Svart är ingen färg, det är så man känner sig
Hej Ulrika! Hej Linda! Hej ni andra, även om jag inte vet vilka ni fem är... Det tycks dock som ni har tröttnat på mig de senaste dagarna. Men jag är oinspirerad när det gäller bloggandet för tillfället. Jag lever och mår bra dock. För övrigt:
Jag hatar mitt jobb. Jag hatar den försupna missären. Jag hatar den inrökta ensamheten. Och jag hatar den ruttnande instängdheten. Som körsbäret på min Sunday så är min chef en fascistisk kvinna som liknar Harry Potters ärvda husalf Krake. Som tur är så jobbar jag bara extra-timmar nu. Skönt för då slipper jag gå 1,5-2 MIL om dagen. "Vi har inga cyklar nu, bla bla bla." säger fascist-Krake. Det var ett cykelschema dock som jag gick på så då ska hon fan förse mig med en cykel också. Nog om mitt jobb.
Ulrika gjorde ett bejublat besök i Stockholm i helgen. Hon slaggade på min soffa ett par nätter och hann få Z att börja säga "to the max" efter allt, inte okej Ulrika, inte okej. Men det har nästan klingat av helt nu. Min katt mer eller mindre dyrkade marken Ulrika gick på också. Bejublat som sagt var.
Mitt liv är alldeles fullspäckat nu känns det som. Trots att jag inte jobbar. Förra helgen Urika, denna helgen Zs päron, nästa helg hem (om bilen har blivit lagad) och helgen efter det så ska jag jobba. Jag hoppas det löser sig med bilen för jag vill komma hem och träffa alla jag inte hann se när jag var hemma och firade jul. Linda och Jessica är ganska högt prioriterade. Borde kanske boka dem redan nu i för säkerhetsskull.
Nu ska jag försöka skriva lite. Jag kör på Strindberg-modelen som du rekomenderade Ulrika. Mail, facebook och bloggar först, sen skriva och en promenix osv. Ligger lite efter i tiden dock. ett par timmar sådär...
//Ina-Fina
Jag hatar mitt jobb. Jag hatar den försupna missären. Jag hatar den inrökta ensamheten. Och jag hatar den ruttnande instängdheten. Som körsbäret på min Sunday så är min chef en fascistisk kvinna som liknar Harry Potters ärvda husalf Krake. Som tur är så jobbar jag bara extra-timmar nu. Skönt för då slipper jag gå 1,5-2 MIL om dagen. "Vi har inga cyklar nu, bla bla bla." säger fascist-Krake. Det var ett cykelschema dock som jag gick på så då ska hon fan förse mig med en cykel också. Nog om mitt jobb.
Ulrika gjorde ett bejublat besök i Stockholm i helgen. Hon slaggade på min soffa ett par nätter och hann få Z att börja säga "to the max" efter allt, inte okej Ulrika, inte okej. Men det har nästan klingat av helt nu. Min katt mer eller mindre dyrkade marken Ulrika gick på också. Bejublat som sagt var.
Mitt liv är alldeles fullspäckat nu känns det som. Trots att jag inte jobbar. Förra helgen Urika, denna helgen Zs päron, nästa helg hem (om bilen har blivit lagad) och helgen efter det så ska jag jobba. Jag hoppas det löser sig med bilen för jag vill komma hem och träffa alla jag inte hann se när jag var hemma och firade jul. Linda och Jessica är ganska högt prioriterade. Borde kanske boka dem redan nu i för säkerhetsskull.
Nu ska jag försöka skriva lite. Jag kör på Strindberg-modelen som du rekomenderade Ulrika. Mail, facebook och bloggar först, sen skriva och en promenix osv. Ligger lite efter i tiden dock. ett par timmar sådär...
//Ina-Fina
Kommentarer
Postat av: Den bejublade Ulrika
Haha, har han slutat nu? Shit, en besvikelse verkligen! Roligt att det var ett bejublat besök. Jag tyckte för övrigt att det var sweet to the very max att träffa dig! Jag vill verkligen poängtera det. Gör ditt jobb nu, Strindberg!
Postat av: Linda
Snarare Steffen som är prioriterad skulle jag tro. Han som växer så på tok för fort.
Trackback
