jag ju ingen användning för nu).
Jag hade inte världens glaorösaste jobb, men sen så är jag inte så jävla glamorös själv heller. Jagf uppskattade enkelheten i gammalt hederligt kroppsarbete. Det är ett jävla kvinnogöra det jobb jag har nu. (Som tjej borde jag då kanske inte klaga.)
//Ina-Fina... utan skit under naglarna :'(
Are you ten years ago
Kanske ska man ställa frågan annorlunda idag, något mer i stil med Where are you ten years from now? eller Who are you to me, ten years from now?, och så kan man fråga sig titel-frågan om tio år. Har man förändrats då? Vem finns kvar och vem har man "tappat" på vägen? Det här med då,nu och sedan hängde lite i luften i slutet av kvällen hos Z (ja, jag använder mig av den nya stavningen/Ohlssons stavning). Det slutade med att vi snackade om vart vi var om 6(-8) år, åldern vi talade om var 26, men vi har ju alla olika långt dit. Finns det barn, fester? Ni vet ALLT sådant man undrar över när man spånar om hur framtiden ser ut.
Z säger att då kommer vi inte längre känna varandra. Att vi vet om varandra, man vi har ingen kontakt. Bim fyller i med att när vi träffas på krogen blir det ett kort Hej och sedan vänder vi oss om och går skilda vägar igen på obestämd tid, när våra nya vänner frågar vem det var vi hälsade på svarar vi Äsch, någon jag kände en gång. Vi kommer alla att degraderas till någon som någon kände en gång. Spelar det nån' roll? Nej, kanske inte, kanske allt egentligen.
Jag känner en fruktansvärd rädsla över att det ska hända, att vi ska splittras, och ännu är vi inte så nära, jag och dessa människor. Jag känner dem knappt, men jag hatar när människor traskar ut ur mitt liv. Att säga adjö till någon är något jag av någon anledning alltid tar väldigt mycket hårdare än alla andra. Ta min franska utbytesstudent Ann-Sophie som exempel, vi hade inget gemensamt och umgänget var tyvärr ofta lite krystat, kanske ofta på grund av språkliga missförstånd. Vi klarade oss igenom lite drygt en vecka innan det var dags för dem att åka hem och jag fick nästan bättre kontakt med min kopis fransyska, men när det väl blev dags för oss att skiljas åt var jag nära att börja gråta på Kampenhof. Jag spenderade då ändå åtta av nio dagar med att vänta på att hon skulle åka hem, sedan blev det så skönt men även slite tomt. Jag kan inte ta farväl av folk som kommer in i mitt liv.
Med rädsla för att den dag då jag förlorar kontakten med folket känner jag nu att jag måste hålla alla på avstånd, långt astånd. Det är är en så löjlig tanke att det inte är sant, men den finns där varsig jag vill det eller ej och tro mig jag vill inte tänka så. Jag vill ju njuta av stunden.
//Ina-Fina med seperationsångest i förväg
(Skulle tro att min panik över det Z sa bottnar i att jag just sagt förval till en hel klass med människor jag aldrig kommer träffa igen. 27 personer var av endst ett fåtal jag haft någon som hlst kontakt med, men det känns ändå så jobbigt. Det gå över.)
Z säger att då kommer vi inte längre känna varandra. Att vi vet om varandra, man vi har ingen kontakt. Bim fyller i med att när vi träffas på krogen blir det ett kort Hej och sedan vänder vi oss om och går skilda vägar igen på obestämd tid, när våra nya vänner frågar vem det var vi hälsade på svarar vi Äsch, någon jag kände en gång. Vi kommer alla att degraderas till någon som någon kände en gång. Spelar det nån' roll? Nej, kanske inte, kanske allt egentligen.
Jag känner en fruktansvärd rädsla över att det ska hända, att vi ska splittras, och ännu är vi inte så nära, jag och dessa människor. Jag känner dem knappt, men jag hatar när människor traskar ut ur mitt liv. Att säga adjö till någon är något jag av någon anledning alltid tar väldigt mycket hårdare än alla andra. Ta min franska utbytesstudent Ann-Sophie som exempel, vi hade inget gemensamt och umgänget var tyvärr ofta lite krystat, kanske ofta på grund av språkliga missförstånd. Vi klarade oss igenom lite drygt en vecka innan det var dags för dem att åka hem och jag fick nästan bättre kontakt med min kopis fransyska, men när det väl blev dags för oss att skiljas åt var jag nära att börja gråta på Kampenhof. Jag spenderade då ändå åtta av nio dagar med att vänta på att hon skulle åka hem, sedan blev det så skönt men även slite tomt. Jag kan inte ta farväl av folk som kommer in i mitt liv.
Med rädsla för att den dag då jag förlorar kontakten med folket känner jag nu att jag måste hålla alla på avstånd, långt astånd. Det är är en så löjlig tanke att det inte är sant, men den finns där varsig jag vill det eller ej och tro mig jag vill inte tänka så. Jag vill ju njuta av stunden.
//Ina-Fina med seperationsångest i förväg
(Skulle tro att min panik över det Z sa bottnar i att jag just sagt förval till en hel klass med människor jag aldrig kommer träffa igen. 27 personer var av endst ett fåtal jag haft någon som hlst kontakt med, men det känns ändå så jobbigt. Det gå över.)
Midsommar
Det var midsomamr igår... låt oss nöja oss med det.
Loka likes Asia and Ina-Fina knows why
Ina-Fina har funderat över det här... med att Loka gillar asien. Det är det säkerligen ingen annan som har, slöseri med tid enligt de flesta antagligen. Jag har hur som helst listat ut hur det ligger till. Jag vet varför Loka diggar Asien och ingen annan världsdel. Loka likes Afrika skulle inte bli lika bra. Vem vill köpa bubbel-vatten med öken sand i? Loka likes Afrika -Sahara mist skulle inte bli en stor säljare. Om vi tar Amerika, Loka likes America - Lama Spittle. Europa, Loka likes Europe - Snail and Frog Mucus / Pesto Alps / Pork and Beans. Skulle du köpa.
Nej, asien är helt enkelt det mest logiska.
//Ina-Fina... kan det här med att tänka logiskt
PS! Australien skulle bli - Kangaroo Punch
Nej, asien är helt enkelt det mest logiska.
//Ina-Fina... kan det här med att tänka logiskt
PS! Australien skulle bli - Kangaroo Punch
Fun with Bim and Ina-Fina
Ojsan hoppsan, det ahr visst gått en...två...tre... Ja, mång dagar sedan jag bloggade sist, men utan fungerande dator är det inte lätt och eftersom risken funnits att datorn pajar om vi använder den så har jag tagit det lugnt. Man vill ju inte förlora alla sina bilder, dokument och allt annat bös man samlar på sig, ett blogginlägg är helt enkelt inte värt det.
Så vad har då hänt sedan sist? Hmm... ja... vi har ju avverkat en partykväll med fotboll (f*n att David Villa skulle få in det där sista målet), frisering av Bims lugg (gjordes i sista sekunden, lite senare och det hade ockxå bivit lite snedare), fastbränt ris (när jag skriver fastbränt menar jag verkligen fastbränt, still there liksom), shotts (i mängder för min del), skäggstubbs rivning i mitt ansikte (Ohlsson hade missat att raka sig och för att visa det gned han sin akinde rmot mina) och busskursklättring (lite impad av att Zäta kom upp), skönsång av Emil och Alex ("...vi har lurat Nyberg till Kullgrens...") mm (mycket mera).
Har en ny telefon som funkar när den känner för det, lite som min gamla med andra ord (även om DEN GAMLA ÄR BÄTTRE).
Dagens stora nyhet är hur som helst, inte att jag eventuellt får jobb utan, att vi ska kampa på midsommar i Kungshamn. Vad kan gå fel kan man ju undra. Liten lätt genom gång av det jag kommit på än så länge.
¤ Killarna är för jävliga och jävlas med de stackars flickorna när de har premiär övernattnig i tält (inte snällt)
¤ Emil rammlar full som ett as över flickornas tält (btw är flickorna Bim och jag)
¤ Det kommer regna,blåsa, vara kallt och allmänt jävligt. Någon kommer självklart att ha packat sämre än sämst också
¤ Eftersom ingen camping tar emot oss (åldersgräns 25 och inte så som Bim trodde de menade med det "men vi ÄR ju UNDER 25 allihop" ja...hmm... det var ju just det som var problemet) vi kommer med andra ord få utnytja allemansrätten. Allemansrätt= skogen (typ) = ingen el = se ut som sju svåra år och ett nöd år (inte för att det har varit ovanligt det senaste)
¤ Kan resultera i slarv med maten, vilket i sin tur resulterar i en skara väldigt överförfriskade ungomar vid intag av alkohol (kan kanske utesluta denna eftersom vår egen Skalman, när det gäller mat, är med, men man ska aldrig säga aldrig... fyra timamr sedan ringer den, dock inbyggda, mat och sov-klockan)
¤ Galen man med morakniv kommer och mördar mig... oss menar jag...
¤ Låta oss anta att vi överlever så kommer ju inte alla komma hem i samma skick som de for. En vrickad fot här, en stukad tumme här, ett blått öga, en sprucken läpp, skrapade knän och armbågar och ett ormbett...
¤ Mygg älskar campare!!! Knott också
// Ina-Fina som kan det här med camping... ;-)
Så vad har då hänt sedan sist? Hmm... ja... vi har ju avverkat en partykväll med fotboll (f*n att David Villa skulle få in det där sista målet), frisering av Bims lugg (gjordes i sista sekunden, lite senare och det hade ockxå bivit lite snedare), fastbränt ris (när jag skriver fastbränt menar jag verkligen fastbränt, still there liksom), shotts (i mängder för min del), skäggstubbs rivning i mitt ansikte (Ohlsson hade missat att raka sig och för att visa det gned han sin akinde rmot mina) och busskursklättring (lite impad av att Zäta kom upp), skönsång av Emil och Alex ("...vi har lurat Nyberg till Kullgrens...") mm (mycket mera).
Har en ny telefon som funkar när den känner för det, lite som min gamla med andra ord (även om DEN GAMLA ÄR BÄTTRE).
Dagens stora nyhet är hur som helst, inte att jag eventuellt får jobb utan, att vi ska kampa på midsommar i Kungshamn. Vad kan gå fel kan man ju undra. Liten lätt genom gång av det jag kommit på än så länge.
¤ Killarna är för jävliga och jävlas med de stackars flickorna när de har premiär övernattnig i tält (inte snällt)
¤ Emil rammlar full som ett as över flickornas tält (btw är flickorna Bim och jag)
¤ Det kommer regna,blåsa, vara kallt och allmänt jävligt. Någon kommer självklart att ha packat sämre än sämst också
¤ Eftersom ingen camping tar emot oss (åldersgräns 25 och inte så som Bim trodde de menade med det "men vi ÄR ju UNDER 25 allihop" ja...hmm... det var ju just det som var problemet) vi kommer med andra ord få utnytja allemansrätten. Allemansrätt= skogen (typ) = ingen el = se ut som sju svåra år och ett nöd år (inte för att det har varit ovanligt det senaste)
¤ Kan resultera i slarv med maten, vilket i sin tur resulterar i en skara väldigt överförfriskade ungomar vid intag av alkohol (kan kanske utesluta denna eftersom vår egen Skalman, när det gäller mat, är med, men man ska aldrig säga aldrig... fyra timamr sedan ringer den, dock inbyggda, mat och sov-klockan)
¤ Galen man med morakniv kommer och mördar mig... oss menar jag...
¤ Låta oss anta att vi överlever så kommer ju inte alla komma hem i samma skick som de for. En vrickad fot här, en stukad tumme här, ett blått öga, en sprucken läpp, skrapade knän och armbågar och ett ormbett...
¤ Mygg älskar campare!!! Knott också
// Ina-Fina som kan det här med camping... ;-)
Omröstning
Bim och jag har fattat beslut om en omrötning gällande vem som är snyggast. Det får bli bilder så att flket kan jämföra senare. Bim är snyggast by the way gott folk.
//ina-Fina impulhandlare... men det berättar jag mer om senare.
//ina-Fina impulhandlare... men det berättar jag mer om senare.
Plötsliga infall...
får jag ofta. I kväll var det ett plötsligt jag-vill-baka-kladdmuffins-infall som kom så där lägligt lagom till sängdags. Studentveckan har tagti kol på mig. Inte så att jag har haft direkta biverkningar så som extrem bakfylla eller något. Nej, jag har drabbast av en svår släng av omvänd dygnsryttm. Sug på den! Kommer nog somna om två-tre timmar och då ska jag upp tidigt imorgon min arbetslöshet till trots.
Det hände något roligt igår, jag var dock inte med, men när Bim och David gick hem tillsammans igår uppstod ett missförstånd. Bim undrade om David skulle följa med in, hon menade in för att släppa in katten, David trodde något annat. Om han sa ja eller inte får ni fråga källan om för det skriver jag ju inte här.
//Ina-Fina Duracellkanin
Det hände något roligt igår, jag var dock inte med, men när Bim och David gick hem tillsammans igår uppstod ett missförstånd. Bim undrade om David skulle följa med in, hon menade in för att släppa in katten, David trodde något annat. Om han sa ja eller inte får ni fråga källan om för det skriver jag ju inte här.
//Ina-Fina Duracellkanin
Vad gjorde Svensson som var så j**la bra?
Igår var dagens ekvation FOTBOLL+ÖL=HARRYS MED POLARNA. Vi hade en trevlig kväll och även om vi flickor fick vrida på huvudet 180 grader så var det skitbra. Till och med Bim var där och trivdes som fisken i vattnet eller Bim i baren, det är sak sam.
Det var bara en liten detalj som att gjorde kvällen fick ett litet minus i kanten, jag kan inte se på fotboll i sällskap av andra. Varför? Jag får lätt huvudvärk av allt tjo och tjim och jag kan inte visa känslor på det vis som förväntas av en när man är en uppslupen fotbollsuporter. Det går verkligen inte, tro mig jag har försökt att flyga upp ur sätet av spänning, låta "uhg" av frustration när bollen missar målet och vifta med knytnävarna i luften och hurra när laget gör mål. DET. GÅR. INTE!
Betyder det att jag inte är ett fotbollsfan på rätt sätt? Har kanske min käre granne rätt, gillar jag kanske fotboll på ett tjejigt sätt? Jag vill inte med ge det, men det är fullt möjligt att det är så det är, Ina-Fina är ingen äkta fotbollsfantast. Nepp, hon kan inte åstadkomma dess spontana fysiska yttringar av fotbollskärlek även om hon är minst lika exalterad som alla andra i lokalen. Jag gillar inte att visa känslor bland andra människor!
Vad gör jag då när jag sitter och ser på en match och det blir så spännande att resten inte kan sitta stilla på sina platser? Det mest dramatiska jag kan göra, utan att känna mig dum och tillgjord, är att bita mig själv i läppen och köra in naglarna i handflatorna. Längre än så har jag svåt att gå.
Det är lite därför jag nu har bestämmt mig för att jag fördrar att sitta i mitt eget vardagsrum och vara min egen sorts fotbollsfantast. För jag älskar fotboll, jag bara inte älskar att älska i grupp.
Nu till min rubrik "Vad gjorde Svensson som var så j**la bra?". Ja, jag vet inte, kan inte dra mig till minnes att jag blev särskilt impad av honom. Jag satt visserligen långt ifrån TVn, men än då. För att ta alltihop från början så började det med att jag, desperat, letade efter en metro när jag gick längs Kungsgatan, men det skulle visa sig att när Sverige vinner sin EM-premiär så vill alla som inte såg matchen läsa om den så de kan verka pålästa när de kommer till jobbet. Jag fick mig dock en tidning tillslut och i den kunde jag läsa att Andreas Svensson var värd en 4 för gårdagens match. Varför skulle han få det vill jag veta, han var ju bara en liten blå-gul prick i det gröna havet på den nedrans TV-skärmen. Jag håller helt enkelt inte värd det, ha var ju inte ens värd att visa i närbild.
Jaja, för övrigt var jag grym igår, grymt bra det vill säga. Jag fixade! Jag fixade åt Frida, Bim var svårare. Det vill sig inte, det blir liksom krångligare när det rör sig om en kille man verkligen inte alls känner... Bordell-mamma kom i alla fall folket i gårkväll fram till att jag var. Jag lyckades få till det också genom att fråga David om han också behövde en fix. Hihihi, iblan är jag bra även när det inte är med mening. ;P
//Ina-Fina fotbollsfantast... fast inte på rätt sätt.
Det var bara en liten detalj som att gjorde kvällen fick ett litet minus i kanten, jag kan inte se på fotboll i sällskap av andra. Varför? Jag får lätt huvudvärk av allt tjo och tjim och jag kan inte visa känslor på det vis som förväntas av en när man är en uppslupen fotbollsuporter. Det går verkligen inte, tro mig jag har försökt att flyga upp ur sätet av spänning, låta "uhg" av frustration när bollen missar målet och vifta med knytnävarna i luften och hurra när laget gör mål. DET. GÅR. INTE!
Betyder det att jag inte är ett fotbollsfan på rätt sätt? Har kanske min käre granne rätt, gillar jag kanske fotboll på ett tjejigt sätt? Jag vill inte med ge det, men det är fullt möjligt att det är så det är, Ina-Fina är ingen äkta fotbollsfantast. Nepp, hon kan inte åstadkomma dess spontana fysiska yttringar av fotbollskärlek även om hon är minst lika exalterad som alla andra i lokalen. Jag gillar inte att visa känslor bland andra människor!
Vad gör jag då när jag sitter och ser på en match och det blir så spännande att resten inte kan sitta stilla på sina platser? Det mest dramatiska jag kan göra, utan att känna mig dum och tillgjord, är att bita mig själv i läppen och köra in naglarna i handflatorna. Längre än så har jag svåt att gå.
Det är lite därför jag nu har bestämmt mig för att jag fördrar att sitta i mitt eget vardagsrum och vara min egen sorts fotbollsfantast. För jag älskar fotboll, jag bara inte älskar att älska i grupp.
Nu till min rubrik "Vad gjorde Svensson som var så j**la bra?". Ja, jag vet inte, kan inte dra mig till minnes att jag blev särskilt impad av honom. Jag satt visserligen långt ifrån TVn, men än då. För att ta alltihop från början så började det med att jag, desperat, letade efter en metro när jag gick längs Kungsgatan, men det skulle visa sig att när Sverige vinner sin EM-premiär så vill alla som inte såg matchen läsa om den så de kan verka pålästa när de kommer till jobbet. Jag fick mig dock en tidning tillslut och i den kunde jag läsa att Andreas Svensson var värd en 4 för gårdagens match. Varför skulle han få det vill jag veta, han var ju bara en liten blå-gul prick i det gröna havet på den nedrans TV-skärmen. Jag håller helt enkelt inte värd det, ha var ju inte ens värd att visa i närbild.
Jaja, för övrigt var jag grym igår, grymt bra det vill säga. Jag fixade! Jag fixade åt Frida, Bim var svårare. Det vill sig inte, det blir liksom krångligare när det rör sig om en kille man verkligen inte alls känner... Bordell-mamma kom i alla fall folket i gårkväll fram till att jag var. Jag lyckades få till det också genom att fråga David om han också behövde en fix. Hihihi, iblan är jag bra även när det inte är med mening. ;P
//Ina-Fina fotbollsfantast... fast inte på rätt sätt.
Vafanculo
Får man ha det som rubrik? Får man ens skriva det på sin blogg? Skit sam. Italien förlorade mot Holland, inte helt imponerad av de azurblå. Här sitter (läs ligger) jag i soffan och tvingar mig själv att hålla mig vaken, trots att jag sovit mindre än tre timmar i natt, och så går de nedrans snapphanarna och förlorar. Non va bene!
Slår vad om att våra vänner G. Pininfarina, Nicololo och Piss-Carlo slitit sitt hår i kväll.
Slår vad om att våra vänner G. Pininfarina, Nicololo och Piss-Carlo slitit sitt hår i kväll.
Mitt i första halvlek
Okej, riktigt mitt i är det inte, men ändå det står redan 2-0 till Holland. Känns som att "mitt" Italien har en del att ta igen. Mina italienska rötter sliter och drar i mig, de vill att jag ska kasta något mot TVn, men jag håller mig svenskt lugn.
Imorgon blir det dock bira och fotboll med lite polers på Harrys. Nice.
Nu ska jag återgå till matchen.
Mitt författarliv
Haha. Va absurt det låter, men jag tror att det får bli det jag ägnar mig åt i sommar. Ja, om jag nu inte får jobbet som personligassistent. Det blir då helt enkelt till att avsluta den redan påbörjade boken som ligger sparad på datorns hårddisk. Det är ju egentligen mitt projektarbete och jag är ju sedan länge klar med skolan, men har man påbörjat något så ska det ju avslutas också. Eftersom jag är arbetslös för tillfället så kan jag ju lika gärna strosa runt och skriva hela dagen.
Syrran drog till Danmark i morse med ett sönderbränt öra. Jag menar inte så som det brukar bli av solen, illrött liksom. Nej, nej, min syster har bränt sig så illa i solen att örat är helt täckt av vattenfyllda blåsor. Ska det göras så ska det göras ordentligt!
Har fikat med Frida och Bim idag på kaktus. Ojojoj, där har vi flckor med pojkbekymmer... Undrar om Frida håller på att hamna i i samma stillastående träsk som ett annat par vi känner...
//Ina-Fina... lever i celibat ;-)
Syrran drog till Danmark i morse med ett sönderbränt öra. Jag menar inte så som det brukar bli av solen, illrött liksom. Nej, nej, min syster har bränt sig så illa i solen att örat är helt täckt av vattenfyllda blåsor. Ska det göras så ska det göras ordentligt!
Har fikat med Frida och Bim idag på kaktus. Ojojoj, där har vi flckor med pojkbekymmer... Undrar om Frida håller på att hamna i i samma stillastående träsk som ett annat par vi känner...
//Ina-Fina... lever i celibat ;-)
In the mode... not
Jag sitter och väntar på en släng av motivering. Jag har en massa att göra, trots att jag är arbetslös. Det är bara att kolla listan jag skrev igår, men det känns väldigt opepp att göra det. I dag åker Hanna till Grekland, Therese åkte till Cypern igår tror ja (eller så var det idag hon skulle åka) och så sitter jag här och måste städa! Opepp, opepp, opepp.
Igår var jag dock lite... av en livscoach faktiskt. Jag sa (eg. skrev) dagens kloka ord Den som väntar på något gott väntar alltid för länge! Okej, det är almänt kännt, men jag slängde in ett litet extra "gör för guds skull inte det" också. För allvarligt talat så behöver killen en spark i röven, flickan å sin sidan behöver bestämma sig för hur fan hon känner. Jag menar gud, få tummen ur någon gång. Alla bara väntar på att något mer konkret än handhållning ska ske...
Nu är jag lite irriterad och uppeldad så nu blir det ur och i plock i diskmaskinen!
//Ina-Fina äntligen i städartagen.
Igår var jag dock lite... av en livscoach faktiskt. Jag sa (eg. skrev) dagens kloka ord Den som väntar på något gott väntar alltid för länge! Okej, det är almänt kännt, men jag slängde in ett litet extra "gör för guds skull inte det" också. För allvarligt talat så behöver killen en spark i röven, flickan å sin sidan behöver bestämma sig för hur fan hon känner. Jag menar gud, få tummen ur någon gång. Alla bara väntar på att något mer konkret än handhållning ska ske...
Nu är jag lite irriterad och uppeldad så nu blir det ur och i plock i diskmaskinen!
//Ina-Fina äntligen i städartagen.
Österrike vs. Kroatien
Sitter med fotbollen i bakgrunden, eller kanske snarare i förgrunden eftersom TVn står framför mig, jag har ett glas pepsi (ingen öl idag inte) och jag är jävligt nöjd med den nya designen à la Bim här på bloggen. Livet är bra med andra ord. Ja, om man bortser från värmen, det har visat sig att värmen gör mig grinig.
Syrran har spelat sin sämsta kupp ever och nu hatar hon handboll. Min andra syster utsåg mig just till det bästa storasystern, jag var ju dock tvungen att ge henne något för att få den utmärkelsen.
Jag börjar bli stor vill jag också säga, förrutom det att jag tog studenten för några dagar sedan så har jag börjat göra Att göra-listor.
Morgondagens att göra lista:
Fixa srrans hår innan hon drar till Danmark (måste gå upp halv sju)
Ringa vårdcentralen och fixa tid för min hosta jag har haft i lite drygt 8 veckor
Ringa kvinnan angående personligassistent-jobbet
Ringa Rolf Silvstrand för att söka jobb som bärplockare i fall ALLT skiter sig
Gå till stan och kolla student-pressent till Jessan som tar studenten på fredag
Passa på att beställa tid hos frissan när ja ändå e i stan
Kolla med mormor och morfar om det e ok att jag kommer ut och hälsar på några dar
Avbeställa två tidningsprenumeration
Städa färdigt mitt rum för jag hinner inte allt idag
// Ina-Fina... alldeles strax vuxen
Syrran har spelat sin sämsta kupp ever och nu hatar hon handboll. Min andra syster utsåg mig just till det bästa storasystern, jag var ju dock tvungen att ge henne något för att få den utmärkelsen.
Jag börjar bli stor vill jag också säga, förrutom det att jag tog studenten för några dagar sedan så har jag börjat göra Att göra-listor.
Morgondagens att göra lista:
Fixa srrans hår innan hon drar till Danmark (måste gå upp halv sju)
Ringa vårdcentralen och fixa tid för min hosta jag har haft i lite drygt 8 veckor
Ringa kvinnan angående personligassistent-jobbet
Ringa Rolf Silvstrand för att söka jobb som bärplockare i fall ALLT skiter sig
Gå till stan och kolla student-pressent till Jessan som tar studenten på fredag
Passa på att beställa tid hos frissan när ja ändå e i stan
Kolla med mormor och morfar om det e ok att jag kommer ut och hälsar på några dar
Avbeställa två tidningsprenumeration
Städa färdigt mitt rum för jag hinner inte allt idag
// Ina-Fina... alldeles strax vuxen
Party-veckan är över
Nu är det drygt veckolånga festandet över och Guuud så skönt det är!!! Vi konstaterade igår att sedan förra fredagen har man varit antingen bakis eller full hela tiden och jag måste erkänna att jag är helt slut. Det ska bli skönt att spendera kommande vecka i soffan framför EM eller kanske hos mormor och morfar på stranden. Har ju dock hört att väret ska bli sämmre med star på tisdag, men jag vet inte hur sant det är eftersom vädret i TV, radio eller tidningar har varit under min uppsikt det senaste.
Jag vill även dela med mig av dagens sanning. En sanning du nog vill komma ihåg, speciellt om du går en annan linje än SP på gymnasiet, och det är att Ingen är sleeetnare än en samhällsvetareee! Min käre granne ville även han vara med, men det gick ju inte för han är ju en naturare men sleten var han när vi träffade honom hemma hos Zäta på fotbolls-förfest igår. Ja, vi (Bim och jag) av slutatde studentveckan med förfest hos Zäta och en tur till ett öde Trägårn. Det var verklingen inte livat. Det var kanske femtio pers varav typ 7-8 stycken var studenter, resten var 88or och 90er. Orockigt värre, men vi hade det trevligt med vårt lilla sällskap. Kvällens höjdpunkt var dock när vi hade lärt Zäta om näsor (sådana sm växer på träden) och så satt vi där, vissa med näsor andra med löv-pipor (oj ett så användbart träd) när polisen kom. Hela gruppen flumma och allt fick slängas under bordet för att vi inte skulle åka fast. Skitskoj var det. De två flickorna fick gå hem själva mitt i den ljuma kvällen...
Smögenm var okej. Ingen drunkna, ingen däcka, alla hade ganska skoj. Moa fick en igel på halsen och det spelade ingen roll vad vi gjorde, vi sprang, vi gömde oss, men inget funkade. Då hade Ohlsson plötsligt en plan, en avledningsmanöver. Vi andra behövde bara hänga på när han sprang iväg. Det bar av upp för en trappa, över en liten berghäll, runt en knut över en bro och där insåg vi att igeln fortfarande var efter Moa. Jag knackar O på axeln och informerar honom om att hans plan inte funkade, han stannar till och säger åt oss att fortsätta ner för trappan. Så medans vi springer vidare så stannar O och prater med killen, säger att hans kompis ville honom något. Killen svaraer först att det skiter han i, han tar det med honom senare så O fortsätter med att det var skitviktigt och det kan inte vänta osv. Under tiden har jag och Moa sprungit i n på Bremen och gömt oss vid toaletterna och en av dom som jobbade där kom fram och undrade va det var vi LEKTE. Ohlsson löste det ju tillslut och jag vill även påpeka att han faktiskt var nykter eftersom han körde. Senare under kvällen när vi skulle till vår buss stötte vi dock på honom igen och killen utbrast "Där är en tjej jag letat efter!!!" Jag sa åt moa att fortsätta gå och så fick jag ta fram min bitchiga sida och be honom dunsta.
//Ina-Fina... för ingen är sleeetnare än en sahällsvetareee!
Jag vill även dela med mig av dagens sanning. En sanning du nog vill komma ihåg, speciellt om du går en annan linje än SP på gymnasiet, och det är att Ingen är sleeetnare än en samhällsvetareee! Min käre granne ville även han vara med, men det gick ju inte för han är ju en naturare men sleten var han när vi träffade honom hemma hos Zäta på fotbolls-förfest igår. Ja, vi (Bim och jag) av slutatde studentveckan med förfest hos Zäta och en tur till ett öde Trägårn. Det var verklingen inte livat. Det var kanske femtio pers varav typ 7-8 stycken var studenter, resten var 88or och 90er. Orockigt värre, men vi hade det trevligt med vårt lilla sällskap. Kvällens höjdpunkt var dock när vi hade lärt Zäta om näsor (sådana sm växer på träden) och så satt vi där, vissa med näsor andra med löv-pipor (oj ett så användbart träd) när polisen kom. Hela gruppen flumma och allt fick slängas under bordet för att vi inte skulle åka fast. Skitskoj var det. De två flickorna fick gå hem själva mitt i den ljuma kvällen...
Smögenm var okej. Ingen drunkna, ingen däcka, alla hade ganska skoj. Moa fick en igel på halsen och det spelade ingen roll vad vi gjorde, vi sprang, vi gömde oss, men inget funkade. Då hade Ohlsson plötsligt en plan, en avledningsmanöver. Vi andra behövde bara hänga på när han sprang iväg. Det bar av upp för en trappa, över en liten berghäll, runt en knut över en bro och där insåg vi att igeln fortfarande var efter Moa. Jag knackar O på axeln och informerar honom om att hans plan inte funkade, han stannar till och säger åt oss att fortsätta ner för trappan. Så medans vi springer vidare så stannar O och prater med killen, säger att hans kompis ville honom något. Killen svaraer först att det skiter han i, han tar det med honom senare så O fortsätter med att det var skitviktigt och det kan inte vänta osv. Under tiden har jag och Moa sprungit i n på Bremen och gömt oss vid toaletterna och en av dom som jobbade där kom fram och undrade va det var vi LEKTE. Ohlsson löste det ju tillslut och jag vill även påpeka att han faktiskt var nykter eftersom han körde. Senare under kvällen när vi skulle till vår buss stötte vi dock på honom igen och killen utbrast "Där är en tjej jag letat efter!!!" Jag sa åt moa att fortsätta gå och så fick jag ta fram min bitchiga sida och be honom dunsta.
//Ina-Fina... för ingen är sleeetnare än en sahällsvetareee!
För jag har tagit studenten
I går var den äntligen här, dagen D, studenten! Var tvungen att hålla tillbaka tårarna hela dagen när jag var med klassen, i skrivande stund sitter jag och bölar, men det gick relativt bra.
Vi var ju först ut som de humanister vi är. Oj, jag menar var (gråter mer). Lite kaos var det och alla studenter hamnade inte efter musikanterna vilket var meningen.
Så gott som alla jag ville se var där, en och annan saknades väl, men jag är nöjd och glad. Vi tågade ner för kungsgatan och tyvärr missade jag Ohlle och Zäta som stod vid sidan av skolbyggnaden. Jag fick dock min ros senare när de, efter att vi alla hade varit på Tärgårn , kom för att följa mig hem. Väldig gulligt.
Bim och jag åkte runt i en ljusblå pontic bonneville, men jag orkade inte skrika och gorma så mycket eftersom jag redan då var helt matt. Fick inte i mig så mycket mat på studentlunchen och jag hade bara sovit två timmar natten innan.
På min motagning var jag helt slut och orkade knappt stå upp för att öppna kuvert och paket. När jag äntligen kom hem tog jag en snabbdusch och efter det var jag tvungen att lägga mig en stund innan jag kunde dra ut som den pliktrogna student jag är. Fick dock världens frossa och den redan existerande huvudvärken blev bara värre. Solsting kanske.
Fick dock kommit mig ut tillslut och i kön in var det värsta draget och alla var värsta dragna. Kan ju säga att igår fanns det inget kösystem i svensk anda på Trågårn. Det som gällde var, den med vassast armbågar, minst respekt för andra och högst alkoholhalt i kroppen fick gå före alla andra. Detta gällde in, till baren och till toan.
Väl inne upptäckte jag att Bim och Moa jhade sett till att jag hade en hel del att ta igen på drykes biten och genom att suga upp en hel jäger och redbull på två minuter och sedan en öl direkt efter så kom jag ett litet steg på väg även om jag aldrig kom i kapp helt.
Över lag en skitbra kväll, men när det var dags för hemgång stack Moa bara trots att vi sagt att vi skulle ta följe hem till vådtäktsgatan där vi bor (hon sov där hos sin syster). Killarna vi var med bestämde sig för att följa den väldigt överförfriskade Bim hem varpå jag skulle få gå hem. Bim hade lösningen hon ringde Zäta och Ohlle som fick komma och följa mig hem.
Medans vi väntade drog vi till Mittemot GGs (ja, stället heter så) och åt pizza. Vegetarianen Bim fick dock så snällt förtära två pizzaslisar som det tidigare varit varti pepperoni på.
Jag följdes då sedan hem av de två gentlemenne, fast när vi var vid sinclair kom jag på att jag ville ha en lekplats. Ja, jag ville gunga lite i min vita klänning. Jag fick självklart min lekplats, söta som de är de där två pojkarna. Kunde dock inte gunga kom jag då på. Klänningen var ju VIT. Daaa, vad tänkte jag med liksom, så det fick bli pojkarna som stod för gungandet. Jag satt på huk i sanden så att kjolen på klänningen värmde mina frusna och blodiga ben. Anledningen till blodet var att jag missade ett trappsteg inne på trägårn och föll pladask ner i glassplitret.
Var hemma strax innan fyra, tog mig lite nattamat och sedan blev det sängen.
Ciao
// Ina-Fina student
Vi var ju först ut som de humanister vi är. Oj, jag menar var (gråter mer). Lite kaos var det och alla studenter hamnade inte efter musikanterna vilket var meningen.
Så gott som alla jag ville se var där, en och annan saknades väl, men jag är nöjd och glad. Vi tågade ner för kungsgatan och tyvärr missade jag Ohlle och Zäta som stod vid sidan av skolbyggnaden. Jag fick dock min ros senare när de, efter att vi alla hade varit på Tärgårn , kom för att följa mig hem. Väldig gulligt.
Bim och jag åkte runt i en ljusblå pontic bonneville, men jag orkade inte skrika och gorma så mycket eftersom jag redan då var helt matt. Fick inte i mig så mycket mat på studentlunchen och jag hade bara sovit två timmar natten innan.
På min motagning var jag helt slut och orkade knappt stå upp för att öppna kuvert och paket. När jag äntligen kom hem tog jag en snabbdusch och efter det var jag tvungen att lägga mig en stund innan jag kunde dra ut som den pliktrogna student jag är. Fick dock världens frossa och den redan existerande huvudvärken blev bara värre. Solsting kanske.
Fick dock kommit mig ut tillslut och i kön in var det värsta draget och alla var värsta dragna. Kan ju säga att igår fanns det inget kösystem i svensk anda på Trågårn. Det som gällde var, den med vassast armbågar, minst respekt för andra och högst alkoholhalt i kroppen fick gå före alla andra. Detta gällde in, till baren och till toan.
Väl inne upptäckte jag att Bim och Moa jhade sett till att jag hade en hel del att ta igen på drykes biten och genom att suga upp en hel jäger och redbull på två minuter och sedan en öl direkt efter så kom jag ett litet steg på väg även om jag aldrig kom i kapp helt.
Över lag en skitbra kväll, men när det var dags för hemgång stack Moa bara trots att vi sagt att vi skulle ta följe hem till vådtäktsgatan där vi bor (hon sov där hos sin syster). Killarna vi var med bestämde sig för att följa den väldigt överförfriskade Bim hem varpå jag skulle få gå hem. Bim hade lösningen hon ringde Zäta och Ohlle som fick komma och följa mig hem.
Medans vi väntade drog vi till Mittemot GGs (ja, stället heter så) och åt pizza. Vegetarianen Bim fick dock så snällt förtära två pizzaslisar som det tidigare varit varti pepperoni på.
Jag följdes då sedan hem av de två gentlemenne, fast när vi var vid sinclair kom jag på att jag ville ha en lekplats. Ja, jag ville gunga lite i min vita klänning. Jag fick självklart min lekplats, söta som de är de där två pojkarna. Kunde dock inte gunga kom jag då på. Klänningen var ju VIT. Daaa, vad tänkte jag med liksom, så det fick bli pojkarna som stod för gungandet. Jag satt på huk i sanden så att kjolen på klänningen värmde mina frusna och blodiga ben. Anledningen till blodet var att jag missade ett trappsteg inne på trägårn och föll pladask ner i glassplitret.
Var hemma strax innan fyra, tog mig lite nattamat och sedan blev det sängen.
Ciao
// Ina-Fina student
B.U.R.M.A
I dag är Ina-Fina arg. Det finns två orsaker.
Ilske-orsak numer 1:
Reklamen på radion för att hjälpa de utsatta i Burma. Jag har absolut inget emot att hjälpa dem. Problemet är att jag inte tål han som "lånat" sin röst till reklamen, människan kan ju inte prata svenska. Sedan när heter det Bööörma? Jovisst, på engelska uttalas det så, men det är långt till närmsta engeskspråkiga nation. I svensk radio, i Sverige borde det inte vara så svårt att hitta åtminstonde en person som kan säga Burma och inte Bööörma. IDIOT!
Ilske-orsak numer 2:
Ingen i min klass har någonsin kallat mig Ina, mina lärare har aldrig gjort det och min familj/släkt har ingen aning om vem det är. Den enda som kallar mig det förutom jag själv är Bimse, ändå så står det på klassens plakat, bland alla de andra namnen INA! Klassen har under dessa två år aldrig sagt Ina till mig, det är lite av ett bloggalias. Det borde kanske inte reta mig så mycket, men det gör det. Hade någon någonsin använt det hade det varit försteligt, men att använda ett smeknamn som ingen hört talas. Nej, nej, nej. Det vore som att skriva G i stället för Linda eller morfars lille trollunge istället för... ja, Gud vet vem.
Jag är ledsen att jag blir så upprörd, men jag tvivlar på att morfars lille trollunge hade varit hel nöjd heller.
// Ina-Fina... men inte för vem som helst.
Ilske-orsak numer 1:
Reklamen på radion för att hjälpa de utsatta i Burma. Jag har absolut inget emot att hjälpa dem. Problemet är att jag inte tål han som "lånat" sin röst till reklamen, människan kan ju inte prata svenska. Sedan när heter det Bööörma? Jovisst, på engelska uttalas det så, men det är långt till närmsta engeskspråkiga nation. I svensk radio, i Sverige borde det inte vara så svårt att hitta åtminstonde en person som kan säga Burma och inte Bööörma. IDIOT!
Ilske-orsak numer 2:
Ingen i min klass har någonsin kallat mig Ina, mina lärare har aldrig gjort det och min familj/släkt har ingen aning om vem det är. Den enda som kallar mig det förutom jag själv är Bimse, ändå så står det på klassens plakat, bland alla de andra namnen INA! Klassen har under dessa två år aldrig sagt Ina till mig, det är lite av ett bloggalias. Det borde kanske inte reta mig så mycket, men det gör det. Hade någon någonsin använt det hade det varit försteligt, men att använda ett smeknamn som ingen hört talas. Nej, nej, nej. Det vore som att skriva G i stället för Linda eller morfars lille trollunge istället för... ja, Gud vet vem.
Jag är ledsen att jag blir så upprörd, men jag tvivlar på att morfars lille trollunge hade varit hel nöjd heller.
// Ina-Fina... men inte för vem som helst.
Jag vet inte vem jag är
Igår drog B1 ihop ett gäng som skulle spela fylle-brännboll ute på landbadet. Det skulle dock visa sig bli en väldigt nyckter fylle-brännboll. Vi var fyra av tretton som överhuvudtaget drack något med alkohol, brännbollen va rhelt okej ändå för att vara brännboll och jaf fick iväg bollen varje gång. Imponerande! Det fanns Vinnar-laget och Loser-laget. Vem som skulle hamna i vilket lag avgjordes genom en omgång sten-sax-påse. Jag hamnade i Vinnar-laget som dock förlorade (20-17 to the losers), men som Charlotta/B1 sa så var det sten-sax-påse som verkligen betydde något....
Sedan drog vi hem till Frida där det blev Skämt från Gud vet var, jag fattade inte riktigt vad de pratade om så jag anslöt mig till ölspelet i köket. Lite mer min stil. Vi hade skitskoj och när det kom en kung så sjöng alla studentsången (vi var bara fyra, Bim, Sissi, B1 och B2(=jag)).
Jag träffade även Linnea i klassen igår som inte var förvånad över att jag hade badat mitt i natten efter balen. Hur ska jag tolka det här...?
Nu har ju då studentveckan dragit igång och i kväll blir det grillning hemma hos Elin på Kissleberg. Någon som kan ge en bra vägbeskrivning?
Ciao
// Ina-Fina... med tre dagar kvar till dagen D
Sedan drog vi hem till Frida där det blev Skämt från Gud vet var, jag fattade inte riktigt vad de pratade om så jag anslöt mig till ölspelet i köket. Lite mer min stil. Vi hade skitskoj och när det kom en kung så sjöng alla studentsången (vi var bara fyra, Bim, Sissi, B1 och B2(=jag)).
Jag träffade även Linnea i klassen igår som inte var förvånad över att jag hade badat mitt i natten efter balen. Hur ska jag tolka det här...?
Nu har ju då studentveckan dragit igång och i kväll blir det grillning hemma hos Elin på Kissleberg. Någon som kan ge en bra vägbeskrivning?
Ciao
// Ina-Fina... med tre dagar kvar till dagen D
Ballroom Blitz
Igår var det då dags för Agnebergs årliga studentbal. En tillställning med hundratals uppklädda ungdomar och för de närvarande ett minne för livet. Jag var ju där, mer eller mindre frivilligt, men jag ångrar inte att jag gick.
De tre fagra flickorna Ina, Bim och Frida inledde dagen med förberedelser hos Fridas syster Emelie som hjälpte oss med våra frisyrer. Ett hjärtligt tack till henne här på bloggen för all hjälp och en öppen famn/ ett öppet hem på vår stora dag. (Hon fick liljor som tack också.) Vi hade lockar av Emelie på tre olika sätt kom vi fram till när hon satt med mitt hår.
Väl frame på Gustavsberg, efter en tur dit ut i en amazon (om jag inte misstar mig), blev det fotografering. Hela tjockak släkten dök ju självklart upp för att se hur vi såg ut. Även hela Bims familj var där och det blev hundratals kort i den stekande solen. Vi festklädda männsikor föredrog skuggan, men där blev minsan inte korten så bra. Så det var helt enkelt bara att göra som folk förväntade sig att vi skulle göra, smälta i solen. 
Hela den bedårande skaran. Jag i mitten med min halva av Ohlson till vänster om mig.
Min halva av Niklas står ju dock på andra sidan av Bim. Frida längst ut på kanten i grön också.
Fotograferingen skulle ta 2 timmar, men efter att det nästan blivit upplopp då "församlingen" var agra på den jävla balkommitén så fick de släppa in en halvtimme tidigare än tänkt. Det uppskattades nog en hel del för i de kläder vi bar var värmen olidlig. 
Inte riktigt hela balkommitén, men nästan. Tyvärr gömmer sig den jättesöta Therese bakom Bim på just den här bilden.
Vi fick ju självklart köa in och medans vi stod ute i kön började de servera förrätten bestående av italienska charkuterier med ost, roccula, paprika och oliver till. Allt på denna tallrik gick dock inte att äta. Vi fick tillslut kommit oss in för att äta vi också och då satt det folk på "VIP"-bordet som inte borde sitta där vilket tyvärr resulterade i att alla som borde sitta där inte fick plats. (Vi fick det ju dock så för oss var det inget problem.)
Kvällen flöt på helt okej även om värmen var olidlig i början. Huvudrätten var väl ingen höjdare, men det spelade ingen roll för huvudsaken var ju sällskapet. 
Bland andra Ohlson som här tittar djupt ner i sitt glas...
Jag och Sofie. Ytterligare en av kvällens alla damer som var galet vacker.
När kvällen började bli sen så fick vi så vänligt flytta på oss för att göra plats för de mer dansanta baldeltagarna. Vi hittade dock ett fin fint bord inne i ett hörn där vi spenderade sotra delar av det som var kvar av kvällen. Bland annat så körde vi "snurra flaskan" och alla fick hånglat med alla. Eller ja Ohlsson och Niklas bara pussades. Jag fyllde dessutom 19 igår för den som inte visste det. Jag bland annat visste inte om det, det kom som lite av den överraskning faktiskt när vår DJ ropade ut i högtalarna att jag fyllde år, han spelade dessutom "Mr Cool". Så för alla som var där, "Mr Cool" var min sång. Jag drogs ju självklart upp på dansgolvet med de andra.
Frida, Sissi och Zassa. 
Klasskamrater, tillika två stiliga herrar som sågs äta isglass tidigare under kvällen
vilket en del som stod och köade in avundades dem.
Det dansades en del och sedan var det ju dags för mig och Nklas att gå och bada. Det fanns bara ett litet problem (bortsett från att jag inte hade någon BH) och det var ju min klännig som varken gick att få av eller på. Vi hängde nere vid stranden hur länge som helst. Niklas anklagade mig för att banga vilket inte var uppskattat, men tillslut efter att ha varit uppe och kissat och även fått med oss Bim som kunde hjälpa mig med klänningen fick vi badat. Jag kunde ju inte låta Niklas vinna och jag var dessutom först i vattnet. (I dag sock välde jag att skippa badet när vi möttes i stan och de andra skulle till stranden.)
När det så var dags att åka hem var det bara jag, Sissi, Bim, Niklas och Ohlsson kvar. Bims eoch jag skulle ta en taxi, men när bim skulle ringa fick vi plats 13 i kön och Niklas hånade oss och sa att han som bor ute i Dramsvik skulle hinna hem innan oss. Bim fixade oss skjuss med Herr och unge herr Ohlsson dock så vi kom hem fortare och billigare. ;-) Klockan var väl dock bort emot halv två innan vi kom därifrån.
Kvällens sista bild, med den vackra Sissi i mitten.
