Konsten att fylla trettio
Ska på sätt och vis bli skönt att återvända till stora staden i öster och mitt vanliga (om än oerhört ensamma liv) där. Jag har funderat mycket på det här med vänner de senaste dagarna. Det beror helt klart på boken som jag har läst, "Konsten att fylla trettion" (INTE en självhjälpsbok som alla som ser titeln tror). Om en man som flyttar hem till Birmingham, efter några år i New York och London, och hittar alla sina vänner. De liksom bara sådär utan att ha sett varandra på sex år hittar tillbaka till varandra.
Så blir det aldrig och "hemma" känns tomt utan de vanliga folket. Så så mycket bättre har jag det inte "hemma" än vad jag har det i mitt hem när allt kommer om kring. Jag är lika vilsen utan mål i livet här som någon annanstans.
Men så ändå, när jag är i huvudstaden (mitt hem) så tror jag att allt ska lösa sig när jag kommer hem till "hemma". Fast så fort jag är hemma så är det just någon annanstans som känns som svaret på min problem. Jag tror helt enkelt inte längre att mitt problem är ensamheten utan målösheten.
Den liksom får mig att känna mig menlös.
Förövrigt så har jag kommit fram till att denna åldersnojiga huvudkaraktär är jag, bara ett decenium senare. Jag är förtvivlad över att livet inte ser ut som jag hade tänkt mig och jag är övertygad om att det aldrig kommer att lösa sig för mig om jag inte lever upp till drömmen om mig själv.
Jag är fast i någon form av livs-limbo. Alldeles ovanför det otrevliga och ändå inte än i himmelriket.
Nej nu har jag en dröm att uppfylla.
//Ina-Fina
Barnboll
//Ina
PS! Haha! Jag är fortfarande bärst. Kom ihåg hanz födelsedag om än sent omsider.
Vad jag behöver
En sånhär typ:
Det här med OS
Jag har även kommit fram till att nu vill jag inte se mer, men det lär ju skita sig eller hur. Som VM och EM och allt vad det är i ishockey eller folboll så kommer det att infektera tv-tablån ett jävla tag framöver. Stackars, stackars mig.
Lite kul var det ju dock att det inte funkade som det skulle när eldden skulle tändas. En Kanadensisk sportprofil fick stå och se dum ut när hans "pinne" inte dök upp ur golvet. Mohahahaha.
Nu ska jag mentalpeppa inför jobbet i kvällingen.
//Ina
Allt jag skriver är relativt relativt
Mamma med familj ska flytta. Det innebär mycket tjat och jag kan inte fokusera på hennes skit hela tiden. Men i min mammas värld så kretsar den samm runt just henne. Det driver mig till vansinne. Jag är hemma för lite rekreation, det är det sista jag får här.
Jag har märkt attt jag känner mig kär när jag hör musik. Jag kan gå från att vara olyckligt kär till att vilja dansa fram. Det är det musiken som avgör. Ibland känner jag en väldig passion som bubblar i bröstet då vill jag bara kyssa någon. Min älskling, så klart.
Jag tittade i gamla skolkataloger förut och et ni vem jag hittade? Förutom den lilla krulltotten med en glugg vidare än kungsklyftan som påstås vara jag. Jah hittade KANI! Matte-Kalle från gymnasiet! Tydligen har han varit mattelärare på Sommarhemmet också. Där ser man hur liten världen är. Eller Uddevalla.
I lådan med minnen från förr kom det fram bevis på att jag inte alltid har varit ett underbarn! Jag vet att det är svårt att tro, men det är sant. I min första skolbok så ringade jag in orden ROT och KLASS i stället för ROS och GLASS. Vilket barn tabbar sig på det om jag får lov att fråga? Kanska kan förklaras med vad jag ägnade hela höstterminen 96 med att göra. Föga med kunskap fortplantade sig in i min hjärna för jag var tydligen fullt upptagen med att pärla pärlplattor. I en låda med titeln "Angelicas HT 96" (eller något i den stilen) ligger fler alster i färgglada plastbitar än någon av oss har fingrar. Vissa väldigt konstnärliga dock.
Jag besökte Hanna i dag. Hennes hund tuggade på mig. Mycket och jag gillar inte dregel. Han grymtar som en liten gris när han sniffar runt, han liksom grymtar. Vi pratade graviditet, hennes inte min och parkering. Fickparkering framförallt, vilket vi tycker är svårt. Och bilkörande i största allmänhet. Bostadsrätter och tapetsering och att vi sakanr gymnasietiden. Det var en bra tid tycker vi. Men det var då det.
Det kändes bra att träffa Hanna nu och Linda i går. Det känns som det ska, som det brukar. Det var bättre förr. Hanna vill att jag ska bli på smällen och flytta hem och gå hemma med henne. Kanske jag gör, vem vet.
//Ina-Fina
Måndagmorgon
I fredags missadde jag något viktigt. Något jätteviktigt. Något som jag aldrig missar. Jag missade Elinas födelsedag!!! Jag som aldrig missar viktiga föddelsedagar. Inga födelsedagar överhuvudtaget nästan. Hur kunde. Och sen så kom jag inte på det förrän idag! Jag skämms. Måste krypa till korset nu :(
Får nog se till att köpa en ordentlig pressent innan jag kommer hen igen.
//Ina-Fina live från skamvrån
Vår nya mikrovågsugn
Vi packade upp vår nya mikrovågsugn igår och jag fick för mig att läsa bilagan. Inte den med instruktioner utan en annan med spännande recept i. Den är skriven på Svensk och man får mikrovågsrecept, bland annat föreslår de "FISKRÄTTOR", "FÅGELRETTER, Läcker mat i FLYVENDE fart", "Kyckling i KARRY", eller varför inte "GRÖNSAKSPOSTEJ" och "CHOKLADKAGE". Jag tror att det är en dansk som översatt det här... Det är så kul när någon suger mer på svenska än vad jag gör!
Ska för övrigt åka hem och vara hemma ett tag.
//Ina-Fina
