Trafikplats Glädjen

Jag passerar den varje dag jag åker till skolan och känner att den finns där för att håna mig. Trafikplats Glädjen, som en käftsmäl med rak höger. Vem kom på tanken att döpa en trafikplats till glädjen? För vem känner egentligen glädje klockan kvart i sju på morgon - även om man är glad på riktigt? Det är som om man medvetet fösökt knäcka alla som passerar redan innan dagen har börjat. Som när  Dante passerar sorgeporten. Det spelar ingen roll att den tidiga morgonsolen färgar snön vackert orangerosa - man har passerat trafikplats glädjen. Då finns där ingen glädje kvar.

Ina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0