I end where you begin
Lyssnar på Moto Boy och väntar på att tröttheten ska infinna sig så jag kan gå och lägga mig, skulle dock behöva äta och tvaga mig med trädgårdslangen (inomhusvarianten i badrummet dock kanske) innan jag sluter mina två blå-gröna.
Har just laggt upp massvis med bilder på bdb om dagen och förra fredagens förfest på en klippa i Skeppsviken. Det var hur vackert som helst och vi hade det superbra. Lite därför ska vi dit med gänget imorgon också. Det blir garanterat übermysigt, lite grillning, lite modesport (krocket som enligt VR är galet hett) och gott om gött folk. Det är sommar och la vita è bella, natt som dag.
Kollade in sommarhemsbloggen, men det var inte mycket skrevet där inte. Två inlägg vilket var lite av en besvikelse, men men.
Jag bara skriver just nu för att jag inte har något bättre för mig. Kan ju lika gärna passa på att nämna att imorgon ska jag införskaffa det sista till balen, jag ska nämlgen till Torp med sysyter-yster och hennes polare Hanna. Hanna vill dock ha sovmorgon sägs det och det är jag rädd att jag int ekan tilåta eftersom hon med det tydligen menar 13:00 (om man har tur) och vid det laget vill jag vara så gott som klar. Hur som helst så ska jag ha pärlor kring hals och arm. Stilrent och enkelt.
Har upptäkt att alla människors eviga prat om bal och student gör mig jätteillamående. Det är ju det härjag har kämpat för att nå fram till sedan jag trötnade på skolan vid 7 år ålder (min pappa minns den dagen jag kom hem och sa att jag inte skulle gå i skolan mer för att det inte var kul som om detvar igår, vilket det inte var), ändå så känner jag att jag inte riktigt vill släppa taget nu när det är dags. Vad händer med mig sedan? Vad ska jag göra med mitt liv? Vem ska bestämma över mig nu? Osv...
//Ina-Fian inte student-sugen.