Leda- och slentrian-TV
Det finns verkligen ingen serie i TV-tablån som jag fastnat för. Och då finns det ändå hur mycket som helst att välja på. Utbudet är enormt, men inget får mig att vilja krypa upp i soffan en gång i veckan och stirra oavvärjt på Tvn i 55 minuter. Jag menar, tv-folket erbjuder ju ändå allt från Top model - säsong "femtioelva" och Idol till Privileged och The Mentalist eller Hells Kitchen och The City. (Nu hoppas jag att inte majoriteten av dessa program går på samma kanal, det vore ju lite väl orättvist.)
Kanske är det det stora utbudet som är problemet. Vi snackar liksom om mig som aldrig kan fatta ett beslut, någonsin. Inte i mataffären, inte i hörlurarna, inte i provhyttarna och inte på fik. Jag som tar femtimmars "fikor" med min kompis N med två sittningar (då vi båda lider av problemet). Fast om något hade lockat, på riktigt, hade jag inte varit stuck i TV-träsket vid det här laget?
Men samtidgt, om man ska vara helt ärlig, så måste det ju finnas något som skulle kunna ses som tillbörlig underhållning i myllret av amerikanska produktioner. Är en möjlighet att Hallåorna är kassa och inte presenterar programen som sig bör, eller ger TV-tidningsfolket en dålig bild av vad vi "inte bör missa". För felet kan ju inte ligga hos mig själv, vill jag mena.
Jag bara undrar. För om man ser till antalet kanaler jag kan zappa igenom, om motiveringen bara funnits, är häpnandsväckande. Det är bara att se till basutbudet som en gång var ettan, tvåan och fyran (s.k skogs-TV), dessa har i dag skaffat sig "sub"-kanaler som svt24 eller tv400. Jag skulle vilja likna SVTs kanalutbud vid en dukning av tapas. Det finns liksom massa kanaler som visar olika sorters program, medans fyrans är mer som... sushi. Olika kanaler ("omslag"), men med samma jävla innehåll, rå fisk/repriserna av glamor från 1900-fläckisär. Så... kanske är inte utbudet så stort ändå, det är samam skit fast med olika loggor uppe i hörnet.
Jag hade satt lite, inte mycket men ändå en gnutta hopp, till 4ans nya sattsning Kändisdjungeln. Jag kan ärligt talat inte säga varför. Kanske har det något att göra med min totala okunskap om programets inehåll och det faktum att han, killen vars namn jag inte kan komma på just nu, är programledare. Men det sket sig ju, fullständigt. Hur kan man kalla det underhållning att Pippi Långstump och dansbands-Torleif sitter i en ring i skogen om natten och käkar alternativt kör ner ansiktet i en massa kryp om dagen. Detta har ju redan gjorts. Det är liksom Robinson möter Fear Factor och så skapar dom ett missfoster till kärleksbarn.
Helt sannningsenlig har jag i ärlighetens namn inte varit i detta inlägg. Det finns ju faktiskt ett program jag i min sysslolösa tillvaro ändå så gott som dagligen återvänder till, Sjunde Himlen. Denna helylle familj får mig ändå att mysa lite i mitt soffhörn med te i en mugg som glöms bort. För när allt kommer omkring, "vilken mamma kan moralisera när Loket kan ge oss miljoner och mera?" (Lars Winnerbäck) Jo, Annie Camden.
Jag får helt enkelt hålla mig till mina böcker dessa kommande mörka höstkvällar. Nu blir det lite historia, första världkriget står på kvällens schema.
Bon nuit mes amis
//Ina-Fina
Kanske är det det stora utbudet som är problemet. Vi snackar liksom om mig som aldrig kan fatta ett beslut, någonsin. Inte i mataffären, inte i hörlurarna, inte i provhyttarna och inte på fik. Jag som tar femtimmars "fikor" med min kompis N med två sittningar (då vi båda lider av problemet). Fast om något hade lockat, på riktigt, hade jag inte varit stuck i TV-träsket vid det här laget?
Men samtidgt, om man ska vara helt ärlig, så måste det ju finnas något som skulle kunna ses som tillbörlig underhållning i myllret av amerikanska produktioner. Är en möjlighet att Hallåorna är kassa och inte presenterar programen som sig bör, eller ger TV-tidningsfolket en dålig bild av vad vi "inte bör missa". För felet kan ju inte ligga hos mig själv, vill jag mena.
Jag bara undrar. För om man ser till antalet kanaler jag kan zappa igenom, om motiveringen bara funnits, är häpnandsväckande. Det är bara att se till basutbudet som en gång var ettan, tvåan och fyran (s.k skogs-TV), dessa har i dag skaffat sig "sub"-kanaler som svt24 eller tv400. Jag skulle vilja likna SVTs kanalutbud vid en dukning av tapas. Det finns liksom massa kanaler som visar olika sorters program, medans fyrans är mer som... sushi. Olika kanaler ("omslag"), men med samma jävla innehåll, rå fisk/repriserna av glamor från 1900-fläckisär. Så... kanske är inte utbudet så stort ändå, det är samam skit fast med olika loggor uppe i hörnet.
Jag hade satt lite, inte mycket men ändå en gnutta hopp, till 4ans nya sattsning Kändisdjungeln. Jag kan ärligt talat inte säga varför. Kanske har det något att göra med min totala okunskap om programets inehåll och det faktum att han, killen vars namn jag inte kan komma på just nu, är programledare. Men det sket sig ju, fullständigt. Hur kan man kalla det underhållning att Pippi Långstump och dansbands-Torleif sitter i en ring i skogen om natten och käkar alternativt kör ner ansiktet i en massa kryp om dagen. Detta har ju redan gjorts. Det är liksom Robinson möter Fear Factor och så skapar dom ett missfoster till kärleksbarn.
Helt sannningsenlig har jag i ärlighetens namn inte varit i detta inlägg. Det finns ju faktiskt ett program jag i min sysslolösa tillvaro ändå så gott som dagligen återvänder till, Sjunde Himlen. Denna helylle familj får mig ändå att mysa lite i mitt soffhörn med te i en mugg som glöms bort. För när allt kommer omkring, "vilken mamma kan moralisera när Loket kan ge oss miljoner och mera?" (Lars Winnerbäck) Jo, Annie Camden.
Jag får helt enkelt hålla mig till mina böcker dessa kommande mörka höstkvällar. Nu blir det lite historia, första världkriget står på kvällens schema.
Bon nuit mes amis
//Ina-Fina
Kommentarer
Postat av: Z
Mycket bra skrivet mitt hjärta :) Kunde inte hålla med dig mer!
Trackback
