LaPrimavera

Jag kände att jag behövde lite semester så jag drog ju som de flesta redan vet till Sthlm ett par dagar för att hälsa på Ulrika. Egentligen var det mest för att hälsa på Ulrika och Strindberg, semestrandet blev bara en liten bonus. Men huruvida det verkligen blivit någon semester eller inte vet jag inteför det har faktiskt varit full rulle mest hela tiden de gångna två tre dagarna.

Det började med den galet stressiga dagen för min avfärd då det skulle packas, närvaras vid ett styrgruppsmöte i skolan (oj, det får mig nästan att låta lite viktig) och så kom min nya telefon som jag var tvungen att hämta på Kvantum. En silvrig liten sak som är uppföljaren till min gamla blev det för övrigt, jag tror den heter Alvin, men är inte riktigt säker än. Vi har ju inte känt varandre så långe än, men han känns lite som en Alvin. 

Resedagen var inte alltigenom jobbig, jag fick nämligen min första innerliga känsla av jul ända in i själen när det på kungsgatan stor en gäng carolers som sjöng så fint vid en tunna med glöd i. Sedan så var det blinkande ljus vi McDonalds som visade sig härröra en lastbil med hissa up folk i en korg-mojäng. Det var nämliden på tisdagskvällen som de satte upp det sattyg som jag upptäckte lyser upp hela stan med sigg kalla sken. För den som inte är med på vad det är jag menar så sitter det numera en enorm TV på ett av husen i centrum som gör reklam för det som finns i sta'n. Det är lite storstadswannabe på den, Uddevalla.

Även om jag gillar att resa så var det alldeles för sent att sitta på först buss sedan tåg och pendel i totalt 6 timmar. Trots att tåget var så gott som tomt så hamnade jag mittemot någon vid det lilla bordet jag satt vid. Finurlig som jag är så slog jag ihjäl tiden genom att se på filmer i min mobil, hemmagjorda filmer som fick mig att le stort från öra till öra och som gjorde det alldeles varmt innuti.

På perongen i sthlm väntar min värdinna med en varm famn i vinterkylan (det är dock kallare här hemma) och ett SL-kort som jag för övrigt försökte blippa i gbg. Det funkar inte kan jag ju säga. Jag var väldigt trött när jag väl kom hem. Vi anländer till hennes lägenhet vid 00.45 och jag fick hembakt bröd med egenodlade groddar på. Sedan pratar vi bort natten sida vid sida i hennes 120säng.

Följande dag i ett rasande tempo och det blir besök i hennes skola, men inga möten med klasskamrater så det blev an fin liten mjukstart. Sedan bar det av hem till mannen, legenden, the one and only August Strindberg! För en nörd som mig är det så sjukt stort att ni anar inte.STRINDBERG liksom! Det mest imponerande Sverige har att erbjuda omvärlden (näst efter Strindberg kommer IKEA).

Redan i trappuppgången känner vi den andäktiga känslan och viskar, Ulrika viskar något om Strindbergs ande som skulle hoppa fram bakom en pelare eller liknande. Att denne barske man skulle matrialisera sig ur ingenstans var kanske inte det vi önskade få ut av detta besök. Den spöklika stämningen bryts dock av den skånska skolklass som möter ossi tamburen på Strindbergmuseet. Vi börjar i gelleriet med målningar av andra storheter som Joyce och Kafka med flera. Sedan kollade vi in modelen av hans lägenhet och bilderna på han och hans tre fruar och fem barn. Slutligen var det dags för lägenheten mannen själv bott i. Allt står på samma plats som det gjorde för snart hundra årsedan så han lämnade jordelivet. Mäktigt var det och jag vill förevigt minnas känslan så som den var första gången så kanske kommer jag aldrig att återvända dit.

Språkare som vi är drog vi vidare till gamla stan och gick på julmarknad och sedan beskådade vi St Göran och draken och Ulrika upptäckte då för första gången att även Göran prinsessa finns med i bakgrunden som en egenstaty. Efter att ha vinglat runt som en berusad i mina höga klacakr på gamla stans kullerstenar var det skönt att få åka hem till järfälla igen. Där blidde det julmys med glögg pastasalad i soffan.

Vid läggdags blev det ett snack om tro och livet i största allmänhet, men inte innan Johanna fått citéra ett helt stycke ur skönheten och odjuret. Den sen då odjuret ger hela sitt bibliotek till Belle bara för att hon älskar det. Tänk den som vore Bell i sagan... Tanken bakom denna monologiskt utförda dialog (kan man uttrycka sig så?) var att beskriva känslan av att försörsta gången komma in i Sthlms stadsbibliotek. Och dagen efter fick jag uppleva det i verkliga livet vilket var ganske makalöst, även om jag inte fick hela biblioteket. Vi kikade omkring och beundrade Strindebergs stora byst som stå där och spanar ut över alla och envar.

Tyvärr blev inte denna min sista dag i hufudstaden så lång eftersom den enda tur hem som det fortfarande fanns biljetter kvar på var en som gick kl 14:05. Alldeles för tidigt tyckte vi båda och även (enligt ett sms jag fick efter att jag åkt) Martin som aldrig fick träffat mig på riktigt. Men en annan gång. 

Vi hann dock med en tur till till gamla stan och sedan en till slussen där Ulrika var nära på att springa rakt in i Musse från sexan och hans TV-inspelning. Musse försökte övertala en gammal tant att gå med på intervju, men hon var helt enkelt för trött. Mycket komiskt det hela. 

Hemfärden var lång, men den gick igenom ett vackert vinterlandskap och nu är julkänslan total. Julmusik i bakgrunden har jag oxå och på mångad tror jag att jag ska ta och baka lussekatter... utan saffran för som Bim påpekade här om dagen så har det blivit så himla dyrt. ja ser ni, förra året kostade saffranet 16000 kronor kilot och i år ligger dte på hela 24000! Dessutom e jag inte så värst förtjust i saffran. 

// Ina