"L"-stället
I flera veckor nu har familjen pratat om att åka till L-stället måndagen denna vecka vilket vi också gjorde. Så i måndags packade hela familjen in sig i bilen och min lillasyster hängde glatt på i tro om att vi skulle till IKEA. Ett ställe hon liksom sin syster älskar. Fast hur får man IKEA till L-stället? Det går ju inte. Det hela var en lögn, en cover up-story. För "L" står ju så klart för Liseberg.
Väl framme var Elinis eld och lågor över att hon äntligen fick komma till Liseberg, hon har ju tjatat om det sedan det började knoppas ute.
Min familjs måtto är alltid "Vi börjar med det som det kommer att blir väldigt långa köer till sen." Denna gång inget undantag. Så systrarna, alla tre faktiskt, ställde sig i kön till Flumeride. Efter endast fem minuter var det vår tur och E hade myror i kroppen och jag var orolig för a)Att hon skulle ställa sig upp eller att jag skulle tappa henne, b) Att jag inte skulle orka lyfta upp henne snygt och smidigt när turen var över.
Varken senario a eller b infann sig så allt var fina fisken tills jag själv skulle upp ur den jävla båten. Med ena benet på "bryggan" och den andra i luften känner jag att int emin sko hänger med så jag, väl helt uppe, utbrister "Fan! Jag tappade min sko!" och så hoppar jag i igen. Men eländet tog inte slut där. På väg upp andra gången så glider jag till med foten så att det kilas fast i båten och jag ramlar omkull och hamnar på rumpan/ryggen uppe på "bryggan". Skrattade hysteriskt gjorde jag självklart och Vicki som inte sett själva fallet höll på att skämma ögonen ur sig.
Så nu har jag ett otäckt blåmärke precis nedanför knät på insidan benet. Svullnaden har i alla fall lagt sig.
//Ina
Väl framme var Elinis eld och lågor över att hon äntligen fick komma till Liseberg, hon har ju tjatat om det sedan det började knoppas ute.
Min familjs måtto är alltid "Vi börjar med det som det kommer att blir väldigt långa köer till sen." Denna gång inget undantag. Så systrarna, alla tre faktiskt, ställde sig i kön till Flumeride. Efter endast fem minuter var det vår tur och E hade myror i kroppen och jag var orolig för a)Att hon skulle ställa sig upp eller att jag skulle tappa henne, b) Att jag inte skulle orka lyfta upp henne snygt och smidigt när turen var över.
Varken senario a eller b infann sig så allt var fina fisken tills jag själv skulle upp ur den jävla båten. Med ena benet på "bryggan" och den andra i luften känner jag att int emin sko hänger med så jag, väl helt uppe, utbrister "Fan! Jag tappade min sko!" och så hoppar jag i igen. Men eländet tog inte slut där. På väg upp andra gången så glider jag till med foten så att det kilas fast i båten och jag ramlar omkull och hamnar på rumpan/ryggen uppe på "bryggan". Skrattade hysteriskt gjorde jag självklart och Vicki som inte sett själva fallet höll på att skämma ögonen ur sig.
Så nu har jag ett otäckt blåmärke precis nedanför knät på insidan benet. Svullnaden har i alla fall lagt sig.
//Ina
Kommentarer
Trackback
