LaPrimavera

Skulle till Carlia idag och pepp och förberedd drar jag ner till stan för att möta hotellchefen och få nycklar så jag kan vandra runt i lugn och ro och mäta, titta och fundera. Inget blir dock som jag tänkt och i stället för Peter möts jag av en spillevink till man som tydligen är en av de andra delägarna. Snubben är som en mindre version av Peter och väldigt trevlig, men... han e liksom... stressig och hoppig vilket gör att jagtappar fattningen och blir alldeles stirrig. Min förvirring och förlorandet av mitt lugn börjar när jag blir först hänvisad till hotellrestaurangen och sedan till lobbyn (uppenbarligen är jag del i hotellgruppen bara i klassens ögon...).

Väl ned sjunken i en grön fåtölj, som ser ut att höra hemma i konferansrummet kaptenshytten, blir jag sittandes där medans sekundrarana tickar iväg på den enorma klockan i entren och jag ser mitt liv pasera i revy. Sedan kommer mannen med en nyckel i handen och jag tror att han tänker ge min den, men nej då! Han undrar vart jag vill att vi börjar. Vad är det jag vill att vi sk akolla på?

Jag tappade som sagt var greppet om situationen och inget blev som det skulle jag var därifrån på tjugo minuter. Sitter nu här och ska meddela mina gruppmedlemmar vad jag fått fram vilket kommer att bli ett väldigt kort mail.

//Ina