LaPrimavera

Under vår tid som partypinglor har Bim och jag upptäkt saker som kan göra en kväll mer eller mindre lyckad. Och det känns nu, eftergårdagen, som rätt tillfälle att dela med sig av ett par små råd. Jag vill kalla dem gyllene regler.

                           1. Sotta aldrig gin.

                           2. Snorta aldrig tabasco (hockeypulver är även det en dålig idé)

Regel nummer ett är inget jag personligen kan skriva under på, men Bim och Niklas vet. Regel nummer två däremot är något vi kom fram till igår på Harrys.

Det var som det brukar när vi är farten, att en idiotidé leder till extremiteter. Vi slickar först i oss allt som står i stället på bordet (från våra händer, inte bordet som Cissi och Bim gjorde först). Det blir peppar, grön tabasco och röd tabasco. Seeeedan... så kommer Bim på att vi snortar alltihop oxå... Det hela slutade i tårar.

har en känsla av att listan kommer att uppdateras och bli ganska lång med årens lopp.

//Ina

En dag som denna kan aldrig sluta väl, ja kommer bli på körd av tåget eller något liknande. Till att börja med så vaknade jag av att regnet slog mot fönsterrutorna och vinden nästan blåste ner hela husväggen. Toppen, kände jag som skulle till körskolan tidigt även denna morgon.
    På vägen dit blåser mitt paraply sönder. Det lila som inte matchar min ny röda jacka, men min gamla mössa (som jag inte kan använda längse eftersom den inte passar till jackan). Tur det kanske för då får jag ju köpa ett nytt, men har jag råd med det egentligen?
    När jag var klar fick jag gå hem till pappa, hämta mina skolböcker och sedan gå hem till mamma. Utanför på gatan kom en av chefspolakerna och frågade om jag var på väg till pappas kontor, mannen jobbar med min pappa så det var inte så skummt att han erbjöd sig att skjusa mig. Det underliga är snarare att han faktiskt kommer ihåg mig från sommaren '07. 
    Och självklart är det så att det har slutat regna och att solen nu skiner från en klarblå himmel  EFTER det att jag gått fram och tillbaka genom hela jävla stan! BITTERHET!!!

Skolan om 45min, superkul... haha NOT.

//Ina

Bloggen har legat nere nu ett tag och det är inte så att jag kan skylla den dåliga verksamheten på att jag har prioriterat annat, utan bara det att datorn alltid är upptagen. Med betoning på ALLTID. Men nu ska det bli ändring på saker och ting.

För övrigt kan ju nämnas att planerandet av Bimses stora dag går som på räls. Eller rättare sagt det had gjort det om det inte vore för deadlinen jag satte som jag nu i efterhand anser ligger onödigt långt in i framtiden. Men som man bäddar får man sedan fan ligga oxå heter det ju.

Det lackar mot JUL nu oxå, den bästa tiden på året. Lackandet alltså. Alla förväntningar man bygger upp alla hopp och drömmar om en vit jul och fred på jorden till Jesus ära. Varje år grusas dock dessa drömmar när lackandet och julkalendern är slut och man står där med pressentsnöre i ena handen och mjuka klapparna i andra.

Idag är det dock inte lika ledsamt att få mjuka paket som det var som liten då man mycket hellre hade öppnat paket och skådat ett tv-spel eller en barbie-bil istället för mormors hemmastickade raggmunkssockar (jag vet att det inte heter raggmunkssockar, fick jag lära mig här om året... föredrar dock fortfarande att kalla dem det). 

Jag minns min barndoms jular som lyckliga och snöskimmrande drömmar. Paketkalendern på väggen ovanför soffan i tv-rummet, sockan på sängaveln, julskivan som spelades år efter år, årets första julskinka, tomten med glasögonen under tomtemasken, snön som låg vit på taken och pulkarace i backen med hoppet som om du fick tillräckligt med fart fick dig att flyga fram till nästa hopp och därefter rakt in i husväggen där man tappade andan med en smäll. Som liten är julen tindrande ögon och pirriga fjärilar i magen. 

Jag hittade här om dagen en gammal dagbok, snrare rör det sig om ett försök till att skriva dagbok då jag hoppar från jul till sportlov och sedna fyra år framåt i tiden, och man kan verkligen höra i tonen jag har när jag skriver hur fruktansvärt gärna jag ville hänga kvar vid barndomens naiva julelycka med tron på tomten och hans renar, ett bättre liv till alla och ett barbie-stall i största paketet under granen. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag vill att det fortfarande ska var så, att man inte ska kunna somna dagen innan och rycka i mammas kjol tjugoelva gånger i timmen för att fråga om inte tomten kommer snart. Men nu är man nästan vuxen och julen är inte bara glädjens högtid utan även i första hand barnens.

I år ser jag därför helst att paketen är hårda och från OBH-nordica eller likvärdigt. En limegrön mixer från mor och far skulle ju inte begråtas kan jag ju säga nu när det är dags att bygga bo på egen hand långt hemmifrån. Linda och jag satt och diskuterade detta i hennes nya kök i gårkväll under vår lite tidiga julfika. Det är så myket man behöver som man inte tänkt på tidigre. Förutom det uppenbara så tillkommer, när man sitter och tänker efter ordentligt, saker som bakformar, bunkar (för kaksmet typ), slikepottar, pensel, salladsskålar, smörgårjärn i form av svampbob fyrkant (om någon vet vart jag kan hitta ett sånt så hojta till för ja har inte sett dem i affärerna på länge), våffeljärn, strykjärn, diskställ... Ja, listan kan göras så låg att man blir gråhårig bara man kikar på den i smyg.

Nu är det bara tre timmar kvar tills jag börjar jobba. I morses var det nästan så jag höll på att skälla ut min nye chef, men jag ville ju behålla jobbet. Men fuck va arg ja blev då han inte kunde acceptera att jag har två jobb, något jag gjorde klart för dem redan från början. SKITSTÖVEL! 

// Ina-Fina is singing out

Eina: I Frankrike äter man inte en måltid. I Frankrike begår man en måltid.
Ullis: Jaha, och i Sverige begår vi självmord.

//Ina