Shopaholic
I dag fick jag lyckobesked redan på första, och enda, lektionen, jag klarade båda omproven i matte som jag gjorde förra veckan, med marginal. Det är så skönt att jag skulle kunna fälla en och annan glädjetår. Sen var det fisk till lunch och Fatima var salig över hur gott det såg ut och sedan också visade sig smaka. Hon åt allt på tallriken vilket inte var lite men Fatima hon är liten och troligtvis mätt i en vecka framöver.
Jag drog en sväng till banken och tog ut en nätt summa pengar som förhoppningsvis ska täcke resten av mina utgifter till studenten. Det blev efter det en obligatorisk skoppingrunda längs Kungsgatan och i Galionen. Jag hittade en väska så jag kan matcha Bim (eller Ohlsson lite beronde på vem som har ansvar för väskan nästa gång).
Hittade lite dödligt nädvändiga saker också som ett 5-pak med strumpbyxor som snart blit för ljusa och en maskara.
Första gången jag provade denna mascara älskade jag den volym och längd den gav mina ögonfransar. Sedan på kvällen kom dödsstöten, åtminstonde trodde jag det och det kändes som att jag skulle dö. Jag stod i duschen och skulle skölja bort mitt simnk när jag plötsligt står där med ögonfransarna i näven, än en gång tordde jag. Jag flög ut ur duschen för att förfärat beskåda mitt nya franslösa jag. De satt kvar dock, perfekta och med sin naturliga svarta färg som alltid.
Förfäran övergick i förundran. Jag hade tvättat bort bara mascaran och den lossnade i små "slemiga" slamsor utan att lämna ett spår efter sig, inte på fransarna och inte under ögonen heller som mascaror har en viss tendens att göra. Jag blev förälskad i denna mirakelmascara och köpte därför en egen. (Denna händelse inträffade innan jag läst om hur den fungerar.)
Fick för mig att BUSA, som folket kallar det, igårkväll. Resultatet blev diskret och förvånansvärt jämnt. Det var faktiskt jämnt överallt förutom på hälen och i en liten rand under brösten (bilring månne?). Ja, och så var det ju det att man inte kan vara snabb nog med att tvätta händerna efteråt. Linjerna i mina handflator har aldrig varot så markanta som de var i morses när jag vaknade, vi kan ju nöja oss med den informationen.
// Shopaholic
Jag drog en sväng till banken och tog ut en nätt summa pengar som förhoppningsvis ska täcke resten av mina utgifter till studenten. Det blev efter det en obligatorisk skoppingrunda längs Kungsgatan och i Galionen. Jag hittade en väska så jag kan matcha Bim (eller Ohlsson lite beronde på vem som har ansvar för väskan nästa gång).
Hittade lite dödligt nädvändiga saker också som ett 5-pak med strumpbyxor som snart blit för ljusa och en maskara.
Första gången jag provade denna mascara älskade jag den volym och längd den gav mina ögonfransar. Sedan på kvällen kom dödsstöten, åtminstonde trodde jag det och det kändes som att jag skulle dö. Jag stod i duschen och skulle skölja bort mitt simnk när jag plötsligt står där med ögonfransarna i näven, än en gång tordde jag. Jag flög ut ur duschen för att förfärat beskåda mitt nya franslösa jag. De satt kvar dock, perfekta och med sin naturliga svarta färg som alltid.
Förfäran övergick i förundran. Jag hade tvättat bort bara mascaran och den lossnade i små "slemiga" slamsor utan att lämna ett spår efter sig, inte på fransarna och inte under ögonen heller som mascaror har en viss tendens att göra. Jag blev förälskad i denna mirakelmascara och köpte därför en egen. (Denna händelse inträffade innan jag läst om hur den fungerar.)
Fick för mig att BUSA, som folket kallar det, igårkväll. Resultatet blev diskret och förvånansvärt jämnt. Det var faktiskt jämnt överallt förutom på hälen och i en liten rand under brösten (bilring månne?). Ja, och så var det ju det att man inte kan vara snabb nog med att tvätta händerna efteråt. Linjerna i mina handflator har aldrig varot så markanta som de var i morses när jag vaknade, vi kan ju nöja oss med den informationen.
// Shopaholic
Kommentarer
Postat av: Ulrika
Skit, du är Sveriges mest klockrena! Alla njuter vi av en mätt Fatima!
Trackback
