Oj oj oj, ojojoj
Som sagt jag har röstat, men det finns de som inte kommer att kunna göra det om de inte kommer upp och hämtar sina röstsedlar själva. Om hon inte tycker att jag har växt upp än så finns det ingen mening för mig att bete mig som om jag har det. Sorry B...
//Ina
Just my luck
Sen måste jag ha en biljett hem till imorgon och så väntar jag på besked från tentan som vi skulle fått igår, sen så har jag en sista tvättid och så måste allt det sista packas.
Sist, men inte minst ska jag städa ur köksskåpen och badrummet ur vilka jag har fått slänga ut Bs saker eftersom hon inte tagit hand om dem själv trots att hon visste att jag skulle städa så mycket som möjligt innan jag drog för att det skulle bli lite mindre på lördag. Och så lite småbös som ska fixas.
Nej, nu måste jag kolla upp buss nr 14 till Lundby.
//Ina
Med en varböld
Bara två dygn tills jag tar tåget hem till bästkusten för sommaren;)
//Ina
... och uppslukades sedan helt av nattmörkret.
Alla har dock inte lika blandade känslor det finns en liten kille som älskar flyttlodorna och tycker att det här, det blir nog något spännande. För intressant är det.
Min egna lilla flu (flyttlåde-undersökare)
//Ina
PS! Katten har hoppat i lådan självmant. Han tycker om att ligga där i.
Smester
Jag var i stan och spenderade pengar när jag såg de avundsvärda familjen i svennebilen. Hur som haver så provade jag fransklänningar inne på H&M. Två olika modeller, tre färger.
Klänning nummer ett var en grå sak där fransarna satt väldigt tätt vilket resulterade i att jag såg ut som en hårig grottmänniska alternativt en dassig grizzly. (Fan googlade just grizzly och upptäckte att de är bruna, men en svart björn då istället.)
Klänning numero dos var av samma modell som den grå, men lila. Även denna resulterar i suspekta assosiationer. Efter en stund så slår det mig att det inte är en klänning jag dratt på mig utan en kammad ryamatta. Inte heller något jag skulle vilja se ut som på krogen.
Tredje gången gillt heter det ju och så även i detta fall. Denna lilla mörkblå kration var inte lika tätvuxen och satt som en smäck. Eller bättre än de andra i alla fall och det var ju huvudsaken.
Sen hittade jag inget vidare intressant, men däremot hände något spännande i mataffären, tänker inte säga vilken för då blir jag nog bannlyst. Jag hade plockat påmig allt jag skulle ha så fick jag för mig att jag ville ha lite smågodis också.
Jag hinner nätt och jämnt ta upp spaden innan jag känner något som kryper på min underarm, Jag får självklart panik och börjar vifta där vid godishyllan och när krypet äntligen visar sig visar det sig vara en larv. En larv jag med all säkerhet hade haft med mig utifrån efter min lilla promenad.
Jag mördade det lilla krypet, trodde jag ja! Men när jag tittade igen hade det lilla krypet krupit iväg... Det blev inte mycket godis jag fick plockat ihop innan jag smög mig bort lite skamset och smått panikslaget. Hoppas inget litet barn får den i gottepåsen i helgen.
// Ina-Fina
Studentstress
Jag valde att vänta ett år och satsa igen hösten '09, men det blidde ju inget i år heller. Så mitt tålmodiga väntande var förgäves.
Men som sagt, studenten var en fruktasnvärt vilsen tid då jag bara ville hålla fast vid det som var vanlig vardag, samma gamla. Hade helst velat ha ett år till för att kunna bestämma mig för vad nästa steg skulle bli istället.
Fasansfullt skulle man kunna sammanfatta det hela. Och som grädda på moset fick jag solsting efter att vi suttit i den där jävla bilen ien halv evighet.
Skulle vilja få en chans att gör om det på rätt sätt. Så som det ska vara när det är bästa dagen i ens liv ni vet.
//Ina
En försommarkväll
Blev typ klar med hemtentan idag. Woho!
Har börjat packa lite grejer som jag kan undvara de närmaste verckorna. Känns sjukt konstigt att jag inte skall bo här längre.
//Ina
Där kommer bilen vi vill åka med
//Ina
(PS! Det görs reklam för filmen Änglar och Demoner i var och varannan busskur här uppe.)
Barndomsnostalgi - den dåliga sorten
Jag är nog när allt kommer om kring inte så bra på att vara ensam, inte nattetid i alla fall. När Z sover över känner jag mig trygg ändå, inte hemska spöken i hörnen eller rånare som klättrar in från balkongen.
Eller som när Bim är hemma så vet jag att om ett par rånmördare skulle bryta sig in i lägenheten dör jag inte ensam eller om jag skulle göra det så hittar någon mig ändå till morgonen.
Nu är det bara katterna som skulle försöka gosa liv i min livlösa kropp tills dess att grannarna tycker att det börjar lukta (här sätter jag allt mitt hopp till mannen under, de andra är nog inte att lita på).
I gårkväll när jag skulle gå och lägga mig så kom den där känslan från när man var liten över mig. Den där känslan att det bor ett monster under min säng och jag kunde inte sluta tänka på mardrömmen jaghaft natten innan. jag somnade dock tillslut, men typiskt nog hade jagen mardrömm till i natt.
Det var som så att jag befann mig på okänd ort och i staden så strök det omkring en man som snodde själar på ett ytterst plågsamt och smärtsamt vis. Han tog själen genom att smeka folk i nacken. Det var därför mycket viktigt att inte stå med ryggen mot någon.
Kruxet låg ju i att man aldrig kunde veta vem som var the bad guy eftersom han kunde byta skepnad och kunde på något vis dyka upp vart som helst. så öppna ytor torg och långa gränder där man bara kan fly åt ett håll var ju väldigt ångestladdade.
Eftersom alla kände till den analkande domedagen så gick folk runt och söp sig fulla, vilket gjorde hela situationen väldigt olustig. Det var ständigt mer eller mindre mörkt så jag kände mig väldigt illa till mods trots att jag mot slutet blev vän med "hjälten" i drömmen, vart än han nu kom ifrån.
När jagväl vaknade vid fem tiden kunde jag verkligen inte somna om för jag va, precis som när jag var liten, rädd för att fortsätta drömma. Vilket jag självklart gjorde och nu blev jag bestulen på min själ sittandes på torget och sedan blev allt rörigt och jag upptäkte att två gamla klassskamrater jobbade för skurken och sen skulle jag kolla läppglans som hon (nu hade the bad guy antagit skepnaden av en kvinna nämligen) sålde, men så välte jag ut alla pennorna och kunde inte lägga i dem igen och så visade det sig att hon hade snott min penna jag har fått från pappa. Virrigt blev det.
Tilllut fick jag veta att jag bara blev av med min själ om jag åt mat. Jag beskuller modevärlden och bantnigshetsen i media för detta!
//Ina-Fina... har ätit min frukost, men lever fortfarande.
Kaffejunkie
Igår hade vi vår blivande professor på besök. Hon kom in i klassrummet och ser vild och manisk ut. Helt jävla galen skulle hon oxå visa sig vara. kvinnan talar i ultrarapid och skiter fullständigt i vad av det hon säger som hinner uppfattas eller inte. Det var inte mycket kan jag ju säga, men majmånad kommer tydligen bli ett helvete! Två dagar mella föreläsningarna och vi skall ALLTID vara pålästa till tusen och aktiva på lektionerna annars kan vi kyssa våra betyg Good Bye.
Någon frågade hur vi skulle hinna läsa allt och innan killen själv hunnit tänka färdigt tanken slänger hon ur sig, i ultrarapid så klart, att vi får väl helt enkelt drick mycket kaffe och inte göra något annat.
Nu ska jag ägna resten av kvällen åt tv-tittande och, i reklamerna, ska jag läsa Faust. Woho!
//Ina
Skala banan - "Svenne Banan" och en banan
Självklart hade jag inte läst just detta litterära verk, för ett litterärt verk är det.Ett läsdrama. Det är nämligen inte en pjäs som går att sätta upp. Går och går, det är klart att det går, men det har bara gjorts en enda gång och då långt efter Goethes egen död. Pjäsen var 19 timmar lång och sattes upp på en Goethe-frstival typ i Tyskland. Försök få med dig din kar på den om kan! (Delar av denna pjäs har satts upp, men inte hela på en gång.)
//Ina-Fina
Where are the fucking krokusar?
Efter en promenad kring sjön där småpojkarna lekte på isen (yes så kallt är det fortfarande i den nordliga huvfudstaden) så sitter ja och undar vart våren är. Borde den inte vara på G? Kanske får jag helt enkelt hålla till godo med snödropparna vi såg på vägen hem och hålla ut ytterligare någon vecka i väntan på krokusarna...
Ciao
//Ina
The problem is you!
Nästa tecken, det första var ju smset i ottan, är att bussen aldrig kommer sig iväg från vår hållplats. Någons kort har fastnat i automaten och cahufören ger allt, men med föga resultat, kortet är lika fastkilat som innan. Med en försening på ca fem minuter kommer vi oss iväg och vid järntorget säger Bim att hon mycket hellre skulleåka till IKEA och luncha istället och utan frukost i magen låter dte ju onekligen väldigt lockande. men vi bestämmer oss ändå för att åka till skolan och häda ut.
Riktigt så blev det ju dock inte, väl vid skolan beslutades det att vi inte skulle gå av bussen ändå. Det skulle vi inte ha gjort... Vi åkte runt och chauffören ifrågasatte om inte vi skulle hoppa av på ändstationen i alla fall. Vi ursäktade oss med att vi var nya i stan och hade satt oss på fel buss. Den kvinliga chauffören log lite åt oss och sa att det kanske är bättre att fråga någon om hjälp istället för att åka runt halva Örebro och visst, det lovade vi att göra nästa gång.
Skolångesten infann sig ganska snart, men buss bytet gick bra och snart var vi på väg ut i den Örebroska vildmarken. Det är en färd som går förbi ställen som drottningholm och rävgräva. På IKEA blev det lunch. Det är efter den lilla pausen som det otänkbara, det ofattbara inträffar. ALVIN, MIN ALVIN, RAMLADE NER I EN OFFENTLIG TOALETT! PÅ IKEA! (För den som inte vet det så är Alvin min mobil.) Ren instinkt, min hand åker efter ner i stolen (ingen avföning i) för att rädda min älskling. I mitt chocktillstånd så kan jag inte ens med att säga till Bim vad som verkligen hände så jag drar till med en lögn om att den ramlade på golvet samtidigt som jag frenetiskt smörjer in honom med tvål. När sanningen väl slinker fram bryter Bim ihop i ett hysteriskt skrattanfall.
Jag är väldigt traumatiserad!!!
// Ina-Fina traumaoffer
Mitt zen
Sedan shoppade jag för 990:-, vilket inte känns lika bra just nu. Men kanske nästa vecka när jag får grejerna.
Nu ska det storstädas i Varberga och eventuellt målas lite och så måste jag läsa Bibeln också...
Jag har att göra.
Morsning
//Ina
PS! I'm back to stay.
Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök
Vi (Bim och jag) har startat en ny blogg, en live från örebro-blogg! Läs den här!
//ina
Missa inte
http://ienannandelavagneberg.blogg.se/2009/january/utkast-hjartligt-valkommen.html?_tmp=3a5b76656ec775bae3fd176d20f200e92cdeaa8c
//Ina-Fina
Sjuk... igen
Min mamma tror att det är Zs fel alltihop, men han har varit ganska frisk hela tiden och inte har han haft någon fluss av något slag alls. Kanske han bara bär runt på bassiluskerna och smittar andra medans han själv är immun. Nej, jag skyller inget på honom. Kanske är det mitt eget fel eftersom jag har slarvat så med min medicin, det står klart och tydligt på lappen i paketet att viruset och infektionen, eller vad det nu är, kan bryta ut igen om man inte fullföljer kuren som man ska. Och jag är inte rätt person att sätta på en "1 tablet 3 ggr om dagen"-kur, jag är aldeles för vimsig.
Så det blir med en vattenkran till näsa, ett rivjärn i halsen och rödkantade ögon som jag om mindre än två dagar beger mig till Örebro.
Om jag varit kille/man hade jag klagat över att jag är döende just nu.
//Ina
"Ha du fått ett bunt bev du inte ska ha?"
När jag sedan kommer hem och ska berätta om min bedrift, för det tyckte jag att det var, så säger min mamma bara "Men varför tog du inte brevet i den "yttre" handen och slängde in det så till att börja med?" och ja vad svarar man på det? No fucking comments helt enkelt.
//Ina-Fina
Mitt i röran...
En socka. Räkningar, betalda och obetalda. Penställ. Papper. Halsband. Teburkar. Vattenkokare. Allt man kan tänkas behöva när man bakar. Flyttlådor. Askar. Böcker. En tallrik med resterna av morgonens fruktsallad. En obäddad säng. Värmeljus åt en hel kyrka minst. ALLT HULLER OM BULLER.
Och mitt i detta kaos sitter jag och önskar att det vore lätt att flytta, att välja och välja bort, att börja om från början någon annanstans. Om exakt en veck går flyttlasset till Örebro pch allt är kaos och stök. Mess, mess, mess. Och jag har då inte tid att bringa ordning till det hela.
Var hos Linda i dag och fick mig en stund med mina älskade språkare, som dock inte längre är språkare. Det finns snart inga språkre, i avgångskullen 2011 kommer det varken finnas språkare eller kulturare. Alla går inriktingar som pedagokik och skit.
Men den glada nyheten är... är... finns inte så måga goda nyheter just i detta nu, men Moa har i alla fall lärt sig att göra eget chaite. Det ni!
Ska återgå till mitt kaos. Ciao!
//Ina-Fina
Inga upplevelser här inte
På tal om flytten så skrev B och jag under kontraktet i tisdags så det lär la vara framme efter julhelgen någongång, typ på måndag... Då är det bara el som saknas och så den där jävla hyran som måste betalas...
//Ina