LaPrimavera

... och i lördags var det inte helt fel att vara en av dem som blev kvar.

Lördagen bjöd på så galet mycket och faktiskt så var det en rakt igenom galen dag. Det rörde sig om allt från högskoleprov till skotårtspadar och hemmasnickrade låtar. Lördagen var ett bevis på att även våra liv är så mycket mer än skolgång, milslånga köer på ICA och dyblöta skor i ett översvämmat centrum till och med den här tiden på året. Tristessen bleknar i gemenskapens närvaro.

Dagens början var något jag inte alls var nervös inför från början. Det var först när pappa släpte av mig tidigt på morgonen utanför HCB som jag insåg att jag ska sitta här SJÄLV HELA DAGEN och göra det här provet som jag fick panik och skickade iväg ett sms till Bim och Z där det stod "Jag bangar", kort och gott. Det är då som Z ringer för att uppmana mig att stann där jag och för att fråga om jag har sett Folkets Parks sal någonstans. Självklart har jag inte gjort det eftersom den ligger i en helt annan byggnad i en helt annan del av staden. Så Z som äntligen var framme fick i rask takt fortsätta till den andra byggnaden i den andra delen av stan.

Högskoleprovet var en bergodalbana. Det gick bra. Det gick dåligt. Det åts och det gick bra igen. Tillskillnad från alla andra hoppades jag på läsförståelse nummer två som den gällande. Även om jag var litet nervös så var det inget jämfört med personen som tömde sitt maninehåll precis innan vi skulle börja. Detta var väl en av nackdelarna med att sitta precis utanför toaletten. Folk verkade även vara väldigt populära då det då och då vibrerade i en bänkrad någonstans, en gång fick även salen lysna till Räddningspatrullen-låten, Piff och Puff om ni minns.
 
När provet av prov så äntligen var slut, självklart blev det lite fördröjningar och så så att vi släptes senare än vad det stod i mailet vi fick, så var det till att stressa till tusen för fyrtio minuter efter det att jag lämnat sinclairsalen skulle "Vi" (Bim och Niklas skulle det visa sig vara) komma och hämta mig. Jag tror att Niklas svängde in på gatan första gången vid kvart över elelr något i den stilen. Sedan bar det av igenom staden. Bim som hela tiden sagt att det skulle vara en helt nykter tillställning satte adamsäpplet i halsen (språkarskämt) när jag sa att jag hopades att det var som hon sagt eftersom jag inte hade bemödat mig med att ta med mitt ID.

Framme hos Z ljuger folket så att tungorna nästan svartnar i munnen på dem, ty, ser ni, detta skulle bli en helt vanlig enkel filmkväll i Zs soffa med enbart Bim, Nicke, Z och O där. Men eftersom Z inte har några filmer åker vi ner till stan för att hyra skräckisar. Om man bortser från Bims underliga deffensiva attityd (som hade varit mer år det ödmjuka ursäktande hållet om detta hade varit sanningen) så är det här som gänget gör sitt första misstag. I ett försök att låta som om han är lite besviken, men ändå har accepterat situationen låter Ohlsson likgilltig. han låter inte alls som vår Ohlsson, värmen och livligheten i hans röst är borta och vid något av de tillfällen senare under kvällen då jag berättar om detta liknar jag honom vid en död fisk. 

Det bär hur som helst av till Hemmakväll för filmhyrning och jag tror ju att det kommer att vara fler folk hemma hos Z när vi kommer tillbaka. Ack så simpelt mitt tänkande är. Det blir dock aldrig att vi återvänder till Z, för mitt i ett tjafs om vilken väg det hade varit smartast att ta till Hemmakväll skriker Bim "Men där är ju Catarina!". Jag tror ju att hon menar min och Niklas gamla svensklärare Kattis, inte för att det spelar någon som helst roll eftersom där inte fanns någon Kattis elelr Catarina. Det är i denna förvirringens klimax som min syn försvinnner för typ en timme framöver. Blindfolded i framsätet på Niklas bil blir jag sittandes i vad som känns som en evighet medans de fintar bort mig totalt genom att köra på ett vis som jag starkt ifråga satte om det verkligen var lagligt. 

Vi åker sedan för att hämta den minst kvinliga kvinna som Niklas någonsin mött och hennes pojkvän. Bim vill hela tiden att jag ska gissa vad det är som händer, men för att inte göra bort mig och gissa helt fel så säger jag hela tiden att det enda jag ser framför mig för tillfället är de dansande elefanteran i Dumbo... eller om det är till Niklas jag säger detta. Niklas och jag pratar även om mina grannar, råtthunden och dess emonanny.

Det okvinliga fruntimmert och hennes älskling entrar tillslut bilen, men inte innan Bim hunnit med att göra ytterligare en tabbe. Hon säger nämligen till någon i telefon att de ska gå till det vita huset där Sanne är, samtidigt är hon utanför bilen och dörrar och baklucka är vidöppna så självklart hör Dumboöra alltihop. Det bär av och jag misstänker att "kvinnan" i bilen kan vara Jessan (Niklas skulle inte säga så om någon annan av våra kvilnliga vänner) som Bim hela tiden sagt sviker för att hennes pojkvän inte vill. Då och då känner jag dock doften av Ohlsson, men självklart skulle det kunna vara som så att Mike har samma parfym som Ohlsson...

Eftersom alla andra sinnen stärks när man förlorar ett, förutom att känna doften av folket i baksätet, hör och känner jag allting väldigt väl. Jag tycker mig vid ett par tillfällen höra både Cissi och Jeper, men det är felfelfelfel. Tillslut känner jag att vi kör runt i rondellen vid swedol, när jag påpekar detta möts jag av tystnad. Sedan kör vi genom rondellerna vid torp och svänger bort mot ljunskile. Jag säger ingenting då, men efter en liten stund säger jag att jag hatar att åka över broar och precis efter det så hör man vinden som vinder mot den uppe på bron oskyddade bilen. Även detta utlåtande möts dock av tystnad. Vid lerbomotet svänger vi av mot ammens mm. Det tar ett oar minuter innan vi kör in på den första grusvägen och det är då jag vet vart det är vi ska. Vi är på väg till Strandbynäs, platsen jag aldrig trodde att jag skulle se igen precis som Bim hade sagt. Vem had ekunnat tro att jag skulle återvända till den plats där vi var på klassresa i sexan (vi cyklade dit), stället där jag för första gången faktiskt hörde uttrycket bakfull. Min gissning dementeras dock av Bim, men jag är bäst, det bara är så, och min gissning är helt korrekt.

Väl framme känner jag dock int eigen hallen när jag får av mig ögonbindeln, men ändå övertygad om att min gissning måste varit rätt. Vi komme rinte långt innanför dörren innan en dubbeldörr flyger upp mitt framför näsan på mig. Detta väldigt bokstavligt menat för dat var på håret att deras Suprise blev ett blodbad istället. Men där står de i alla fall, så många människor som betyder så mycket. Och en överraskning blir inte bättre än så.

Smått nostalgisk vandrar jag runt några minuter i det som numera är ett dagis med en bolibompadrake på en av väggarna. Sedan blir det AA-möte i matsalen (vi satt i den typiska ringen) och mycket muntra toner. Sippandes på kvällen första drink som smakar outspädd saft med en hint av vodka i, inte det bästa Bim blandat, öppnar jag sedan alla fantastiska paket. I ett av paketen ligger tre tärningar som kan avgöra ens kväll dessa går självklart laget runt och enligt täringen ska det bli mycket vin och endast en som ska supa sig full på bion för att sedan där bli lite väl intim med en av de andra biobesökarna.

Sedan blir det mat vid ett improviserat långbord för inte kunde Frida få festens alla killar för sig själv. Kvällen flyer på bra och alla kommer väl överens och efteren stunds frånvaro återvänder Ohlsson och Z med en gitarr i högsta hugg. Alla sätter sig då så att de kan se duon och så börjar de sjunga min låt. Kan ni fatta det?! Jag har fått en låt. Det måste var något med min fars döttrar och det här med att få egna låtar. Det var jättefint och jag var inte ensam om att vara rörd till tårar. Det var toppen killar det ska ni veta, bland det finaste någon någonsin gjort för mig faktiskt.

Sedan höll lekledaren Z i en musiktävling som självklart mitt lag vann. Det var dock inte min förtjänst... Ohlsson och Z är ju otroligt tighta vilket helt klart var till vår fördel. Linnea var också duktig, det är liksom bara jag som inte klarar av det här med intron, men om någon frågar så var det för att jag var helt degig i hjärnan efter högskoleprovet. Det är den officielal förklaringen liksom...

Efter ett tag så började det bli dags för folk som inte skulle med ut att dra sig och så var det någon som skulle lämna tillbaka en bil. Z pratade med Jesper i telefon som faktiskt på högtalare fakriskt sjöng för mig trots att han bara drukit en och en halv öl, vilket var übergulligt av honom så det tackar jag för också. Även denna kväll bjöd på lapdance bör kanske nämnas oxå.

Det sista vi gjorde innan bussresenärerna var tvugna att åka in till centrum var att skåla i champange för födelsedagsbarnet. Sanne och Bim städade och jag försökte desperat fixa den sminkning bindeln hade förstört. När Sannes bror kom var nyckeln till lokalen borta, vilket skapade kaos. Nyckeln återfanns och ordningen återställdes. In till stan bar det av och utanför Bims blev jag sittandes ensam i bilen med Sannes storebror och jag berättade historien om kvällen då Bim låg på en parkering och ja... ni som känner till historien känner till den och ni som inte gör det bör nog inte göra det heller.

Vi dumpades på torget framför bankomaten så det var bara att hoppa ur och ta ut pengar. In på Cheers fort som attan. Väl där inne hann vi nätt och jämt sätta oss innan vi tre töser lämnade bordet, där Nicke, Micke, Filip och Markus satt, och skuttade in på herrtoan för att kissa. Någon önsakde en låt till mig och till min stora besvikelse så drack inte Nikas cola utan ett väldigt mörkt öl och det var inte det jag var sugen på. Vi drog därifrån efter bara  några minuter så vi betalade väl typ fyra kronor i minuten för garderoben.

Jag skuttade ner för kungsgatan och skuttade ifrån Sanne och Bim som inte skuttade lika bra och fort som jag gjorde. Skuttandet ledde oss till KG och de andra. Längst in i ett hörn att vi sedan och drakc starköl, vilket uppenbarligen var väldigt maligt av mig. Som om jag inte brukar göra det :s

Vi snurrade flaskan och så kommer den nya diskplockerskan (det var väldigt mycet ny personal på KG i lördags) och försökte ta vår flaska, men se det kund ehon glömma. Vad brydde väl vi oss om att hon försökte psyka oss med att det var det lek som hörde hemma på en fritidsgård och inte på ett uteställe. Den humorbefriade kossan fick dock se sig besegrad och gå därifrån med enbart ett tomt glas. HA! Det kastades även nötter och vi kan väl sammanfatta med att det är något jag äger på och Ohlsson suger på. Jag träffade hans mun jättemånga gånger och han var tvungen att mata mig med den för att den skulle sitta. 

På KG döck även Hanz, Cissi och Jesper upp. Av någon anldening inte lika munta som vi andra, vilket gjorde mgi lite ledsen för deras skull. För självklart ville jag att alla skulle vara lika glada som jag var, att alla skulle k¨änna samma lycka som jag gjorde. Jag fick dock Jesper att tvinga fram jätteleendet några gånger.

När vi skulle hem saknades det två jackor. Någon jävla idiot hade tagit både Niklas och Zs jackor, båda värda mer perngar än man bara slänger fram så där påp en spontanshopping. Utan något lyckat resultat fick de slutligen ge upp jackjakten på KG och dra hem. Z som skulle gå hela vägen fick min sjal, inte för att den värmer så värst mycket men det var ändå bättre än ingenting.

Taxi var det tänkt skulle vara fördmedlet hem denna kalla och dyblöta afton. Det gick dock inte att få tag på en "taxi" som kunde ta oss alla fem (BIm, ja, Hanz, Cissi och Jesper). eller jo det fanns det, men då skulle vi få betala 500 istället för de vanliga 10 och det ville vi inte. Cissi sa dock att hon skulle till sin syster så med henne ute ur bilden blev det lättare men när jag säger att vi kan ju ta taxin ändå då så blir Jesper arg på mig och säger att vi inte kan åka utan en person. Smått förvirrad måste jag ju säga att jag blev med tanke på att Cissi sagt att hon inte skulle med, sedan blev jag själv arg och var nära på att börja skrika åt honom, men det gjorde jag inte för vad skulle det tjäna till att jag gick tillmotattack. 

Både Jesper och Cissi går åt olika håll och det blir tre kvar som inte lyckas få tag på taxi ändå, så kall och trött väljer jag att gå med eller utan Bim och Hanz som envist sitter kvar vid kampenhof. Efter bara några minuter blir ja dock ikappsprungen av dem och vi vandrar hemmåt i natten. Bim och jag klagar på att vi fryser om våra ben och fräser åt Hanz att han ska knipa käft när han säger att han gör det också för han har ju fn byxor på sig. Bim pokar på  min uppmärksamhet efter en stund och jag dissar henne, men när jag ser varför hon vill att jag ska spana in Hanz förstår jag varför. Killen går mitt i vägen med rumpan bar. Och så gick kung byxlös sedan hela vägen hem till Jesper, eller han sparng nog större delen av vägen efter det att han sagt farväl till sina eskortflickor.

Det var utan tvekan den bästa födelsedagn i mitt liv och jag är väldigt glad att det var så många som kom. Några av de allra viktigaste var där och det betydde mer än något annat. 

Tusen tack till alla som medverkade.

//Ina