Spitting games

Jag var inte ens på spelplanen och hamnade direkt på typ ruta fem, bakade till minus 180 och sedan var jag plötslit på start och nu är det nästa spelares tur att kasta.
Do I even know how to play?

// Ina-Fina

Skörbjugg

Vaknar, och är percis som Bim, lite sjuk så jag ligger kvar och läser den fjärde i raden av Läckberg-böcker som kommit i min väg (inte helt bra, men det är galet lättsmält när Barbie hittas brutalt mördad i en soptunna det är det bara att erkänna). Jag tar mig slutligen med mycket möda upp ur sängen och ner i köket bara för att finna att det inte finns någon mat att finna. (HA! Kläm in fler finnas i en mening om du kan) Jag har att väla mellan torra flingor eller torra knäckebrön, varken eller faller mig i smaken så i ren protest går jag och lägger mig igen. Med tanke på att jag knappt åt något i går heller så tärde hungern ganska mycket på mig vid det laget och sur som en citron darar jag ut och tränar i stället. Bra? Nja, ont i huvudet.
Kommer  hem och då har häxan (pappas sambo) åkt för att hämta Maja och köpa mat, inte mat från hyllorna på ICA utan McDo-mat. Hon vet att jag inte åt något till frukost, hon såg hur jag demonstrativt la tillbaka skeden och stoppa tillbaka flingorna i hyllan, och hon vet att det inte finns något annat att äta hemma. Åtminstonde inget som inte i längden kommer att ge mig skörbjugg. Jag att välja mellan potatismos, nudlar och ytterligare en förpakning med potatismos! Både skafferiet och kylen formligen skriker SKÖRBJUGG!
Hon kunde åtminstonde erbjudit sig att köpa mat åt mig så hade jag kunnat betala skiten själv, men den själviska kossan bryr sig bara om sig själv och föder därför knappt sin egen avkomma ty det är för jobbigt att göra smörgåsar.
Jag är ju dessutom en person av det där galet långsinta slaget och kommer inte att glömma detta i första laget. Frågan är: Hur länge ska jag behöva vänta för att få min hämnd och vad kan den komma att vara?

//Ina-Fina den hungriga hämnaren


Moa med flera

Hörde äntligen av moa går och det var skönt att höra att hon trivs, lever och promenerar genom dyblöta kohagar.

Ulrika kommenterade inlägget "Set the fire to the third bar", hon undrade vem det var riktat till och från början var det till henne, men så kom jag på (när hon påpekade det) att det nog gäller för O också. Så det blev ett inlägg till både pagen och Örebroarn.

Jag vill inte till skolan idag, min lärar tycker inte om mig... jobbigt värre. Hatar kursfan oxå vilket inte gör det roligare för fem öre.

// Ina-Fina

"Sluta hångla nu!"

02.08 och på väg till pingvin får jag detta SMS från vår älskade Ohlsson, som jag för övrigt inledde kvällen med att typ skälla ut i ett SMS och sedan följde det på massa "kärleksförklaringar" från oss alla. Men i alla fall så råkade jag ringa honom i stället för att svara på smset, fick panik och la på, kom på att det inte var så trevligt så jag ringde upp igen. Vi pratade ganska länge om både ditten och datten, tills jag ställde mig utanför Emils och Bims fönster på Pingvin och Bim och jag fick ett fnissanfall. Efter det avrundade vi samtalet, jag med att jag var tvungen att gå in till de andra och äta och han med att han låg halvnaken i sin säng. I mitt halvlulliga och nikotinhöga tillstånd var jag tvungen att faktiskt bita mig i tungan för att inte fråga honom om det var något han ville att vi skulle spinna vidare på. Något jag aldrig skulle få för mig att göra i nyktert tillstånd vill jag bara påpeka, men alkoholen har en tendens att ge mig väldigt flummiga och spontana tankar... eller skulle jag det?

För att sammanfatta kvällen så inledde vi den hos grannen Emil, som än en gång visade prov på hur sjukt snabb han är på att göra sig iordning (detta skrivet utan ironi vill jag bara påpeka), vi drog sedan vidare till GG där inträdet fortfarande var fritt trots att klockan var mycket. Dett var kanske inte så konstigt då de antagligen inte kunde med att lura gästerna på inträde en så död kväll som den. Det var lite så som jag sa till O, jag kunde typ räkna alla som var där på mina fingrar och tår. Men ciderna var billig i baren och 90orna verkar i alla fall tro att de kan det här med att festa. Där har de dock väldigt, väldigt, väldigt FEL! De är en trååååkig generation.
    På väg till kampenhof så såg vi lindex nya skyltning som skulle kunna klassas som intressant, eller bara konstig. Kampenhof var i alla fall målet för vi ville ha cigg Z och jag, allt var dock stängt och det slutade med att vi köpte ett oöppnat paket av en "taxi"gubbe. Vi saknade sock eld, men det andre "taxi"gubben erböd då sina tjänster. När det var min tur att tända, för Z har visst missat det här med damerna först, blir jag stoppad av "taxi"gubben som då vänder på min ciggarett... åt rätt håll bör kanske nämnas. Både jag och Z hade väldigt kul åt hur pinsamt  det hela var för min del och är Bim ringde för att ta reda på vart vi var så skrattade jag hysteriskt vilket hon tolkade som att jag avr asfull. Fel, fel, fel, men ändå. 
    Stora delar av kvällen spenderades på dansgolvet och toaletten. Båda ställen dit folk hela tiden drog med mig. Jag tyckte lite synd om kvällens DJ som uppenbarligen inte har varit med om mycket i sina dar då han med typ åtte pers på dansgolvet ropar ut i sin lilla mick "Ni är fan den bästa publik jag någonsin spelat för!". Well, well. 
    Vill även ge en liten eloge till Jesper som lyckades underhålla två damer, dvs mig och Bim, på dansgolvet då det var dags för sista låten, som blev typ sex-sju låtar lång minst, och alla dansade tryckare. 
    Emil och jag tog följe hem och han lärde mig massa visa saker om killar, kärlek och flörttattityd. Han är nu min nya läromästare.

Inte en kväll som går till världshistorien som en partynatt kanske, inte ens något att hänga i granen för att vara frank, men bättre än inget och jag kom undan med att beta allt som allt 40 spänn + kanske 7.50 i mat som jag fick av Emil. Dessa 7.50 är väldigt viktiga och jaghar lovat att lämna dem i ett kuvert i hans brevlåda. 

// Ina-Fina

Set the fire to the third bar

I find the map and draw a straight line
Over rivers, farms, and state lines
The distance from A to where you B
It's only finger-lengths that I see
I touch the place where I'd find your face
My finger in creases of distant dark places

I hang my coat up in the first bar
There is no peace that I've found so far
The laughter penetrates my silence
As drunken men find flaws in science

Their words mostly noises
Ghosts with just voices
Your words in my memory
Are like music to me

And miles from where you are,
I lay down on the cold ground
and I, I pray that something picks me up
And sets me down in your warm arms

After I have travelled so far
We'd set the fire to the third bar
We'd share each other like an island
Until exhausted, close our eyelids
And dreaming, pick up from
The last place we left off
Your soft skin is weeping
A joy you can't keep in

And miles from where you are,
I lay down on the cold ground
And I, I pray that something picks me up
and sets me down in your warm arms

And miles from where you are,
I lay down on the cold ground
and I, I pray that something picks me up
and sets me down in your warm arms

Låt nedräkningen börja.

// Ina-Fina

Växer ifrån mig

Haha, det är lite det ni gör, alla ni som flyttat. Man missar så sjukt mycket. Det är som att missa sina syskons uppväxt. Som den gången jag för en tid sa upp kontakten med min pappa och därför inte träffa lilla Maja på ett tag och sedan helt plötsligt så var så mycket längre (vilket även fick henne att se smalare ut så större vore alltså fel ord, annars brukar det ju vara det man använder).  
Jag märkte av det på Ohlsson redan förra helgen. Det var inte det att han skutit i höjden med 10 cm eller att han lagt på sig. Det vara bara det att han såg äldre ut, efter en och en halv vecka! Det är som om även den lilla extra livserfarenhet han hunnit få på den korta tiden hade satt sina spår och fått honom att åldras och givit honom... mer djup... uteseendemässigt. Kan man säga så? Jag vet inte, men så kändes det i alla fall. Till den här helgen hade han gått och blivit skäggig, något han inte kände att han var tvungen att demonstrera mot min kind den här gången. 
Det hela fick mig hur som helst att fundera under lördagen på hur tiden kommer att ha förändrat Ullis när jag träffar henne nästa gång (här fanns det kanske fler jag borde funderat över, men det var ingen annan som mina tankar ens snuddade vid). Hur mycket kan tiden förändra en person egentligen? Kommer det vara fler rynkor orsakade av hennes underbara skratt kring ögonen? Kommer hon vara äldre till sinnet? Osv, ect, ect, ect... I dag fick jag svaret på hennes bdb, hon hade skaffat page. Hon var jättefin, men hon såg annorlunda ut utan tvekan. Hon såg mer mogen ut, lite moderlig liksom. 
Med dem som man bara möter ibland så saknar man den där gradvisa förändringen. Vad är det för fel på att i sakta lunk åldras med sina vänner utan att någon märker av det? Kom hem!

// Ina-Fina

The Heart Of The Matter

Jag borde inte vara här. Det finns något någonstans djupt inom mig som de senaste veckorna pockat på min uppmärksamhet, känslan av att inte höra hemma. Först visste jag inte att det var det som störde mig. Kanske är det den känslan som gjort att det varit svårt att finna fotfäste igen efter det att hela min värld vändes upp och ner och sedan tillbaka igen inom loppet av några få dagar, kanske inte.

Jag blir dessutom hela tiden påmind om att det var meningen att jag skulle vara någon annanstans nu, jag borde ha börjat skolan i Borås förra månaden. Jag blir påmind om det genom att jag läser kurser och inte ett program, mina böcker handlar om kvalitetsutveckling och projektledning och inte riskanalys och säkerhetsåtgärder, att jag bor hemma, att jag hos min far där jag ska spendera 50% av tiden har en skrubb till mitt förfogande då min syster fick mitt rum istället för mig för att jag borde vara i Borås, vi åkte till Linnea i Borås ör att hälsa på och gissa vad det påminde mig om. 

Det finns där hela tiden som en svart, hård och jobbig klump i magen som inte går att ignorera. Den får mig att älta det förflutna och hur det kunde bli såhär "fel", jag fasar inför framtiden och möjligheten att det kanske aldrig blir "rätt", jag lever inte i det nu som jag önskar och därför tar även detta "borde vara" upp mycket tid i form av onödiga funderingar.
 
// Ina-Fina

"Dom var i Örebro och styckade igår..."

"Dom var i Örebro och styckade igår..." Jaha, men så trevligt då. Inte besvarade det min fråga om när morfar skulle komma hem heller. Det hela låter kanske som något helt sjukt från en dåligskäckfilm, men det finns inger orsak till oro bland Örebroarna och vi behöver inte oroa oss för käre O heller... så vida han inte har gått och blivit älg eller rådjur eller vad det än nu är som man får jaga nu...
Så jag vet alltså fortfarande inte när morfar kommer hem och då vet jag inte om jag kan ringa mormor och fråga om vi ska ta en tur i det fina höstvädret heller... fast nu när jag tänker efter så är det ju full möjligt att ringa mormor och tvinga med henne ut på tur även om morfar är hemma... Hmm, att inte har slagit mig tidigare. Jag ringer mormor imorn.

//Ina-Fina

Palla äpplen

Att bakfull drulla ut i det lerlandskap som en gång var Bimss fina trädgård är och förblir en mindre bra idé. I vita ballerinaskor och min slampigaste klänning jag äger (japp, ni läste rätt på bakfyllan klär jag mig slampigt) traskade jag ut i vildmarken i jakt på en väldigt sen frukost. Jag är inte den som ger upp när det blir svårt om jag väl vet vad det är jag vill ha. Vill jag alltså ha ett äpple, eller två... eller tre... fyra, så låter jag inte de stixiga taggbuskarna hindra mig. Så det blidde äppelfrukost i Bimses vardagsrum där jag förövrigt spenderat natten sovandes på mattan.

Vi kan ju sammanfatta gårdagen med ett ciggarettbränsår på insidan handen, vilket är ett väldigt olämpligt ställe att få ett sådant på.

// Ina-Fina... gör det igen

NU!

Nu gör jag det! Tar tag i mig själv! Jag uppdaterar mitt CV. Hör och häpna! Oj, oj, oj.

//Ina-Fina

Ung kvinna söker kung

I går nattade jag min älskade lillasyster och vi låg i sängen och såg på Mysteriet på Greveholm, ett avsnitt där den elake greven själv är med faktiskt. För den som inte vet det, eller inte minns det, så är greven enbart ett skelett efter att ha varit död sedan länge och han har en vacker prinsessa inlåst högst upp i ett högt, högt  torn. Klassiskt, tycker ni inte? Elina säger då att det är tur att det inte finns en elak greve på hennes dagis och jag säger att jag tycker att det är skönt att det inte finns en högst upp i vårt hus, på vinden där jag bor. Något som jag sedan kände att jag vill ha när Elina sa det som hon sa efter det, nämligen att då hade ju självklart kung Arthur kommit och räddat mig.
Hallå eller! Är det det som krävs för att drömprinsen, eller i det här fallet den stilige kungen vilket i och för sig inte är fy skam det heller, ska komma och vinna mitt hjärta och rädda mig från min fångenskap? Varför är jag inte en vacker prinsessa inlåst i ett torn någonstans? Vilken nitlott mitt liv känns som helt plötsligt. Men ändå Kung sökes helt enkelt.

// Ina-Fina

Tic tac farewell

Vaknade kl 03.46 i natt och var helt galet klarsynt. Det är som det är och det är inget att göra åt. Förutom att gå vidare med mitt liv då, vilket kan vara nog så bra och hälsosamt för mig. Jag har ju vetat om att det är så här det är hela tiden, men det sägs ju att hoppet är det sista som överger människan och jag har nog hela tiden levt på just hoppet och det var det som ävergav mig i natt. Det är en fruktansvärd lättnad, men samtidigt en stor sorg och jag kommer att deppa över det ett tag.Ett ganska bra tag eventuellt. Jag har ju dock "insett" (läs vetat hela tiden) att det inte funnits någon lösning... någonsin på det här och det kommer aldrig att dyka upp någon.

Oroa er inte kära familj, en dag ska jag berätta även denna hemlighet.

Clocks they tic to time
as a memorial to our mortality

Don't let the clocks of misfortune
Stike for you! Seize the day and survive!

XOXO Ina

PS! Inläggstitel och text Wulfgang, Clocks of misfortune.

Looking at pictures in the distance, hoping to see the future in your pictures

Sitter och tittar på bilder som låg på skivan med filmen jag fick (låna) av Hanna för över ett halvår sedan. Bilder som faktiskt gör det lite jobbigt att inte längre vara en gymnasieelev i SP3D. Bilder från julavslutningen några av oss hade hemma hos Hanna, då vi spelade När och fjärran och jag och Bim sög mer än något lag någonsin gjort i världshistorien. Som jag saknar det! Mitt hjärta värker och ögonen tåras.
Till dig Ullis, bara för att jag vet att du älskar den här bilden.

Both my hand are nailed to the cross of the failed for what reason should the seasons change? Dark is all my eyes can see! Blindfolded, lost in a senery of my own greek tragedy set me free, or let me be! Sad infinity! Crowned king of this monarchy of mournful misery if there is no you!


Grannen sa att studenten var bästa dagen i hans liv, för mig var det dagen så allt tog slut. Luften gick ur ballongen, och sen vad? If there is no you.

// Ina-Fina love is the stone that is sinking me

Tekninkfreak

That's me!
I dag fick inte Ina igång sitt trådlösa internet, hon mekar och pillar, pluggar ur och i sladdar, problesöker, svarar antagligen fel på ca 50% av frågorna problemsöksprogrammet ställer, skippar lösningen där problemet vore att HON hade stängt åtkomsten till nätet genom att pilla på den lilla on-off-knappen eftersom hon inte hittar knappen just där som programet påstår att den ska finnas och självklart är det inget som funkar. Inget alls, tills... Ina faktiskt hittar den lilla on-off-knappen och får igång internet igen! Självklart idiotförklarar hon inte sig själv utan problemsökarprogrammet och dem som gjorde det.

// Ina-Fina lite styv i korken idag så ja, hon skriver om sig själv i tredjeperson

The waltz of the wasted

Har ju faktiskt inte skrivit så mycket om den fantastiska lördagen som var, förutom då att det var underbart att ha O hemma igen.
   Det började i alla fall med att jag som aldrig brukar ha klädproblem bytte kläder i en halv evighet och drog ut allt i garderoben innan jag... inte blev ett dugg nöjdare. Tillsist så bestämde jag mig för att sminka om mig, men kom fram till att det var idiotiskt då klockan redan var mycket så jag gick och bytte kläder två gånger till bara. Sedan kom jag mig iväg till Z som uppenbarligen hade städat! 
 
Har aldrig sett han lägenhet så fin och jag stod och gapade och kunde typ inte få fram ett enda vettigt ord. Som en männsika i ett renoveringsprogram på TV helt enkelt.

När jag kom till Z var han vänlig nog att på peka att jag såg ut som en gammal gumma i mitt huckle (ville inte förstöra håret mer än nödvändigt). Ohlsson, som till min stora besvikelse inte var den som öppnade dörren, satt bara i soffan och vinkade typ när jag kom in för att Z ville att jah skulle visa upp min fina utstyrsel.
Vi tre spenderade  kvällen i köket, bara i fall om att det aldrig skulle komma att se ut så igen, och myste medans regnet öste ner utanför. Vi fick aldrig kommit oss upp till Jesper eftersom de skulle gå till badhuset för att bada, vilket faktiskt oxå gjorde. I alla fall han och Rosell.
På väg ner till stan fastnade vi vid klänningsaffären på strömstavägen där jag fick veta att Ohlsson ibland känner sig tvungen att låsa  in sig på toaletten när de kommer hem på kvällarna på gurnd av Z. Det lustiga här är att Bim, utan att ens ha hört talas om den här diskussionen, senare på kvällen gissar på att Zs hemlighet är att han är bög (så var det inte).
Vi kommer oss så småningom runt hörnet och står och tittar på Zs gamla lägenhet när jag ser att kontorsgrejsimojsaffären har stängt vilket jag påpekar. Uttan att någon uppfattat vad jag sagt berättar Z att det var där han köpte sin cykel. I kontorsbutiken? undrar Ohlsson då och det är först då de ser att de har bommat igen butiken OCH de blir smått fascinerade och ställer sig och kikar in genom fönstren.
Mitt i all uppståndelse så tycker vi oss höra Bim någonstans i närheten och mycket riktigt där är dom, hon, Robin och Marcus. (Z hade redan pratat med bim och då gissade jag på att det faktiskt var min bästa vän han pratade med, men Ohlsson tyckte allt att det lät som Robin i telefonen. Haha, så manligt låter du bim.) 
Vi skuttade fram till vägen och ropade och vinka. Robin däremot nöjde sig inte med att rusa till vägen, han sprang ut i den, hoppade över staketet (jävligt imponerande) och spring ut i nästa väggren och blev där stående. Mitt i vägen.
Sedan kom folk ifrån varandra, vi kom inte in någonstans och hamnade slutligen på KG, där jag "lurade" i Ohlsson en sexa tequila och så blev det en xider som vi spetsade inne på toa. Jag glömde helt bort att vi gjorde detta med det förklarar en hel del som hände senare.
Vi hittade oss en liten lugn och stillsam vrå längst in ohlsson och jag men där fick vi inte sitta för Bim så vi drog oss tillbaka till den höga musiken vid barerna. Där blev Ohlsson och jag sittandes resten av kvällen på var sin barstol. Bim och Z var med oss, sittandes i fönstret, en bra stund men försvän strax efter det att vi fått syn på något eller snarare någon som fångade vår uppmärksamhet. Harry Potter! Med blonderat hår, men ändå Harry Potter... minus ett ärr.
Efter våra vänners försvinnande kom vi fram till att vi ville ha deras platser. Väl i fönstret fick vi ge någon sin väska (Bim och Z hade nog haft ansvar även för denna väska innan de stack) och Ohlsson försökte pracka på denna någon en kudde också, men hon avböjde.
Klockan började bli mycket och resten av familjen verkade inte komma tillbaka så vi gick på den toa jag aldrig har varit inne på tidigre och i kön pratade vi om något som det känns som om jag önskar att jag skulle komma ihåg, men dessvärre inte gör. Jag blev så stående i kön ensam med en berusad man som inte förstår hur ägaren tänkt när han satte in en toalett på ett ställe där han kunde få in 480 personer. Det finns dock inte en chans i helvete att det går in så många i den lokalen och det finns hela två hela toaletter och en mindre fungerande. 180 ska det gå in enligt vakten som ansåg att vi fyra inte fick plats en gång då han hade 136 personer inne redan. MVG i matte månne?
Väl ute på gatan får vi veta av Robin, när vi väl hittat dem igen, att inte ens jag och Bim hade kunnat rädda situationen på GG. Det var helt enkelt för laaaamt. HA! där fick vakten för att han inte ville släppa in oss!
Jag tog en sväng om med kungen Jesper (där av titeln) och det var då jag insåg att jag faktiskt var full vilket jag inte varit när vi först träffade gänget tidigare under kvällen. Ingen balans alls och Bim blev upprörd när jag sa att Jesper var bäst... hmm... minns inte riktigt vad det var frågan om dock... lite som när hon och Hanz gick runt på trägårn och frågade folk om vem som bodde i Sveriges största stad... helt obegripligt...
Sedan skämde Bim ut Ohlsson och vi drog vidare för att hitta en pajas åt jesper... Vi kissade i buskarna, eller bim i alla fall och när vi kom tillbaka så var de som lovat att vänta på oss inte längre kvar där vi lämnat dem.
 Bim hoppade in i en taxi och drog med hem till Jesper och jag slog följe med Ohlsson och Z en bit på vägen. Jag plockade ett knippe rosor och fick en tagg i fingret som en full Z petade in lite djupare. Jag blödde och Ohlsson räddade situationen.
Sedan följde jag Hans och Gretas spår av kundvagnar hem, fick ett nummer, pratade med min nya ande Jesper som trodde sig ha uppfullt min första önskan vilken han trodde var att få mig ett ligg. Båda antagandena var fel. Efter det pratade vi om huruvida killen var något att ha.

Jesper: Va han värd att satsa på då?
Jag: Nej.
Jesper: Varårå?
Jag: Nä, men han var typ en tvärhand hög.
Jesper: Va? 
Jag: Han var typ en tvärhand hög? 
Jesper: Ha?
Jag: Han var typ lika lång som Bim.
Jesper: Jaha ja. Var han snygg då? 
Jag: Nej.
Jesper: Nä, då är det fan inte värt.

Jesper trodde dessutom att jag hade gått på hans historia om att Bim hade dragit upp i bergen med Marcus.

// Ina-Fina


Vi är redan i vårt liv

Just hemkommen med ett nytt nummer i mobil och har just satt mig att se på snyftfilm.
Ville bara säga att det var så skönt att ha hela familjen samlad igen. På tjejkvällar är det bra, men när det är alla utom Ohlsson är det svårare.
UNDERBART!

//Ina-Fina

Resa till Borås

Igår blev det lite hastigt och lustigt bestämt att jag skulle med de andra tjejerna för att hälsa på Linnea i Borås. Efter en jobbig resa på en packad buss där det stor ett par som luktade svett, gammal ciggarettrök och våt hund kom vi så fram och fick en trevlig kväll hos Linnea.
   Så för att sammanfatta, en full F skratta så hon höll på att ramla av stolen, en full B och en full M gick till grannarna för att fråga vad man blandar Baileys med något somen full L försökte avvärja, en full Ina lärde en av grannens kompisar att det finns mer än ett lager på klädrollrar så de går att använda mer än en gång, en full C var galet pepp över sitt jätteplatta hår och en inte så full S lånade grannens internet.
   Tyvärr drog några av oss hem till uddevalla igen redan innan elva, bussresan ända hem tog bara tre och en halv timme och väl hemma trodde jag att jag hade glömt mina nycklar vilket kändes mindre bra då telefonen kolat på bussen hem. 
    Men följande sms ger en ganska bra beskrivning av hur min kväll såg ut efter det att jag blev ensam "tomgångskörning 5 min, full man pressar sitt ansikte mot 'min' fönsterruta, ännu fullare kvinna halvt om halvt lägger sig ner på golvet för att lukta på sitt säte som hon påstår luktar kiss... allt som allt en ganska normal hemfärd."

Tack tjejer för en fin kväll

// Ina-Fina
 


Rättelse

När jag hade hämtat Elina på dagis igår så "bråkade" vi om huruvida mamma var hemma än eller inte. Jag hade självklart rätt i att hon inte var det, men lillan kom med några observanta argument som tex att bilen stod hemma.

Elina: Mamma är hemma!
Jag: Nej, hon jobbar fortfarande.
Elina: Men min bil står där. (I Elinas värld är allt vi äger och har hennes.)
Jag: Ja, men ni åkte ju i Catrins bil i morse. Vår är ju trasig.
Elina: ...nej angelica, det är batteriet som är dött.

Eller ne annan dag då hon ville följa med sim pappa till mataffären.

Elina: Jag vill också åka och handla.
Niclas: Nej, men stanna du hemma.
Elina: Men jag älskar ju deeej.
Hon vet hur hon ska göra.

//Ina-Fina

I neeeeeeeed u

Det är just U jag behöver, jag vill ha min ulrika NU! Jag behöver Ullis som orkar lyfta mig när hon egentligen inte ens orkar dra sig själv. Jag behöver hennes stöttande, tröstande, fina ord som inte bara sätter guldkant på tillvaron utan som inger någon form av självförtroende för stunden. Jag behöver mer än "jag måste bara säga att du har så vackert hår tös!" från en tant in red clogs som tycker att  det är en finfin idé att gå ut från frisören (det var där jag var när hon sa det) med hårfärgen kvar i håret och handduk runt axlarna, hon skulle bara gå över till sig en sväng nämligen. Ibland behöver jag bara Ulrika som säger att jag är vacker, som säger det för att hon tycker det inte för att hon måste. Det är kanske för mycket begärt...

(Nu sänker syrran mig ännu mer genom att komma in i köket och säg att hon bara ska gå ut en sväng för att träffa sin kompis vars bror tog livet av sig igår. Hur långt måste det gå för att livet inte ska vara värt något längre?)

//Ina-Fina med stora tankar i lilla skallen

Home

Om lite drygt en timme ska jag dra till göteborg och möta Bim, hon kommer hem efter knappt tre dagar i Kalmar. Skönt att få hem henne och till helegn får vi besök av allas vår Ohlsson och det är ännu skönare att vara samlade igen. 

Kom på att jag i nattens dröm vid något tillfälle stöte på B1, men vart och när har jag svårt att placera.

Hv.se är en hemsida som suger btw.

//Ina-Fina 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0