Livsreflektioner från söjkanten

(Tisdag 1/7, 15.15)

Sitter på en strand i Grebbestad och filosoferar över livet. Det tyks mig som om alla andra har liv att leva medans jag bara lever livet.

Varje sommar tycks föra med sig en ny MEGAöverraskning. Hannas giftemål förra sommaren fick mig att tappa talförmågan, och även om gårdagens nyhet var minst lika chockerande blev jag inte lika tagen på sängen denna gång. Vad är det då som gör Hannas giftemål mer oväntat än Lindas nyhet, som jag inte ämnar bassonera ut här på bloggen?

Vem som är har eller borde ha den mest överraskande nyheten så får vändningarna i deras liv mig att reflektera över mitt eget liv. Vart (i livet) befinner jag mig egentligen? Kanske på strandkanten, för feg för att vada ut och simma vidare... med tårna i vattenbrynet och huvudet i sanden.

Mitt liv, nu när jag synar det i sömmarna, tycks kretsa kring helgerna. I'm living for the weekend, so to say. Varje verkar gå i alkohelens och utelivets tecken. Jag blev i lördags till och med utfrågad om hur ofta jag dricker. Hmm... svaret blev något i stil med "Nja, inte så ofta". Killen kontrade med att fråga vad jag gjort föregånde kväll. Öhh... totalt hjärnsläpp, med hande på hjärtat och allt. Vad hade jag gjort? Svaret kom senare, tjejkväll hos Frida. Killen själv har vlivit städa och dricker, sedan studenten, endast en gång i veckan.

Det verkar heller inte bättre än att jag p ålediga dar har gått och förlorat all uppfattning om tid och rum. Om vår käre vän Ohlsson har en inbyggd mat-klocka så har jag en för när det är dags att festa. Hur hemsk det än låter så verkar det förhålla sig som så att även om jag inte håller koll på vilken dag det är eller vilken tid på dygnet, så vet jag ändå när det är dags för mig att kontakta folket för att fly verkligheten. Sorgligt, det är jag väl medveten om, men ack så sant.

Men livet är en dans på rosor och än så länge har det blivit en dans som stuckit mig hårt. Jag vill därför påstå att jag i brist på en mer långsiktig lösning har förtjänat helgerna verklighetsflykter.

//Ina-Fina... evn vacker dag ska jag hålla mig nyckter.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0