Uppskattning
Tack och hej
//Ina-Fina
Are we human or are we denser
Are we human or are we denser?
När jag flyttar blir vi plötsligt så utspridda. Inte bara språkarna eller familjen, utan alla, eller båda. Med Moa i Värmland, Ulrika och eventuellt Z i Sthlm, Ohlsson i Örebro, Hanna i sin stuga utanför Skara, Linda kvar i Uddevalla, jag och Bim på ännu okänd ort. För att bara nämna de allra viktigaste. Det blir lite konstigt. Kommer Uddevalla fortfarande vara den punkt kring vilken vi kretsar?
Jag tänkte skänka bort nästa storsatsning för TV, nämligen Fattig student söker flört. Samma koncept som Bonde söker fur, Ensam mamma söker eller Frusna män söker kärlek. Jag tänkt det att kanske så ka det funka bättre för mig än verkliga livet. Det är som Linda sa igår. "Du har då verkligen ingen tur i kärlek angelica." och nej det har jag då rakt inte. Hon sa det med ett sådant där förtröstande leende som folk tror säger "Det löser sig." men egentligen säger det " Och det blir nog inte ens bättre med tiden, du är dömd till ett liv i ensamhet. Det är tufft, men det är din lott här i livet. Du har ju oss vänner dock att spendera ditt liv med och när vi tröttnar på dig kommer du redan ha hunnit samla på dig en si så där 23 katter som håller dig sällskap." Antagligen var dte inte alls det som Lindas och Hannas blickar sa igår, det var nog bara som jah själv tänkte och kände, eller var det det?
Jag kommer inte behöva oroa mig för att vara för elak vid förlossningen den dagen då det är dags för mig för det lär inte finnas någon att vara elak mot. Jepp, ni har gissat ytterst rätt, jag ser väldigt mörkt på livet just nu.
// Ina
Just tell your woman that you're sorry
Jag kommer aldrig få de svar jag behöver för att komma över det här, eller hur?
I'll never survive NOT getting over you.
Jag kan ju fuck inte ens läsa den kurs jag vill...
//Ina-Fina
Vuxenpoäng och föräldrakurser på en bricka, tack.
Men skit i det nu, Linda ska ha barn om lite drygt två månader och det är galet svårt att greppa att det faktiskt bor ett litet liv i Lindas mage, men inte vilken sorts liv som helst. jag menar det växer ett litet liv i vår kyl också, vi vet inte vad det är, men det är liksom inte ens på nästan samma nivå. I Lindas klotrunda, fotbollsstora mage växer en person. Kanske är det en framtida läkare som kommer rädda liv, en lärarinna som kommer lära mina barnbarn multplikationstabellen, kanske är det en framtida dockusåpadeltagare som kammar hem en miljon, eller ett fotbollsproffs som vinner skytteligan i serie A vid 21års ålder. Möjligheterna är oändliga och allt börjar i en klotrund mage stor som en fotboll...
//Ina-fina
Vårt liv är en saga, en drömm, en droppe som faller...
Arbetstider för torsdag den 9 oktober: 08:00-14:00
Total arbetstid: 6h
Arbetad tid: 3h & 50min
Betald tid: 6h
// Den hårt arbetande Ina-Fina
12 mackor
Har spenderat hela dagen i skolan, från 10 till 19.05. Men vi fick mycket gjort och vi hade jättskoj. En fnissig grupp tjejer i åldrarna 18, 25 (ca) och (typ) 45-50. Tröttheten tärde på oss och det blev ganska flummigt mot slutet.
På vägen hem mötte jag Cissi och vi stod vid Östrabo i typ 40 minuter och pratade om allt möjligt.
// Ina-Fina
"Du är leksaken i happy meal."
Det fins tre personer som har bidragt till att jag har kommit fram till vad nästa steg i livet blir. Tre personer som troligen aldrig kommer att förså det eller ens kommer att få veta det.
Den första är ingen mindre än Eva Herngren. Denna fantastiska männsika som alltid fanns med på ett hörn under den tid då jag var som jag nu vet att jag ändå är. Det är kvinnans kärlek till språk och hennes oändliga kunskap som placerar henne i denna trio. En smittande etusiasm och kärlek till språken, oändlig vishet.
Person nummer två är något mer otippad, lite mer svårbegriplig. Det är nämligen Rikard (har bara träffat en person med detta namn det senaste så ja, det är Ohlssons rikard) som i kön till något jävla uteställe fäller kommentaren "Det hörs på dig att du är en såndär språkmännsika." Det är så sant, det är så djupt inpräntat i mig att det är vem jag är. Jag kan inte läsa in hur fan ett pso-projekt ska fungera (jo, det kan jag och jag vet hur det fungerar, men I'm trying to make my point here), men glosor och verbböjningar är något jag förstår mig på. Det bara är så.
Den tredje är min brukare. Utan att det varit hans mening har han fått mig att inse att livet är kort, men även om det är över innan man vet ordet av det så kan man ändå hinna se så mycket, bo på så många platser, uppleva så mycket. Man måste inte stirra sig blind på det, bo där så länge eller uppleva det mer än en gång. Liten är livets ranson, ta vara på den.
//Ina med ena foten i framtidens riktning.
Kan två hjärtan slå så att båda två känner harmoni?
S: Rörda av en ton i en melodi
Kan två hjärtan slå så att båda två känner harmoni?
T: Som om sagans värld blivit verklighet,
främling blivit vän
Vad ska hända sen?
Båda: Ingen av dom vet
Skönheten är Hon
Odjuret är Han
Men så mycket mer, än vad ögat ser,
ser dom hos Varann.
T: oh Mellanspel
S: oooooooo
Båda: Skönheten är Hon
T: Odjuret är Han
Båda: Men så mycket mer
S: än vad ögat ser
Båda: ser dom hos Varann
S: Rörda av en ton, förda av en sång
Båda: Låter tiden gå, börjar att förstå,
allt kan ändras om ..
T: Ska vi våga tro
S: ska vi våga tro
T: på vår fantasi?
S: Sagan ger oss svar
Båda: varje väsen har skönhet inuti
S: Sagan ger oss svar
T: varje väsen
Båda: har skönhet inuti .
T: oh, ohohohoh
S: ooooooo
Båda: Skönhet inuti...
Citronkola
Gjorde halkan igår och även om det inte var såååå roligt som alla säger så hade jag skoj. Våran instruktör var en fd lastbilschaffis och hon pratade värsta görteborskan jag hört i hela mitt liv! Underbar kvinna med massa roliga skämt och hon var inte elak i kontrolltornet som alla sagt att de skulle vara.
// Ina-Fina... ser till och med fram emot att jobba
Error... error... errorrrrrr
// Ina
December seem to come to soon
Spenderade stora delar av gårdagen med att tömma datorn och för att se så att skivorna jag brände ut fungerade så går nu Death Cab For Cuties album You can play these songs with chords varm i skivspelaren. Jag gjorde alltså rätt när jag velade med datorn igår! Tillhör ovanligheterna, men ingen regel som inte har undantag säger man ju. ( Kan vara nybörjartur, men det låtsas vi inte om. Shhh.)
Ska upp till Bim idag en sväng är det tänkt, men vet inte om jag vågar ringa henne än, klockan är ju bara elva. Lite utbyteshandel ska äga rum, hon får bilder och jag en massa kul. Kan nog vara bra för mig att träffa folk också, man kan ju börja tro att jag är folkskygg. Vilket kanske är lite sant med allt som hänt i åtanke, undviker helst att prata med folk, att möta någons blick, svara på allas frågor...
Måste spendera minst fem timmar på skolarbetet idag också för att komma i kapp, tror nämligen att vi ska träffas på söndag. Jaja, tror inte att jag tar det så seriöst som jag borde. Ska skaffa mig rutiner nästa vecka...
// Ina
Making progress
Det går framåt, trodde dock att det skulle ha gått bättre. Istället för att dränka mig i skolarbete, som jag trodde jag skulle göra, har jag enbart drunknat i mina egna tårar. Men ja är upp ur sängen, wei! Imorgon kanske blir en bra dan. Kanske blir imorgon bästa dagen i mitt liv. Tveksamt.
Jag har fått en del svar och är det ändå inte ganska passande att det är han som hjälper mig tillbaka. Tack... och förlåt mig om jag är för elak.
"Men jag kan inte ens hata dig för det du gjort mot mig." Låter den bekant?
//Ina
Daddy's little girl
I mitt underliga och frånkopplade tillstånd paserar minnen från förr min näthinna. Kanske har det att göra med det som händer nu, kanske inte. Minnesbilder försvinner när jag glider in och ut ur sömnen. Sömnen är det enda som lättar smärtan, enda platsen att fly. Inte ens världar gömda i det skrivna ordet är starka nog den här gången att hålla mig borta från det onda i mycket mer än fem minuter i sträck, eller så är inte jag stark nog att hålla mig kvar.
Minnena rör det som ligger till grunden för allt.
Jag är elva år och min pappa lovar att inget någonsin ska komma emellan oss, att hans barn är det viktigaste som finns.
Jag är tolv, nästan tretton, mitt enda stöd i livet dör och askan sprids i havet. I havet dit jag alltid vänder mig för tröst.
Jag är fjorton och ett halvt, jag tvingar min pappa att välja mellan mig och kvinnan han bor med. Den här gången menar jag det och när han väljer kvinnan som under alla dessa år utsatt mig för verbal och psykisk misshandel går jag min väg. Jag är dottern min pappa valde bort. En sådan grej sätter sina spår.
Det är alltid de som betyder mest som sårar en djupast. Trodde dock aldrig att DU av alla människor skulle hamna på topplistan. Du kunde bara låtit mig vara. Kanske var allt mitt fel. Kanske är det hela fullt förståligt. Hur ska någon någonsin kunna välja mig när inte ens min pappa gjorde det? Allt är samanflätat, allt bldar det ett liv.
Ni får ursäkta mig för detta inlägg men just nu är hjärnan tjock och tung av alla tårar och bristen på mat.
// Ina
En helg i Örebro
GPSen gillar att leda in oss på små omvägar och den får oss tillexempel att svänga av stora vägen och köra runt i en rondell bara för att sedan köra ut på samma stora väg vi kom ifrån igen. Detta händer både en och två gånger.
Vi anländer äntligen i Tybble, Örebro, vid tjugo i tio. Vi är trötta och glada att vara framme och över att återse vår Ohlsson.
Det bjuds på tacos och vi myser som den lilla familj vi är. Z, den hårt arbetande mannen tillika chaufören, somnar till What happens in Vegas och när filmen är slut och projektorn nedsläckt somnar även de övriga. Jag lika så, men efter bara några minuter vaknar jag med att ryck och med en underlig känsla. Den är inte otrevlig, obehaglig, fel eller så, utan bara väldigt konstig. Efter att långt om länge vritt mig i värmen på den lilla 90madrass jag och Bim delar så sätter jag mig i fotöljen som står brevid mig under fönstret. Jag sitter där med den underliga känslan som enda sällskap och lyssnar till mina rumskamraters sömnljud, så som snarkningar, tandagnislan och lugna andetag (enbart Bim sover lika tyst som en död, vilket i och för sig är läskigt) och ljuden som kommer från utsidan är de av glada festmänniskor på väg hem eller till en efterfest. De "utomstående" ljuden ebbar ut och vid halv fyra har lugnet tagit över Tybble, i hopp om att lugnet ska ge mig ro lägger jag mig igen och somnar slutligen. Dock bara för att vakna igen trefyra timmar senare. Mina vänner sover vidare tills klockan är nära elva.
Lördagen bjuder på ett besök på IKEA (vi skulle även ha besökt ICA, men det uteblev). Ett IKEA som inte ens är värt namnet. Det är litet och saknar både massvis med prylar och den speciella IKEAkänslan. Tummen ner helt enkelt för Ohlssons nya IKEA och tackar vet vi "vårt" eget back home. Betalkort visar sig vara ett stor NONO i den lilla butiken/ "matdepån" vid utgången. Vägrar man kort borde man ju erbjuda en bankomat, men int ens det har IKEA i Örebro att erbjuda. Nej, man måste gå hela vägen till Willys, vilket för all del inte är überlångt... Efter mindre välsmakande mat och kaffe på IKEA kör vi runt i området (som förövrigt heter Marieberg) och letar efter ett MQ. Efter att ha frågat efter vägen dit känner Ohlsson sig aningen blåst då mannen påstår att ett sådant finns det då inte här.
Här kan tilläggas att Ohlsson utnytjade oss och det var bara för att vi hade bil, vilket han i vanliga fall saknar, som vi befinner oss på IKEA.
Hemma hos Ohlsson lagas det mat och dricks dricka. Vi får ett plötsligt infall och bjuder in en väldigt bakfull, icke svensktalande schweizare till vår lilla förfest. Sedan kommer även två av Ohlssons nya vänner, två killar vi får intrycket av är lite som ler och långhalm. Det får vi dock veta nästa morgon att de inte har känt varandra en dag mer än de känt O. Vi spelar kort och Bim är inte bra på schweizarens spel och vattenfallet i vårt tar knäcken på Z. Innan Adrian (schweizaren) kommer funderar vi över vad vi ska lära honom att säga på svenska. Mitt förslag att lära honom säga "Vill du ha pergarna i BHn eller trosorna?" till kassörskorna på ICA verkar vara det som går igenom då det senare under kvällen är det de försöker få honom att säga.
Klockan blir mycket och det är dags för utgång. Springandes till bussen lämnar vi en redigt berusad broder hemma och drar iväg för att göra stan. En av killarna, jag är inte längre säker på vem av dem, är med i en klubb på facebook som går ut på att inte gå över vägbron. Att detta inte bara skulle vara något befängt jag drömmt bekräftas av det faktum att en av killarna enligt Bim försvinner när vi andra springer över bron, bara för att matrialiseras igen på andra sidan vägen. På bussen lägger någon en pizza, dock ingen vi känner.
Vi stöter på ett korvstånd som avigt nog inte har en enorm skylt över sig som det står Calles på. Bim försöker få fram den livsviktiga informationen om varför detta inte är ett Carls korv. Hon misslyckas dock och får enbart en arg chef på halsen. Man ska inte stå och besvära hans kunder angåeende bästkustens stånd inte! Detta är inte det enda vi ser av den offensiva Bim denna kväll i Örebro. Nej, på väg in på ett ställe, vars namn jag ej memorerat, frågar först O och Bim om det är okej att hon och jag kommer in vår låga ålder och deras höga åldersgräns i kombination till trots kan få komma in, för vi vill ju inte köa i trettio minuter för att sedan bli ratade. Det får vi. Antagligen är det just detta ratande Bim är rädd för när hon går till attack mot den inte ont anande vakten då det är vår tur att komma in. Då denne man inte är den samme som den de pratat med så känner hon ett starkt behov av att ha rätt och få komma in trots allt eftersom hon blivit lovad detta. Är det möjligen så att det är GGvakternas envisa och bryska behandling av oss som gjort oss så hårdhudade och offensiva att vi måste gå direkt på strupen?
I kön diskuterar vi språk, vilket är mitt ämne om något. Jag och R har vitt skillda åsikter angåeende vilket som är det vackrare av de romanska språken. Italienska eller franska? Svaret enligt mig ska här vara spanska. Men hur som haver så säger han, då han fått veta att jag läst så många språk, "Det hörs på dig att du är en sån där språkmänniska." Min respons är blott ett förvirrat "VA?". "Ja, det hörs på dig att du är en såndär språkmännsika när du pratar engelska:" Komplimang eller känslomässig mangling?
Inne på ställen är det vävbeklädda trappsteg, tequila, dansgolv, bordslickning och papegojor vid namn Melker som gäller när jag drar runt där med Ardian. Så mycket pratande blir det kanske inte och det är på grund av mitt umgänge med honom som Bim och R klämmer mina fingrar i badrumsdörren när vi väl kommit hem. Ont som fan för det och jag skriker, men orsaken till mitt skrik har gått Bim förbioch hon tror att jag är dum i huvudet. R vet dock vad det är som händer, att mina fingrar sitter fast i den stängda dörren och det faktum blir min nyckel till frihet. Jag lämnar Ohlssons lägenhet och går tillbka till hans granne Adrian, där jag dock inte blir långlivad då mina fingrar nästintill tar dö på mig. Jag ursäktar mig och går hem igen där jag möts av en väldigt ångerfull R som ber om ursäkt tusen gånger. Han behöver dock inte göra det tycker jag då den fysiska smärtan är konkret, lätt att hantera och så tar fokus från den andra smärtan jag känt under kvällen. För att vara helt ärligt så är det nog snarare så att jag är skyldig honom ett stort tack och inte han som är skyldig mig en ursäkt.
När alla har kommit hem och alla som inte hör hemma hos O har gått och efterfesten är slut blir det syskonbråk, förolämpningar och hot mm innan vi somnar.
"Jag har kommit fram till att jag antagligen bara pratar med mig själv." är nattens sagt i sömnen. Det är Ohlsson, som jag tror pratar med mig, som svara så på frågan om vad fan det är han dillar om. Vet inte om det eller föregånde natts nynnande som tar sagt i sömnen priset.
När alla väl vaknar på söndag morgon, var och en med mer eller mindre ångest, blir det ganska snabba puckar och hastiga avsked innan vi drar hem till kusten och Djurgårdens 1-0-seger på Starke Arvid.
Hade samtalet med O i helgen och saker och ting är som de är, men jag lever på det faktum att jag och Z har rätt och O är en idiot. Tror att det var det vi kom fram till i slutändan ändå... Det var bra det här, nu kan jag släppa alla skuldkänslor och rädslan för att mina känslor ska sabba allt. Det behöver inte påverka någon mer än mig som måste ta mig igenom och över det, men jag ska inte göra det så som jag gjorde sist. Det ska bli bättre den här gången det lovade jag mig själv i natt.
// Ina... tom och kall och på något vis utan hopp om det här med hjärtat och annat bullshit.
PS! trots två stopp på Max fick jag inte hoppat i hoppborgen en enda gång :(
Ciao bellas
Om en stunddrar vi till örebro och Ohlsson. Två veckor har gått sedan familjen sist var samlad eller överhuvudtaget träffades och såhär lång tid har jag inte varit ifrån någon av mina bröder sedan vi först träffades. Har en känsla av att det här kan bli skittrngt och vi kommer bo som packkade sillar. Undrar om Ohlsson inser att det är två tjejer som ska dela hans 19 kvm i helgen?
Ullis drar till island så det blir inget sthlm.
Skönt att veta att B1 är med oss hela tiden skinner upp av hennes kommentarer hela tiden.
Kramar från en Ina som inte vet om det här är rätt....
Efterlyst
Att det finns folk i vårt eget land som saknar den gen som gör oss medmänskliga och "snälla" är inte heller något att fundera över. Det är när man vet vart de finns som det blir jobbigt. Och det är då här sem gårdagens efterlyst kommer in i bilden på riktigt. Det finns ett gäng i Örebro som går runt och misshandlar folk, en kille hade fått käken avsparkad och jag menar HERRE GUD! Där kan inte Ohlsson bo! Det går ju bara inte, han får helt enkelt flytta hem igen tänkte jag då. Så en liten del ville faktiskt ta med honom hem bara av den enkla anledningen att han kan eventuellt bli nedslagen någon gång (peppar peppar ta i trä). Känner mig somen helt galet orolig mor som sitter hemma och biter på naglarna... blir kanske inga barn för min del trotsallt...
Ohlsson själv besvarar min oro med att han är bäst på att slåss. Jo visst och Z kör som en Gud...
// Ina-Fina... oroar mig för mina framtida barn
3 x tanke
Har tänkt på Charlotta tre gånger idag, bara sådär de första två och tredje för att det satt en tjej på bussen som skulle åka till australien på fredag. Skönt att tänka på någon annan för en gångs skull. Det är även för det här med att slippa tänka på något annat än just det man gör som jag idag har älskat mitt jobb... eller inte hatat det i alla fall.
//Ina-Fina
Things to do
Nu till skolarbetet, sjukt att kalla dt det ändå.
XOXO Ina
Till min banansyster Charlotta
Det är strax dags för avfärd för hennes del och vi sa hejdå för ett par dagar sedan.
Man kan ju kanske inte påstå att jag och Charlotta go way back, mna hade så varit fallet hade jag kanske inte kommit ihåg den där första kvällen. Det var nyår tvåtusensju och i väntan på ett nytt ännu bättre år. Det var coctailparty hos David med frida som värd. Det var en rökpaus på utsidan. Det var en ovanlig fördelning på konversationen. Det var inte den där typiska Bim får mest uppmärksamhet (nu låter jag kaske lite bitter vilket jag inte är, men i början brukar folk alltid prata mer med Bim). Charlotta fördelar uppmärkmheten jämnt mellan de som står där, kanske är det detta som får mig att fatta tycke för henne ganska fort. Kvällen flyter på och iväg och när det är dags att gå till utkiksplatsen för att fira in det nya året är det en av oss som behöver låna en tändare av den andre och jag inte minns helt fel. Det visar sig då att vi båda har glömt den andres namn. Vi konstaterar att det är något som brukar hända oss båda, folk tycksa ha väldigt svårt för att komma ihåg våra namn så vi behöver smeknamn. Vi blir då i den kalla vinternatten, strax innan det nya året B1 och B2.
När vi möts igen för andra gången, ganska långt efter vårt första möte, har vi glömt varandras nemn igen. Charlotta lyckas dock komma på mitt något jag inte gör, pinsamt, men jag minns däremot att vi var banansystrar. Vi var ju B1 och B2. Jaaaa! utbrister charlotta då. Vi har dock haft en dispyt vid ett tillfälle om vem som är vilken banan, men vad gör väl det om hundra år?
Premiär på trägår'n.
Love of mine some day you will die
But I'll be close behind
I'll follow you into the dark
// Deah Cab for Cutie, I'll follow you into the dark
(Ni som känner Charlotta förstår varför låttexten är med här, för er andra kanske mindre logiskt.)
Jag kommer sakna dig, men som Frida påminde mig i lördags när B1 dök upp på mikaels fest för att säga hejdå, det är inte adjö, bara på återseende.
All lycka till dig. Arrivederci, Bon voyage, A bien tot. (kan inte göra tak)
Glömm inte att blogga och hålla oss uppdaterade med allt spännande du gör och råkar ut för.
// Banansytster
All I seem to do
Uppdateringar har det varit omt om de senaste dagarna... men nu är det måndag, det är förmiddag och när skulle det passa bättre med en uppdatering från vad som hände i helgen än nu?
Fredagen bjöd på en riktigt tjejig kväll hemma hos Maria där avsked underligt nog var temat. Inget som man kunde märka på den underbara stämningen, men det var en avskedsmiddag till Charlotta. Vi åt trerätters, först bruschetta (borde stavas så iaf) sedan pastasallad med kyckling och slutligen underbar paj.
Jag hade tänkt att efter middagen dra hem, men efter en hundögd blick med fint tillhörande darrläpp från Charlotta så drog jag självklartut i stället. Det blev för min del en lugn kväll och jag satt väldigt länge och pratade med den osannorlika PEZ-mannen som btw får orgasm an pez med körsbärssmak. Det finns mycket man saknat med att bara gå ut med tjejerna, men även saker man saknat lite mindre.
Kvällen svslutades av mig, Bim, Frida och Charlotta på McDonalds där vi blev rådissade som Z uttryckte det av Robin, killen som sagt till mig att han heter Dan, men som heter Otto och Jesper. De kunde absolut inte sitta i samma ände en av restaurangen som vi. Vi möttes dock utanför då Robin kom på Bim och Frida med att stå och slåss med lasersvärd, jag stod vid sidan om och såg lite förbryllad ut. Jesper agerade fontän mitt i vägen och sprutade upp enorma mängder vatten i luften varav ca 85% "regnade" ner på honom igen. Vi åkte taxi med grabbarna hem och jesper försökte praka på både Bim och mig hamburgare. tror dock inte att killen har några vidare försäljnings-skills. "Den är litte torr" säljer kanske inte asbra... Bim visade prov på att hon har eniropotential.
Kvällen bjöd även på ett nytt sluta hångla!-sms från O. Jag ska göra en utställning har jag kommit på och Vid sidan av varje sms ska det finnas en bild på ett par som hånglar. Detta kräver ju dock en hel del fler sms av denna sort.
lördagen var inte riktigt lika lugn som fredagen och den bjöd på filminspelning av det läskiga slaget och en tjugoårsfest. Många fårn det "gamla" gänget var där och förgyllde kvällen. Det blev bröllopsbilder i duschen, även jag fick en vara med på bild i klänning och slöja gjorda helt i ett duschdraperi och designade av min Jessan, jag fick duschat med kläderna på och blev nästan ihop tussad med en kille som Jessan har försökt få ihop mig med i ett och ett halvt år nu. Jag pratade dock i telefon med någon och det beslutades att jag skulle följa mitt hjärta så får vi se... sov ensam på Bims golv i alla fall. på en madrass dock den här gången. Jag klättrar alltså vidare på bekvämt sovande hemma hos Bim-stegen.
Söndagen blev en mys dag med tjejtrion Bim, Frida och Ina. Mycket trevligt hade vi det på svenskholmen med fika i det ljuma höstljuset. Jag behövde tänka på något annat och mina kära vänner visste det mycket väl och gjorde dagen till en höstmysdag i världsklass. tack för det.
//Ina-Fina
