One week of danger is not very long

Nu har jag varit uppe i Stockholm i två veckor, nästan konstant. Jag har bott här i två veckor i alla fall. Och i går kom känslan av ensamhet över mig för första gången, förförut kassörskorna och kassörerna i dde lokala mataffärerna så pratar jag inte med någon mer än Z, face to face. I dag har känslan lättat och jag är på bra humör igen. På kreativt humör faktiskt.

OCH jag åker hem om 30 timmar! OCH som om det inte vore bra nog så ska jag ha med mig min bäbis hit upp på söndag.
 
Älsklingen är så liten på den här bilden. Mycket större nu, men sötast ändå.

Nu känner jag min nästan lite äcklig dags för en dusch.

//Ina-Fina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0