There is no way you can save it now
Zut alors! (fr. tusan oxå)
Min lilla syster, 2, bestämde sig idag för att bli handbollsspelare. Beslutet fattades efter ett desperat och misslyckat försök att få min och min systers uppmärksamhet. Vicki och jag sitter och pratar om handbollstuneringen hon var på i hegen (ja, hon e handbollsnörd som halva min klass, en riktig sportfåne som går i idrottklass) och lilla elina sitter vid sidan och gör dumma saker för att vi ska se henne. Efter typ tusonde försöket blir jag arg och säger att om hon inte är snäll får hon gå där ifrån, då springer ungen ut till mamma och säger Jag pela handboll jag. På väg upp för trappan kommer jag ifatt henne, hon är alldeles uppspelt och säger att hon ska träna i kväll. Jag skrattar lite och frågar då vad det är hon ska träna och hon svara handboll, sen säger hon att hon måste gå och byta om inför träningen i kväll. Hon är söt, men ack så dum. Hon är nog dömd att leva ett liv där det enda som spelar någon roll är att va den bästa spelaren på plan, hon kemmer bli Vicki II. Stakars barn, det finns inget att göra.
Think i better leav right now.
Idag har båda mina Islandlärare hoppat på mig och påmint mig om mötet imorgon, inför resan på onsdag. Den ena kunde medela att vi skulle få träffa presidenten på fredag och det var viktigt att vi var respektabelt klädda. Inga trasiga jeans här inte, jag tittar därför på Hanna med en ganska bekymrad, om än road, blik och säger: -Fan jag äger inga hela jeans. Av Hannas blick att dömma har hon inte särskilt många par hon heller. Så en dag kavr då när man går och lägger sig. Alla känslor är borta, ingen spänning, inga förväntningar, ylletröjor och överfull resväska (ja, jag har en resväska jag vägrar att paka min saker i en bag).
Tipp, tapp
Igår var jag med Bim till stallet, vilket var trevligt. Grejen va den att jag lite oplanerat sovit hos Frida och inte varit hemma och fått bytt kläder, så där kommer då jag till stallet för att se min kompis hålla knatteridningen iförd klänning, leggins och bellerinaskor. Jag var helt klart snyggast klädd men passade av någon anledning inte in riktigt. Skumt. Sen när Bim var klar med att vara den pedagogiska ridläraren som alla föräldrar älskar var det dags att träna hennes häst, hon fick springa runt runt i padoken. Hon var väldigt söt när hon skulle springa över några pinnar som låg i hennes väg, hon liksom trippade fram.
ZUT ALORS!
Min lilla syster, 2, bestämde sig idag för att bli handbollsspelare. Beslutet fattades efter ett desperat och misslyckat försök att få min och min systers uppmärksamhet. Vicki och jag sitter och pratar om handbollstuneringen hon var på i hegen (ja, hon e handbollsnörd som halva min klass, en riktig sportfåne som går i idrottklass) och lilla elina sitter vid sidan och gör dumma saker för att vi ska se henne. Efter typ tusonde försöket blir jag arg och säger att om hon inte är snäll får hon gå där ifrån, då springer ungen ut till mamma och säger Jag pela handboll jag. På väg upp för trappan kommer jag ifatt henne, hon är alldeles uppspelt och säger att hon ska träna i kväll. Jag skrattar lite och frågar då vad det är hon ska träna och hon svara handboll, sen säger hon att hon måste gå och byta om inför träningen i kväll. Hon är söt, men ack så dum. Hon är nog dömd att leva ett liv där det enda som spelar någon roll är att va den bästa spelaren på plan, hon kemmer bli Vicki II. Stakars barn, det finns inget att göra.
Think i better leav right now.
Idag har båda mina Islandlärare hoppat på mig och påmint mig om mötet imorgon, inför resan på onsdag. Den ena kunde medela att vi skulle få träffa presidenten på fredag och det var viktigt att vi var respektabelt klädda. Inga trasiga jeans här inte, jag tittar därför på Hanna med en ganska bekymrad, om än road, blik och säger: -Fan jag äger inga hela jeans. Av Hannas blick att dömma har hon inte särskilt många par hon heller. Så en dag kavr då när man går och lägger sig. Alla känslor är borta, ingen spänning, inga förväntningar, ylletröjor och överfull resväska (ja, jag har en resväska jag vägrar att paka min saker i en bag).
Tipp, tapp
Igår var jag med Bim till stallet, vilket var trevligt. Grejen va den att jag lite oplanerat sovit hos Frida och inte varit hemma och fått bytt kläder, så där kommer då jag till stallet för att se min kompis hålla knatteridningen iförd klänning, leggins och bellerinaskor. Jag var helt klart snyggast klädd men passade av någon anledning inte in riktigt. Skumt. Sen när Bim var klar med att vara den pedagogiska ridläraren som alla föräldrar älskar var det dags att träna hennes häst, hon fick springa runt runt i padoken. Hon var väldigt söt när hon skulle springa över några pinnar som låg i hennes väg, hon liksom trippade fram.
ZUT ALORS!
Kommentarer
Trackback
