Don't shot me Santa Claus. I've been a clean living boy

Vacknar innan Z hade tänkt att gå upp idag, vänder på min i ren potest för inte fan tänker jag gå upp ur sängen innan en arbetare gör det. Jag har tur och somnar om i cirkus en timme, känner det att nej han började precis jobba så jag går inte upp. En halvtimme senare har jag kommit fram till att jag inte kommer att få sova mer trots att jag än en natt sovit tji och ingenting. Tar mig ytterst motvilligt upp ur den varma sköna sängen enbart för att konstatera att det är ännu kallare idag än vad det var igår.

Frysande som en idiot kommer jag ner i köket iförd enbart en jätteskjorta och trosor och så står grannen strax utanför köksfönstret och klipper ner det buskage som hela sommaren skyddat oss från att se... något överhuvudtaget. (Ville man ta del av den fantastiska utsikt som vi faktiskt har så hade man fått gå upp i stora sovrummet.) Då uppstår den innre dialogen (det var en dialog mellan rösterna i mitt huvud och mig)
- Det går att se inifrån och ut...
- Ja, och det går att se inifrån och in.
- Ja, men inte obegränsat.
- Fast det är ju inte alls det som är problemet här.
- Nej precis. Det vi borde fråga mig är "Kan man se utifrån och in?". 
- Kan man det? 
- Jag minns inte...

Utan att ha kommit fram till något vettigt kastade jag ett öga på termostaten. Imponerande 18.1 i köket som jag tyckte var så varmt och skönt jämfört med resten av huset. Det är kallt överallt och fram för allt i mitt rum. Nästan så man tror att de stängde av värmen innan de stack till Sthlm. "Äh, det är bara Angelica hemma ändå och fryser ju aldrig." Jo, när det är 18.1 som varmast inomhus så fryser jag!

Kaffe fick rädda dagen idag lik som igår när Z kom hem till mig efter det att Mysis somnat och han hade köldskador (hans egen bedömmning av läget) i fingerspetsarna. Sedan kom Bim också och ja... Det var något som fattades och det kommer det nog vara i kväll när vi ser på film alla tre också.
Det är som boken jag fick av B i present förra året med alla grejer som är så bra/fin/roliga osv, men så följs det av "men..."/ "om bara"/ "fast" mm. Och i slutet står det "men det är något som fattas. Så känns det alltid när inte du är med." Vi får ha honom med oss på högtalartelefon och så får han se samma filmer som vi gör. ;)

// Ina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0