B.U.R.M.A
I dag är Ina-Fina arg. Det finns två orsaker.
Ilske-orsak numer 1:
Reklamen på radion för att hjälpa de utsatta i Burma. Jag har absolut inget emot att hjälpa dem. Problemet är att jag inte tål han som "lånat" sin röst till reklamen, människan kan ju inte prata svenska. Sedan när heter det Bööörma? Jovisst, på engelska uttalas det så, men det är långt till närmsta engeskspråkiga nation. I svensk radio, i Sverige borde det inte vara så svårt att hitta åtminstonde en person som kan säga Burma och inte Bööörma. IDIOT!
Ilske-orsak numer 2:
Ingen i min klass har någonsin kallat mig Ina, mina lärare har aldrig gjort det och min familj/släkt har ingen aning om vem det är. Den enda som kallar mig det förutom jag själv är Bimse, ändå så står det på klassens plakat, bland alla de andra namnen INA! Klassen har under dessa två år aldrig sagt Ina till mig, det är lite av ett bloggalias. Det borde kanske inte reta mig så mycket, men det gör det. Hade någon någonsin använt det hade det varit försteligt, men att använda ett smeknamn som ingen hört talas. Nej, nej, nej. Det vore som att skriva G i stället för Linda eller morfars lille trollunge istället för... ja, Gud vet vem.
Jag är ledsen att jag blir så upprörd, men jag tvivlar på att morfars lille trollunge hade varit hel nöjd heller.
// Ina-Fina... men inte för vem som helst.
Ilske-orsak numer 1:
Reklamen på radion för att hjälpa de utsatta i Burma. Jag har absolut inget emot att hjälpa dem. Problemet är att jag inte tål han som "lånat" sin röst till reklamen, människan kan ju inte prata svenska. Sedan när heter det Bööörma? Jovisst, på engelska uttalas det så, men det är långt till närmsta engeskspråkiga nation. I svensk radio, i Sverige borde det inte vara så svårt att hitta åtminstonde en person som kan säga Burma och inte Bööörma. IDIOT!
Ilske-orsak numer 2:
Ingen i min klass har någonsin kallat mig Ina, mina lärare har aldrig gjort det och min familj/släkt har ingen aning om vem det är. Den enda som kallar mig det förutom jag själv är Bimse, ändå så står det på klassens plakat, bland alla de andra namnen INA! Klassen har under dessa två år aldrig sagt Ina till mig, det är lite av ett bloggalias. Det borde kanske inte reta mig så mycket, men det gör det. Hade någon någonsin använt det hade det varit försteligt, men att använda ett smeknamn som ingen hört talas. Nej, nej, nej. Det vore som att skriva G i stället för Linda eller morfars lille trollunge istället för... ja, Gud vet vem.
Jag är ledsen att jag blir så upprörd, men jag tvivlar på att morfars lille trollunge hade varit hel nöjd heller.
// Ina-Fina... men inte för vem som helst.
Kommentarer
Trackback
