LaPrimavera

Jag sa ju igår att jag skulle berätta om balklänningsprovningen som ägde rum igåreftermiddag, so here it goes. Vi började vår jakt på Stil. (Stil? sa Nicklas. Tantaffären? Men ja det var där vi var, de har faktiskt festblåsor också, så det så.) Vi, eller snarare jag provade em mängd olika klänningar en del lätta att komma i, andra inte; somliga gick att stänga, somliga inte. Ja, ni förstår.
    Så var det då Fridas val som skulle provas, en persikofärgad sak som såg ut som en drömbakelse eller något i den stilen. Ska sanningen fram så har jag tidigare varit inne i den affären med Bim, när hon skulle visa mig sin klänning och lägga handpeningen på den, och under tiden traskade jag runt och tittade (kan hända att Bim tittade med mig för det har ju varit ett jävla tjat om att jag ska gå på den här nedrans tillställningen) Och då tittade jag på den här klänningen bland annat.
    Det är ju dock inte det som är sanningen, eller jo sanning är det ju fast inte den del av sanningen som jag känner att jag måste lätta mitt hjärta angående. Djupt andetag och en suck. Jag total ratade klänningen. Den såg ju så... så... ja, jag vet inte riktigt. Men som Frida sa när vi kollade runt Det är ofta så att den klänning du tycker ser ful ut kan vara jst den som är finast på.
    Jag fick ju i alla fall på mig klänningen och tada!
Bim ville tydligen inte ha med hela mig, men ändå. This is THE dress! Mitt nagellack smälter liksom in i klänningen lite.

Imorgon ska jag leta skor och väska till, vi får la se hur det går. Klänningen ska läggas upp lite ocg så också så på måndag ska jag dit igen med de skor och den BH jag vill ha till. Jag vet dock inte om jag vill ha någon BH under eftersom den kommer att synas där bak under all snörningen och det känns inte så snyggt.

Här kommer bilder på de övriga provningarna.

Stilig klänning med band som går runt om. Galet stor upptill dock, kanske mer till för Pamela Andersson eller Jordan.


Den här ÄLSKADE jag, men Cissi har en likadan. En exakt likadan.


Fin, men tråkig färg och det skulle bli alldeles för mycket jobb för att få den att sitta bra.

Kommer nog att behöva sådana där dra-in-allt-fett-strumpbyxor till och en rejäl bantningskur de närmsta 14 dagarna.

Tack till:
Bim Karlsson, bästis och smakråd.
Frida Arvidsson, vännina, smakråd, klännings-snörare och finnare an klänningen.
Till de båda för att de blev lite gråtmilda så som en mor borde bli, men min mamma aldrig kommer att vara.

//Ina... på väg till ett födelsedagskalas