Danslikör
Dans Le Coeur. Dansliqueur. Ni vet den där känslan när musiken är så hög att man kan känna den vibrera i hjärtat. Jag tror inte att jag tycker om den. Det är för högt. Det förstör allt förutom dansandet och jag gillar inte att dansa. Jag tycker inte om när jag bokstavligen talat känner musiken inom mig. Jag vill kunna prata med folk. Jag vill höras. Av andra, andra som jag känner alltså. Bortsett från musiken var utgången i helgen, hemma i Uddevalla, bra.
In vino veritas. I lördags hittade vi inte sanningen i vinet. Vi tömde hela flaskan, men på botten låg endast de lögner jag behövde för att ta hem Rappakalja. Jag ägde de andra. De svalde mina påhittade fakta med hull och hår. I rock. Jag hittade på filmer och ord, lagar och förkortningar. Dagen efter ville de ha revansch, och vad hände då? Jo jag soade banan med alla sanningsenliga, rättfärdiga människor igen. Oho ooo, jag ljuger så bra.
Sen var det ju dags för den stora resan "hem" igen, con el gato. Vi var tre människor inställda på resan från helvetet, men Babyshambles var fantastisk. Han var lite nervig i början, men sen var han så duktig. Och jag var så stolt. Min lilla pojke har blivit stor. En stor fin kisse som ligger här brevid mig och drömmer. Det rycker i hans morrhår. Han är söt.
Nu ska jag försöka lista ut vad det är som ligger bakom massdöden bland mina blommor.
//Ina-Fina
