LaPrimavera

De två tidigare inläggen skrev jag i söndags och pulicerade och det stod att de var det. Så varför i helvete måste jag publicera allt två gånger innan det syns. Jävla fittblogg.se!

Okej det var hårt, mren va fan. Det ska ju funka!

Skälde ut Emil i lördags oxå btw, han kan va en sån idiot ibland.

//Ina

 

Bland annat så glömde jag att jag faktiskt hade Ohlsson ståendes på min bröstkorg en stund när vi lekte inbrottstjuvar och att jag lovade Klintan att hålla koll på min sambo så att han höll sig i skinnet. Z skulle ringa Klintan kvart över elva, men det glömdes bort i vår brottsvåg.

OCH min mamma ska gifta sig. Detta breakade hon för mig åtta på morgon med kommentaren "Du måste bka in sista helgen i juli, jag ska byta efternamn då." Bara det inget mer.

Och jag glömde Annies födelsedag och bröt en nagel för att jag slant i smutsen på Z bil. Nu så sitter jag här och ser på Falk och tycker inte att det är bra. Inte alls faktiskt.

//Ina igen

I går var det födelsedags-party hos Emil, han blev lite äldre. Och att bli äldre är en sak jag och Sara konstaterade är skönt att man bara gör en gång om året.

Det började med en liten skara med välkända ansikten och slutade med grannar som kan ha velat ringa polisen och mycket väl kan ha gjort  just det också.
   Killgänget från dalslands djupa skogar började smida planer på att bli fotbollspappor till samma lag. Tre avkommor var, i tre olika kullar (ingen får få töser för det skulle förstöra hela grejen va). Den sa Hanz att de skulle serieknulla barn och då blev det bara fel kände jag. Sen spårade det hela ut ytterligare med, till en början roliga, skämt om Robins belgian blue-lika avkomma.
   det var överlag en väldigt rolig kväll som dock slutade med att värden låste folk ute och en stod utan skor och en utan leg. Så det enda logiska att göra var ju att försöka bryta oss in genom fönstret, så det försökte vi ju, men fönster är inte designade så att det går lätt att ta sig igenom från "fel" håll. Eller de är väl snarare designade som så att det INTE SKA GÅ att ta sig utifrån. 
   Folk stirrade konstigt på de fyra festklädda människorna som försökte ta sig in i en lägenhet i centrala Uddevalla. <eftersom vi inte kom in kom vi oss inte ut så vi vandrade hem i natten och vet ni vad jag kom på? Att jag fortfarande hatar, hatar, hatar grus. Det gör gööööör ont i fötterna och klackarna bara rullar runt i skiten.

Nu har Älsklingen lämnat mig, sedan många timmar iofs, och jag sitter och glanar med familjen och peppar inför jobb till morran.

//Ina-Fina  

Imorgon ska jag åka hem till misärstaden som Ulrika kallar den. Vi sk aåka hem alla tre fraktiskt. Jag, Z och el gato. Det är en inte helt rolig resa att göra med en kisse, från Stockholm till Uddevalla är det fem timmar. Och om man lägger till två stopp, ett för mat och ett för att plocka upp Ohlsson, blir det genast nästan en hel extra timme. Det blir spännande att se hur han sköter sig den här gången.

Anledningen till att Missen ska med är att jag ska vara hemma i två veckor. Anteckna detta mina vänner TVÅ VECKOR(!!!), drygt. Jag ska åka hem och jobba lite, kan behövas efter att ha varit icke-jobbande ett tag nu. Men det är det snart slut på. Jag har bestämt mig för att börja studera! Det ni! Har hittat en utbildning i Uppsala jag ska söka i första hand och en i Stockholm i andra hand.

Nej, nu måste jag dra igångmed tvätten. Tror jag sk abörja med mina vårskor. Har haft riktiga vinterskor hela vinterna på grund av all snön, men nu får det fan räcka.

//Ina

Här sitter man i lugn och ro och gör lite tågymnastik för att försöka jobba lite liv in i de iskalla fötterna, när man plötsligt känner att det sticker till. Jaha, tänkte jag ochfortsatte i tron att det satt i själva tån. Det gjorde det inte, för när jag tillslut gav med mid och plockadde av mig strumpan gjorde jag en häpnadsväckande upptäckt. Kan ni gissa vad jag hade i min strumpa? ETT JULGRANSBARR! I MARS! Z ochjag har inte ens haft en gran, så just detta lilla barr har rest från skogen in till en av mina föräldrar och sedan har det rest hem med mig igen. Men när är frågan...

Ja, jag vill ju inte skryta, men just såhär spännande är mitt liv just nu. Det ni!

//Ina-Fina

När jag var liten så fick jag höra att katter int ekunde se på TV, jag tror att vem det än var som sa det for med osanning. Denna morgon satt Shambles och jag och såg på TV, roliga djurvidios som int evar så roliga. Shambles blev dock lite för närgången och petade på skärmen. Sen kom det upp en kalkon som fick sig en ordentlig hurring nav den söta lilla tass som ivanliga fall klappar matt ei ansiktet när vi morgonmyser. Med andan i halsen for jag fram till apparaten, men kunde efter noggrant granskande konstatera att kalkonen inte kommit till skada. Även skärmen klarade sig utan rispor.


Här försöker han fånga orfden som poppar upp i bild hela tiden.

//Ina-fina

Det hände en sak här om dagen och den saken hände två gånger. Som andra sysslolösa individer vet så resulterar just sysslolösheten till en del glanande framför TVn och tomt stirrande på en datorskärm som visar en webbsida som i sin tur förmedlar ett budskap och information man glömt strax efter det att man slutat läsa.
   Jag föredrar i de flesta fall en god bok, men det kan bli förmycket av det goda och jag vill ju dessutom inte överanstränga de geniknölar som ligger i dvala sedanjag avslutade mina studier. Då blir det TV för hela slanten. 
   Det var vid ett sådant tillfälle som jag fick en uppenbarelse. Två mer exakt.
   Den första kom när jag satt och funderade på hur jag skulle lösa problemet med den totala avsaknaden av tomatsås i vårt hem. Inte mycket till problem kan tyckas om det inte hade varit för att jag skulle göra köttfärsås och nu mera gör det med just tomatsås. Då, mitt i min förtvivlan, kom Gordon Ramsey till unsättning. Han skulle göra 100%-igt hemmagjord pizza. Ja precis, det innebär även hemmagjord tomatsås. Om inte det är ett skänk från TV-Gu(i)den ovan så säg!
   TV-uppenbarelse nummer två kom lite för sent, men den kom trots allt. Jag var i bakartagen just den dagen och sugen på att fulla frysen med hemmabakade alster som hemma hos äldre damer. Så i huvudet valde jag ut en småkaka som min gammelmormor brukade göra. Jag hade allt utom en ingrediens, så jag ringde min sambo och bad honom köpa russin med sig på vägen hem. Men så medans jag låg där och glanade på TV så som jag gör och hoppar mellan kanalerna. Jag fastnade på femman där enkvinna som visade sig heta Corinne figurerade. Och det var då det slog mig, man ska inte ha russin i kakan MAN SKA KORINTER! Men när denna fakta uppenbarade sig framför mig så var det för sent. Det blev ingekakor den dagen.
   Två gånger på en dag fick jag uppenbarelser, det måste betyda något! Eller absolut ingenting, men om så vore fallet vore det ju oturligt och ofantligt tråkigt. 

 //Ina-Fina

Vi har haft ett stort problem den senaste tiden, vi har inte haft en bil min sambo och jag. Detta har lett till att vi inte kunnat panta eftersom vi inte hittat någon affär i närheten där man kan panta (trodde v afram tills i torsdags). Så panten har liksom samlats på hög, eller i papperspåsar för att vara korrekt. Under diskbänken där panten ska stå blev fort fullt och den fick flytta in i klädkammaren, precis brevid den ibland överfulla tvättkorgen.
   I onsdags fick vi äntligen tillbaka bilen så det första vi gjorde var att åka till Coop Forum för att panta och storhandla.
   Med fem stora papperspåsar med flaskor och burkar i alla färger och storlekar. Vi okuperade varsin automat och började. I min andra påse fick jag syn på en plastpåse nere vid botten. Jag blev lite irriterad på min käre, och i detta fallet helt oskyldiga, sambo för att han hade slängt skräp i panten.
   Men ju närmare botten jag kom i den här påsen med burkar så började jag tvivla mer och mer på att det var en plastpåse. Och mycket riktigt när jag nådde ner till "påsen" visade det sig vara ett par vita TROSOR! Jag trodde jag skulle dö på fläcken! Som tur var så gjorde jag inte det. Snabbt som en vessla körde jag ner hande i påsen och smög ner mina trosor i fickan i hopp om att alla andra "pantare" inte hade sett mig, men vem vet, kanske fick någon en rolig pant-historia att ta med sig hem.
   Problemen tog ju dock inte slut där. Jag var ju tvungen att gå runt där på Coop med ett par trosor i fickan som jag hela tiden var tvungen att se till att fickan inte gled upp och avslöjade sitt pinsamma ionnehåll. Jag måste ju ha sett ut som en paranoid snattare.

Här om dagen gjorde jag mitt första, av många, pass på Stockholms Katthem. Jag tänker att det måste ge mig några extra poäng hos Sankte Per när den dagen är kommen. Och så är det kul och mysigt också.

//Ina-Fina