LaPrimavera

Oj, vad tiden snurrar fort, bort bort. Med P3 i bakgrunden har jag stulit mig en stund för att refflektera lite. Vi var hemma över jul och nyår. Det klassiska julfirandet tog ut rätten på oss alla, till och med på diskmaskinen och gav upp andan i mellandagarna. Nyår var bra, det var... gemytligt, men så många som jag inte hunnit träffa under de tio dagar vi var hemma.

Vi hann med att gå på bio med Z storebror dock. Vi skulle ha sett Avatar i 3D, men saker och ting går inte alltid som man tänkt sig om man lämnar de små detaljerna, som att boka biljett, till en disträ Zackrisson. Så vi fick gå på 2012 i stället, men det blev väl bra det också. Bio på gammalt hederligt sätt( där inte saker kommer flygandes mot en och man går där ifrån åksjukare än om man åkt bil med en blind apa hade blivit guidad av en femåring) är mer än dugligt år mig.
   Men allt var självklart inte frid och fröjd. Trots att bröderna satt mig i mitten, för att det var tydligen bäst så... Varför framgick inte. Skulle jag klara specialeffekter sämre bara för att jag är tjej, eller vadå? I väntan på att bli insläppta så satte vi oss i baren och jag och den äldre brodern tog varsin Irish Coffee. Det skulle jag inte ha gjort. Jag blev jätteillamånde och fick ont i magen. 
   Inne i biosalongen blev det efter en stund jättekallt, antagligen för att förbygga att det skulle bli jättevarm av alla människor och apparater. Lagom är bäst, lagom med luftkonditionering till folket, tack. Jag satt där i över två timmar och frös under mina ytterkläder.
   Filmen i sig var en typisk katastroffilm så till vida att  den obligatoriska huvudrollsfamiljen levde på gränsen till undergång. Hela filmen igenom. Lite extrem, fler katastrof filmer är nog inte möjliga för här bjöds man hela tiden på det mest extrema av allt fasansfullt som naturen kan uppbåda.
   John Cusack som tydligen bara kan spela författare numera klarade sig undan döden med en hårsmån hela tiden. Och för det är vi väl kanske tacksamma. Vem vill se John Cusack dö liksom? ta dö på av alla ungarna istället, men nej inte ens det gjorde de. Det fick bli de vuxna ryssarna som fick sätta livet till. Hjälten, tjockisen och The gold digger. Ops nu glömde jag ex-fruns nye make, han kan vi ju inte ha kvar i det lyckliga slutet.
   Efter filmen, höga på dödsföraktande adrenalin, slängde vi oss ut i en isgata, för att inte tala om Zs körning sen som han fösvårade genom att spruta lite spolarvätska på rutan som frös fast och skymde all sikt. Inte bara vi hade höga på dödsföraktande adrenalin hade tagit plats bakom ratten. Strax innan vi var framme hos D på Hissingen kom en skåpbil vars förare inte kunde en enda trafikregel. Kanske var han Engelsman, eller från ett annat land med vänstertrafik...

Sen så har jag börjat jobba också. Jag vet inte om jag gillar't än måste jag erkänna. Det förstörde mina knän i torsdags så jag var tvungen att stanna i sängen på fredagen, men det var ju för att jag var tvungen att gå kors och tvärs igenom hela västerort typ. Och när jag äntligen hittade fram till stora tvätten hade min kollega mage att säga "Har du hängt in tvätten på tork först nu!?" Dumma kossa! Nej,d et var inte snällt sagt av mig, men fan va arg och stött jag blev. Olämpligt sagt av henne!

Fick även en besynnerligt stor lust att läsa den sista av böckerna om Harry Potter när vi var hemma i Uddevalla, så den tog jag med. Till Z stora lättnad blev jag äntligen klar igår. Jag fastnar alltid i hennes böcker. har dock inte i min förvirring behövt leta efter min uggla den här gågnen. Jag tycker dock att hon har ihjäl lite väl många karaktärer den här gången. Sen så blev jag som alltid missnöjd med slutet. Den här gången var det dessutom det slutliga slutet. Jaja.

Imorgon blir det jobb igen så nu får jag ta och laga mat.

Puss och kram
//Ina