LaPrimavera

Då var ännu en helg til ända och utmattad av karuseller, festande och jobb sitter jag nu på min egen ända och väntar på att det ska bli dags för träning och bad. 

Helgen började med Filip och Fredrik på tåget ner till Gbg... igen, en favorit i repris helt enkelt (bokstavligen talat). Efter den något senare än från början planerat resan ner till den stora staden och dess nöjepark var alla hungriga och varma, väldigt varma. Fast inget kunde stoppa och glada i hågen hoppade vi från brunn till brunn hela vägen fram till Liseberg. På väg genom stan hade jag lite problem med en tomflaska som jag inte bara ville slänga framför allt med tanke på att vi enades om att det nog inte fanns lika många flask- och burkplockare i Gbg som det finns hemma i U-a. 
    
Efter ett bankumatutag, en blockerad dörr som resulterade i ett awkward moment och en diskussion om hur vida man måste vara död eller inte för att få en egen stjärna och om ifall det vore möjligt för Bim att få en enbart med motiveringen att hon faktiskt heter Bim kom vi fram. Dagens första stopp var B-King för alla var ju som sagt hungriga, vi hade ju trots allt inte ätit någon frukost. jo, Ohlsson hade sjlvklart gjort det, men den inbyggda klockan ringde så food it was.

På mat följde Flumeride för att dölja våtafläckar orsakade a något annat än rent vatten, Slänggungan, Balder, Kanonen, Spinrock dock enbart för killarna vi tjejer stod och vilade i skuggan en stund tills jag gick för att slänga skräp och Bim ble blockad av en fet kvinna med sitt barn. Med blocka menar jag verkligen blockad då kvinnan ställde sig mitt framför Bim som satt på en sten vid staketet som går runt Kållerado (underlig stavning), Bim som kände att hon mådde bättre utan kvinans byst i ansiktet avlägsnade sig ganska snabbt. Det blev mer åka av i attraktioner som just Kållerado, Höjdskräcken, Virvelvinden, Uppsvinget och Lisebergsbanan, Jukebox och än en gång Flumride.

Övriga nöjen vi ägnade oss åt var spelgelhuset och Panda vision. Värt att minnas är också när Ohlsson skulle skjuta burkar med slangbella och efter sina 30 sekunder inte fått mer än 60 poäng och en liten, liten fläskläpp. Det var en dag värd att minnas. Tyvärr så har vi ju inte så många dagar kvar tillsammans, men jag personligen känner att det har varit en riktigt bra sommar.

Kvällen bjöd på utgång och det bar efter snabba ombyten av till Trägårn där det var mer folk än jag sett där på hela sommaren. En, för min del, ganska lugn kväll som till min stora besvikelse var alldeles för kort, men det kommer väl flera. Fria, jag, Z och Ohlsson satt och diskuterade kreterier för potentiella flick- respektive pojkvänner och både mina och Fridas läppar höll måttet. Cissi valde att utmana Robin i shott-race, eller om det var tvärtom att han utmanade henne kanske, vilket till ingens förvåning slutade illa. Stället stängde för kvällen och efter att Cissi vägrade att följas hem och istället dragit hem till en långe herre hon kände som bor mittemot Trågårn så rog vi andra till stranden för att bada.

Aldrig tidigare i världshistorien har det tagit så lång tid att ta sig till skeppsviken från stan. Kanske kan det bero på att allt skulle klätras på om det så rörde sig om busskurer, lycktstolpar eller statyhästar. Jag som kände mig smått rastlös drog ständigt fram och tillbaka mellan de olika "smågrupper" som bildades på vägen. Ena stunden lyssnade jag på musik med Mulle andra klämde jag på Jespers nya bröst, som jag efter att ha jämfört med mina egna konstaterade inte var några B-kupor och då växte de plösligt och mirakulöst lite och det ena kan faktiskt ha blivit en B-kupa.

En man (eg. kvinna) mindre valde jag att inte bada när vi väl kom fram för efter över en timme så var jag inte lika berusad längre och det stora blå som i nattens mörker mer såg ut som det stora svarta var inte lika lockande bland alla nakenbadande killar. De flesta var ju dock anständiga nog att ha på sig kalsonger. Jag och Ohlsson agerade panelhönor, även om jag mest låg och halv sov i det snustorra gräset som Olsson satt och luntade på. Ohlsson var busig och gömde kläder i en buske, typ, efter det händer något som inte får hända. Z är inte längre kvar på bryggan, jag ser ut över vattnet, men ser honom ingenstans. Jag frågar Ohlsson om han ser honom och nej det gör han inte, lite smått oroliga ropar vi på honom men får inget svar. Alla börjar se sig om och ropa att det är på allvar och att han ska ge sig till känna. Jesper tar det hela med ro och säger att han står ju där borta vid lyckstolpen. Dettavar det enda roliga med situationen då det som Jesper trodde var Z egentligen var en soptunna. Hanz simmar då ut till bryggan där Z senast sågs och mycket riktigt, bakom bruggan hade Z gömt sig. Aldrig har jag så gärna velat slå någon som jag ville just då, men han är fölåten nu.

Innan vi kunde gå hem var Z och Ohlsson tvugna att dra upp till Jesper för att få (köpa) öl. Vägen dit upp gick lite i samma anda som färden till skeppsviken och Robin utmanades, tydligen antar han alltid en utmaning och jag skulle gissa på att han alltid går in för att vinna. "Racet" gick upp för en brant jordbacke och det hela slutade med att Robin ramlar och glider ner för hela backen och skrapar upp handen. Ohlsson som känner mig frågar om jag int ehar våtservetter i väskan som vanligt och självklart hade jag det. Oturligt, men tpiskt nog hade jag lagt ur det lilla första hjälpen-kitt som legat i väskan tidigare under dagen för att jag kände att jag inte skulle behöva det på krogen. Jag satte Ohlsson på att tvätta ur såret, men det slutade med att det var jag som fick gräva upp gruset ur det med naglarna och tvätta ur det. Sedan blev han omplåstrad eftersom servetten var för smutsig att stoppa blodet med, så Robin blev fin i rosa plåster med hästar på. 

Gentlemen som de är blev jag följd hem av O och Z. I övrigt inte mycket att säga om kvällen förutom att Ohlsson har växt upp och inte tänker hoppa på eller undvika några fler brunnar. Lite tråkigt, men så är det. Han tror helt enkelt inte på deras magi längre, lite som att förlora tron på tomten efter att man redan fått veta att han inte finns.
    Jag menar vi vet att vi inte kommer att bli mer eller mindre lycklig av att gå på eller undvika brunnar, men samtidigt gör vi det för att vi hoppas (och tycker att det är en lite smårolig och galen grej samtidigt som vi växt upp med så att det sitter i ryggmärgen) på samma sätt har vi inte trott på tomten på många år, men tomten finns ju på sätt och vis en då. Vi kallar det barnasinne, och idag sörjer vi Ohlssons.

// Ina-Fina med barnasinnet i behåll

PS! Detta skrevs igår, men av okänd orsak så har det inte publicerats när det skulle. Tekniskt fel antar jag, på mig alltså. Jag har nämligen gjort samma misstag en gång tidigare, exakt vad det är för fel kan jag inte svara på.