Är det här allt jag blir så dör jag
-Känd och rik, känd och rik, känd och rik. Jag vill bli känd och rik.
-Ursäkta va? säger människan på arbetsförmedlingen då.
-Ja, svarar jag. Jag vill bli känd och rik.
-Jaja, jag förstår. Så då är du född nittonhundraåttio... åtta? Sju?
-Nej, nio faktiskt.
-Ja, det kan jag tänka mig. Då ska vi se... Nej, tyvärr så har vi inga jobb för dig i dagsläget, men vet du vad jag har däremot? frågar hon. Vill du bli det i just den ordningen? Känd och sen (kanske) rik?
-Javisst vill jag det. Vadå, vad är det? säger jag med andan i halsen i hopp om att det ska vara bra och det är det.
-Jag har ansökningsblanketter till nästa säsong av Paradise Hotell!
-Wow, det är ju exakt det jag har letat efter, säger jag storögt.
-Ja, då får du fylla i dina uppgifter här och bifoga en bild på dig själv så är det bara att skicka in.
-Vilken tur att jag idag råkar ha bilder på mig själv i bara underkläderna i utmanande poser! säger jag och drar en lättnandens suck.
-Det är ju utmärkt, ler kvinnan stort.
Det är lite så jag har föreställt mig att det skulle se ut om jag faktiskt ville bli just känd och rik, men det vill jag inte. Jag nöjer mig med rik. Gärna en oändlig förmögenhet så jag kan ägna resten av mitt liv åt att göra vad som än må falla mig in.
//Ina-Fina... inte oäändligt rik, än.
Rik hade ju varit underbart. Men om jag ska använda mig av vad jag har lärt mig de senaste två veckorna, så får jag väl säga att vi alla har knappa resurser/inkomster, oavsett hur stora de är, och att det enda vi kan göra är att lägga de knappa resurserna på sådant som ger oss den största möjliga tillfredsställelsen. Vi får maxa vår tillfredställelse utifrån de inkomster vi har. Och om vi skulle få ökad inkomst, så hade vi inte uppnått lika hög grad av tillfredsställelse för varje krona vi spenderar som tidigare. Om jag till exempel uppnår en hög tillfredsställelse av att köpa en bok för tillfället, så kommer jag ju inte att uppnå en lika hög grad av tillfredsställelse om jag får högre lön och köper en bok, om jag skulle kunnat köpa tio. Kanske måste jag köpa just tio böcker för att uppnå samma grad av tillfredsställelse? Det jag vill säga är att pengar förlorar värde ju mer man har.
Men mycket pengar hade ändå varit underbart. Jag tror att jag hade studerat halva mitt liv, för att jag är så fruktansvärt vetgirig.
Vad säger du om det?! Ett inlägg i ditt inlägg!
