Idiot-blogg!!!
De två tidigare inläggen skrev jag i söndags och pulicerade och det stod att de var det. Så varför i helvete måste jag publicera allt två gånger innan det syns. Jävla fittblogg.se!
Okej det var hårt, mren va fan. Det ska ju funka!
Skälde ut Emil i lördags oxå btw, han kan va en sån idiot ibland.
//Ina
Det finns saker jag glömt
OCH min mamma ska gifta sig. Detta breakade hon för mig åtta på morgon med kommentaren "Du måste bka in sista helgen i juli, jag ska byta efternamn då." Bara det inget mer.
Och jag glömde Annies födelsedag och bröt en nagel för att jag slant i smutsen på Z bil. Nu så sitter jag här och ser på Falk och tycker inte att det är bra. Inte alls faktiskt.
//Ina igen
Vad jag behöver
En sånhär typ:
För att sammanfatta: Jag är bara så bra
Nästan jämt. I dag har min kretivitet kombinerad med min hemmafrulighet resulterat i bullar. Rykande färska kanelbullar à la moi. Och jag är grym på kanelbullar, bortsett från en liten detalj. Jag glömmer alltid den sista plåten. Pinsamt? Ja, lite.
Failure:
Every time!
Success:
Men när jag är bra är jag bäst!
Gissa vilka Z får smaka när han kommer hem.
//INA
En helg i stockholm
Det har varit en händelserik helg, vi inledde med myspys på fredagen, jag fick liljor och grejer. Sen blevv det lördag och min födelsedag och jag fick tårta på sängen och ett massagebord! Ja, ett massagebord. Nu kan Z massera mig hur länge som helst utan att tröttna. Nästan. Hur fantastiskt är inte det? Vi gick och la oss mitt i natten och så blev det som det alltid blir, söndag. Vi var tvugna att gå upp relativt tidigt, vilket alltid är sur på söndagar även om man pga omställningen till vintertid fått en timmes extra sömn, för vi var tvugna att ansluta oss till våra grannar för att genomföra den årliga höstliga gårdsstädningen.
Det tog verkligen emot att gå ut för att kratta löv i sex timmar med enbart en liten korv paus i mitten, men vi gjorde det. Vi fick dock lite panik när folk började samlas redan strax efter nio. Så jag ringde pappa smått skräckslagen över att jag kanske hört fel och att man inte alls skulle ha ställt om klockarna, men pappa bekräftade att klockan bara var 09.42.
Som jag sa till Z så får de som kommer sist de sämsta jobben. Vi fick städa ur en förråd med massa trasiga cyklar och vinteråkdon som pulkor och tefat. Det fanns dessutom en korg med krossat glas som vi kom fram till att det vore bäst att lägga i en låda. Ordföranden tyckte dock annorlunda. Han sa att vi bara skulle slänga upp det i kontainern. Detta var första tecknet på att stockholmare är slarvigare än oss och bara gör saker halvhjärtat. Någon kan ju faktiskt skada sig på glaset och jag fann och finner det väldigt upprörande.
Sen blven vi satta på att rensa löv vid "rondellen" vid infarten. Efter en stunds grundligt och flitigt arbete fick vi sällskap av vår granne, tillika vice ordförande i vår bostadsrättsförening. Då blev jobbet genast mindre noggrant. bevis nummer två. Hon var dock kväldigt trevlig och gav mig råd på ställen att söka extrajobb på tills jag får något riktigt. Sen fick vi kratta ännu mer kastanjeträdslöv och kastanjer vilket fan inte är enkelt. Vi var no flitigast i hela mittenbäcken.
´Det var inte mycket folk som dök upp. Det fanns även de som dök upp, men som inget gjorde. Det var en man där, i 45 50 års åldern, som bara gick runt med en liten unge hela tiden och stötte på den söta, TONÅRIGA, asiatiska flickan som inte kunde svenska. Ytterst smaklöst. Han var antagligen mest där för korvens skull.
Jag hittade den här bilden av mig och Steffen på Emaus hos Linda.
Vi klappade nästan alla djuren, utom de små hönorna.
Jag ska försöka lägga upp min två veckor försenade berättelse med veckans ord sen också.
//Ina-Fina
En veckas kåseri - my new bff
Som sagt har jag bott i Stockholm i över en vacka och jag håller på att förgås av det gråa vädret. Vissa visa människor skulle säga att vädret är inte svenskare och gråare här än någon annanstans. Ulrika däremot skulle säga något i stil med "I told you so!" Eftersom jag är ensamast i världen tio timmar, minst, om dygnet så sover jag länge och städar en lägenhet som inte var flyttstädad när vi kom och fängslas av program jag inte ens visste existerade. Som kvinnor som föder barn. Vad är det med amerikaner och visa kejsarsnitt i närbild? Vem vill se det?
På tal om vidrigheter och min ostädade lägenhet så bekräftar den allt jag någonsin sagt om 08, man kan inte lita på dem. När Z träffade förra ägarens dotter för att skriva på kontraktet hade hon till och med sagt till honom att de hade städat. Det var det inte alls, inte ens nästan faktiskt. Så detta har ju enbart utökat min lista med punkter över varför Stockholmare inte är lika bra som alla andra (med alla andra menar jag västkustbor). Jag har en känsla av att lsitan kommer att förlängas och huggas i sten innan jag är klar med den här staden.
Jag har dock inte längtat hem än i den misär som är Stockholm. Kanske har jag varit tillräkligt hemmafruigt upptagen hela tiden för att hålla hemmalängtans tsunami på avstånd. Kanske väller den in i morgon på min 20-årsdag, kanske när snön ligger vit och julljusen glimmar eller när våren knoppar i slotsparkerna.
Flyttdagen var dock vacker, väldigt vacker. Tills vi lämnat västra götalanddet vill säga. Mulet, tråkigt och grått är tre utav ledorden för hur östra halvan av landet såg ut. Vi åkte hemifrån vid tio och familjen lämnade oss, äntligen, vid sju-tiden och så spenderade vi resten av kvällen med att titta på vår då enda kanal, SVT 1. Vi utökade utbudet nästkommande dag med den gamla skogstvn, tvåan, fyran och något som kallades "Öppna kanalen" och Com hem-kanalen. Förstår ni min trisstess de senaste fyra fem dagarna?
Jag har ju dock inte suttit inne hela tiden och pimplat vin från en bag in box. Nej, jag har vågat mig ut ett par gånger på egen hand. Men om jag ska fortsätta som jag började så lär många av mina inlägg den närmaste tiden heta saker som "Jag tappade bort mig själv och leddes hem av en nunna", "Jag hoppade av vid fel station och fick sova på en parkbänk i Täby" eller "Varför jag blev tvungen attt köpa en bil med inbyggd GPS".
Nej, nu ska jag gå och göra fint i köket och laga mat till min karl. En dusch föst dock.
Ciao ciao
//Ina-Fina
Söka jobb
//Ina-Fina
Du höll ut länge men du föll till sist
Ambitionen var ett långsamt gift
Du höll ut länge men du föll till sist
(Kent, Sundance Kid)
Jag har upptäckt att jag ofta finne rmig situationer där jag stöttar och ger råd vid fall av olycklig kärlek, eller krossade hjärtan. Iallafall så försöker jag. Vi 20 års ålder vad vet jag egentligen. För mig blev det trdje gången gillt i kärlek.
Och jag tycker mig skönja ett mönster. Jag inleder alltid med klyschor. Varför vet jag inte. Ingen vill väl egentligen höra det gamla vanliga när hjärtat är på bristningsgränsen, eller hur? Men jag inleder med det för att sedan gå över till mer drastiska metoder. Jag går från "Du hittar någon ny" och "Kärlek gör ont, den måste få göra ont" till att likna kärleken vid sur mjölk. Riktigt hur jag hanmade just där vet jag inte, men så blir det ibland. Det var en metafor.
Men just du gillar att jag är så brutal ibland, som den där tiden på gymnasiet. Det jag skrev igår var saker som:
"Du kmr inte att vara 45 och ungmö, mest för att man inte kan vara just ung vid 45 [...]"
"[...]eller en kelen katt som kan konsten att insanespinna. Jag tror du behöver tillåta dig själv att avsky honom ett tag, intensivt, rata honom [...]"
Du skriver att soffkudden luktar som honom och att du bara vill sitta och lukta på den, jag skriver: "Bränn den!"
Eller
"Jag tror att det e fullt möjligt att du har känslor för honom barra för att du alltid haft det."
"och när allt kmr omkring står jag fast vid klyschan att du hittar ngn ny occh ersätter Mr Ri med Mr Right ;)"
Jag skrev för all del mycket mer än så, och mer brutala saker också. men det har jag utelämnat. Jag är, i fall om att jag inte redan nämt det, men det framgår nog tydligt, ingen love guru. Fast jag gör vad jag kan. Ingen kan läka bustna hjärtan.
//Ina-Fina
Du var dekadent och jag tvingas till regression
Värmedynan under förmiddagen hade jag inte någon nytta av. Sedan Fick jag muppa mig bort (=gå konstigt och fult) till ICA och vidare till bussen. Hemma hos Linda kände jag dock att det började släppa tillräckligt för att jag skulle fungera som folk. Och jag är jättepopulär. Steffen tycker om mig! Fast hur skulle han kunna låta bli? Alla gör la det... ;)
Smider planer, ondskefulla sådana, med Hanna inför i morgon. Då hoppas jag att jag kan få på mig mina byxor på det vanliga sättet och inte mitt alternativa.
Bon nuit
//Ina-Fina
Ännu en vecka soom inleds vid TV:n
// Ina
"Svenska män är dåliga älskare"
Fångade en metro på väg till bibblan och på bussen hem fick jag äntligen läst den. På sidan 13 möttes jag av ovanstående artikel om hur dåliga älskare våra svenska boys är. Det är undersökningsföretaget Onepoll som undersökt saken och låtit kvinnor från 20 länder delta för att ranka älskare med olika nationallitet.
Inte helt haktappande så toppas listan av latinolovers, brasilianare, spanjorer och italienare ligger tydligen bra till i bingen :) (Lite av en ordvits drog jag till med där endast för att ordvitsarnas förlovade land än så länge är närmaste storstad för min del).
Svenskarna däremot är inte uttåliga nog, det "går" för fort för dem. Men häng inte läpp för det mina svenska damer. Vi kunde ha haft det värre! Vi kunde ha haft England eller Tyskland som hemland och då verkligen haft världens sämsta älskare. Tyskarna luktar illa och engelsmännen är ena lata jävlar.
Ska jag vara helt ärlig så känns det onekligen som att denna undersökning har baserats på något som egentligen är kvinnornas fördommar om män och hur de är i sängen. För inte kan väl kvinnorna i undersökningen ha haft sex med män från över 200 länder... Eller kan de det. Nix, skulle inte tro det. Jag skulle sätta mina pengar på fördommar. För nog lever det upp till mina fördommar om tyskarna. (Ja, jag tror att tyskar luktar illa på grund av bristande hygien. Sorry) Och nog kan jag tänka mig att man är lat om man bor i England.
Däremot så har jag svårt att tänka mig att italienare är något att ha i bingen. Än en gång mina alldeles egna fördommar och dessa är självklart baserade på mina egna möten med knarkande rikemansbarn som av en händelse råkar vara från Italien.
Förövrigt klan jag näma hur sjukt pinsamt jag tycker att det är när jag har så ont i knänan när jag sitter p bussen att jag grimascherar när jag ska upp för de två trappstegen och när jag ska sätta mig och sen igen när jag ska resa mig.
Och jag hatar folk som inte stänger av ljudet på sina mobiler när de är på ställen där det specifikt står att man inte ska ha på ljudet eller ens telefonen överhuvudtaget. Ringer det en gång är det illa, men då stänger man fan av ljudet efter det i fall om att det skulle ringa igen.
Am I right or am I?
//Ina
Hon är sorglig, men utvald att leta efter ett hus
Det som sätter citationstecknene i "lite" knäpp är hennes anledning till att hon "behöver" ett nytt hus just nu. Förutom det faktum att det inom några år bara är ett barn kvar så MÅSTE vi bara HA en altan/uteplats i rätt väderstreck. Helst ska det nog vara sol 24 om dygnet.
För övrigt är det helt klart dax att söka jobb. Jag måste hacka mig in på min "sida" på IKEA.
Ciao ciao
//Ina-Fina
Kärlek, spik och ett kattkadaver
Vi (jag och ulrika) har diskuterat och resultatet blev:
Obesvarad kärlek är att spika upp döda katter på killars ytterdörrar.
Man vill hur som helst göra det.
//Ina-Fina
"Den som inte tar bort..." -ja, ni vet hur det citatet slutar
Jag har givit det här med arga lappar som lämnas överallt och huruvida det är bra eller dåligt, underligt eller normalt beteende. Det farmstår ju som ett ganska svenskt frnomen ändå, eller hur?
Och som jag ser det så uppkommer och finns dessa lappar av den enkla anledningen att vårt land är fullt av idioter. Ja, IDIOTER. Hade det inte varit för dessa människor så hade man inte varit tvungen att skriva dessa lappar.
Varför inte bara konfrontera folk kanske vissa tycker, men ska man då stå i tvättstugan och vänta tills man kommer på någon med att inte ta bort luddret? Jag tror att vi är många som egentligem skulle vilja skaka vett i dessa männsikor, men varför ska det inkräkta på vår fritid? Personligen hade jag nog använt mig av en stor och läskig, inhyrd kille för att göra det. Någon som jag skulle kunna gömma mig bakom.
Vi hade en liten lämna-lapp-under-vindrutetorkaren-episod här hemma här om dagen. Det var match på Rimnersvallen och någon hade ställt sig på våran privata parkering, vilket resulterade i att vi inte hade någon stans att stå.
Mamma lämnade en lapp med följande budskap (ordagrant): PARKERINGEN ÄR PRIVAT. TILLHÖR EDINGSVÄGEN 49. Man kan ju inte kalla detta något annat än en snäll-lapp so bara förklarar för idioten. Lappen var slängd på marken efter att matchen var slut.
"Till dig som ställt din bil på min parkeringsplats. Må lössen från 10 000 kameler hemsöka ditt könsorgan."
Passande nog var ovanståeende det första som kom upp nar jag "googlade" på Den som inte tar bort luddret ska dö av David Batra. Varför skrev vi inte så? Jag hoppas detta händer dig dock om du läser detta, så det så.
Jag funderar på att gå tillbaka till adlibris och klicka hem boken.
Jag <3 Adlibris
//Ina
Duktig Ina
Ska till Torp med syster och mor sen. Hade mycket mer pengar att spendera än jag trodde.
//ina
Leda- och slentrian-TV
Kanske är det det stora utbudet som är problemet. Vi snackar liksom om mig som aldrig kan fatta ett beslut, någonsin. Inte i mataffären, inte i hörlurarna, inte i provhyttarna och inte på fik. Jag som tar femtimmars "fikor" med min kompis N med två sittningar (då vi båda lider av problemet). Fast om något hade lockat, på riktigt, hade jag inte varit stuck i TV-träsket vid det här laget?
Men samtidgt, om man ska vara helt ärlig, så måste det ju finnas något som skulle kunna ses som tillbörlig underhållning i myllret av amerikanska produktioner. Är en möjlighet att Hallåorna är kassa och inte presenterar programen som sig bör, eller ger TV-tidningsfolket en dålig bild av vad vi "inte bör missa". För felet kan ju inte ligga hos mig själv, vill jag mena.
Jag bara undrar. För om man ser till antalet kanaler jag kan zappa igenom, om motiveringen bara funnits, är häpnandsväckande. Det är bara att se till basutbudet som en gång var ettan, tvåan och fyran (s.k skogs-TV), dessa har i dag skaffat sig "sub"-kanaler som svt24 eller tv400. Jag skulle vilja likna SVTs kanalutbud vid en dukning av tapas. Det finns liksom massa kanaler som visar olika sorters program, medans fyrans är mer som... sushi. Olika kanaler ("omslag"), men med samma jävla innehåll, rå fisk/repriserna av glamor från 1900-fläckisär. Så... kanske är inte utbudet så stort ändå, det är samam skit fast med olika loggor uppe i hörnet.
Jag hade satt lite, inte mycket men ändå en gnutta hopp, till 4ans nya sattsning Kändisdjungeln. Jag kan ärligt talat inte säga varför. Kanske har det något att göra med min totala okunskap om programets inehåll och det faktum att han, killen vars namn jag inte kan komma på just nu, är programledare. Men det sket sig ju, fullständigt. Hur kan man kalla det underhållning att Pippi Långstump och dansbands-Torleif sitter i en ring i skogen om natten och käkar alternativt kör ner ansiktet i en massa kryp om dagen. Detta har ju redan gjorts. Det är liksom Robinson möter Fear Factor och så skapar dom ett missfoster till kärleksbarn.
Helt sannningsenlig har jag i ärlighetens namn inte varit i detta inlägg. Det finns ju faktiskt ett program jag i min sysslolösa tillvaro ändå så gott som dagligen återvänder till, Sjunde Himlen. Denna helylle familj får mig ändå att mysa lite i mitt soffhörn med te i en mugg som glöms bort. För när allt kommer omkring, "vilken mamma kan moralisera när Loket kan ge oss miljoner och mera?" (Lars Winnerbäck) Jo, Annie Camden.
Jag får helt enkelt hålla mig till mina böcker dessa kommande mörka höstkvällar. Nu blir det lite historia, första världkriget står på kvällens schema.
Bon nuit mes amis
//Ina-Fina
Och nu så vill jag sjunga att böckerna är här
jag fick just sms om att min beställning från adlibris har kommit. Bara att traska ner till Tempo och hämta. Så jag tror att jag lånar bilen sen och tar en sväng på strandpromenaden i det fina (lite molniga) vädret när jag ändå är iväg.
Nu ska jag kontakta Linda och se och hon har tid att lära sig svåra ord i morgon.
Ciao
//Ina
Samandragningar
Jag var ute på promenad förut och det var nära att jag fick en närmare vy av himlen än den jag redan hade. Jag gick där upp för en backe i bostadsområdet där vi bor när jag fick syn på två personer som satt uppe på en ställning och fogade om fönstret (jag har redan sagt till dem jag berättat för att det såg ut som om de la om take, men jag vet egentligen att de inte gjorde det. Jag vill bara slippa motivera hur jag kan veta att de gjorde just det de gjorde).
I min mun hade jag en halvtuggad halstablett och småförkyld som jag är hostade jag till lite varpå jag andades in halstabletssmulorna vilket resulterade i en ännu värre hostanfall som nästan tog kol på mig.
Jag lät smått döende, kände mig smått döende och önskade mig någon annanstans. Det var helt ärligt fruktansvärt, tårarna ran och jag fick tillslut nästan inte luft och fåfäng som jag är kunde jag ju inte med att sluta gå vilket ytterligare förvärrade min situation.
Det var så orockigt det kan bli och gör fortfarande lite ont och känns väldigt irriterat i hela halsen.
//Ina
Gotta get out of here
Nej, nu har suttit inne hela dagen och haft ont, nu måste jag ut och gå en sväng. Det pirrar i benen och jag känner mig degig. Vet inte vart jag ska gå bara.
Har för övrigt inte fått kläm på fejan än. Vad är grejen liksom?
//Ina
Saker att sakna, 1.
Följetong om sånt som kommer att fattas mig när jag flyttar till stockholm.
Kommer sakna att kunna gå strandpromenaden i skymningen, i gyningen, på dagen... när som helst och hela tiden helt enkelt.
(bild från en picknick med vänner förra hösten)
(bodele)
/Ina-Fina
