As bad as it gets

Vi har haft ett stort problem den senaste tiden, vi har inte haft en bil min sambo och jag. Detta har lett till att vi inte kunnat panta eftersom vi inte hittat någon affär i närheten där man kan panta (trodde v afram tills i torsdags). Så panten har liksom samlats på hög, eller i papperspåsar för att vara korrekt. Under diskbänken där panten ska stå blev fort fullt och den fick flytta in i klädkammaren, precis brevid den ibland överfulla tvättkorgen.
   I onsdags fick vi äntligen tillbaka bilen så det första vi gjorde var att åka till Coop Forum för att panta och storhandla.
   Med fem stora papperspåsar med flaskor och burkar i alla färger och storlekar. Vi okuperade varsin automat och började. I min andra påse fick jag syn på en plastpåse nere vid botten. Jag blev lite irriterad på min käre, och i detta fallet helt oskyldiga, sambo för att han hade slängt skräp i panten.
   Men ju närmare botten jag kom i den här påsen med burkar så började jag tvivla mer och mer på att det var en plastpåse. Och mycket riktigt när jag nådde ner till "påsen" visade det sig vara ett par vita TROSOR! Jag trodde jag skulle dö på fläcken! Som tur var så gjorde jag inte det. Snabbt som en vessla körde jag ner hande i påsen och smög ner mina trosor i fickan i hopp om att alla andra "pantare" inte hade sett mig, men vem vet, kanske fick någon en rolig pant-historia att ta med sig hem.
   Problemen tog ju dock inte slut där. Jag var ju tvungen att gå runt där på Coop med ett par trosor i fickan som jag hela tiden var tvungen att se till att fickan inte gled upp och avslöjade sitt pinsamma ionnehåll. Jag måste ju ha sett ut som en paranoid snattare.

Här om dagen gjorde jag mitt första, av många, pass på Stockholms Katthem. Jag tänker att det måste ge mig några extra poäng hos Sankte Per när den dagen är kommen. Och så är det kul och mysigt också.

//Ina-Fina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0