Oj oj oj, ojojoj

Jag har röstat ideg för första gången. Det är stort. Det var... jag kan inte säga att det varken var eller inte var som jag hade tänkt mig, har liksom aldrig föreställt mig min första valdag.

Som sagt jag har röstat, men det finns de som inte kommer att kunna göra det om de inte kommer upp och hämtar sina röstsedlar själva. Om hon inte tycker att jag har växt upp än så finns det ingen mening för mig att bete mig som om jag har det. Sorry B...

//Ina

Just my luck

Idag har jag en liten liste med ca. sju åtta punkter på. Inte så många, men ytterst jobbiga. Nu, så fort jag gjort mig i ordning har nämligen försovit mig och sitter ändå och bloggar, så ska jag ta första bärsta buss ut till vetrinären (jag hade tänkt gå, men varken hinner eller vill gå i ösregnet) och på vägen hem ska jag förtidsrösta på det lilla biblioteket här i gettot.
    Sen måste jag ha en biljett hem till imorgon och så väntar jag på besked från tentan som vi skulle fått igår, sen så har jag en sista tvättid och så måste allt det sista packas.
    Sist, men inte minst ska jag städa ur köksskåpen och badrummet ur vilka jag har fått slänga ut Bs saker eftersom hon inte tagit hand om dem själv trots att hon visste att jag skulle städa så mycket som möjligt innan jag drog för att det skulle bli lite mindre på lördag. Och så lite småbös som ska fixas.

Nej, nu måste jag kolla upp buss nr 14 till Lundby.

//Ina

Med en varböld

Idag ska jag försöka få packat det sista av det jag absolut inte behöver de kommande två dagarna. Inte så jobbigt, men i morgon skall jag börja flyttstäda ur skåp och så och så har jag tvättid. Detta blir ju lite jobbigt då jag har haft en sticka i fingret som nu har blivit infekterat. Smuts och ett redan dåligt finger kan ju knappast vara en bra kombo. Som tur e har jag anti septic wipes i första hjälpenlådan. Får göra det bästa av situationen helt enkelt.

Bara två dygn tills jag tar tåget hem till bästkusten för sommaren;)

//Ina

... och uppslukades sedan helt av nattmörkret.

Det börjar ärma sig flytt nu. Dagarna paserar nästan lika fort som molnen över himlavalvet. Inte för att det är så värst monligt alla dagar, inte hela dagarna i alla fall. Det är mycket som ska göras och hinnas med. Det är vemod över att lämna en mycket trevlig stad och det liv jag har börjat skapa här, samtidigt som det blir slutet på ett mörkt kapitel i mitt liv. På fler plan än läsaren anar. Vilket ska bli skönt.

Alla har dock inte lika blandade känslor det finns en liten kille som älskar flyttlodorna och tycker att det här, det blir nog något spännande. För intressant är det.

Min egna lilla flu (flyttlåde-undersökare)

//Ina

PS! Katten har hoppat i lådan självmant. Han tycker om att ligga där i.

Smester

Fullpackad volvo på väg till ledigheten. Mamma, pappa, barn med PSP och djur i bur. Familje-weekend i stugan, jag vill också dra till landet över helgen. Mycket hellre än att packa och "fixa" hallen. Jag vet ju i och för sig inte i fall det den lilla familjen skulle göra, det kanske var på flykt undan myndigheterna eller något annat ogammigt.

Jag var i stan och spenderade pengar när jag såg de avundsvärda familjen i svennebilen. Hur som haver så provade jag fransklänningar inne på H&M. Två olika modeller, tre färger.
    Klänning nummer ett var en grå sak där fransarna satt väldigt tätt vilket resulterade i att jag såg ut som en hårig grottmänniska alternativt en dassig grizzly. (Fan googlade just grizzly och upptäckte att de är bruna, men en svart björn då istället.)
    Klänning numero dos var av samma modell som den grå, men lila. Även denna resulterar i suspekta assosiationer. Efter en stund så slår det mig att det inte är en klänning jag dratt på mig utan en kammad ryamatta. Inte heller något jag skulle vilja se ut som på krogen.
    Tredje gången gillt heter det ju och så även i detta fall. Denna lilla mörkblå kration var inte lika tätvuxen och satt som en smäck. Eller bättre än de andra i alla fall och det var ju huvudsaken.
   
Sen hittade jag inget vidare intressant, men däremot hände något spännande i mataffären, tänker inte säga vilken för då blir jag nog bannlyst. Jag hade plockat påmig allt jag skulle ha så fick jag för mig att jag ville ha lite smågodis också. 
    Jag hinner nätt och jämnt ta upp spaden innan jag känner något som kryper på min underarm, Jag får självklart panik och börjar vifta där vid godishyllan och när krypet äntligen visar sig visar det sig vara en larv. En larv jag med all säkerhet hade haft med mig utifrån efter min lilla promenad.
    Jag mördade det lilla krypet, trodde jag ja! Men när jag tittade igen hade det lilla krypet krupit iväg... Det blev inte mycket godis jag fick plockat ihop innan jag smög mig bort lite skamset och smått panikslaget. Hoppas inget litet barn får den i gottepåsen i helgen.

// Ina-Fina

Studentstress

Studentstress var dagens tema i hallå P3. Studentstressen, kommer ni ihåg den? Jag gör det, men det jag minns bäst är ändå hur alla mina planer raserades veckan innan studenten. Hur jag samma dag som jag klarade det där matteprovet så kom det ett brev hem på posten som sa att min enastående, tvååriga, helt perfekta utbildning inte skulle bli av. Vad skulle jag då göra med mitt liv?

Jag valde att vänta ett år och satsa igen hösten '09, men det blidde ju inget i år heller. Så mitt tålmodiga väntande var förgäves.

Men som sagt, studenten var en fruktasnvärt vilsen tid då jag bara ville hålla fast vid det som var vanlig vardag, samma gamla. Hade helst velat ha ett år till för att kunna bestämma mig för vad nästa steg skulle bli istället.

Fasansfullt skulle man kunna sammanfatta det hela. Och som grädda på moset fick jag solsting efter att vi suttit i den där jävla bilen ien halv evighet.

Skulle vilja få en chans att gör om det på rätt sätt. Så som det ska vara när det är bästa dagen i ens liv ni vet.

//Ina

En försommarkväll

I natt drömde jag att jag råkade kvadda Zs bil... Vad betyder det egentligen? Jag skulle var tvungen att vända och så körde jag in på en parkering bara för att sedan försöka komma tillbaka i samma fil. Det var ett litet problem, den lilla höjdskillnaden hade växt och inte så lite heller. Backen, om man kan kalla den det, det var nog snarare ett stup, var typ två meter hög och hade typ en 80 graders lutning. Det hela slutade med att jag skrapade sönder under- och högersidan på bilen och så gled jag bilen ner igen. Jag hoppade ur bilen i samma stund som hela alltet rasade samman och då gick jah och la mig i två lastbilsdäck och grät. Men Z var inte alls arg på mig i morse. Hihi.

Blev typ klar med hemtentan idag. Woho!
Har börjat packa lite grejer som jag kan undvara de närmaste verckorna. Känns sjukt konstigt att jag inte skall bo här längre.

//Ina  

Där kommer bilen vi vill åka med

På väg till skolan idag så ser jag en man som står i en busskur och väntar på bussen, men bussen visar inga tendenser på att svänga in och det gör den inte heller. Fast när vi kommer närmare ser jag att det är Tom Hanks som står där och han åker nog inte kollektivt...

//Ina

(PS! Det görs reklam för filmen Änglar och Demoner i var och varannan busskur här uppe.) 

Barndomsnostalgi - den dåliga sorten

Jag är nog när allt kommer om kring inte så bra på att vara ensam, inte nattetid i alla fall. När Z sover över känner jag mig trygg ändå, inte hemska spöken i hörnen eller rånare som klättrar in från balkongen.
    Eller som när Bim är hemma så vet jag att om ett par rånmördare skulle bryta sig in i lägenheten dör jag inte ensam eller om jag skulle göra det så hittar någon mig ändå till morgonen.
    Nu är det bara katterna som skulle försöka gosa liv i min livlösa kropp tills dess att grannarna tycker att det börjar lukta (här sätter jag allt mitt hopp till mannen under, de andra är nog inte att lita på).

I gårkväll när jag skulle gå och lägga mig så kom den där känslan från när man var liten över mig. Den där känslan att det bor ett monster under min säng och jag kunde inte sluta tänka på mardrömmen jaghaft natten innan. jag somnade dock tillslut, men typiskt nog hade jagen mardrömm till i natt.
   Det var som så att jag befann mig på okänd ort och i staden så strök det omkring en man som snodde själar på ett ytterst plågsamt och smärtsamt vis. Han tog själen genom att smeka folk i nacken. Det var därför mycket viktigt att inte stå med ryggen mot någon.
   Kruxet låg ju i att man aldrig kunde veta vem som var the bad guy eftersom han kunde byta skepnad och kunde på något vis dyka upp vart som helst. så öppna ytor torg och långa gränder där man bara kan fly åt ett håll var ju väldigt ångestladdade.
   Eftersom alla kände till den analkande domedagen så gick folk runt och söp sig fulla, vilket gjorde hela situationen väldigt olustig. Det var ständigt mer eller mindre mörkt så jag kände mig väldigt illa till mods trots att jag mot slutet blev vän med "hjälten" i drömmen, vart än han nu kom ifrån.
   När jagväl vaknade vid fem tiden kunde jag verkligen inte somna om för jag va, precis som när jag var liten, rädd för att fortsätta drömma. Vilket jag självklart gjorde och nu blev jag bestulen på min själ sittandes på torget och sedan blev allt rörigt och jag upptäkte att två gamla klassskamrater jobbade för skurken och sen skulle jag kolla läppglans som hon (nu hade the bad guy antagit skepnaden av en kvinna nämligen) sålde, men så välte jag ut alla pennorna och kunde inte  lägga i dem igen och så visade det sig att hon hade snott min penna jag har fått från pappa. Virrigt blev det.
   Tilllut fick jag veta att jag bara blev av med min själ om jag åt mat. Jag beskuller modevärlden och bantnigshetsen i media för detta!

//Ina-Fina... har ätit min frukost, men lever fortfarande.


Kaffejunkie

Varning! Jag tänker ge blanga fan i hur jag skrive just nu för att jag har spenderat hela dagen med att plugga och skriva rent antecknigar och är helt slut i huvudet och set i kors. Japp, vindögd och hjärndöd låter jag ursäkter för det skrivna utebli.

Igår hade vi vår blivande professor på besök. Hon kom in i klassrummet och ser vild och manisk ut. Helt jävla galen skulle hon oxå visa sig vara. kvinnan talar i ultrarapid och skiter fullständigt i vad av det hon säger som hinner uppfattas eller inte. Det var inte mycket kan jag ju säga, men majmånad kommer tydligen bli ett helvete! Två dagar mella föreläsningarna och vi skall ALLTID vara pålästa till tusen och aktiva på lektionerna annars kan vi kyssa våra betyg Good Bye.
   Någon frågade hur vi skulle hinna läsa allt och innan killen själv hunnit tänka färdigt tanken slänger hon ur sig, i ultrarapid så klart, att vi får väl helt enkelt drick mycket kaffe och inte göra något annat.


Nu ska jag ägna resten av kvällen åt tv-tittande och, i reklamerna, ska jag läsa Faust. Woho!

//Ina

Skala banan - "Svenne Banan" och en banan

På väg ut ur Prisma-huset idag äter jag en banan till tonerna av låten "Svenne Banan", vilket sammanträffande är inte det?! En ovanligt bra föreläsning var det och i slutet av lektionen hade jag skrapat ihop, eller ner, tio sidor om förromantik och nyklassism i GE och GB. Utav dessa var ca hälften om Goethe och hans Faust
    Självklart hade jag inte läst just detta litterära verk, för ett litterärt verk är det.Ett läsdrama.  Det är nämligen inte en pjäs som går att sätta upp. Går och går, det är klart att det går, men det har bara gjorts en enda gång och då långt efter Goethes egen död. Pjäsen var 19 timmar lång och sattes upp på en Goethe-frstival typ i Tyskland. Försök få med dig din kar på den om kan! (Delar av denna pjäs har satts upp, men inte hela på en gång.)
    
//Ina-Fina
   

Where are the fucking krokusar?

Sitter i den lilla ettan i Bromma där min pojkvän bor. Väntar på att han ska bli klar med maten. En helg i stockholm är lite som en helg på en resort i värmen (kylan) med all inclusive. Ganska soft helt enkelt. Man behöver liksom inte göra mer än nödvändigt.

Efter en promenad kring sjön där småpojkarna lekte på isen (yes så kallt är det fortfarande i den nordliga huvfudstaden) så sitter ja och undar vart våren är. Borde den inte vara på G? Kanske får jag helt enkelt hålla till godo med snödropparna vi såg på vägen hem och hålla ut  ytterligare någon vecka i väntan på krokusarna...

Ciao
//Ina


The problem is you!

Usla dagar börjar alltid med ett tecken, har ni tänkt på det? Jag vaknade av ett sms vid sex-tiden idag som jag ignorerade. Det var från min pojkvänn som går upp sådär okristligt tidigt. Och redan här känner jag att "Nej, idag vill jag INTE!" Ingenting ville jag, inte gå upp, inte gå till skola, intet lockade med denna dag. Tillslut fick jag pallrat mig upp ur sängen och efter många uppgivna suckar var jag slutligen klar att åka 45 minuter bara för att gå på en lektion jag inte var påläst för... NOT FUNNY!

Nästa tecken, det första var ju smset i ottan, är att bussen aldrig kommer sig iväg från vår hållplats. Någons kort har fastnat i automaten och cahufören ger allt, men med föga resultat, kortet är lika fastkilat som innan. Med en försening på ca fem minuter kommer vi oss iväg och vid järntorget säger Bim att hon mycket hellre skulleåka till IKEA och luncha istället och utan frukost i magen låter dte ju onekligen väldigt lockande. men vi bestämmer oss ändå för att åka till skolan och häda ut.

Riktigt så blev det ju dock inte, väl vid skolan beslutades det att vi inte skulle gå av bussen ändå. Det skulle vi inte ha gjort... Vi åkte runt och chauffören ifrågasatte om inte vi skulle hoppa av på ändstationen i alla fall. Vi ursäktade oss med att vi var nya i stan och hade satt oss på fel buss. Den kvinliga chauffören log lite åt oss och sa att det kanske är bättre att fråga någon om hjälp istället för att åka runt halva Örebro och visst, det lovade vi att göra nästa gång.

Skolångesten infann sig ganska snart, men buss bytet gick bra och snart var vi på väg ut i den Örebroska vildmarken. Det är en färd som går förbi ställen som drottningholm och rävgräva. På IKEA blev det lunch. Det är efter den lilla pausen som det otänkbara, det ofattbara inträffar. ALVIN, MIN ALVIN, RAMLADE NER I EN OFFENTLIG TOALETT! PÅ IKEA! (För den som inte vet det så är Alvin min mobil.) Ren instinkt, min hand åker efter ner i stolen (ingen avföning i) för att rädda min älskling. I mitt chocktillstånd så kan jag inte ens med att säga till Bim vad som verkligen hände så jag drar till med en lögn om att den ramlade på golvet samtidigt som jag frenetiskt smörjer in honom med tvål. När sanningen väl slinker fram bryter Bim ihop i ett hysteriskt skrattanfall.

Jag är väldigt traumatiserad!!!

// Ina-Fina traumaoffer

Mitt zen

Jag hittade mitt zen... och eventuellt tappade jag det lika fort... Men jag hade mitt zen tidigare idag när jag behövde det. Jag gjorde nämligen min första salstenta nere i bunkern! Lungnet bara kom över mig i en enda stor omslutande våg när jag satt på bussen och sedan var jag alldeles kolungn hela tentan. Alla fem timmarna... eller i alla fall de tre jag satt. Jag hade nämligen tröttnat efter två och efter tre bestämmde jag mig för att låtsas analysera den sista dikten och gå hem, så det gjorde jag. Och för att klappa mig själv på ryggen gick det inte fy skam.

Sedan shoppade jag för 990:-, vilket inte känns lika bra just nu. Men kanske nästa vecka när jag får grejerna.

Nu ska det storstädas i Varberga och eventuellt målas lite och så måste jag läsa Bibeln också...
Jag har att göra.

Morsning
//Ina

PS! I'm back to stay.

Vi går hem, du kan väl ruttna på en stol i mitt kök

Skrivandet har hamnat lite i mina måstens andrasortering, bland allt det som kan vänta till imorgon, nästa vecka, till hösten, om tre år... Ja, ni vet själva hur det blir när man börjar skjuta på sina göranden.

Vi (Bim och jag) har startat en ny blogg, en live från örebro-blogg! Läs den här!

//ina

Missa inte

Ni bara måste läsa det här, det är så sjukt roligt. Älskade lilla, fantastiska Hanna. (läs och lär)
http://ienannandelavagneberg.blogg.se/2009/january/utkast-hjartligt-valkommen.html?_tmp=3a5b76656ec775bae3fd176d20f200e92cdeaa8c

//Ina-Fina

Sjuk... igen

Jag har blivit sjuk, jättesjuk. Så sjuk att jag inte tänker träffa de andra imorgon eftersom lille Steffen är med. Det är andra gången inom loppet av tre veckor som jag är dålig. Först var det halsflussen och sen den här nedrans förkylningen som kom från ingenstans och slog ner som ett bombnedslag igår kväll. kanske för att jag för första gången på ett tag känner att jag börjar bli klar och kan slappna av, det brukar ju vara då som sjukdomar smyger sig på. 
   
Min mamma tror att det är Zs fel alltihop, men han har varit ganska frisk hela tiden och inte har han haft någon fluss av något slag alls. Kanske han bara bär runt på bassiluskerna och smittar andra medans han själv är immun. Nej, jag skyller inget på honom. Kanske är det mitt eget fel eftersom jag har slarvat så med min medicin, det står klart och tydligt på lappen i paketet att viruset och infektionen, eller vad det nu är, kan bryta ut igen om man inte fullföljer kuren som man ska. Och jag är inte rätt person att sätta på en "1 tablet 3 ggr om dagen"-kur, jag är aldeles för vimsig. 

Så det blir med en vattenkran till näsa, ett rivjärn i halsen och rödkantade ögon som jag om mindre än två dagar beger mig till Örebro.

Om jag varit kille/man hade jag klagat över att jag är döende just nu.

//Ina

"Ha du fått ett bunt bev du inte ska ha?"

Skulle posta ett brev i morses på vägen hem från Z. Sittandes i bilen försökte jag posta det nedrans brevet, eftersom det är meningen att man ska kunna göra det. Jag sträcker ut den "yttre" handen och öpnnar, men när jag sedan ska sträcka ut den andra handen, den som håller brevet, inser jag att jag inte kan sträcka mig hur långt som helst eftersom jag sitter på min jacka. Så jag lyfter på rumpan så mycket jag kan utan att resa mig upp i bilen. Jag sträcker och sträcker, men är ändå begränsad. Tillslut lyckas jag sträcka mig så långt att jag lyckas föra över brevet från den "inre" handen till den "yttre" (som fortfarande håller lådan öppen) och på så vis får jag tillslut postat mitt brev.
    När jag sedan kommer hem och ska berätta om min bedrift, för det tyckte jag att det var, så säger min mamma bara "Men varför tog du inte brevet i den "yttre" handen och slängde in det så till att börja med?" och ja vad svarar man på det? No fucking comments helt enkelt.

//Ina-Fina

Mitt i röran...

En socka. Räkningar, betalda och obetalda. Penställ. Papper. Halsband. Teburkar. Vattenkokare. Allt man kan tänkas behöva när man bakar. Flyttlådor. Askar. Böcker. En tallrik med resterna av morgonens fruktsallad. En obäddad säng. Värmeljus åt en hel kyrka minst. ALLT HULLER OM BULLER.
   Och mitt i detta kaos sitter jag och önskar att det vore lätt att flytta, att välja och välja bort, att börja om från början någon annanstans. Om exakt en veck går flyttlasset till Örebro pch allt är kaos och stök. Mess, mess, mess. Och jag har då inte tid att bringa ordning till det hela.

Var hos Linda i dag och fick mig en stund med mina älskade språkare, som dock inte längre är språkare. Det finns snart inga språkre, i avgångskullen 2011 kommer det varken finnas språkare eller kulturare. Alla går inriktingar som pedagokik och skit. 
    Men den glada nyheten är... är... finns inte så måga goda nyheter just i detta nu, men Moa har i alla fall lärt sig att göra eget chaite. Det ni!

Ska återgå till mitt kaos. Ciao!

//Ina-Fina
 


Inga upplevelser här inte

De sägs att årets julklapp skulle ha varit en upplevelse och så kanske det har varit i många andra hem, men inte i vårt. Min familj är laggd mer åt det praktiska hållet så därför har till exempel lilla stora Ina (moi) fått saker som smörgåsgrillar, vattenkokare, damsugare, handdukar i drivor och vassa köksknivar med japanska tecken på. Men det som var årets julklapp på hattmakarn 3 måste ändå ha varit datorn då tre av fyra barn fick var sin, samtiliga svarta och stilrena av märket Dell. Den ena bärbar, den andra stationär och den tredje mer eller mindre bärbar... Skönt var det i alla fall då jag slipper slänga ut de pengarna själv på en dator nu när jag ska flytta.

På tal om flytten så skrev B och jag under kontraktet i tisdags så det lär la vara framme efter julhelgen någongång, typ på måndag... Då är det bara el som saknas och så den där jävla hyran som måste betalas...

//Ina

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0