Let it snow
[...] snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken [...]
Flingor av vitt singlar så sakterliga ner på marken och klär staden i sin vita vinterskrud och visst är staden vackrare såhär års. Klyschigt nog minns jag min barndoms jular då marken allt som oftast faktiskt var vit.
Skogen, vattnet, gräsmattorna och gatorna i staden, alltid täckta i det fruset vita. Klipporna, hällarna, åkrarna och lekplatserna, gömda i vinterns regn. Ett år var det till och med så kompakt vitt att allt stod stilla.
Men det är längesedan nu. Nu får vi glädjas åt det lilla, pulkaåkning någon gång fram åt januari. En vita lusia ska det i alla fall bli. (Hmm... Memo to self; måste se om jag kan hitta orginaltexten.)
När jag vaknade för andra gången imorses så var det skatorna som lekte på taket, eller ja, jag väljer att tro att det var det de gjorde. Ett väldans hoppande, flaxande och ett evigt kraxande rakt ovanför mitt fönster. Och de lät mycket vill jag lova, jag vaknade trots att jag hade öronproppar i öronen. Ska nog hänga ut fågelmat till de andra fåglarna idag, i äppleträdet som nästan inte har några grenar kvar...
Igår var det lussetåg i min lillasysers klass på Fridaskolan. Jag kunde efteråt konstatera en del grejer som till exempel *att det alltid är det barnet som under inga omständigheter kan sjunga som ska göra det,
*små barn kan aldrig lära sig mer än en vers per låt (detta noterade jag när alla och en var sjöng samma vers om och om igen,bara det att de sjöng på olika verser allihopa),
*det låter inte så bra som deras föräldrar vill intala sig själv att det låter när deras unge sjunger,
*det finns bland tjejerna i min systers klass två olika längder det finns den korta längde och sedan den långa långden som är 10-15 cm längre än den korta (mellanting saknas, det finns dock en eller två töser som skulle kunna klassas som überkorta)
*inte en enda unga kan ta en enda ton
* och sist men under inga omsändigheter minst, så är somliga föräldrar dumma i huvudet på riktigt. Två mammor stannade två meter framför dörröppningen när alla skulle gå in ett annat rum för att fika och stoppade på så vis hela kön utan att bry sig det minsta. Efter ett par minuter inger de hopp genom att röra på sig, men istället ställer de si så gott som mitt för dörren, fortfarande ingen annan som kommer någon vart, slutligen går de och ställer sig innan för dörren, men fortfarande så att ingen annan kommer någonstans. Jävla idioter, det är som om de förlorat sin IQ i och med att de fick barn. Ta ert jävla kaffe och sätt er vid ett bord och planera en playdate för era snorungar! (jag var smått ilsekn vid det här laget.)
Allt negativt till trots så är ju barnen helt galet söta i sina olika juldräkter. Lite besviken blev jag dock när dte visade sig att ingen skulle vara julgran, trots att man fick det. Några paket såg jag heller inte röken av. Även om de har lyckats bra med att skapa starka individer i den klassen så har de misslyckats radikalt med att få till några original.
// Ina
snön lyser vit på taken [...]
Flingor av vitt singlar så sakterliga ner på marken och klär staden i sin vita vinterskrud och visst är staden vackrare såhär års. Klyschigt nog minns jag min barndoms jular då marken allt som oftast faktiskt var vit.
Skogen, vattnet, gräsmattorna och gatorna i staden, alltid täckta i det fruset vita. Klipporna, hällarna, åkrarna och lekplatserna, gömda i vinterns regn. Ett år var det till och med så kompakt vitt att allt stod stilla.
Men det är längesedan nu. Nu får vi glädjas åt det lilla, pulkaåkning någon gång fram åt januari. En vita lusia ska det i alla fall bli. (Hmm... Memo to self; måste se om jag kan hitta orginaltexten.)
När jag vaknade för andra gången imorses så var det skatorna som lekte på taket, eller ja, jag väljer att tro att det var det de gjorde. Ett väldans hoppande, flaxande och ett evigt kraxande rakt ovanför mitt fönster. Och de lät mycket vill jag lova, jag vaknade trots att jag hade öronproppar i öronen. Ska nog hänga ut fågelmat till de andra fåglarna idag, i äppleträdet som nästan inte har några grenar kvar...
Igår var det lussetåg i min lillasysers klass på Fridaskolan. Jag kunde efteråt konstatera en del grejer som till exempel *att det alltid är det barnet som under inga omständigheter kan sjunga som ska göra det,
*små barn kan aldrig lära sig mer än en vers per låt (detta noterade jag när alla och en var sjöng samma vers om och om igen,bara det att de sjöng på olika verser allihopa),
*det låter inte så bra som deras föräldrar vill intala sig själv att det låter när deras unge sjunger,
*det finns bland tjejerna i min systers klass två olika längder det finns den korta längde och sedan den långa långden som är 10-15 cm längre än den korta (mellanting saknas, det finns dock en eller två töser som skulle kunna klassas som überkorta)
*inte en enda unga kan ta en enda ton
* och sist men under inga omsändigheter minst, så är somliga föräldrar dumma i huvudet på riktigt. Två mammor stannade två meter framför dörröppningen när alla skulle gå in ett annat rum för att fika och stoppade på så vis hela kön utan att bry sig det minsta. Efter ett par minuter inger de hopp genom att röra på sig, men istället ställer de si så gott som mitt för dörren, fortfarande ingen annan som kommer någon vart, slutligen går de och ställer sig innan för dörren, men fortfarande så att ingen annan kommer någonstans. Jävla idioter, det är som om de förlorat sin IQ i och med att de fick barn. Ta ert jävla kaffe och sätt er vid ett bord och planera en playdate för era snorungar! (jag var smått ilsekn vid det här laget.)
Allt negativt till trots så är ju barnen helt galet söta i sina olika juldräkter. Lite besviken blev jag dock när dte visade sig att ingen skulle vara julgran, trots att man fick det. Några paket såg jag heller inte röken av. Även om de har lyckats bra med att skapa starka individer i den klassen så har de misslyckats radikalt med att få till några original.
// Ina
Kommentarer
Trackback
