LaPrimavera

Idag gjorde jag något som var och är jättepinsamt egentligen, men vi inleder med hur jag verkligen inte var "Dressed for success" idag.

När jag, tidigt i morse skulle cykla till jobbet efter att ha inlett dagen med bravur och trampat i kattbajs sken solen över mitt mskabra jag. Ja, det skeeen så som den ska göra en dag i augusti även om man själv är väldigt makaber för tillfället. Men självklart gjorde den inte det när jag skulle hem igen... Och jag hatar när regnet står som spön i ögonen på en och man får cykla på måfå!

När jag kom hem var jag ju självklart sjöblöt, men valde ändå att åka till affären, direkt. Det var där det pinsammaste av pinsamma hände! Pinsamt är det därför att det involverar en av mina käraste vänner och därför att jag vet bättre än så, har bättre uppfostran än så. Men jag handlade på impuls, det gick av bara farten.
    Jag kom gående från djurmaten mot tidningshyllan när jag plötsligt får syn på Ohlsson och tjejen han träffar. Min trötta, utarbetade, understimulerade hjärna skriker, och jag menar verkligen skriker "GÖM DIG!", vilket jag självklart gör.Jag kastar min in bakom första bästa hylla och andas ut. Ja, jag har liksom just gömt mig för Ohlsson av alla människor och min reaktion på det är att andas ut.
    Fast sen kom ju insikten så som den alltid har en tendens att göra och jag kunde i ärlighetens namn verkligen inte förstå varför jag agerade som jag gjorde. Det är obegripligt och alldeles alldeles fruktansvärt! Slap me on the wrist!

//Ina-Fina live från skamvrån :'(