LaPrimavera

När jag var liten så fick jag höra att katter int ekunde se på TV, jag tror att vem det än var som sa det for med osanning. Denna morgon satt Shambles och jag och såg på TV, roliga djurvidios som int evar så roliga. Shambles blev dock lite för närgången och petade på skärmen. Sen kom det upp en kalkon som fick sig en ordentlig hurring nav den söta lilla tass som ivanliga fall klappar matt ei ansiktet när vi morgonmyser. Med andan i halsen for jag fram till apparaten, men kunde efter noggrant granskande konstatera att kalkonen inte kommit till skada. Även skärmen klarade sig utan rispor.


Här försöker han fånga orfden som poppar upp i bild hela tiden.

//Ina-fina

Z och jag var på IKEA i helgen för att kolla på adventsljusstakar till våra fönster. Som alltid blev det lite annat smått och gott också. Bland annat en ny mus till min lilla bäbis, Shambles. En vit mus den här gången och det var nog trevligt för Lars och Åslög att få lite kvinligt sällskap. Majken, som hon heter, blev en omedelbar dundersucce. Antagligen är hon så rolig  för att hon fortfarande har lapparna på rumpan kvar så hon låter och fladrar lite mer när Shambles får henne att göra små saltomortaler i luften.

//Ina-Fina

PS! Ingen av ovan nämnda möss är levande. Varken tygråttorna Lars och Majken eller den batteridrivna Åslög.

Dans Le Coeur. Dansliqueur. Ni vet den där känslan när musiken är så hög att man kan känna den vibrera i hjärtat. Jag tror inte att jag tycker om den. Det är för högt. Det förstör allt förutom dansandet och jag gillar inte att dansa. Jag tycker inte om när jag bokstavligen talat känner musiken inom mig. Jag vill kunna prata med folk. Jag vill höras. Av andra, andra som jag känner alltså. Bortsett från musiken var utgången i helgen, hemma i Uddevalla, bra.

In vino veritas. I lördags hittade vi inte sanningen i vinet. Vi tömde hela flaskan, men på botten låg endast de lögner jag behövde för att ta hem Rappakalja. Jag ägde de andra. De svalde mina påhittade fakta med hull och hår. I rock. Jag hittade på filmer och ord, lagar och förkortningar. Dagen efter ville de ha revansch, och vad  hände då? Jo jag soade banan med alla sanningsenliga, rättfärdiga människor igen. Oho ooo, jag ljuger så bra.

Sen var det ju dags för den stora resan "hem" igen, con el gato. Vi var tre människor inställda på resan från helvetet, men Babyshambles var fantastisk. Han var lite nervig i början, men sen var han så duktig. Och jag var så stolt. Min lilla pojke har blivit stor. En stor fin kisse som ligger här brevid mig och drömmer. Det rycker i hans morrhår. Han är söt.

Nu ska jag försöka lista ut vad det är som ligger bakom massdöden bland mina blommor.

//Ina-Fina

Ringde min farfar idag för att höra hur det stod till med min lilla misse bara för att få veta att han har blivit en stor modig pojke som vågar gå ut helt själv. Så min gulle-plutt springer ut och in där ute på gården som han själv behagar. En tråkig nyhet är att det ser ut som att jag kanske måste hitta nya ägare till min lilla älskling när jag flyttar. Om jag klarar av det... Lille älsklingen :'(

//Ina

Min lilla gulle-plutt till katt var på rymmen här om dagen, utan att jag fick veta det. Han hade smitit ut genom en liten, liten springa i en av skjutdörrarna på den inglasade altanen i hans nya hem på landet. Han gick från att vara den harigaste katten på ön som inter ens vågade  gå ut med matte till att bli min lilla Kit-Cat on the run. Nyfikenheten tog över och farfar var ute i ett par timmar sammanlagt innan han hittade honom under tidigare nämnda altan.Så idag, på min lediga dag ska jag dit ut för att sätta på honom ett halsband, måste stanna till på Torp bara för att införskaffa det. Det måste bli ett med reflex så att hans syns även på natten i den helt galna trafiken som går mellan Ellös och Hälleviksstrand som går utanför farfars hus.

//Ina