Where are the fucking krokusar?
Sitter i den lilla ettan i Bromma där min pojkvän bor. Väntar på att han ska bli klar med maten. En helg i stockholm är lite som en helg på en resort i värmen (kylan) med all inclusive. Ganska soft helt enkelt. Man behöver liksom inte göra mer än nödvändigt.
Efter en promenad kring sjön där småpojkarna lekte på isen (yes så kallt är det fortfarande i den nordliga huvfudstaden) så sitter ja och undar vart våren är. Borde den inte vara på G? Kanske får jag helt enkelt hålla till godo med snödropparna vi såg på vägen hem och hålla ut ytterligare någon vecka i väntan på krokusarna...
Ciao
//Ina
Efter en promenad kring sjön där småpojkarna lekte på isen (yes så kallt är det fortfarande i den nordliga huvfudstaden) så sitter ja och undar vart våren är. Borde den inte vara på G? Kanske får jag helt enkelt hålla till godo med snödropparna vi såg på vägen hem och hålla ut ytterligare någon vecka i väntan på krokusarna...
Ciao
//Ina
The problem is you!
Usla dagar börjar alltid med ett tecken, har ni tänkt på det? Jag vaknade av ett sms vid sex-tiden idag som jag ignorerade. Det var från min pojkvänn som går upp sådär okristligt tidigt. Och redan här känner jag att "Nej, idag vill jag INTE!" Ingenting ville jag, inte gå upp, inte gå till skola, intet lockade med denna dag. Tillslut fick jag pallrat mig upp ur sängen och efter många uppgivna suckar var jag slutligen klar att åka 45 minuter bara för att gå på en lektion jag inte var påläst för... NOT FUNNY!
Nästa tecken, det första var ju smset i ottan, är att bussen aldrig kommer sig iväg från vår hållplats. Någons kort har fastnat i automaten och cahufören ger allt, men med föga resultat, kortet är lika fastkilat som innan. Med en försening på ca fem minuter kommer vi oss iväg och vid järntorget säger Bim att hon mycket hellre skulleåka till IKEA och luncha istället och utan frukost i magen låter dte ju onekligen väldigt lockande. men vi bestämmer oss ändå för att åka till skolan och häda ut.
Riktigt så blev det ju dock inte, väl vid skolan beslutades det att vi inte skulle gå av bussen ändå. Det skulle vi inte ha gjort... Vi åkte runt och chauffören ifrågasatte om inte vi skulle hoppa av på ändstationen i alla fall. Vi ursäktade oss med att vi var nya i stan och hade satt oss på fel buss. Den kvinliga chauffören log lite åt oss och sa att det kanske är bättre att fråga någon om hjälp istället för att åka runt halva Örebro och visst, det lovade vi att göra nästa gång.
Skolångesten infann sig ganska snart, men buss bytet gick bra och snart var vi på väg ut i den Örebroska vildmarken. Det är en färd som går förbi ställen som drottningholm och rävgräva. På IKEA blev det lunch. Det är efter den lilla pausen som det otänkbara, det ofattbara inträffar. ALVIN, MIN ALVIN, RAMLADE NER I EN OFFENTLIG TOALETT! PÅ IKEA! (För den som inte vet det så är Alvin min mobil.) Ren instinkt, min hand åker efter ner i stolen (ingen avföning i) för att rädda min älskling. I mitt chocktillstånd så kan jag inte ens med att säga till Bim vad som verkligen hände så jag drar till med en lögn om att den ramlade på golvet samtidigt som jag frenetiskt smörjer in honom med tvål. När sanningen väl slinker fram bryter Bim ihop i ett hysteriskt skrattanfall.
Jag är väldigt traumatiserad!!!
// Ina-Fina traumaoffer
Nästa tecken, det första var ju smset i ottan, är att bussen aldrig kommer sig iväg från vår hållplats. Någons kort har fastnat i automaten och cahufören ger allt, men med föga resultat, kortet är lika fastkilat som innan. Med en försening på ca fem minuter kommer vi oss iväg och vid järntorget säger Bim att hon mycket hellre skulleåka till IKEA och luncha istället och utan frukost i magen låter dte ju onekligen väldigt lockande. men vi bestämmer oss ändå för att åka till skolan och häda ut.
Riktigt så blev det ju dock inte, väl vid skolan beslutades det att vi inte skulle gå av bussen ändå. Det skulle vi inte ha gjort... Vi åkte runt och chauffören ifrågasatte om inte vi skulle hoppa av på ändstationen i alla fall. Vi ursäktade oss med att vi var nya i stan och hade satt oss på fel buss. Den kvinliga chauffören log lite åt oss och sa att det kanske är bättre att fråga någon om hjälp istället för att åka runt halva Örebro och visst, det lovade vi att göra nästa gång.
Skolångesten infann sig ganska snart, men buss bytet gick bra och snart var vi på väg ut i den Örebroska vildmarken. Det är en färd som går förbi ställen som drottningholm och rävgräva. På IKEA blev det lunch. Det är efter den lilla pausen som det otänkbara, det ofattbara inträffar. ALVIN, MIN ALVIN, RAMLADE NER I EN OFFENTLIG TOALETT! PÅ IKEA! (För den som inte vet det så är Alvin min mobil.) Ren instinkt, min hand åker efter ner i stolen (ingen avföning i) för att rädda min älskling. I mitt chocktillstånd så kan jag inte ens med att säga till Bim vad som verkligen hände så jag drar till med en lögn om att den ramlade på golvet samtidigt som jag frenetiskt smörjer in honom med tvål. När sanningen väl slinker fram bryter Bim ihop i ett hysteriskt skrattanfall.
Jag är väldigt traumatiserad!!!
// Ina-Fina traumaoffer
