LaPrimavera

Bohus fästning, picknick i Strömstad, Bohus Fästning, fika med Moa i Grebbestad, Bohus Fästning, Gbg, IKEA.

Efter min brevidgång i onsdags kväll ringde Bim och var lite deppig. Min uppmuntrings-medicin var en dag med mig. Planen var att åka till Kungälv och se på fästningen, vi skulle ta en guidad tur på engelske och låtsas vara utländska turister (lite väl flummigt kanske). Planerna ändrades dock många gånger under kvällens lite drygt en timme långa samtal, i den ordning ni ser i inläggets första mening. Anledningen till att det inte blev någon fika med Moa var att hon inte svara på mitt sms, men det kan kanske klassas som hennes förlust... typ. Så vi beslutade när vi båda var på väg ner till stan att vi skulle dra till fästningen som det först var sagt. 

Dagen började however med ett besök hos tandläkaren som förutom att göra det hon skulle även lagade min trasiga tand. Hur min vänstra framtand hade gått sönder har jah ingen anning om, men en rejäl flisa hade i alla fall lossnat och det var inte snyggt. Enligt vår original-plan skulle vi mötas efter att jag varit hos tanläkaren, 09.00 vi statyn på torget, jag smsade dock Bim klockan 05.45 och sa att det aldrig skulle funka. Utan svar fårn fröken Karlsson gick jag till tandis och hoppades att hon inte skulle gå till stan för att möta mig ändå, utom mig va oro ringde jag henne dock innan det var min tur. Det visade sig då att människan fortfarande sov, vi beslutade om en ny tid. Jag föreslog kl 12.00, Bim dissade den idén och kontrade med 13.00. Mycket senare än vi från början hade tänkt, Bim skulle ju börja vänja sig vid att gå upp tidigt.

Hemma gjorde jag mig iordning och vilade i en timme nästan, men trots att jag hade så gott om tid blev jag försenad. Hur kommer det sig att ju mer tid man har ju mer tid behöver man?
Försenad, hur som helst, kommer både jag och Bim ner till stan runt 13.20. Med vårat vanliga flyt visar det sig att nästa buss till Gbg går 13.35, så med några minuter till godo bordar vi bussen med varsin fruktsmoothie (jordgubb/banan och mango/passionsfrukt) av märket Inocent. 
Bussfärden ner var lugn och fin och allt gick gräddfil tills det börjar regna. Bim den mesproppen hade redan ifrågasatt om vi verkligen ville gå runt i en kall borg hela dagen, men när det regnade kände även jag att det inte var värt det. Vi beslutade då istället att vi skulle åka in till Gbg och bara vandra runt planlöst. Inte helt förtjust i tanken föreslår jag mest på skoj att vi ska dra till IKEA, vilket det faktiskt slutade med att vi gjorde.

Vi fick hjälp med vilken buss vi skulle ta och efter att ha väntat i en hal evighet kom så vår buss, bara det att vi inte riktigt viste vart vi skulle gå av. Det löste sig ju dock självklart som det alltid gör. Vi inledde vårat besök med en trevlig lunch. Uteluncher börjar bli lite av våran speciallité, en väldigt dyr sådan. Sedan traskade vi runt en stund och det blev klännings tyg och filtar för 19kr stycket.
Det roligaste vi köpte var dock en vattenväxt till Rosells guldfiskar. På den ca 15 minuter långa efterfesten hemma hos honom efter midsommarfirandet ute i Sotenäs (kommunen alltså, vi han ju med att vara lite överallt där) upptäckte vi att hans två guldfiskar levde i misär. Inga växter, orent vatten (inte så illa enligt Bim, men avförring everywhere tykte jag var lite äckligt), inte ens stenar på botten hade de. Det hela började dock med att Bim och jag hörde att det ringde på dörren när ingen anna gjorde det. Det visade sig dock att det vi hade hört inte ens stämde överrens med hur ringklockan egentligen lät. Det vi hörde var ett rrrrrrrrring i 1900-tals-anda, det vi borde hört var ett diiiing-dooong. Killarna (det vara bara jag Bimse och massa killar efter det att vi mött upp med resten av gänget utanför Baden) började skämta om Bagarmannen som hemsökte byggnaden. På väg ut genom dörren så blev det tal om att fiskarna behövde lite växter, och visst kunde de få det, men bara om Bim var den som införskaffade det.
Så det blev då på IKEA en vattenväxt till guldfiskarna utan namn. Den lämnades utanför Rosells dörr igårkväll när vi kom hem till stan med en lapp där det stod Till Guldfiskarna Från Bagarmannen. Bim höll på att banga, men en gång en bangare alltid en bangare så det kunde jag ju bara inte tilllåta.

Vi slog sedan följe upp till våra fäder, men där skilldes våra vägar och jag gick efter ett kortare besök hos pappsen som hade en muskelsträckning i sätesmuskeln (som i sin tur hade dragit ur brosk ur någon kula/led/kroppsanordning vilket hade lett fram till en inflamation som det skulle ta lite dryg 12 veckor att återhämta sig helt från) gick jag hela vägen hem till mamma oxå. Det resulterade i att jag lår i soffan resten av kvällen utan att kunna röra mig. Jag hade så ont i mina knän att jag vara nära på att falla i gråt. Sov dåligt i natt på grund av knäna och idag är det jobbigt at gå. Det är jobbigt för just nu är det värre än det har varit de senaste 18 månaderna. Med handen på hjärtat kan jag säg att jag är livrädd, jag vet att ingen annan kan fixa det här åt mig, jag måste ta tag i mig själv och på allvar börja träna upp musklerna kring knäet. Jag vill ju kunna gå när jag är 45, eller under framtida graviditeter. FUCK, UCK, FUCK. 

Nu ska jag till banken och sedan blir det ett besök hos Bim på nya jobbet. I kväll ska vi på tjejmiddag hos Frida. Mys-pys.

 // Ina-Fina lunkar på.