Du var dekadent och jag tvingas till regression
Nästan 20 å och kan inte klä på mig själv. Illa. Värre. Värst. Jag vet inte vart man befinner sig i utvecklingen när man inte kan ta på sig byxorna själv. Nu var det ju inte så att jag inte visste hur, jag bara kunde inte. Jag knude verkligen inte förmå mig själv att böja mitt höger knä. Det gjore så vansinnigt ont att jag bara ville ge upp. Bara lägga mig på sängen och aldrig behöva bära byxor mer.
Värmedynan under förmiddagen hade jag inte någon nytta av. Sedan Fick jag muppa mig bort (=gå konstigt och fult) till ICA och vidare till bussen. Hemma hos Linda kände jag dock att det började släppa tillräckligt för att jag skulle fungera som folk. Och jag är jättepopulär. Steffen tycker om mig! Fast hur skulle han kunna låta bli? Alla gör la det... ;)
Smider planer, ondskefulla sådana, med Hanna inför i morgon. Då hoppas jag att jag kan få på mig mina byxor på det vanliga sättet och inte mitt alternativa.
Bon nuit
//Ina-Fina
Värmedynan under förmiddagen hade jag inte någon nytta av. Sedan Fick jag muppa mig bort (=gå konstigt och fult) till ICA och vidare till bussen. Hemma hos Linda kände jag dock att det började släppa tillräckligt för att jag skulle fungera som folk. Och jag är jättepopulär. Steffen tycker om mig! Fast hur skulle han kunna låta bli? Alla gör la det... ;)
Smider planer, ondskefulla sådana, med Hanna inför i morgon. Då hoppas jag att jag kan få på mig mina byxor på det vanliga sättet och inte mitt alternativa.
Bon nuit
//Ina-Fina
Kommentarer
Trackback
