LaPrimavera

I morgon tittar förhoppningsvis Ohlsson förbi innan han drar till Örebro för att hämta bilderna från "familjens" sommar tillsammans och jag sitter och pillar med det just nu.
Detta har varit det jobbigaste och mest utdragna farväl i världshistorien. Ullis och Moa är redan avvinkade och nu är det imorgon och sedan lördag, den allra jobbigaste dagen, kvar. Hade faktiskt tänkt att dränka mina sorger på lördag i omänskliga mängder alkohol, men så takade jag ja till att jobba på lördag. Mest av allt vill jag dock slippa, men jag kan inte sticka huvudet i sanden.

Jag skrev i mitt brev till Ulrika något som jag vill att alla ska veta.
"Jag känner mig dock lite som mannen i sagan om världens vackraste hjärta. Mitt hjärta är inte skinande rent och helt. Det har fått sig en del törnar genom åren och här och där ser man styngnen kring bitar som egentligen inte hör dit, det är där som jag har skurit ut delar av mitt hjärta för att ge till er och i gengälld fått delar av era att fylla tomrummen med. Mitt hjärt är ett vackert hjärta och i det bär jag med mig en del av dig (er)."

Jag kommer att sakna er oerhört även om jag vet att det bara är tillfälligt.

// Ina-Fina med all kärlek jag kan uppbåda