LaPrimavera

Ambitionen var ett långsamt gift
Du höll ut länge men du föll till sist

(Kent, Sundance Kid)

Jag har upptäckt att jag ofta finne rmig situationer där jag stöttar och ger råd vid fall av olycklig kärlek, eller krossade hjärtan. Iallafall så försöker jag. Vi 20 års ålder vad vet jag egentligen. För mig blev det trdje gången gillt i kärlek.
   Och jag tycker mig skönja ett mönster. Jag inleder alltid med klyschor. Varför vet jag inte. Ingen vill väl egentligen höra det gamla vanliga när hjärtat är på bristningsgränsen, eller hur? Men jag inleder med det för att sedan gå över till mer drastiska metoder. Jag går från "Du hittar någon ny" och "Kärlek gör ont, den måste få göra ont" till att likna kärleken vid sur mjölk. Riktigt hur jag hanmade just där vet jag inte, men så blir det ibland. Det var en metafor.
   Men just du gillar att jag är så brutal ibland, som den där tiden på gymnasiet. Det jag skrev igår var saker som:

"Du kmr inte att vara 45 och ungmö, mest för att man inte kan vara just ung vid 45 [...]"

"[...]eller en kelen katt som kan konsten att insanespinna. Jag tror du behöver tillåta dig själv att avsky honom ett tag, intensivt, rata honom [...]"

Du skriver att soffkudden luktar som honom och att du bara vill sitta och lukta på den, jag skriver: "Bränn den!"

Eller

"Jag tror att det e fullt möjligt att du har känslor för honom barra för att du alltid haft det."

"och när allt kmr omkring står jag fast vid klyschan att du hittar ngn ny occh ersätter Mr Ri med Mr Right ;)"

Jag skrev för all del mycket mer än så, och mer brutala saker också. men det har jag utelämnat. Jag är, i fall om att jag inte redan nämt det, men det framgår nog tydligt, ingen love guru. Fast jag gör vad jag kan. Ingen kan läka bustna hjärtan.

//Ina-Fina