LaPrimavera

Min tvådagars introduktion är slut nu, men jag vet inte om jag är nöjd. Jag vill nog ha lite mer tid på mig att lära känna "kunderna". Ja, de kallas så, de gamla man går hem till.
   Första dagen var missär. Lite för mycket missär. Men man vänjer sig kanske. Andra dagen var snöig. fruktansvärt snöig. Staden stod stilla och det med rätta. Jag var glad att jag och min "lärare" fick ta bil istället för cykel, vilket turen egentligen innebär. Men bara de korta sträckor jag gick gjorde att mit ansikte har torkat ut totalt. Lite Jobbigt att erkänna, men mitt ansikte ser ut som torkad lera.
   Jag fick vara själv med hela tre tanter igår. Det gick bra, hittar man bara något att "bonda" över så går det bra. Katter var grejen igår kan jag säga. Två av tre tanter hade katt. Den tredje hade haft en när hon bodde i spanien, men den ramlade ner från elfte eller tolvfte, kommer inte ihåg vilket, våningen.
   Jag gick till dessa damer med så bristfällig informaton att det var sorgligt. Tillexempel så var det inte den vanliga halvtimmen som gälde hos tant nummer två. Hon skulle ha en och en halv. Tur att hon upplyste mi gom det. Jag fick damma hennes tomtehylla och jag kan säga er att om man är nästan nittio år gammal och samlar på tomtar så har men inte två eller kanske femtio. Hon hade snarare en miljon och jag överdriver bara marginellt när jag säger det. Det var ett evighetsjobb som hette duga att flytta på alla tomtar, damma och ställa tillbax dom. Men sen fikade och pratade vi och Gud en sån rolig liten dam. 
   Hos den tredje så skulle jag skriva julbrev till barnbarnen och det var svårt för det skulle vara en speciell stil och allt gick bra till jag skulle skriva önskar FARMOR, Men när vi satt där och småpratade så råkade det bli önskar FARFAR i stället. Åh så pinsamt det var.

Men all denna snö alltså. jag är glad att det inte var jag som körde bil. Sikten var jättedålig i sju åtta meter framåt sen tog den slut helt när det var som värst.

Kan ni se huset som står 100-150 meter från där jag tog bilden (snön hade lättat lite när jag tog den)?
 
Det värsta igår var ju dock när jag skulle åka hem och jag och tant tre hade ju suttit och lyssnat på radion och snökaoset och dess inverkan på infrastrukturen var allt de pratade om så jag var ju medveten om att det inte skulle gå gröddfil, men ändå.
   I tio minuter stod det att nummer 18 mot Farsta strand skulle komma om en minut. När den turen försvann bara sådär så stod det att det var fyra minuter tills nummer nitton skulle gå. Varje minut tog tre. Trafiken från stan däremot gick som på räls (hihi va fyndig jag är, det ät ju tullbana) så jag bestämde mig för att åka den väg jag åker till jobbet baklänges istället. Så jag hoppar på ett tåg till Vällingby. Men fan va min plan slog slint. Först fastnade vi i en tunnel, sen så var det självklart så att det tåg jag tog dit var det som skulle tagit mig till brommaplan sen om jag hade stannat. Men till mitt försvar så var det svinkallt att stå och vänta. 
   Det vände alltså där, men jag kunde inte hoppa på det för påstigningen och avstigningen skedde på två olika sidor. Så det vart ju inte mycket mer för mig att göra än att leta upp en buss mot Spånga och sen åka hem till Bromma. Ömständigt värre.

//Ina-Fina