LaPrimavera

Jag vet inte om jag ämnar återvända till bloggen på riktigt, eller för någon längre tid, men jag tyckte att den verkade så tom och ledsen när senaste inlägget ramlade in långt innan lövbristningen. Det har ju gått många år nu sedan jag bloggade så värst flitigt och regelbundet och för det mesta har jag inte saknat det, men idag saknar jag att skriva och jag saknar mina gamla vänner och inbillar mig att någon av dem kanske saknar mig också. 
   Och tänk så praktiskt det hade varit om de hade uppdaterat sina bloggar i sin tur så hade jag kunnat hålla koll på dem ändå (som när jag visste att Ulrika hade brutit armen utan att ha pratat med henne) och inte känna hur hopplöst det är att inte veta vad som händer i folksl iv. Fast å andra sidan vilka av oss lever så intressanta liv att ens våra vänner orkar läsa om dem egentligen?

Vid närmare eftertanke har jag själv inget att skriva, inget att uppdatera, men det är vitt ute. Kompakt vitt, jag ser inte ens husen på andra sidan ängen, och det kom mig att tänka på de gågna vintrarna i allmänhet och en decemberdag 2009 i synnerhet när hela stockholm stod stilla p.g.a all snö som föll. Jag stod i ett höghus i Vällingby och tog kort på den vita väggen av snö och kunde inte se till andra sidan gatan ens. Fast det var ju då och det var Stockholm och det var snö det, nu är det nu och Uddevalla och bara dimma detta.
   Men det får mig att sakna Stockholm. Några dagar efter snökaoset så skrev jag att jag hade börjat gilla Stockholm, just nu känner jag att jag älskar Stockholm och önskar att jag inte hade flyttat hem igen... Tänk så konstigt allt blev ändå. Jag som hatade Stockholm och aldrig ville bo där flyttade dit och trodde att jag skulle bo där i flera år. Efter drygt ett år gillade jag stan, men bestämde mig för att flytta hem tidigare än det först var planerat. 
   Men allt det här om sthlm blev ett sidospår de var ju det vita jag hade tänkt att skriva om, eller om att det snart är ju och jag önskade så innerligt att det vore okej att spela julmusik i mitten av november att jag tog mig friheten att gör det i smyg ändå. 
   Jag försökte även med konststycket att vika en mycket avancerad stjärna, men det gick inte. Jag har ett tag nu känt ett trängande behov av att få julpyssla, mycket, och julbaka en massa. Men jag måste hålla mig antar jag. Jag har försökt desperat att få tag på Linda de senaste dagarna angående detta, men hon är omöjlig att få tag på så nu passar jag på att efterlysa henne här också i fall det skulle råka vara hon som tittar in en eller två gånger i månaden. Linda ring mig. Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen och man får ett meddelnde där någon frågar om man lever hör man av sig!

Oj, det blev mer text än jag hade tänkt om mindre än vad som var planerat och i största allmänhelt är hela inlägget helt irrelevant och jättetråkigt.

//Angelica