LaPrimavera

Igår var en sån dag då staden sov, världen liksom kröp tillbaks in i sitt ide.

Igår var en dag för paraplyn stora som parasoll.

Var en dag för blöta och kalla skor.

En dag för total beslutsångest.

Dag för skratt på ICA med Linda.

För konstiga inlägg som föregående.

Konversationer som följande:

-         Har vi några paraplyn?

-         Ja, det har vi. Hurså?

-         Hm, det känns som om jag kan behöva ett i det här vädret. Vart står de?

-         Stort eller litet?

-         Stort.

-         Vänta lite.

             ?

-         Här.

-         Pappa, vad är det där för något?

-         Ett paraply.

-         Nä, pappa det där är ett parasoll.

-         Nej, lilla gumman. Det är bara ett väldigt stort paraply.

-         För vadå? En skolklass?

-         Haha, nej det är ett helt vanligt paraply. Du sa att du ville ha ett stort.

-         Jaja, då är det la ett paraply då. I familjestorlek.

-         Tjötröv.

-         Alltid. Hejdå.

-         Hejdå. Ha det så bra nu.

-         Vad är det där?

-         Ett ?paraply?. Säg inte det här högt, men jag har en teori om att det är ett parasoll.

-         Hmmm, ja det ser nog mer ut som ett parasoll. Ska du gå med den där ute. Bland folk.

-         Vet inte riktigt än, det regnar ju fast samtidigt så ser det ut som ett parasoll.

-         Fnys!

Det var en underlig vårdag. Nu ska jag snart gå och fika med min kompis. Den enda dag på lovet hon kan träffa mig måste hon dra med sig sin pojkvän. Missförstå mig inte jag tycker han är jättetrevlig, men Jessica och jag har ju inte träffats på över en månad. Hon har helt enkelt inte tid för mig längre. Jaja, man tar det man får och hon skulle ha med ngn annan oxå så jag blir iaf. inte tedje hjulet.

Over and out.