LaPrimavera

Strax innan elva idag ringde mormor Hon undrade om vi hade extranyckeln hemma. Hon var utelåst, eller hon hade snarare låst in nycklarna. I förrådet faktiskt. Hon satte på hänglåset och där stod hon utan nycklar till något. Så jag fick kasta mig på cykeln och trampa mig genom hela stan. I en motvind så starka att jag fick trampa för att komma frmåt även när det sluttade nedför.
   Sådana här incidenter är inte helt ovanliga för min mormor, för mina familjemedlemmar överhuvudtaget. Min syster har tappat bort så många nycklar att halva staden antagligen har tillgån till åtminstonde ett av mina föräldrars hus och mormor själv klantar sig ofta. Som när hon i somras fick bankomaten att "äta upp" morfars bankkort eftersom hon gång på gång slog in sin egen kod. Morfar är dock van, han har blivit av med kortet på det viset förr.
   Själv har jag bara blivit utelåst av andra. Kvällar då jag går ut på krogen tar jag inte med mig nycklar om det kan undvikas, utan familjen låter det stå öppet eller gömmer en nyckel. Hos mamma funkar det alltid, hos pappa aldrig. Spelar ingen roll hur tydligt jag säger till alla att jag INTE har nyckel med mig, pappas sambo låser mig alltid ute ändå. Jag börjar tro att det är med flit.
   Och så var det ju den där gången när jag gick i sexan eller sjuan och försökte få upp mitt sovrumsfönster och klättra in igenom det. Grannen kom dock på mig och undrade var i allsin dar jag höll på med.

// Ina-Fina