Toad kill
Det har hänt föga under denna sommarens enda lediga vecka. Vädret har inte varit på topp alla dagar. Solsken och spöregn om varannat, utmärkt väder för läskiga paddor.
Det hela började en ruskig kväll när vinden slet i tältdukarna och hotade att vränga tälten över husvagnarna och regnet piskade mot fönsterrutor och sommar-rosiga kinder... Okej, det här var kanske inte riktigt sant. Det var en halvmulen tisdag då havet låg stilla i skymningen och daggen droppade sig i gräset. Så, är du nöjd nu Samvetet?
Vi (jag och Z) hade just varit iväg och borstat tänderna när vi kommer in i förtältet där vi i "dörröpningen" möts av morfars rumpa som viftar i vädret. "Det har smitit in en stor padda!" tjuter mormor, mer eller mindre förtjust... faktiskt. Hon var road, men jag, jag hade inte kul. Jag slängde mig över min säng och skrek: "Låt den IIINTE komma HIIIT! Inga paddor i MIIIN säng!"
När padda äntligen var på väg till friheten i durkslaget med potatisskal, som jag här omtalar lika självklar som om jag redan haft med den i min berättelse, hoppar hon ut igen. Och dum som bara en vårtspidare kan vara försöker den ta sig in i tältet en gång till, genom väggen.
Halva husvangsgrannskapet blev engagerade i avlägsnendet av fru Padde. En gubbe som trodde sig smart bärde ut 'na till diket, istället för bäcken, där hon antagligen blev överkörd på vägen redan under natten. Så om man vill tolka av rubriken att det var jag som nästan blev toad kill eller om det är den troligtvis platta paddan som jag syftar på, det får man göra som man vill.
//Ina