Och jag som trodde att jag var pinsam
För ett par timmar sedan kunde jag inte få upp tvättmaskinen hur jag än försökte. jag gjorde som man skulle som man brukar, jag gjorde det hårt, jag gjorde det lite åt sidan, jag gjorde det lite uppåt, jag gjorde det tryck mot luckan och jag gjorde det med desperata ryckningar. Nada, den gav inte med sig en millimeter! Så jag ringde Z och skvallrade om hur dum den var. Det vet jag inte om jag borde ha gjort. Hans kolega la sig också i och båda mer eller mindre idiotförklarade mig med saker som "har du tryckt på knappen" eller "är det klar då". Hallå hur dum tror ni att jag är egentligen?
Efter detta inte så givande samtal så blev jag sur och gick därifrån, men envis som jag är kunde jag inte låta bli att försöka igen och då händer det som inte får hända efter att man ringt sin pojkvän bara för att tvättmaskinen inte går att öppna. Den glider upp hur enkelt om helst, som om den aldrig gjort annat. Oh, shit. Vad som helst men inte det här! tänkte jag då, men skickade ändå iväg ett sms för att meddela att problemet var löst. Av yours truly.
Meeen när jag skulle ta ur tvätten insåg jag att den var blöt, vilket den måste ha blivit under att av de små sesam öppna dig-experiment som Z fick mig att göra. Så jag stängde och startade centrifugering. And guss what! Nu går den inte att öppna igen. Så våra kläder är inlåsta där på obestämd tid.
Dö tvättmaskinen! Dööö!!!
Vad för en sorts "hemmafru" är jag egentlige om jag inte ens kan få maskinen att öppna sig. hade jag gjort ett desperate housewifws-test hade jag säkert blivit klantiga Susan. Åh!
//Ina-fina
